justinnovells

Vanessa Butler, en vanlig 16-årig tjej från Canada. Eller hon brukade vara en vanlig tjej. Nu är hon en del av kändisvärlden. Inte för att hon har gjort något speciellt, utan för att hennes brors bästa kompis råkar vara självaste Justin Bieber.

Vanessa har egentligen aldrig träffat Justin, bara lite då och då. Sagt hej och sedan gått sin väg. Men när Justin helt oplanerat står utanför deras dörr en dag och berättar att han är ledig över sommaren, förändras allt.

Vanessa's perspektiv:

"Ryan, seriöst! Ge hit min mobil. Det är inte roligt."

"Har du några killar här eller?" flinade han och höjde handen med mobilen i luften så att jag inte kunde nå den. Jag himlade med ögonen åt honom. Alltid samma nyfikna storebror.

"Nej! Jag skulle berättat det då vet du." flinade jag. Trodde han ja. Klart jag inte skulle berätta det för honom, han skulle ju bara gå och reta mig.

"Naah, skulle inte tro det."

"Men ge hit den bara!" suckade jag och sträckte ut handen. Men såklart var jag ju inte lika lång som Ryan, utan kortare, så jag nådde inte den.

"Vanessa! Ryan! Vi ska åka nu! Och Ryan, ge tillbaka Vanessa sin mobil." ropade pappa.

Motvilligt gav Ryan tillbaka min mobil som jag kvickt stoppade ner i bakfickan på jeansen i fall han skulle få för sig att ta den igen.

Bilresan till utkiken tog inte mer än 10 minuter. Nästan varje helg åkte vi i familjen på utflykter. Lite löjligt kanske, men vi har gjort det sen jag och Ryan var små. Så det är mer en tradition än något måste.

Jag tog fotbollen i ena handen och solglasögonen i andra och följde efter mamma som bar på den stora picnickorgen. Vi slog oss ner på filten som pappa och Ryan brett ut. Den var rödrutig och man fick en riktig känsla av klassisk picnicfilt.

Lika snabbt som jag satt mig reste jag mig igen med bollen i famnen.

"Ryan, är du med eller?" frågade jag och kastade den svartvita fotbollen till honom.

Han fångade den enkelt, "Alltid."

Jag sköt till bollen som Ryan passat mig. Den flög högt upp i luften och långt fram. Ryan nickade den mot mig och jag fångade den med foten och började slå bollen med fötterna för att hålla den i luften. Ett enkelt trix.

"Ungdomar! Vi ska äta nu!" ropade mamma. Jag och Ryan hade stannat på andra sidan av platsen vi var på, för att inte råka skjuta bollen på mamma eller pappa. Vi skyndade oss bort till filten, där dem dukat upp med tallrikar, bestik, glas och massa mat. Den smakade alltid bäst här vid utkiken. Men såg långt över Stratford, det var så fint.

Ryan's mobil vibrerade till på filten framför mig.

"Det är från Chaz, han frågar om du och jag ska följa med till stranden ikväll och spela fotboll och grilla. Zara och Mabel ska också med." Ryan nickade till mig. Jag skrev in ett svar till Chaz att vi var på. Jag lade ner mobilen på filten igen och sen så högg vi in.

"OH MY GOD! Snyggt linne!" utbrast Zara så fort jag uppenbarade mig på stranden tillsammans med Ryan. Jag kollade ner på mitt gråa linne med lite spets på. Inget speciellt med det egentligen.

"Tack!" svarade jag i stället och log. Min stil var personlig. Vissa dagar kunde jag ha söta små blusar och andra värsta vanliga t-shirten. Det varierade beroende på vilket humör jag var på.

Jag åt försiktigt av den alldeles för kladdiga marshmallobiten för min tandställning.

Vi hade spelat fotboll, beach volleyball, badat och nu hade grillen varit igång ett tag. Jag var helt slut i kroppen efter alla lekar.

Jag drog filten närmare mig och lutade mig mot Chaz. Inte kunde jag ta Ryan, han var min bror. Men Chaz dög. Han var rolig och ibland riktigt snäll. När jag var liten var vi typ kära. Eller något. Jag vet inte riktigt var det var. Men det var ju förlänge sedan, det är glömt.

"Värst vad trött du blev då!" skrattade Ryan och stoppade en hel marsmallow i munnen. "Jag trodde du sa att du var" han pausade och tuggade klart. Alla kollade förväntansfullt på honom, som tomten på julafton. "Vinnaren ikväll. Det lär inte bli så, du gosar ju bara med Chaz. Ska ni inte våga er på en puss också?"

"Aldrig." utbrast jag och flög upp för att istället sätta mig bredvid Zara. Jag lutade mig mot Zara's axel och slöt ögonen. Men öppnade dem genast där efter. Jag skulle inte somna.

"Vanessa har du funderat på något sommarjobb än?" frågade mamma och tog en klunk av sitt te.

Jag log, "Nej, inte direkt."

Ryan kom in i köket med tunga steg. Han hade enbart ett par svarta mjukisbyxor som hängde långt ner på hans höfter.

"Men dra upp byxorna, ditt äckel. Man ser ju hela alltet." grimaserade jag.

Han snörpte på munnen och drog byxorna onödigt högt upp. Jag himlade med ögonen och suckade.

‘’Vad ska ni göra idag?’’ frågade mamma nyfiket.

Jag log. ‘’Jag, Zara och Mabel ska spela fotboll och lite sådant mys.’’ Mamma nickade och log glatt mot mig.

‘’Och jag ska träffa Chaz, Nolan och Mitch och spela hockey eller fotboll, vi har inte riktigt bestämt oss.’’ Även nu log mamma glatt, fast mot Ryan den här gången.

Jag öppnade dem stora dörrarna som ledde in till den lilla arenan där nästan alla fotbollstjejer i Stratford höll till. Men inte idag, då var dem vid stranden istället. Det var bara jag, Mabel och Zara som var i arenan.

"Vanessa!" utbrast Mabel och vinkade mot mig. Jag vinkade tillbaka och joggade till dem båda två. Zara passade bollen mot mig och sedan började vi tre spela tillsammans. Egentligen var jag den enda som spelade fotboll, men Zara oc Mabel utövade andra sporter så dem hade lärt sig fort. Och man behövde ju inte kunna allt, huvudsaken var att man tyckte det var kul. Och det tyckte jag, jag älskade fotbollen. Det var mitt liv och jag ville satsa fullt ut på den.

"Nej, vi ska ha detta. Nej, inte bananer, utan jordgubbar." utbrast jag. Vi stog inne i mataffären och skulle ta frukter och bär. Vi skulle ha myskväll och eftersom igen av oss var särskilt förtjusta i chips och godis så plockade vi nyttiga saker i stället. Någon gång sådär var väl okej att äta sötsaker, men inte annars.

 Kapitel 1 uppe! Ur vanessas perspektiv, vad tycker ni om What About Love? :) 

Kommentera, puss <3