I Will Catch You If You Fall - EPILOG
‘’Sedan 13 december 2011. Så 1 och ett halvt år ungefär.’’ Dem alla fyra nickade imponerat och log mot mig.
‘’Jag hoppas du tar bra hand om henne. Mitt enda barnbarn som är flicka, så hon måste ha det bästa.’’ sade Bella’s mormor strängt. Jag log smått.
‘’Jag försöker ta hand om henne på det bästa sättet jag kan!’’ Steg hördes mot köket. Sedan uppenbarades sig Bella i dörröppningen, med rödgråtna ögon. Genast blev jag orolig, vad hade hänt egentligen? Något allvarligt? Antagligen eftersom Bella’s ögon var helt röda och det var ränder på hela hennes kinder efter gråt.
‘’Justin, skulle jag kunna få prata med dig?’’
Justin's perspektiv:
"Bella, vad är det?" frågade jag oroligt och kupade händerna kring hennes rödgråtna ansikte. Hon vände bort blicken och nya tårar forsade ner för hennes kinder. Vekligen forsade, som ett jäkla vattenfall.
"Men gud, Bella, är du okej?" frågade Bella's mormor ömt. Jag log ett ursäktande leende mot henne och drog med Bella in på närmsta badrum där jag bokstavligen tryckte ner henne på toalocket. Jag satte mig på huk framför henne med händer på hennes ben. Hon täckte sitt ansikte med ena handen och kollade ner.
"Bella", började jag tveksamt. "Prata med mig."
"J-j-justin?" hickade hon och strök bort tårarna med baksidan av handen. "Uhm.."
"Vad är det? Har det hänt något? Är det Alex? Den jäveln ska få!" hasplade jag snabbt ur mig.
"Vad händer där inne?" röt Bella's morfar och bankade hårt på dörren.
"Ingenting! Jag mår bra morfar!" ropade Bella tillbaka.
"Nej det är inte Alex. Det är du", viskade hon lågt till mig. Jag spärrade upp ögonen. Vad hade jag gjort nu? Hon såg mitt chockade ansiktsutryck och tillade snabbt, "Och jag. Typ."
"Vill du göra slut?" flämtade jag och drog undan mina händer från hennes knän.
"Nej, såklart inte. Men du kommer vilja det." viskade hon så underläppen darrade.
"Varför?" frågade jag förvirrat och tog hennes händer i mina.
"Lova att inte bli arg!" sa hon och ignorerade min fråga totalt.
"Nejdå." ljög jag, även om jag visste att jag troligtvis skulle bli arg, vad det nu var hon ville säga.
Kanske hade hon varit otrogen? Hade hon kanske kysst någon annan? Eller till och med legat med den!
Hon nickade och tog ett djupt andetag innan allt bara flög ur henne. "Jag tror att jag är gravid. Med ditt barn."
Jag drog efter andan och ryckte chockat åt mig mina händer.
"Är du verkligen säker på det?" frågade jag tveksamt och såg ner i golvet. Jag kunde inte möta hennes blick. Då skulle hon se alla känslor som blandades inom mig. Rädsla, sorg, ilska och en gnutta hopp.
Då skulle hon se att jag blivit arg, som jag "lovat" att inte bli.
Jag var rädd. På riktigt. Tänk om jag inte skulle fixa det? Tänk om barnet dog? Vad skulle jag och Bella göra då? Men det värsta vad nog, vad skulle hända om jag förlorade Bella? Min värld skulle bokstavligen gå under då. För hon är min värld. Om den försvinner, försvinner även jag.
Och just då förstod jag att jag skulle bry mig mer om Bella. Hur kände hon? Om jag skulle lämna henne sådär så skulle ju hon behöva ta allt själv. Hela graviditen. Men jag skulle vara med henne, dygnet runt, enda fram till slutet.
"Ja." viskade hon tyst.
"Jag lämnar dig inte, babygirl, jag lovar. Jag kommer vara med dig hela tiden. Jag älskar dig, du är det bästa som finns." sa jag ärligt. "Du och bebisen. Det bästa man kan ha. Mina två änglar."
Hon sprack upp i ett leende och la sina armar runt min hals. Jag placerade mitt ansikte nära hennes mage och pussade tyget på hennes gråa tröja mjukt.
Izabella's perspektiv:
Helt oblygt gick jag in i köket iklädd endast ett par gråa pyjamasshorts med ljusrosa prickar på och en lika grå bh.
Pattie satt vid köksbordet och drack kaffe ur en vit kopp med en tidning framför sig. Hon visste redan om allt med graviditeten och sånt, så henne kunde jag bete mig normalt med. Det var Justin som sa att vi måste berätta för någon och då valde vi Pattie. Hon hade följt med oss till sjukhuset samma dag så vi kunde få det bekräftat.
Vi har stannat i stugan i tre dagar till efter vårt lilla samtal på toaletten. Flera hade undrat vad som pågick, men vi kom snabbt undan med en liten lögn. Jag mådde egentligen dåligt över att ha döljt detta för hela min släkt, plus mamma, som jag alltid pratat med. Men jag var rädd att hon skulle bli arg.
Så nu bodde jag och Pattie tillsammans med Justin i hans hus. Jag hade sagt till mamma att jag och Justin bara skulle spendera lite tid tillsammans, men egentligen var det ju för att inte hon skulle misstänka något när jag ideligen spydde.
"Godmorgon gumman! Vi får besök om tio till femton minuter! Scooter och några andra från crewet kommer över." Pattie log mot mig. Steg hördes i trappen och snart kände jag två händer på min mage. Justin. "Hej favorittjejen!"
Jag vände huvudet mot Justin och log.
"Scooter och några andra från crewet kommer om tio till femton minuter." berättade Pattie för Justin som nickade till svar.
Klädd i en stor stickad, mysig tröja tillsammans med ett par vita shorts, klev jag ner för trappan mot vardagsrummet. Magen hade blivit snäppet större nu, så jag försökte alltid ha stora tröjor, så det inte syntes.
Visst det var lite varmt att ha tunga, stora tröjor på, men det funkade så bra, eftersom jag inte var så sugen på att komma ut med att jag är gravid.
Inne i vardagsrummet satt Scooter, Kenny, Pattie, Alfredo, Alison och Justin. Jag satte mig bredvid Justin.
"Cupcake!" ropade Alfredo och slängde sig över mig. Utan det minsta försiktighet la han hela sin tyngd på mig, vilket orsakade en otrolig smärta i magen. Direkt kom tanken att förlora barnet in i min hjärna. Som en reflex sköt jag snabbt bort honom med handen.
"Wow", utbrast han. "Vad har hänt med dig? PMS eller?"
"Lägg av." väste jag fram och fick flera chockade blickar tillbaka. Alla förutom Pattie och Justin blängde konstigt på mig. Dem var ju vana vid detta. Det hände i princip varje dag. En skyddnadsreflex. Jag hade till och med bett Justin att låta bli att ta på magen. Det var ju hans bebis med, men det var någon mamma-grej som sätts igång när man blir gravid, har Pattie berättat. Det är tur att jag - rättning: vi - har henne, jag vet inte vad jag skulle göra annars. Det är inte bara att bära runt på ungen i 9 månader, har jag nu förstått.
Plötsligt kände jag allt komma upp. Jag reste mig häftigt ur soffan och sprang upp för trappan med handen för munnen. In på mitt och Justin's sovrum och vidare till badrummet. Där lät jag allt komma.
Justin's perspektiv:
Jag ryckte till när Bella snabbt for upp ur soffan och lämnade platsen bredvid mig tom. Jag slängde en blick på mamma och rusade sedan efter Bella upp för trappan.
Hon tog sig in på vårt gemensamma badrum och öppnade toalocket med en smäll. Sedan kom allt. Jag höll upp den svarta, lite slarviga, tofsen hon gjort tidigare idag och mumlade lågt till henne.
När hon var klar spolade hon i toaletten och sköjde munnen med vatten några gånger.
"Kom här." sa jag och öppnade min armar. Hon nästan kastade sig in i min famn. Det var så skönt att känns hennes närhet. Den gjorde mig alltid så glad.
"Jag orkar inte mer." mumlade hon ynkligt mot min bröstkorg.
"Vadå?" frågade jag och placerade min haka mot hennes huvud. "Tänk vad du kommer få i slutändan istället. En livslevande bebis."
"Den är din, och det är det bästa."
"Du var också med, om jag minns rätt." skämtade jag. Hon skrattade lågt och tryckte sig närmare mig.
"Jag älskar dig."
"Jag älskar dig också, baby."
"Är ni helt säkra på detta nu då?" frågade Scooter för säkert tiononde gången.
"Men ja", suckade jag och vände mig mot Bella.
"Hur är det?"
"Justin", började hon. "Jag har tatuerat mig förut, remember?"
"Jamen hejsan! Och vad vill ni ha idag då mr Bieber?" frågade receptionisten vänligt.
"Jag och damen här", jag gjorde en svepande gest över Bella. "Skulle gärna vilja ha några hjärtan."
"Det ska vi fixa. Är det någon speciell betydelse med dessa hjärtan?" frågade receptionisten som hette Philip och blinkade retsamt med ögat.
"Uhm.." började jag. "Det är alltid en betydelse, men den behöver inte du veta."
"Jag fattar, jag fattar. Vart ska den vara någonstans?"
"Armleden." sa både jag och Bella i kör.
Izabella's perspektiv:
Det hade svidit och bränts jättemycket när dem först stoppat den jättelika tatueringspennan i skinnet på mig. Men såhär efteråt känns det bra och jag är nöjd. Två små svarta hjärtan, ett för bebisen och ett för Justin, plus stjärnan på höften för Nellie. Jag fick veta att den skulle töjas ut mer när magen blev större, men sedan skulle den bli som vanligt igen, vilket var riktigt tur, för jag hade absolut ingen lust att göra om den.
"Det blev jättebra." konstaterade Justin och höll sin armled mot min, som för att jämföra. Hjärtana satt på baksidan av armleden, alltså inte riktigt PÅ den.
Fast på Justin kunde man nästan inte se dem, så mycket tatueringar som han hade. Fast dem fanns där och det var det viktigaste.
Med popcornskålen i högsta hugg slängde Justin sig i soffan så den flyttade sig minst en halv meter.
"Justin! Ta det lugnt!" ropade jag till honom.
"Förlåt", sa han och sjönk ner på dynan bredvid mig.
Pattie följde inte med oss hem efter tatueringstiden med bortförklaringen att hon skulle träffa lite vänner, vilket Justin berättade sedan betydde att hon hade en dejt och skulle antagligen inte komma hem förrän två i natt.
Så jag och Justin hade nu lite "egentid" tillsammans, och hade bestämt oss för att kolla på film. Justin hade tjatat tills jag inte orkade mer om att se Never Say Never. Jag hade sagt att det var onödigt, då han sett den hundra gånger och själv varit med och fått uppleva allt. "Men, jag vill få tillbaka lite minnen." hade han snabbt argumenterat emot.
Jag tog Justin's hand och la den i mitt knä, inflätad i min. Med den andra handens pekfinger följde jag konturerna på hans tidigare tatueringar. Upp till armbågen och sedan tillbaka. Han rös så huden knottrade sig under mitt finger.
"Babe, sluta, jag blir galen." väste Justin och släppte ut ett stön.
"Tur att Pattie inte är hemma då." retades jag och flinade.
"Åh, nu skojar du va?"
"Ja, doktorn gav mig tydliga uppmaningar att vi definitivt inte fick ha sex nu. Det kan skada barnet." uppmanade jag honom.
"Det kan skada mig också", sa han bestämt. Jag höjde på ögonbrynen och kollade frågandes på honom. "Vissa människor behöver extra mycket."
"Och du är en av dem då eller?"
"Ja, och jag vill ha dig och ingen annan."
"Eller vänta, hon tjejen i Atlanta var bra. Så hennes också." flinade han.
"Justin!" tjöt jag och drämde en av prydnadskuddarna i ansiktet på honom.
"Nej jag skojade." sa han när jag slutat med min tortyr. "Jag älskar dig mest."
Jag log och pressade mina läppar mot hans. Filmen glömde vi helt bort, samma med resten utav världen. Paprazzis, media, crewet, ja allt. Just nu fanns bara vi, och bebisen som gav i från sig en glad spark inifrån magen.
NU ÄR I WILL CATCH YOU IF YOU FALL OFFICELLT ÖVER!
Det blev jag, Agnes, som publicerade idag. Moas novell har varit den bästa jag någonnsin läst och jag så sjukt stolt över henne, hon är så extremt duktig!
Tack vare Moa har jag även fått skriva här med henne och fått dela så underbara läsare som ni är. Ni förtjänar att träffa Justin allihopa, men tycker ni inte att Moa är extra värd det? Jo, vi säger så!
Har lust att skriva något riktigt långt här, men överlämnar det till er istället! Överrösta oss (mest Moa) med så fina kommentarer som ni skrev på slutet.
KOMMENTERA NU FÖR MOAS SKULL, HON ÄR VÄRD ALL BERÖM HON KA FÅ!
Moa, jag tycker så mycket om dig, du är alltid snäll och söt. Tack för allt <3
STOOORA KRAMR FRÅN AGNES
P.S från Moa :D Du är precis lika underbar Agnes babe! Världesn underbaraste! <3 Jag är så glad att jag valde att skriva med dig, efter många om och om igen ;) Det bästa jag gjort <3 Du är alltid så super gullig och snäll mot mig! Du är exakt lika mycket värd att träffa Justin <3 Och hörrni, överrösta Agnes med!!! Du är ännu duktigare och allt <3
Våra sms konversationer är helt sjuka ibland asså ;) Åh gud! <3
Och ni fina läsare, ni är underbara! <3 // Moa <3
P.S vi har nu tyvärr en kort bloggpaus på grund av ny design och fullt upp med nya novellen. Så länge får vi nöja oss med fina kommentarer som ni skickar <3
Kika in på vår ask också! -> HÄÄR
85 - I Will Catch You If You Fall - THE END
Tidigare kapitel: “Bella lägg av, överreagera inte.” försvarade Justin.
“Håll käften!” röt jag, även om det inte var meningen att säga så till Justin. Han gav mig en chockad blick. Aja, det fick jag ta sedan.
Förmodligen hade alla gäster hört vad jag sagt första gången då några samlats i en klunga runt oss.
‘’Bella, vi går! NU!’’ utbrast Justin och försökte ta loss mig från tjejen, men lyckades inte. Istället höll tjejen ännu hårdare i mig och snart kände jag en handflata hårt slå till min kind. Klungan drog efter andan, men det ända jag kände var handflatan som gång på gång slog mot min kind.
Jag låg i solstolen, eller hade gjort det, och försökte få upp min solbränna. Jag hade lyckats väldigt bra under den veckan vi varit här i stugan nu. Även fast jag kanske ville ha lite färg till. Men Justin, som lekt med Melvin och Filippa, tyckte väl att jag hade tillräckligt mycket färg, då han tog tag i mina ben och lyfte upp mig i brudstilen. Sedan bara några sekunder efter, var jag i vattnet.
Justin tjöt av skratt när jag nått ytan. Även Filippa, Melvin och mormor, som också var ute vid trädgården, skrattade så tårarna sprutade.
"Justin, du sabbade precis mitt smink. Nu ska jag sabba", jag pausade dramatiskt och väste sedan fram, "Ditt hår."
"Åhh, sååå rädd jag blir!" tjöt Justin tjejigt och sarkastiskt.
"Vänta du bara." sa jag hotfullt och simmade bort till stegen för att komma upp. Jag gick lugnt fram till Justin, för att låtsas visa att allt var okej. Jag plutade lite med läpparna i en gest att kunna få en puss. När han lutade sig framåt tog jag tag i den iskalla colan som jag haft ståendes på bordet och hällde det snabbt över honom. Han frös till och kollade argsint på mig. Den mest mördande blick jag någonsin sett.
“Där fick du!” sa jag överlägset och la armarna i kors. Han stirrade på mig som om jag var helt dum i huvudet. Vilket jag nog var.
Ett ögonblick senare hade han kastat sig över mig, men tyvärr inte lyckats få fast mig, då jag snabbt hoppat undan och börjat springa runt, runt i trädgården med en ännu surare Justin efter mig.
Jag flåsade högt när jag började på mitt säkert sjunde varv runt den stora tomten och saktade ner en aning. Det skulle jag inte gjort, för någon sekund efter tanken låg jag på rygg med Justin sittandes över mig. Han höll ett hårt tag i mina handleder och kollade hotfullt och argt på mig. Med den andra handen kittlade han mig i sidorna, där jag är som mest kittlig, så jag skrattade högt och ideligen sa åt honom att sluta.
“JUSTIN!” skrek jag och även en aning misstolkande, då mamma frågade vad vill höll på med. För visst skulle det se konstigt ut ur deras synvinkel, jag liggandes i gräset med Justin som satt gränsle över mig, medan jag vred mig i hans järngrepp och samtidigt skrek hans namn. Jag förstod att det såg konstigt ut. För till och med en osmart person kunde förstå det. Typ Nellie.
“Screaming my name like never before. You got it, babe.” skrattade Justin och la sig bredvid mig istället. Jag kollade på honom och log. Sakta kom gamla minnen tillbaka, från tiden då vi var så att kalla det “bästa vänner”. Nu var vi tillsammans, i ett riktigt förhållande.
Men sedan kom jag slog det mig, min fest hade ju blivit totalt förstörd på grund av den dumma dansen Justin haft med blondinen. Några av de minnen jag helst vill glömma.
Blondinens hand träffade min kind gång på gång på gång. Jag försökte putta bort henne. Men det hjälpte inte. Jag kände henne flytta ifrån mig, men la ingen vikt på vem det var. Någon tog tag i mina handleder och jag kollade upp. Justin. Jag drog mig ifrån honom och sprang upp mot huset. Där jag låste in mig på toaletten. Min kind bultade och bultade och bultade. Skit.
‘’Varför dansade du med henne då?!’’ utbrast jag argt. Justin hade kommit in på toaletten och stog nu upp framför mig. ‘’Jag dansade inte med henne. Hon dansade med mig. Jag försökte komma där ifrån. Jag skulle aldrig göra så mot dig.’’ Plötsligt spände jag bara av. Justin hade faktiskt skickat en hjälpsam blick mot mig. Han ville att jag skulle hjälpa honom. ‘’Men du överreagerade fortfarade!’’ utbrast Justin och slog ut med armarna. Jag suckade och sände en arg blick mot honom. ‘’Vad fan överreagerade jag med? Att säga att du var min och att hon skulle hålla sig ifrån dig? Du är min pojkvän, klart jag vill ha dig för mig själv.’’ Justin kollade länge på mig. ‘’Jag förstår, och jag hade nog gjort likadant.’’ Jag suckade. ‘’PRECIS!’’ utbrast jag högt. Justin kollade in i mina ögon med en arg blick. ‘’Du är bara full nu. Så gå och lägg dig.’’ Jag kollade på honom. Vad sa han?
‘’Var ska du gå?’’ frågade jag Justin när han var påväg ut genom dörren. ‘’Till festen. Du kan ta sängen. Jag hittar något annat ställe att sova på.’’
Sedan lämnade han mig. Sittandes på toalettstolen helt ensam. Tårarna forsade ner för mina kinder och tankarna bara slängdes hit och dit. Varför, varför, varför?!
Den natten, sov jag inget. Jag vet inte var Justin var. Jag visste inget. Var han med blondinen? Var han i stugan? Eller var han någon annanstans? Jag visste inte. Och jag visste inte heller om jag egentligen ville veta.
Hur mycket jag än ville förtränga det som hänt för en vecka sedan, så gick det inte. Jag minns hur jag låg och funderade på om vi gjort slut eller inte. Men som sagt så är det ju en vecka sedan, och inte ens Justin kan vara sur så länge. Faktum var att han kom in och bad om fölåtselse nästa morgon. Att han inte skulle lämnat mig sådär, vilket jag var glad för. Det kändes verkligen som att han hade lämnat mig då. Men det hade han inte.
"Vad tänker du på, babe?" frågade Justin och strök en svart hårslinga ur mitt ansikte.
"Oss." svarade jag ärligt och log. "Kommer du ihåg första gången vi träffades?" la jag till och såg på honom.
"Såklart, vem kan glömma det? Du var ju så fantastiskt vacker den dagen", sa han.
''Hej sötnosar! Hoppas ni alla är laddade för sista gallringen, för den börjar nu. Jag har bjudit in en person som ska hjälpa mig att välja vilka som ska vara med och den personen kommer nu.''
Personen som kom in var en kille, i 17 års åldern kanske. Direkt kände jag igen honom. Det var Justin Bieber såklart. Han log stort mot oss alla.
Minnet svischade förbi lika fort som det kommit. Inte för att det var ett dåligt minne, tvärtom, om vi inte träffats så hade ju vi inte varit tillsammans idag. Så tack till Demi.
“Usch nej!”
“Jo, du är alltid fin.” fjäskade han. Jag visste när han var sådan, det bara kom till mig då.
“Justin, vad vill du ha?” frågade jag ärligt, då jag visste att han bara sa så för att vara extra snäll och kanske få något.
“Den intima stunden då lovade mig för EN VECKA sedan. Fatta! EN JÄVLA VECKA har jag fått vänta.” utbrast han högt, men inte för högt, för då skulle ju resten av släkten höra, då dem alla satt på altanen runt om poolen.
“Take it easy. Jag försöker få ett bra tilfälle.” retades jag.
“Kanske nu?” flinade han.
“Släkten är här”, sa jag och pekade mot min familj.
“Vi går till ditt rum.”
“Justin, nej. Jag är inte ens sugen.” suckade jag. “Tänk lite på första gången istället, så kanske det känns bättre?”
“Det gör bara att jag vill ha dig mer, pucko.”
“Älskar dig med.” skojade jag och la mitt huvud närmare hans. Jag lyfte min hand och la den på hans kind. Han la sin ovanpå min och klappade den lite med tummen.
“Justin, jag lovade dig, och jag håller vad jag lovar.” viskade jag och kysste honom mjukt.
Tänk första gången vi pussades. Eller kysstes, rättare sagt. Vår första kyss. Jag kommer ihåg den men inte när.
''Det är en sak jag måste berätta för dig.'' mumlade Justin.
Jag tog ett djupt andtag, skulle jag också berätta? Ja, var inte så feg Bella.
''De är en sak jag måste berätta för dig också.''
Jag gjorde en gest att Justin skulle börja.
''Jag har märkt det rätt länge. Men inte vågat berätta... Du är verkligen en super super vacker tjej. Med världens största hjärta. Jag har gång på gång intalat mig själv att jag ska sluta tänka på dig, för allt det med kändisskapet. Att du får en massa hot och alla papzen är efter dig. Men det går inte. Jag kan inte hålla mig ifrån dig. Det går inte bara. Izabella, jag är kär i dig.''
Jag log.
''Justin. Jag är kär i dig också. Hela tiden har jag intalat mig själv att du aldrig skulle vilja ha mig, en helt vanlig tjej. Och en tjej som hade en pojkvän som väldtog och misshandlade mig. Jag kommer inte våga så mycket. Hela tiden har jag intalat mig själv att du inte vill ha tjejen som skär sig själv. Hela tiden. Och ja, jag skär mg själv och har gjort länge. Men jag är ändå kär i dig, Justin.''
Justin log brett mot mig och tog tag i min haka och drog mig försiktigt närmare han.
Våra läppar var två centimeter ifrån varandra. Alla känslor bubblade inom mig.
När dem väl möttes så smälldes stora och höga fyrverkerier inom mig. Det var underbart.
Vi kysstes försiktigt.
Kyssen varade ett tag och när vi drog oss ifrån varandra log vi båda stort.
‘’Vad tänker du på nu då?’’ frågade Justin. Jag vände blicken mot honom och log stort. ‘’Första gången vi kysstes.’’ Det såg ut som att han tänkte tillbaka. ‘’Ja juste! Den kyssen var helt klart min bästa’’ Jag himlade med ögonen. ‘’Då ska du få en ännu bättre nu.’’ Jag rullade upp på Justin, så jag låg gränsle över honom. Jag tryckte ihop våra läppar. Stötar, fyrverkerier och fjärilar fyllde hela mig. Gud vad jag älskade denna kille. Justin’s händer lades på min rumpa och tryckte till.
Jag kollade mig i spegeln. Min mage. Den stack ut otroligt mycket. Vad hade hänt? Det är ju inte så att jag gått upp mycket? Inte vad jag visste iallafall.
Jag öppnade en av lådorna i badrummet. Där möttes jag direkt av ett paket tamponger. Vänta.
Hur många dagar var det sedan jag haft mens egentligen? Jag la handen över munnen och försökte förgäves räkna dagarna i huvudet. Det stod stilla. Vad skulle jag göra? Jag mindes inget. Jag sökte långt bak i mitt huvud och efter ett väldigt långt tag kom jag fram till det.
Bella hade varit iväg ett tag, jag vet inte var. Men jag antog att hon duschen eller något. Morgonen efter mitt utbrott på Bella hade jag direkt bett om ursäkt och vi hade blivit som vanligt igen. Jag skämdes över mitt beteende, jag vet inte vad som flög i mig. Det var precis som att jag var en annan person, jag ville inte vara arg på henne. Jag kunde inte vara arg på henne, trodde jag iallafall. Oftast, så när jag ville vara arg, kunde jag inte det. Men det var visst något annat som flygit i mig den kvällen.
Jag stog framför Bella’s mormor, morfar och Max mamma och pappa. Dem hade kommit tillbaka till stugan imorse och nu höll alla på med maten tillsammans. Det skulle grillas och till det skulle vi ha potatis, sallad och en massa såser. Gott lät det iallafall. Utom Bella då, som var någon annanstans.
‘’Så, hur länge är det ni har varit tillsammans nu då?’’ Jag log mot Elisabeth, Max mamma.
‘’Sedan 13 december 2011. Så 1 och ett halvt år ungefär.’’ Dem alla fyra nickade imponerat och log mot mig.
‘’Jag hoppas du tar bra hand om henne. Mitt enda barnbarn som är flicka, så hon måste ha det bästa.’’ sade Bella’s mormor strängt. Jag log smått.
‘’Jag försöker ta hand om henne på det bästa sättet jag kan!’’ Steg hördes mot köket. Sedan uppenbarades sig Bella i dörröppningen, med rödgråtna ögon. Genast blev jag orolig, vad hade hänt egentligen? Något allvarligt? Antagligen eftersom Bella’s ögon var helt röda och det var ränder på hela hennes kinder efter gråt.
‘’Justin, skulle jag kunna få prata med dig?’’
________________________________________________________________________________________84 - Sweet 16
“Hej”, svarade jag hest.
“God morgon, beautiful.” log han och strök mig över kinden.
Jag log och stötte mig på mina armbågar så mina läppar kom i höjd med Justin’s. Han log och kysste dem. Bästa sättet att vakna upp, med en kyss från Justin. Våra läppar drogs ifrån varandra när dörren öppnades och in kom hela släkten. Jag drog upp täcket över min halvnakna kropp. Bra tajming asså.
“Jaha”, sa Max. “Vad mysigt ni har det då.’’ Jag fnissade och lutade huvudet mot Justin’s bröstkorg. ‘’Grattis på födelsedagen!’’ utbrast alla och började sjunga. Även Justin. Jag vände upp blicken mot honom och tryckte mina läppar mot hans. Kalla mig otacksam om ni vill, men det var min pojkvän. Justin skrattade lågt. Våra läppar lämnade varandra och istället log jag mot min underbara familj. Dem tog det sista hurra:et. Jag log ännu bredare. ‘’Tack hörni!’’
"Grattis gumman!" ropade mamma och gav mig ett litet kuvert. "Från mig och Max."
Jag log och öppnade kuvertet. Där låg ett litet presentkort på Hollister.
"Tack!" log jag och kramade om mamma med ena armen.
"Om ni ursäktar, så vill jag ge min present ifred", sa Justin till resten av familjen.
Alla brast ut i "Åh, såklart!" eller "Jamen, javisst!" och lämnade oss ensamma. Äntligen. Jag tryckte mina läppar hårt mot hans. Han var en aning förvirrad från början, men sedan fattade han och masserade mina läppar så dem blev lika blöta och mjuka som hans.
"Oj, det var värst var på du var då!" skrattade han så fort våra läppar släppt varandra.
"Jag är alltid på. Du vet, hångelsugen hela tiden." skämtade jag.
Men Justin verkade ta det seriöst och flinade perverst. "Jaså?"
"Of course! Vem blir inte sugen på dina sexiga och frestande läppar." retades jag, bara för att jag visste hur tänd han blev på sånt här, och slickade min underläpp med tungan.
"Om du försöker få igång mig så", han pausade och fuktade sina läppar. "Funkar det." Han flinade mot mig och jag kunde nästan inte hålla mig för skratt. "Mycket." tillade han.
"Vad säger du? Inviga denna fina födelsedag med en liten intim stund?" frågade han en aning perverst och lät sin hand krypa in under täcket.
"Nää, jag är inte riktigt tänd på dig," retades jag. "Än."
"Synd, för jag kände verkligen för det." sa han sorgset och plutade gulligt med underläppen.
"Hahahah, det där funkar inte. Gå och hitta någon annan!" skrattade jag och boxade till honom på axeln.
"Aldrig."
"Ge mig presenten, och om jag gillar det kanske du är så lyckligt lottad att du får en liten intim stund med mig." sa jag och blinkade lite med ögat.
"DU GÖR MIG GALEN, GUURL!" skattade Justin högt. "Okej, deal. Här är din present!"
Han log och kysste mig passionerat. En RIKTIG kyss. Inte en sådan där som man gör i mellanstadiet. En riktig kyss från en riktig pojkvän. Efter ett tag drog jag mig långsamt tillbaka och öppnade mina stängda ögon.
"Du sa ju att du önskade dig en kyss från mig. Du fick en. Är du nöjd, eller ska jag göra det lite bättre?" viskade han hest i mitt öra. Jag gick igång med en gång. Varje gång han använde den hesa, lite sexiga, rösten, fick jag gåshud och det bultade inom mig. En hunger efter honom. Om han bara visste hur galen den gör mig. Galen i honom.
"Jag älskade det." viskade jag tillbaka och satte mig gränsle över honom. "Men inte någon fin stund nu, hela släkten är ju här."
"Okej", svarade han.
Ett till penseldrag med borsten och jag var klar.
"Oh my god! Bella! Du är jättesnygg! Justin kommer dö." skrek Nellie, som kommit enda hit för att fira min födelsedag med mig, och hoppade upp och ner av lycka.
"Ska du säga, snyggo!" Nellie skickade ett stort flin mot mig. Jag bar en rosa klänning, som gick mig till början av låren ungefär. Absolut inte för kort, men den var kort. Längst ner på klänningen var det en liten volang. Min sminkning var enkel. Maskara, lite foundation och lite ögonskugga i en ljus färg. Såklart hade jag ett lager läppglans på mina läppar. Jag kände mig fin.
Dem vuxna hade lämnat huset, så att vi skulle få vara ifred. Hela stranden utanför huset var upplyst av lampor och en stor brasa som brann. Kompisar till mig hade åkt hit för att komma på min 16-års fest.
Jag trampade ner på sista trappsteget på trappen och möttes av Justin’s ögon. Jag vände blicken ner i golvet samtidigt som jag kände Justin’s blick utforska hela mig typ,
“Gud vad fin du är!” utbrast han och drog snabbt med blicken över mig igen. “Fast det är du alltid.”
Jag rodnade och kollade ner i backen igen med ett leende på läpparna. Han var alltid så söt mot mig. Jag fattade inte hur han orkade.
“Sluta”, fnissade jag. “Om det är någon som är fin så är det du.”
Han log och tog mig hand, snurrade runt mig så volangerna på klänningen fladdrade till innan han drog mig intill sig. Bara av att känna hans närhet gjorde mig trygg. Glad.
Han kollade ner på mig och skrattade till. “Ska vi gå, baby?”
“Ja”, svarade jag, fortfarande med en stark ögonkontakt. Vi gick hand i hand ut genom den glasade altandörren och ner till stranden där alla var. Blickarna vändes mot oss och mina kinder blev varma. Varför skulle jag alltid rodna? Det var en väldigt bra fråga. Men jag gjorde det alltid iallafall.
Justin drog med mig bort till baren. Han beställde varsin drink till oss och sedan började vi gå runt. Jag hälsade på alla och fick ett grattis på födeledagen tillbaka av alla typ. Justin försvann från min sida, med förklaringen om att han skulle gå och hälsa på någon han tyckte han kände igen. Nellie anslöt sig till min sida och tillsammans beställde vi shot efter shot efter shot.
Med fötter tunga som sten, förflyttade jag mig från baren och till dansgolvet. Men jag hann inte dansa så länge, förens jag såg Justin. Dansandes intimnt med en annan tjej. Jag kände inte igen henne, men jag blev arg. Eller sur kanske man kan säga istället.
Med bestämda kliv tog jag mig åt deras håll. Justin’s blick vändes mot mig och han sände en hjälpsam blick mot mig. Jag rynkade pannan. Vad händer? Ville han inte dansa med tjejen?
“VAD I HELVETE GÖR DU?!” röt jag till den blonda, faktisikt snygga, tjejen.
“Vad fan ser det ut som?” snäste hon och synade mig från topp till tå.
“Hora.” lade hon till.
“Ge fan i min pojkvän!” skrek jag, förmodligen så hela stranden hörde mig. Men jag brydde mig inte. Jag ville veta vem denna blonda tjej var. Jag knuffade till henne så hon tog några stapplande steg bakåt. Tjejen puttade upp mig mot husväggen och kollade hotfullt in i min ögon.
“Bella lägg av, överreagera inte.” försvarade Justin.
“Håll käften!” röt jag, även om det inte var meningen att säga så till Justin. Han gav mig en chockad blick. Aja, det fick jag ta sedan.
Förmodligen hade alla gäster hört vad jag sagt första gången då några samlats i en klunga runt oss.
‘’Bella, vi går! NU!’’ utbrast Justin och försökte ta loss mig från tjejen, men lyckades inte. Istället höll tjejen ännu hårdare i mig och snart kände jag en handflata hårt slå till min kind. Klungan drog efter andan, men det ända jag kände var handflatan som gång på gång slog mot min kind.
_____________________________________________________________________________________
Eh va?! Vad händer där? Vad tror ni?
Äntligen uppe eller något :(
Random fråga: Har ni börjat skolan? Vilken datum började/börjar ni?
Svar: Jag började i måndags. 19 augusti
83 - I Fucking Love Cuddling
Bella nickade och reste sig upp tillsammas med mig och Scooter.
"Bieber?" frågade hon lågt.
"Ja?" svarade jag.
"Se till henne ordentligt! Om hon svimmar så tar du hit henne igen, okej?" sa hon barskt, som om jag var värsta playern.
"Yes, madame." sa jag överdrivet och bugade och försvann sedan ut ur rummet springandes efter Bella och Scooter.
Alla satt samlade i stora rummet i vårat hus och åt när jag kom hem. Jag hade varit med Nellie och shoppat lite, vi hade haft det riktigt mysigt. Jag kom hem med en stickad brun tröja, en vit blus och ett par vita shorts. Jag hade även provat en bikini, men inte haft pengar kvar till den, så den skulle införskaffas när jag fick pengar igen. Jag gick in i stora rummet och blickarna vändes mot mig. Mormor, morfar, mamma, Max, min morbor Kalle med familj som bestod av, Patricia, Filippa och Melvin, Katrin min moster var också här och Klaus. Max mamma Elisabeth och pappa Göran var även dem här. Det var den första juni idag, mitt sommarlov började idag. Vi var den skolan som fick sommarlov först det här året. Vilket var lyxigt. Och i övermorgon, skulle vi hela släkten plus Justin åka till våran familjs sommarstuga och vara där i över två veckor och bara vara och ha det mysigt. Miley skulle tyvärr inte följa med, då hon skulle spendera tre veckor i Grekland med Martin, hennes mamma och hennes mammas pojkvän. Hon var väldigt glad att hon och Martin skulle få komma iväg på semester.
Justin skulle komma två dagar efter oss, då han varit iväg och gjort ännu en konsert. I Finland tror jag att det var. Vårt avsked var det värsta, usch vad jag grät då.
Efter besöket hos läkaren har jag inte spytt något mer, bara haft ont i magen. Justin hade varit extra noga med att jag mådde bra. Han ringde minst en gång om dagen för att se om något nytt hade hänt. Han var en riktig drömprins alltså! En sådan som alla ville ha. Han gjorde inget fel, han var inte så "badboy" som alla trodde. Median ser inte allt bra som han gör, bara det dåliga. Det är synd, för det som dem skriver om honom gör honom väldigt ledsen. Han är precis lika mycket människa som alla andra, kan dem inte bara förstå det?
'' Hej gumman!'' sade mamma och sände ett leende mot mig. ''Hej!'' Filippa's blick vändes mot mig. '' Vad har du handlat för något?'' frågade hon nyfiket. Jag log. '' En brun stickad tröja, en vit blus och ett par vita shorts.'' Filippa nickade. '' Får jag se?'' Jag log. '' Jag kan visa det senare. Vad äter ni?'' frågade jag glatt. Jag var hungrig för en gångs skull. '' Grillat och potatis med sås. Det finns här på bordet. Kan du hämta en läsk till i kylen?'' svarade mamma. Jag himlade fort med ögonen och gick sedan ut till köket. Jag tog en läsk och satte mig sedan vid bordet när jag kommit in i stora rummet. '' Du var i stan med Nellie va?'' Jag nickade mot mamma. '' Var är Justin?'' sade Melvin. Jag log. '' I Finland. Han kommer till stugan på söndag. Så ni får träffa honom då.'' Filippa sken upp i ett leende. '' Kan han sova inne på mitt och Melvin's rum?'' Jag skrattade tillsammans med resten. '' Jag tror faktiskt att han ska sova inne hos Bella. Dem har inte träffats på en månad ungefär.'' sade mamma. Jag skrattade. '' Ni kan säkert sova inne hos oss någon natt. '' skrattade jag fram. Filippa sken upp i ett leende Jag stoppade in dne sista biten potatis munnen. '' Jag tror nog inte att det är så bra för barnen.'' sade Elisabeth. Jag tuggade upp och svalde. '' Precis som att vi skulle göra något om det var två barn i samma rum? Du vet, båda Justin's syskon har sovit med oss. Det är ingen fara, vi veta att vi inte ska göra barnförbjudna saker inför andra.'' sade jag. Jag var nog kanske lite kaxig i hur jag sa det, men jag blir så trött. Orka att alla ska se till vad vi gör och allt. '' Förlåt, men jag trodde bara ni gjorde sådana saker?'' Jag flinade. '' Då kan jag svara på din fråga att vi faktiskt brukar göra sådana saker. Men du vet ju inte vad sådana saker betyder.'' Mamma skakade på huvudet åt mig och flinade. '' Vilken tid åker vi imorgon? Och hur går allt till?'' frågade jag nyfiket. '' Bilen går hemifrån vid tolv och då är vi framme vid tre fyra. Beroende på hur många gånger vi stannar.
"Bella öppnar du?" frågade mamma när det dörrklockans ljud fyllde hela huset.
"Visst", svarade jag och gick ut till hallen. Jag öppnade dörren och fick se ett par svarta supras, då jag hade haft blicken på det mörka trägolvet. Inte var det svårt att gissa vem det var när man såg skorna.
"JUSTIN!" skrek jag högt och hoppade upp i hans famn, med mina ben slingrade kring hans midja och armarna runt hans nacke.
"Aww, baby, vad jag saknat dig!" sa han och la sina händer under min rumpa. Han kysste mig snabbt på munnen och släppte ner mig för att hälsa på dem andra som kommit ut i hallen.
"Mormor, morfar, visst kommer ni ihåg Justin?" frågade jag.
"Om vi gör! Du är en sådan rar pojk!" sa mormor och klappade Justin på kinden. Han rodnade och log ett blygt leende tillbaka. Det var första gången jag sett honom blyg och generad. Oftast var han självsäker och helt säker på sitt ord, det här var motsatsen!
Vi låg uppe på mitt rum, tillsammans i min säng. Jag låg hela tiden och tänkte på att jag snart var tvungen att packa. Packa. Packa. Packa. Vi skulle vara iväg i två veckor. Det kunde bli både dåligt och bra väder, så vad skulle jag ha med mig för kläder? '' Justin, jag måste verkligen packa nu. Kan du hjälpa mig?'' Justin nickade muntert och vi båda reste oss upp ur sängen. Jag tog fram mina två resväskor. Dem båda lades på sängen öppna. Justin's steg tog sig direkt till min byrå och underklädes låda. Så typiskt killar. Han började rota runt där i och kom sedan fram med väldigt många spets trosor. Både i string, vanliga och sådana med typ på framsidan. Dem flesta var rosa, lila eller blåa. Det fanns även gröna och röda. Han vek ner dem i min resväska. När jag plockat fram några stickade tröjor, tjocktröjor och linnen, kom Justin till resväskan igen. Denna gången med mina sexigaste bh:ar. Dem jag inte brukade använda så ofta. Så klart hade han lyckats hitta några matchande trosor till dem också. '' Justin, jag tror inte jag kommer använda alla dem? Och jag vet inte ens om dem passar mig längre.'' Justin fnös. '' Du kan aldrig ha för många bh:ar. Men då är det väl bara att prova dem då?'' Jag fnissade och skakade på huvudet. Nej, jag fick väl se om dem passade mig, sen så vill jag inte heller att Justin skulle få se mig i dem innu. Han kunde gott vänta lite. Jag plockade åt mig en massa jeans och shorts också. Även tränings kläder fick följa med ner i väskan. Underkläderna Justin packat tog upp halva resväskan. Så jag flyttade dem till den nätade fickan man kunde knäppa. Dem fyllde hela den och var nästan påväg att ploppa ut så många det var. Men dragkedjan kunde jag precis knäppa. Jag vek ner lite tjocktröjor i den resväskan. '' Jag ska bara hämta lite skor. Stannar du här eller ska du gå ner till dem andra? Jag är färdig om typ 5 minuter. Så jag kommer snart.'' Justin flinade. '' Jag går ner till dem andra!'' Vi gick tillsammans ner för trappan men skiljdes sedan åt. Justin skulle åt ett håll och jag åt ett annat. Jag plockade fram mina träningsskor, mina converse, ballerina, flipflops och mina Hunter. Fort gick jag upp och packade ner dem. Sen så gick jag in till vardagsrummet där alla satt. Mormor, morfar, mamma och Max i en soffa, Kalle, Patricia, Katrin och Klaus i en soffa och sedan Elisabeth och Göran i den lilla soffan. Filippa och Melvin satt i en sackosäck och Justin satt i den bredvid dem. Blickarna vändes mot mig och mamma började fråga mig. '' Har du packat klart nu eller?'' Jag nickade och flinade medans jag gick mot Justin och sjönk ner mellan hans ben och med ryggen mot hans bröstkorg. '' Nej men Bella! Du förstår!'' utbrast Melvin. Jag fnissade. '' Ja! För nu kommer du ta Justin ifrån oss.'' utbrast Filippa. Justin bakom mig brast ut i skratt tillsammans med alla vuxna. Jag kollade på Filippa och skakade på huvudet och började även nu skratta. När vi lugnt oss allihopa, viskade Justin till Filippa. '' Ta det lugnt sötnos! Vi bryr oss inte om henne.'' Jag knuffade till Justin så han föll bakåt. Vilket ledde till att även jag föll bak. '' Du kan ju inte vara otrogen mot mig ditt pucko.'' Utbrast jag fnittrandes. Justin flinade och blinkade mot mig. '' Jo! Om det gäller Filippa här så jo!'' Jag skickade ett surt ögonkast mot Justin och vände sedan blicken mot Melvin. '' Då är jag väl otrogen mot dig med Melvin då.'' Justin nickade. '' Bra! Då är det slut då!'' Jag nickade. '' Ja! Så gott som över! Jag har en ny pojkvän nu vet du!'' Dem vuxna skrattade så mycket at dem höll på att kissa på sig såg det ut som. För alla knep ihop benen typ. '' Nej. Jag skulle aldrig vara otrogen mot dig, eller göra misstaget att vi gör slut igen.'' utbrast jag. Justin nickade och lutade sig fram och trykte hans alldeles för kyssbara och mjuka läppar mot mina.
Vi satt i bilen påväg mot stugan nu. Jag hade fått ta en extra väska med mig, för jacka och en massa produkter till både håret och ansiktet och såklart kroppen. Antagligen hade vi hyrt en bil, då alla fick plats i bilen och jag menar, vi var ändå 14 stycken. Bilen hade 15 platser, så vi hade fått plats en till. Vi hade ungefär en kvrt kvar innan vi skulle vara framme. Vi hade såklart kommit iväg två timmar försent, så klockan var nu halv sex.
Jag gick in i mitt rum på andra våningen tillsammans med Justin. Vi satte våra väskor vid dörren och sedan kollade jag in rummet. Det såg helt orört ut sedan förrra gången jag var här. Sängen var bäddad med dem vita påslakanen och alla fluffiga kuddar vad på rätt ställe. Min byrå var orörd och gardinerna var fördragna, precis som jag lämnade dem. Men plötsligt såg jag det. I fönstret låg rakbladet. Det jag använt för att göra hål i mig själv. Jag vände ryggen åt fort. Jag kunde inte kolla på det. Inte vara i samma rum. Jag var tvungen att få ut det härifrån. Av att se det och tänka på vad det gjort, gjorde mig kvävd. Jag kunde inte andas. '' Justin! kan du vara snäll att ta ut rakbladet härifrån? Jag kan inte se det!'' Jag hörde hur Justin's steg gick mot fönster karmen och sedan någon minut efter sade Justin att det var borta. Jag vänd emig om mot honom och log lättat. '' Tack! Jag får panik när jag ser dem!'' Justin nickade och lutade sig fram och kysste mig. Jag kysste tillbaka och det ledde snabbt till hångel. Vi föll ner på sängen och jag trasslade in mina händer i Justin's hår. Våra tungor arbetade snabbt med varandra. '' BELLA! JUSTIN! PIZZAN ÄR HÄR!'' ropade mamma. Vi drog oss suckandes ifrån varandra.
"Vad önskar du dig present då? Du fyller ju år imorgon", frågade Justin och kollade upp från sin telefon.
"Vet inte, en kyss från dig kanske." svarade jag och tog ett popcorn ur skålen som stod mellan oss.
Justin bytte ställning och la sig på mage i stället.
"Men det kan du ju få nu." sa han och pressade sina onaturligt mjuka läppar mot mina.
Det kändes som om varje gång vi kysstes var magiskt. Som om våra läppar var gjorda för varandra. Dem passade så omöjligt bra tillsammas.
Jag slickade lite på hans underläpp, som smakade salt av popcornen. Han log mot mina läppar och öppnade försiktigt munnen så min tunga kunde slinka in.
Det var mysigt, bara vi två på min säng, lite hångel sådär och känna att han faktiskt var den enda jag verkligen älskade. Mamma, Nellie, Marcus och resten av familjen var ju en annan kärlek till. Justin var en kär-kärlek, den jag absolut vill tillbringa resten av mitt liv med. I alla fall tyckte jag det nu. Hoppas att han kände likadant. Men då slog det mig, vi hade ju faktiskt inte riktigt blivit ihop än, men det kändes som om den frågan egentligen inte behövdes, men jag ville ändå fråga. Jag la min hand på hans bröstkorg och sköt i från.
"Vad är fel?" frågade han oroligt med en gång.
"Justin, jag vet inte riktigt vad vi står nu för tiden", jag gjorde en paus och kollade upp på honom. Han kollade förvirrat tillbaka. "Vi har ju inte direkt sagt att vi är ihop, men det känns som det. Så, är vi ihop nu eller?"
"Vill du inte?"
"Jo! Såklart jag vill, jag, jag.." jag pausade igen och kollade på upp. "Jag älskar dig." Justin log stort. '' Jag älskar dig med!''
Våra läppar möttes ännu en gång och det ledde nu också till hångel. Mina händer tog tag i hårtopparna på Justin's hår och drog. '' Ska vi fortsätta i duschen?'' flåsade Justin. Jag nickade.
Jag kände Justin's händer på mina bröst och hur dem förflyttades neråt. Jag tryckte mitt pulserande underliv mot hans. Det bubblade av kåthet i hela kroppen. Justin stönade och jag kände hur hans händ trycktes in i mitt underliv. Ett stön lämnade mina läppar och
Jag hoppade upp på diskbänken. Vi hade precis vaknat och direkt tagit på kläder på våra nakna kroppar. Direkt efter det hade vi gått ner till köket där ingen satt. Justin särade på mina ben och ställde sig mellan dem. Mina händer flyttades till Justin's hår och jag rufsade snabbt om i det. Bordet var dukat med allt möjligt och steg hördes in i rummet. Snart kom alla in rummet och jag hoppade ner från diskbänken och satte mig bredvid Justin vid köksbordet där alla satt. Jag lade upp en pannkaka på min tallrik och fyllde den med Nutella. Direkt började jag äta. Mm, så gott! Solen sken utanför, så jag gissade på att det skulle bli en solig dag. En riktigt solig dag! Så det skulle badas och solas mycket idag.
_____________________________________________________________________________________
Äntligen uppe! Förlåt att det dröjde! Men både jag och Agnes har haft så mycket att gör och bestämma i veckan! Vi har beställt och bestämt så mycket! Så roligt ska det bli att få visa er det nya och den nya novellen! <3
Sen så, vi går tyvärr mot slutet i den här novellen... :( Två kapitel kvar + en epilog för att vara mer exakt! <3 Hoppas ni tycker det är okej och att ni tycker om dem sista kapitlena! <3
Dagens fråga: Vad tycker ni om att jag och Agnes börjat skriva tillsammans? :D
Mitt svar: Jag älskar att jag och Agnes börjat skriva tillsammans! Vi har så mycket planerat och passar verkligen med att skriva tillsammans! Och vi kommer verkligen överrens! Jag hoppas Agnes tycker om dte lika mycket som jag!
Detta kapitel är skrivet av mest mig, Moa. Agnes har skrivit några delar! :D Jag ska städa mitt rum nu, och sedan börja på nästa kapitel! KOMMENTERA! Puss <3
82 - Take Care Of Her
Izabella's perspektiv:
"Justin?" viskade jag och rörde försiktigt vid Justins kind. Han ryckte till och dem låga snarkningarna upphörde.
"Babe?" viskade han med sin sexiga, hesa röst. Den som får mig knäsvag och alldeles nykär. Som om detta var första gången vi sågs. Om han bara visste vad han hade för effekt på mig. Den han alltid haft.
"Ja", svarade jag och hävde mig upp på en armbåge. Han placerade ansiktet mellan mina nakna bröst och lämna små pussar där. "Ehm.. Justin, vad gör du?" skrattade jag och la en hand i hans rufsiga hår.
"Kysser dig." mumlade Justin mot min bara bröstkorg. "Det känns sexigt."
"Men det är det inte", ljög jag. "Det har ingen effekt."
"Nehe, då får vi väl fixa det då." Han flinade mot mig.
Jag fick nog och sköt undan hans huvud.
"Men kom igen! Jag hade det nästan!" suckade han.
"Jag tänker inte ha något morgonsex med dig." bestämde jag och satte mig på sängkanten.
"Babe, jag vet att du vill. Du vill hela tiden." envisades han.
"Justin, nej. Om du så gärna vill kan du väl gå och leta upp någon som vill istället för att reta upp mig?" sa jag bestämt och drog på mig Justins ljusblåa tröja som legat på golvet.
"Jag skoja. Det var ett skämt! Förlåt."
"Det är lugnt." bekräftade jag. "Jag orkar seriöst inte göra något idag, kan vi inte bara mysa?"
En glimt av hopp tändes i hans ögon. Han öppnade munnen för att säga något men jag hann före. "Nej, då ingår inte det du tänker på."
Han suckade och klev upp ur sängen för att sätta på sig ett par gråa mjukisbyxor.
"Justin är du så dersperat?" skrattade jag.
Han nickade. "Ja, efter dig och ingen annan."
"Borde jag känna mig hedrad?"
"Ja."
Justins perspektiv:
"Jag vill se Mean Girls!" sa Bella och höll upp dvd-fodralet framför mina ögon.
Jag suckade, "Kan vi inte bara se typ Hangover eller något? Sen kan vi se Mean Girls."
"Okej, boss."
Jag log och och letade upp filmen på tv:n. Bella la sig intill mig med en popcornskål, som vi beställt från köket (det var svårt att övertala dem till det, men vem kan säga nej till Justin Bieber? Inte dem i alla fall), på magen.
Filmen började och jag la en arm om Bella och tryckte henne närmare. Hon placerade sitt huvud på min bara överkropp och stoppade några popcorn i munnen. Jag struntade totalt i filmen och bara kollade på henne. Hon var otroligt fin. Det mörka håret och dem fina ögonen. Hon gjorde mig så oerhört kär. Varje gång.
"Bella?"
Hon vände sitt huvud mot mig och log, "Ja?"
Jag sa inget utan tryckte mina läppar mot hennes. En snabb rörelse och sedan stod popcornskålen på nattduksbordet, och Bella satt gränsle över mig. Jag skulle precis stoppa mina händer under hennes, rättning: min, tröja när dörren öppnades och Scooter tittade in.
"Ungdomar! Ni är väl varsamma med det dyrbaraste ni har?" skämtade han. Bella rodnade och la sig bredvid mig istället.
"Ja, men du borde ju kanske tänka lite mer på din." käftade jag.
Bella skrattade högt medan Scooter gav oss varsin mördarblick. Den blicken som hade kunnat döda om nu blickar kunde göra det.
Bella slutade skratta tvärt och for upp ur sängen och in på toaletten. Jag rusade efter och just som jag kom in genom dörren, kom allt upp i toan. Jag vände bort ansiktet. Lite äckligt varje gång. Nu började jag dessutom bli orolig varje gång. Scooters ord ekade alltid högt i mitt huvud.
"Vad händer?" frågade Scooter stressat och dök upp bakom mig.
"Scooter, vi borde nog kolla upp det här ändå." sa jag lågt och svalde tungt.
Han nickade och satte sig på huk framför Bella. Hon sjönk ihop i skräddarställning med blicken på mina fötter. Scooter spolade i toaletten och sjönk ner bredvid henne.
"Hur är det?" frågade han och klappade henne lite på knät.
Hon tyckte snabbt till av hans beröring. Kanske minnena från Alex dök upp.
Han drog bort sin hand och kollade på mig. Jag förstod genast och lyfte upp Bella på samma sätt som när vi kom till hotellet igår, med en arm under hennes knäveck och en om axlarna.
"Bella, vi borde kolla upp det här. Du spyr väldigt ofta nu för tiden. Vi vill bara vara säkra på att du inte fått något virus, okej?" frågade Scooter. Bella nickade lite och begravde ansiktet vid min halsgrop.
Vi satt på akuten nu. Konserten som vi egentligen skulle haft idag blev inställd. Jag hatade att göra fansen besvikna, men just nu var det bättre att Bella blev än att ha konsert.
Jag smekte Bella kind, där hon satt i mitt knä med ansiktet mot mitt bröst. Hon satt liksom på sidan med en arm runt min nacke.
"Hur är det, babygirl?" viskade jag och strök en hårslinga ur hennes ansikte.
Dem mörka ögonen kollade upp på mig. "Inte bra." viskade hon hest. "Kan jag få lite vatten?"
"Självklart!" sa jag. "Scooter! Hämta lite vatten!"
"Ska bli!" sa Scooter och gick bort till läskautomaten. Han drog fram en sedel ur fickan och stoppade in den i automaten. Han kom tillbaka med en flaska bubbelvatten och gav den till mig. Jag skruvade av korken och gav Bella flaskan. Hon tog en klunk och gav mig flaskan igen.
"Som det ser ut nu så har du bara en influensa, miss Jones." sa Rosie, läkaren vi fått här på akuten.
Bella nickade och reste sig upp tillsammas med mig och Scooter.
"Bieber?" frågade hon lågt.
"Ja?" svarade jag.
"Se till henne ordentligt! Om hon svimmar så tar du hit henne igen, okej?" sa hon barskt, som om jag var värsta playern.
"Yes, madame." sa jag överdrivet och bugade och försvann sedan ut ur rummet springandes efter Bella och Scooter.
Det här var skrivet av mig, Agnes, den nya delägaren!
Hoppas att ni tyckte om det! En aning kort kanske men men, det är första gången jag publicerar ett helt eget kapitel!
Ge mycket kommentarer till Moa på kapitel 79 och 80, det är hon värd!
So long, vi hörs igen!
81- I Can't Do This
Det hade gått en månad, sedan min och Justin's dejt i Paris. Under den månaden hade vi varit lite överallt. Inget jag kommer ihåg direkt. Men nu var vi äntligen i Köpenhamn och satt äntligen i bilen på väg till tivolit i Köpenhamn. Jag hade varit här en gång innan. Med Emilia och Pontus. Vi hade väldigt tråkigt en dag och tog en spontan resa från Stockholm till Köpenhamn över en helg. Därför hade jag varit på tivoli innan.
Antagligen hade Tivoli stängt för allmänheten, då det bara var vi här. Jag, Justin, Alfredo och Kenny. Jag pekade på den stora frittfallet. '' Vem är på?'' Både Alfredo nickade och Justin nickade. Ett flin formades på mina läppar. Dem vet inte vad dem ger sig in på. Och det visste inte jag heller. För jag skulle nog inte ha åkt alla dem här karusellerna. Så som jag mår efteråt.
Efter fjärde gången på Demonen och femte på Slänggungan vände sig min mage ut och in. Spyan kom upp i halsen, men jag svalade det igen. Det skulle inte stoppa mig från att åka lite till. '' Jag ska åka Draken!'' säger jag och ler. '' Är det verkligen en sån bra idé? Du är helt vit i ansiktet!'' Justin's ögon såg oroligt på mig. '' Det vet jag inte, men jag ska åka den! Jag får må hur som helst efteråt. För jag ska inte missa den här! Vem är på?'' Alfredo nickade i ett tecken att han var med. Vi gick tillsammans upp på karusellen och satte oss. Den började åka och jag fick en liten tankeställare. Om att jag faktiskt skulle lyssnat på Justin.
Alldeles vimmelkantig gick jag mot Drakens utgång. Jag tog mig hårt för pannan och försökte få mitt synfält att sluta irra omkring. Mitt huvud snurrade runt i 120 och det kändes som om hela min mage skulle komma upp.
"Hur är det Bella? Du vinglar så mycket att jag tror att du är full", småskrattade Alfredo och knuffade vänskapligt till mig på axeln. Kanske inte det bästa man kan göra på en yr person, då jag for rakt in i Justin som kommit för att möta oss vid utgången.
"Heej! Var det kul?" frågade han.
"Skitkul!" försäkrade Alfredo.
Då kände jag det, det bara flög upp och träffade hela asfalten bakom Justin's rygg då jag varit inlindad i hans armar med hakan mot hans axel och fri sikt över allt bakom honom.
Jag föll ner på knä framför Justin, som snabbt hoppade undan för att inte en bli träffad av ännu en kaskad av mitt maginnehåll som for ur mig.
"Bella är du okej?" hetsade Alfredo. Jag kunde inte svara då jag sakta förlorade kontrollen över mig själv. Deras röster var dova och jag kunde endast urskilja några få ord.
Justin's perspektiv:
Bella trillade ner på knä framför mig och jag hoppade snabbt undan, för att inte bli träffad av en kaskad av hennes maginnehåll. Alfredo frågade hetsanade om Bella var okej, men han fick inget svar tillbaka. Jag ställde mig bakom Bella, och samlade upp allt hennes hår i ena handen och strök hennes panna med den andra handen. Min älskade tjej. '' Hur mår du babygirl?'' Istället för att få något var pratandes, föll hon ihop ner på asfalten istället.
Vi hade direkt lämnat tivolit och åkt tillbaka till hotellet. Bella låg i min famn halvvaken. Hon hade vaknat igen, men var fortfarande väldigt borta. Kenny stannade bilen utanför hotellets entré, som var fylld av en massa fans. Men det fanns ingen annan ingång, så vi var tvugna att ta oss igenom det här. Vakter kom direkt mot bilen och Kenny gav mig en hoddie som jag gav till Bella. Den drogs på henne och sedan öppnades dörren till baksätet. Jag gick först ut ut bilen och vände mig sedan mot Bella, där jag la armen under hennes knäväck och den andra armen runt hennes axlar. Bella's huvud trycktes mot mitt bröst och jag började gå med vakter bredvid, framför och bakom mig. Inne i lobbyn, stog Scooter tillsammans med Alison och väntade på oss. Snabbt börjdade vi tre gå mot hissen, jag med Bella i min famn fortfarande. '' Hur är det babygirl?'' sa jag lågt till Bella. Ett lågt mummel av att det inte var bra kom till svar.
"Sov nu, så blir du nog bättre tills imorgon!" sa jag ömt och smekte Bellas kind med min hand. Jag skickade en slängpuss till henne och stängde dörren till hennes sovrum. Eller rättare sagt, vårt.
Det kändes precis som att natta Jazmyn. Alltid lika försiktigt och ömt, det gillade jag.
"Justin", sa Scooter kallt. "Sätt dig."
"Okej, man. Chilla." svarade jag och sjönk ner i den svarta skinnfotöljen mitt i mot honom.
"Vad hände på tivolit egentligen?" frågade han och lutade sig närmare mig.
"Vi hade riktigt kul alltså, vi borde göra om det!" skrattade jag, bara för att reta honom lite extra.
"Justin." morrade Scooter. "Bella. Exakt VAD hände?"
"Hon och Fredo kom ut ur utgången till Draken. Hon snubblade typ in i mig och sedan spydde hon bara." hasplade jag ur mig snabbt.
"Men Kenny sa att hon svimmade?"
"Ja, just det ja. Hon svimmade." försäkrade jag.
"Vi borde kolla upp detta. För mindre än en månad sedan spydde hon, och nu gör hon det igen!" Scooter slog ut med armarna och såg frågandes på mig.
"Det var ju bara vanlig maginfluensa!" utbrast jag.
"Justin", sa Scooter lugnt. Att han upprepade mitt namn så mycket gjorde mig irriterad. "Har du och Bella, du vet... Woop?"
"Woop? Scooter seriöst?" skrattade jag.
"Du vet vad jag menar!" röt han vilket fick mig att sluta skratta.
"Varför skulle jag berätta?" undrade jag.
"Du kan lita på mig! Och jag undrar om hon kanske är gravid!" utbrast han.
"Gravid?! Nej, det skulle jag inte tro." jag skakade på huvudet medan oroliga tankar ploppade upp i mitt huvud. Tänk om hon faktiskt var gravid? Oron blev till ilska som jag hastigt skrek ut, "Och om du så jävla gärna vill veta, så ja! VI HAR HAFT FUCKING SEX! TVÅ GÅNGER TILL OCH MED!!"
Med dem orden sagda klampade jag in på mitt och Bellas rum och smällde igen dörren så hårt att man hade kunnat väcka dem döda. Men Bella vaknade inte. Hon sov tungt, det var bra. Då kanske hon skulle bli bättre snart.
Scooters ord växte inom mig. Tänk om hon på riktigt blivit gravid. Nej, det var bara vanlig magsjuka. Jag damp ner på sängkanten och lät alla känslor flöda ur mig. Ilskna tårar rann ner för mina kinder samtidigt som jag svor tyst för mig själv. Jag kan inte leva med detta.
___________________________________________________________________
Skrivet av mig och Agnes, min nya bloggare på prov i tre dagar! Visst är hon duktig?
Ska upp tidigt imorgon, så måste skriiiiva lite tidinställda till min privata blogg!
Dagens fråga: Vad heter eran favorit serie?
Mitt svar: The Vampire DiariesI
80 - Thank You
'' Du och jag ska på dejt om två timmar. '' berättade Justin för mig. Jag log. '' Var ska vi?'' frågade jag. Fast jag visste att det var lönlöst, då Justin inte skulle berätta något för mig. '' Det vet du att jag inte kommer berätta.'' Justin flinade mot mig. Jag prutade med underläppen, men Justin skakade på huvudet. '' Hjälper inte på mig, även fast du ser söt ut.'' Jag skakade på huvudet. '' Vad ska jag ha på mig älskling?'' Justin flinade. '' Låt mig tänka. Sexiga underkläder, och kanske en klänning?'' Jag flinade mot honom och nickade sedan. Justin berättade att han skulle gå en snabb runda till Scooter, men komma tillbaka strax. Jag tog snabbt underkläder och kläder och låste sedan in mig på badrummet. Jag plockade med mig min rakhyvel, raklödder, schampoo och balsam in i duschen. Jag schampoonerade och sköjde ut mitt hår för att sedan ta balsam i halva mitt hår och sedan spruta ut lite raklödder. Jag började smörja ut det på benen och rakade sedan benen med rakhyveln. Mina armhålor och biknini linje rakades även.
Men mitt hår i en turban sminkade jag mig noggrant och tog sedan ut mitt hår och fönade det torrt. När jag hade allting klart, utom kläder. Började det knacka på dörren. '' Älskling. Du har varit där inne i nästan två timmar nu. Vi måste åka om fem minuter. Jag kommer dö av nyfikenhet snart också.'' Jag skrattade. '' Bara att stå ut två minuter till babe.'' Jag hörde en frustrerad suck utanför. Ännu en gång skrattade jag. Han var så gullig. Försiktigt tog jag på mig min röd/korallfärgade klänning. Den gick mig till mitten av låren på framsidan och var sedan längre på baksidan. Till det matchade jag med ett par svarta höga pumps. Jag tog ett djupt andetag och låste sedan upp toalett dörren och gick ut. Justin ställde sig framför mig och jag verkligen kände hans blick bränna på hela min kropp. Jag kollade ner i golvet och rodnade. '' Du är så vacker babe!'' Om rodnaden var mycket innan, var det inget jämnfört med nu. Mina kinder hettade riktigt till. Justin tog ett steg närmare mig och tog tag i min haka. För att ta upp mitt huvud, så jag kollade in i hans ögon. '' Så vacker! Men nu, måste vi gå. Då vi redan är försenade.'' Jag fnissade och tog sedan Justin's utsträckta hand. Våra händer flätatdes ihop.
Resturangen vi kommit till, låg precis vi Eifelltornet. Justin hade bokat ett bord lite avskiljt från dem andra borden. Jag tog min sista tugga och lade sedan ihop mina bestick på tallriken. All mat var inte uppäten, men den var gudomligt god och mättande. Jag hade precis som Justin, beställt pasta med tomatsås. Justin's tallrik var tom, och hade varit det i minst fem minuter. En servitör kom gåendes mot oss. Det var en blond tjej, såg ut att vara i 18-års åldern. '' Hoppas maten smakade. Får det lov att vara dessert?'' Seritörens blick låg vilande på Justin hela tiden, hon lade inte så mycket som en liten blick på mig. Utan hennes ögon var fastklistrad på Justin. Vilket Justin inte verkade njuta av, då hans ansiktsuttryck var besvärat. '' Vill du ha något älskling?'' frågade Justin omtänktsamt. Jag skakade på huvudet. '' Nej tack babe!'' Justin log mot mig. '' Nej tack! Vi skulle vilja ha notan tack!'' Servitrisen nickade och vände sedan blicken mot mig, och skickade en avundsjuk blick. När hon var utom synhåll, brast jag tillsammans med Justin ut i skratt. '' Såg du hennes blick? Det var precis som om hon skulle hoppa på dig när som helst.'' skrattade jag. Justin nickade. '' Hennes blick liksom bara vandrade ner mot mina byxor hela tiden. Det var skit pinsamt.'' Jag skrattade. '' Så är det att vara super sexig.'' Justin skrattade.
Vi gick hand i hand ut från resturangen. Våra steg leddes till Eifelltornet, där vi satte oss en bänk. Jag med benen över Justin's lår och huvudet lutat mot Justin's axel. Och Justin med armen runt mina axlar. Det var lite småkylet. Jag kollade upp mot himmeln och möttes direkt av en stjärnklar himmel. Det var så vacker. Miljontals stjärnor lös. Mamma hade alltid sagt att när någon dog, människa eller djur, så blev den en stjärna som kollade ner på en. Jag fantiserade att Emilia var en av dem många stjärnorna där uppe. Att hon satt och kollade på oss just nu, tillsammans med min gammelmormor. Åh min fina gammelmormor. Jag saknade henne så mycket. Det var fyra år sedan hon dog det här året. Jag och min gammelmormor hade ett riktigt speciellt band. Vi var så tajta tillsammans och kunde berätta allt för varandra.
''Tack för idag älskling.'' sade jag. Justin log mot mig. '' Tack själv.'' Vi kysstes snabbt och lade oss sedan ner bredvid varandra i hotellsängen. Jag låg på hans bröst och Justin smekte min panna. '' Vi ska till Sverige och Danmark snart!'' sade Justin. Jag log mot honom. '' Vi måste besöka tivoli i Köpenhamn då!'' Justin flinade och log. '' Jag ska spela in video till min nya parfym där också.'' Jag flinade.
Klockan var halv tre, men jag kunde inte somna. Justin låg och snarkade min nästan ljudlöst i örat, det var så sött. Min mage gjorde ont. Det kändes som att jag skulle spy upp hela min mage snart. Plötsligt kände jag det i halsen. Snabbt reste jag mig upp och sprang in på toaletten och kastade mig ner på knä framför toaletten. Steg hördes bakom mig och sedan hölls mitt hår upp. Mellan omgångarna jag tömde magen, försökte jag säga till Justin att gå. '' Du betyder inte se det här! Gå Justin.'' Justin skakade på huvudet. '' Nej. '' Ännu en gång tömde jag magen. Usch. Det var så äckligt. Justin's hand smekte min kind. Jag reste mig upp efter ett tag och borstade mina tänder. Varför spydde jag egentligen? Jag fick bara inte vara sjuk nu. Jag kände i min panna. Jag kokade. '' Jag tror att jag håller på att bli sjuk.'' mumlade jag. '' Jag tar hand om dig baby!'' Jag log mot Justin och gick sedan in i hans famn. Vi stog och bara kramades ett tag. Det var så mysigt.
___________________________________________________________________________________________
Kort, jag vet! Men allt jag hinner med nu! :*
Kommentera!
Random fråga: Vilken är eran favorit novellblogg, utom min? :D
Mitt svar: juustanordinarygiirl, justgettingstarted, myybieberstoory, bieb och biebstoory :D
79 - The Notebook
4
Det var den 13 mars, en onsdag. Jag och Nellie hade varit här i en hel dag. Vi hade badat och solat hela dagen igår, och idag skulle vi flyga till Spanien. Närmare bestämt Madrid. Klockan var halv två på dagen. Bilarna skulle avgå klockan 14:00 från hotellet för att flyget sedan skulle gå klockan 15:00. Det skulle ta ungefär en och en halv timme att flyga mellan Lissabon och Madrid. En väldigt lagom flygtid. Justin sprang runt i hela hotellrummet, för att inte glömma något, medans jag låg i sängen och försökte sova. Jag hade vaknat med värsta huvudvärken imorse, och nu började även värken i magen komma. Fin mensvärk. Men det var inte så lätt att sova, när Justin sprang runt överallt och plockade. '' Om du inte lugnar ner dig snart, vet jag inte vad jag gör med dig!'' utbrast jag högt. Justin stannade vid sängkanten och kollade ner på mig. '' Du säger det va? Faktum är att vi ska åka om tio minuter och jag har saker exakt överallt. Om du nu kunde resa din sexiga rumpa ur sängen och faktiskt hjälpa mig, hade det underlättat.'' Jag flinade mot Justin och reste mig upp. Han klappade mig på huvudet, som man gör på en hund. Jag skakade på huvudet mot honom och vände mig sedan om och gick till mina resväskor. Dem var inte ens upppackade. Jag stängde snabbt igen dem. Gick sedan bort till sängen igen, drog ut min mobil laddare ur eluttaget och lade sedan ner laddaren tillsammans med mina hörlurar som legat på nattduksbordet, i min svarta handväska.
'' Så. Hur fick ni idéen att göra tatueringen?'' frågade Alfredo förundrat. Nellie pekade på mig, ett tecken att säga till mig att berätta. '' Vi har länge tänkt på det, och måndags hade vi väldigt tråkigt, jag menar det verkligen. Vi bara låg i min säng och glodde upp i taket. Marcus fel, då han skulle vara med sin flickvän till slampa istället. Så vi kom på tatueringen och frågde våra föräldrar och åkte sedan och gjorde den.'' Nellie flinade. '' Bella låg och grät så ont det gjorde, medans jag skrattade för att det liksom kittlades.'' Jag skakade på huvudet mot henne. Det var sant. Nellie hade legat och skrattat på britsen när tatueraren gjort tatueringen. Helt galen. ''Aw. Men vem är Marcus slampa till flickvän?'' frågade Alfredo nyfiket. Jag himlade med ögonen. '' Tjejen på våran skola som ligger runt och playar med alla. Jag försökte få honom att inte bli tillsammans med henne, då han bara skulle bli sårad. Men han lyssnade. Antagligen för att Bella inte var där, dem två lyssnar liksom bara på varandra. Inte på mig.'' sade Nellie. Jag himlade med ögonen. '' Kära lilla Nellie. Vi lyssnar på dig också. Men du vet. Vi två var liksom ensamma kvar, när du var fullt upptagen med dina gamla pojkvänner. Så vi fick liksom börja umgs själva, och då blev det automatikst att vi blev mycket närmare varandra.'' Nellie flinade åt mig. '' Minns du Martin? Åh herregud! Han som var tillsammans med mig en timme typ och sedan började ragga på dig. Herregud vad sur jag var på dig. När du inte ens kunde hjälpa det.'' Jag flinade. '' Men minns du Erik då? Han jag var tillsammans med i typ ett halvår i sjuan. Jag stötte på honom innan jag lades in på hemmet. Han kollade bara på mig och gick sedan. Han är nog fortfarande sur för att jag dumpade honom.'' Nellie's blick ändrades från glad till lite halvt ledsen. '' Du måste ha jätte mycket du vill berätta från hemmet?'' Jag skakade på huvudet. '' Inte mer än att jag nästan blev våldtage tre gånger, alla självmordstänkare flörtade med mig och att jag nästan lyckades ta självmord. Det var ungefär det som hände. Och att jag inte fick lov att duscha med rakhyvel utan uppsyn. Så fatta hur min bikinilinje såg ut.'' Nellie himlade med ögonen och fick sedan en arg blick. Justin's armar spände runt mig. Jag lät mina läppar vila på hans kind i några sekunder. '' Vad menar du med nästan tog självmord`? Du var väl där för få bort det?'' Jag nickade. '' Ja det var jag. Men det liksom då alla killar började försöka våldta mig och allt och alla minnen kom tillbaka och allt bara blev för mycket.'' Nellie nickade och vände sedan blicken mot Alfredo.
Väl inne på vårat hotellrum. Ställde vi snabbt väskorna och tog sedan oss en välbehövlig dusch tillsammans. Just nu låg vi båda två under täcket, med Justin's dator ståendes på ett par kuddar. The Notebook gick på den, men jag var inte något vidare intresserad, utan låg istället och lämnade kyssar på Justin's överkropp. Han stönade när jag pussade honom precis vid byxkanten. '' Frustrerad?'' frågade jag retsamt. Justin nickade. Jag flinade och skrattade. Hans problem. Jag lade mitt huvud på Justins bröstkorg och Justins hand smekte min panna. '' Dem här två veckorna har varit så grymt jobbiga.'' sade jag. '' Ja! Fast det var jobbigare under dem månaderna vi var ifrån varadra. Du förresten, vi ska till Sverige den 21-25 april. Jag skulle verkligen uppskatta att du stanade tills efter det iallafall. Då får såklart stanna längre, jag vill ha dig vid min sida hela tiden. Men jag bara tänker på din skola och allt.'' Jag nickade. '' Jag har alla prov, böcker och allt annar skolarbete helt klart. Så jag har liksom sommarlov redan nu. Så du slipper inte mig.'' Justin skrattade. '' Jag vill inte slippa dig. Jag är inte mig själv när du inte är med mig.'' sade han. Jag log mot honom och våra läppar hittade varandra. Det förstorades snabbt snabbt och ledde till hångel.
LITEN FÖRSPELS SCEN:
Justin drog upp mig ovan på honom. Mina fingarar letade sig in i hans hår och drog åt. Ett stön släpptes ut ur hans mun. Jag flinade. Justin snurrade runt oss och direkt hittade hans läppar min hals. Jag stönade och sträckte på halsen så han skulle komma åt lättare. Justin drog av mig hans T-shirt jag hade på mig. Jag lämnades i bara ett par spetstrosor. Justin's stora händer tog tag i mina bröst. '' Du förstår inte hur vackra med här är. Världens vackraste bröst.' Hela du är världens vackraste.'' Jag rodnade. Han var vacker om någon nu var vacker. Justins händer flyttades ner till mina trosor som han snabbt drog av. Jag snurrade runt oss, och drog av Justin's mjukisbyxor och kalsonger i ett svep. '' Säker?'' frågade Justin mjukt. Jag nickade. '' Mer än säker.''
____________________________________________________________________________________________
78 - More Than Everything
Jag skickade snabbt tre hjärtan till Justin och tog sedan ut mina två stora resväskor som låg under min säng. Jag gick in i min gardrob och tog ut tröjhög efter tröjhög efter tröjhög och tog sedna ut byxor och shorts i massor. Halva min gardrob låg sedan på golvet. Redo att se om jag ville ha med eller inte. Det hela slutade med alldeles för många tröjor, byxor och shorts. Även alldeles för mycket underkläder, bikinis och strumpor. Allting blev alldeles för mycket. Nellie som kom för två och en halvtimme, ja det hade tagit så lång tid att packa, hade hjälpt mig med det sista och sedan hade vi inte orkat mer. Utan nu låg vi slängda bredvid varandra på min säng. Jag kollade på min höft. Där hade det varit så snyggt med en tatuering. '' Jag vill tatuera mig.'' utbrast jag och satte mig snabbt upp. Nellie följde även hon med upp. '' Jag med! Den där stjärnan vi pratat om att båda ska ha, ska vi ta den? Vi frågar våra föräldrar och sticker sedan. För du ska ha den innan du åker imrogon.''
Och rättsom det var, var det bestämt att vi skulle tatuera oss. Och här låg jag nu, på tatuerings sängen och väntade på att tatueraen skulle börja. Detta skulle bli så spännande.
____________________________________________________________________________________
Känslan när nålen träffde huden och började forma stjärnan jag skulle ha på höften, önskade jag aldrig mer känna. Det gjorde så ont. Tårarna började rinna ner för mina kinder och jag kramade hårt åt Nellies hand. Ni kanske tycker jag är löjlig nu, men jag har alltid varit känslig för nålar och stick i finger. Detta var tusen gången värre än att trilla med cykeln på grus, så mamma var tvungen att ta ut stenar frrån såret. Men som dem säger, om man vill bli fin, får man lida pin. Och detta tatueringen skulle bli så snygg att det inte är sant.
Jag och Nellie gick lyckliga ut från tatuerings lokalen med varsitt plåster på våra tatueringar. Dem skulle vara okej imorgon, så jag skulle så ha mag tröja, då jag skulle till Portugal. Efter Portugal skulle vi till Spanien. Mitt favorit land helt klart. Så varmt och allt. Att jag sedan kunde flytande spanska gjorde ju allt bättre. ''Va? Gick det?'' utrbrast Nellie i telefonen. Just nu pratade hon med Alfredo, och hade gjort i tio minuter. Jag saknade Justin mer och mer när jag hörde deras gulle gullande. Jag pratade med honom för första gången för några timmar sedan på två veckor. Jag saknade honom så mycket. Vilket Justin också verkat göra, då min mobil hade två hundra olästa sms när jag fick den när jag kom hem idag.
Allt var bokat. Min och Nellies biljetter till Portugal imorgon. Det var meningen att bara jag skulle åka, med Nellie skulle följa med mig och vara med på turnén i en vecka. För att hon sedan skulle åka hem och sedan två daga efter, åka till Egypten med hennes familj. Jag var inte lite avundsjuk, tänk att få åka till värmen i Egypten. Åh jag saknar det. Jag var i Egypten med mammas släkt när jag var tio år. Det hade varit så varmt och så skönt.
Jag skjölde munnen med vatten, för att få bort tandkrämen, och torkade mig sedan runt munnen med handduken. Jag knäppte ut en p-piller och sedan min lugnande pilla, jag var tvungen att ta för att vakna lugn imorgon. Läkarna hade sagt att jag skulle vara noga med dem, för att dem var liksom som en drog. Som gick in och stängde av vissa känslor, där av behovet av att sätta rakhyveln i handen. Fort svalde jag pillerna med vatten och gick sedan till mitt rum. Där tog jag fort av mig mina kläder och lade mig sedan ner under täcket. Jag ställde alarmet på 01:30 och lade sedan min mobil på laddning på nattduksbordet bredvid sängen. Klockn vr 00:30. Alltså skulle jag få sova en timme , innan alarmet skulle ringa och det skulle vara hopp i mina kläder och göra vid mig snabbt för att sedan klockan två åka hemifrån och hämta upp Nellie och sedan åka till flygplatsen. Planet skulle sedan gå klockan fyra , men man var tvungen att vara där två timmar innan. För all incheckning, lastning av plan och ja allt det. Portugal var åtta timmar före Los Angeles så när vi kom fram skulle klockan vara 23:10 när vi landade i Lissabon i Portugal ungefär. Enlogt klockan i Portugal. Men enligt Los Angeles tid skulle vi vara framme klockan tre. Det var verkligen mycket tidsskillnader. Vi skulle flyga hela dagen, då det tog elva timmar ungefär att flyga från Los Angeless till Lissabon. Jag var inget fan av att sova på flyg heller, så jag skulle inte klara av att sova. Sedan när vi kom fram, skulle jag säkert ha värsta jet laget och allt. Detta skulle bli spännande. Ingen sömn alls typ.
En timme senare ringde alarmet. Jag vände mig om och lade en kudde för örat för att få bort oljudet. Men plötsligt började min ringsignal ringa. Jag vände mig om och trevade efter min vita iPhone 5. Den hade kommit hem igår kväll med Max. Med ett nytt simkort, då det till 4:sen inte passade i 5:an. '' Babe <3'' stog det på skärmen. Jag tryckete på svara och mumlade ett svar. Justin's skratt fyllde mina öron och jag vaknade direkt. '' Sover du? Jag tänkte bara ringa och väcka dig, för om jag känner dig rätt, hade du säkert en kudde för öronen, för att få bort oljudet? Inte sant?'' Jag fnissade. '' Jo det är sant.'' Justin skrattade ett belåtet skratt. '' Men hörredu, det är dags för dig att dra upp dig själv ur din underbara säng och klä på dig och sedan åka till flygplatsen. Jag längtar efter dig och fattar inte att jag låter dig flya själv så många timmar.'' Jag skrattade. '' Jag är inte själv. Jag har ju Nellie. Om hon nu inte sover fortfarande.'' Justin skrattade. '' Det gör hon inte. Fredo pratar med henne. Vi tänkte vara perfekta pojkvänner och ringa våra flickvänner för att väcka dem. Då vi båda längtar efter er. '' Jag aw:ade. '' Du är alltid perfekt.'' sade jag och fnissade. '' Du är om någon.''
Klädd i ett par jeans short, en vit top och ett par vita låga converse, klev jag utanför huset med min svarta handväska med guldiga nitar hängandes på axeln. Jag älskade väskan och den användes väldigt flitigt. Jag drog ävem min stora tunga svarta väska efter mig. Jag var som en zombie, men hade ändå lyckats kladda på mig smink och göra vi mitt hår. Jag kände mig fräsch, men ändå inte. Det var en ganska äcklig känsla. Då man inte visste om man vågade visa sig bland folk eller inte. Jag gav min resväska till Max, som lade den i bagageluckan, tillsammans med min andra rosa resväska. Fråga mig inte varför jag hade en svart och en rosa, men det hade jag. Baby rosa, min favorit rosa. Vi började köra, mamma och Max där framme och jag i baksätet. Vi stannade utanför Nellie hus, där Nellie stog tillsammans med hennes mamma utanför. Jag öppnade min dörr och sade hej, men satt kvar i bilen. Max lastade in Nellies väska och efter en kort stund, satt Nellie bredvid mig i bilen. Hon var klädd i ett par vita shorts tillsammans med ett vitt linne hon också. Vi älskade vita toppar lika mycket båda två. Och blusar, ska vi inte tala om. Min och Nellies drog. Verkligen. Jag älskar blusar, så fint att ha till antingen jeans, shorts eller kjol. Det skulle gärna vara spets på blusen också, då blev det bara ännu finare.
Vi kramade båda om mamma och Max för att vi sedan skulle vända oss om och hjälpas åt att dra vagnen framåt med våra väskor på. Vi checkade snabbt in och fick våra boarding pass. Nu hade vi en och en halv timme att inte göra något på. Men vi skulle inte kunna sitta på varsin stol i en och en halv timme och bara glo. Så istället, gick vi till Starbucks. Där vi beställde varsin Latte och varsin varm macka med kyckling i. Det var alldeles för tidigt att äta, men vi var tvugna att äta. Vi skulle få både frukost, lunch och middag på flyget. Men då vi båda inte var något vidare fan av flygplans mat, så passade vi på att äta nu istället.
Affärerna inne på flygplatsen, hade inte öppnat innu, då klockan var alldeles för tidigt för det. Men Starbucks, hade öppet dygnet runt. Då dem ville få så många kunder som möjligt, såklart. Det var tjugo minuter, tills vi skulle få stiga på planet. Så vi gick tillbaka till Starbucks efter att ha gått runt fyrtiofem minuter och bara gjort inget. Båda två hade gått och trånat efter varsin choklad shake. Så det var det vi skulle fixa nu. För att sedan försöka hitta våran gate och sedan gå på toa. Då vi skulle flyga länge och jag var väldigt känslig när det gällde toaletter.
Med varsin chocklad shake i handen hittade vi tillslut till rätt gate. Då var det bara fem minuter tills vi skulle få gå på planet. Och då förstår ni hur lång tid det hade tagit för oss att hitta rätt. Men vi var imponerade, att vi tillslut hittat. Jag och Nellie sökte oss direkt till toaletten och gjord vad vi skulle och gick sedan ut igen. Då var gaten nästan tom. Det var öppet att börja gå på planet nu. Jag tog upp mitt pas och boarding pass. Visade dem och fick sedan gå på med Nellie efter mig. Vi letade upp upp våra platser och hittade dem snabbt. Vi satt i mitten av flygplanet. Jag satte mig längst mot fönstert. '' Kolla ut genom fönstert, jag ska instagramma'' sade Nellie. Jag gjorde som hom sade och sedan satte sig Nellie ner bredvid mig. Hon laddade upp bilden tillsammans med texten: '' With bestfriend on our way toooo our loves in Portugal. See you soooon love. <3 ''
Jag skrattade åt hennes text. Galna men älskade bästa vän. Det var vi två mot världen alltså. Inget kunde sära på oss. Inte ens sex månader ifrån varandra utan att få träffa varandra.
Vi hade nu bara två timmar kvar. Jag hade somsagt, inte kunnat sova. Då jag inte får ro på flygplan, men älskar att sova. Vi hade haft mycket turbulens, så Nellie hade inte kunnat sova hon heller. Både frukosten och lunchen hade varit helt okej gott. Middagen höll på att serveras just nu, vilket jag inte var så jätte intresserad av, utan bläddrade istället genom instagram. Vi hade internet på planet. Så jag hade pratat med Justin på iMessage. Men just nu hade han konsert. Den hade börjat för en timme och en halv timme sedan . Då klockan var tio i Portugal just nu. Konserten skulle vara slut halv elva och då skulle Justin åka till flygplatsen tillsammans med Alfredo. Men jag tror att han faktiskt hade tänkt duscha innan. Då han var väldigt genomblöt av svett efter en konsert. Det var så sexigt när det rann svettpärlor i hans ansikte. Hela Justin var sexig. '' Nellie och Bella?'' frågade flygvärdinnan. Vi sade båda ja och blev sedan tillräckta varsin matlåda. Det luktade gott, visst gjorde det det. Men min matlust var inte den bästa just nu. Inte ätit riktigt sedan jag var hos Justin förra gången. Hemmets mat var inte den bästa. Antingen alldeles för överkokt pasta eller potatis. Eller så var dem inte färdiga. Eller alldeles för torrt kött eller mat som inte smakade något. Vi öppnade våra lådor och möttes av en gryta med pasta. Ärtor och morötter låg också i själva lådan till maten. Sedan i en annan form, var det en liten fruktsallad. Vi fick även en bulle och sedan en kaka som efterrätt. Drickvagnen stannade vid oss. Och vi båda beställde varsin cola. Vi fick en burk och gav sedan pengar. Sedan började Nellie äta och jag petade lite i maten. Jag var nervös över att träffa Justin igen. Hur skulle han tycka det var? Skulle han tycka jag blev jobbig efter ett tag? Eller skulle han tycka jag var annorlunda? Jag var så nervös. Varför vet jag inte, då det bara var Justin. Jag var aldrig nervös inför att träffa honom. Vi kände varandra utan och innan och behövde verkligen inte vara nervösa inför att träffa varnadra. Du var löjlig Bella. Riktigt löjlig!
'' Vi går ni in för landning. Så jag ber er alla ta på er säkerhetsbältena och så tackar vi, på Airportugal för att ni valde att resa med oss och vi hoppas ni hade det lika bra som vi hade det! Klockan är just nu 23:05 i Lissabon och det är 20 grader ute. Vi tackar för oss!'' sade piloten och sedan sprackade det i högtalarna. Mycket väl gick vi inför laddning. Då jag kände hur planet började åka neråt. Jag tuggade och tuggade på jmitt tuggumi, för att inte få lock i öronen. Det var hemskt att få det. Plötsligt slog hjulen i marken och planet började sakta ner. När vi stannade, applåderade alla i planet. Alla började stressa ut ur planet, medans jag och Nellie tog det lugnt. Plockade ihop våra saker lugnt och gick seddan lugnt geno tunneln och visade pass och sådant. Jag såg Starbucks skylten och petade på Nellie. Vi båda nickade mot varandra. Klart vi skulle ha en shake till. Vi beställde snabbt varsin och gick sedan igeonom kontrollerna och visade även nu våra pass. Vi hämtade våra väskor, men hade ingen vagn den här gången. Dragandes på mina två väskor och min choklad shake i samma hand som jag hade en resväska i, kom vi ut till ankomst hallen. Där såg jag fort Justin och petade på Nellie som kollade rakt fram. Där båda killarna stog tillsammans med Kenny och Moshe. Vi började gå mot dem och jag släppte min resväska och gick rakt in i Justins famn när vi kom fram till dem. Det var så skönt att vara tillbaka i hans armar igen. Vi kramades en stund till och gick sedan mot bilen. Där Moshe bar in våra väskor och vi andra gick in i bilen. Jag satte mig ner bredvid Justin och stoppade in sugröret i munnen och drack lite. '' Hur många sådana här har du druckit idag egentligen?'' sade Justin och skrattade. Han tog shaken ifrån mig och drack lite han själv. '' Vi har besökt Starbucks tre gånger idag. Och jag har druckit två sådana här'' svarade jag på hans fråga. Alfredo spärrade upp ögonen. '' Vad gjorde ni där första gången egentligen?'' Nellie flinande. '' Jag tryckte i Bella en hel macka och vi drack varsin latte för att vakna.'' Justin och Nellie gjorde en give me five. Jag skrattade åt hur löjliga dem var.
Jag tog mina piller med vatten och gick sedan ut till Justin som låg i sängen. Jag tog av mig mina kläder, förutom trosorna, och lade mig ner bredvid Justin. Justin virade armarna runt min midja och mös in huvudet i min hals. Vi kysstes och sedan la vi oss tilrätta. Nu låg Justin's huvud på kudden bakom mig istället. '' Du förstår inte hur mycket jag har saknat dig.'' sade jag. '' Jag har saknat dig med. Otroligt mycket. Men älskling. Du är övertrött sov nu. Vi kan prata imorgon. Jag älskar dig vackratse.'' Jag log. '' Jag älskar dig med älskling.'' Sedan somnade jag. I Justin's armar. Precis där jag hörde hemma. Jag älskade verkligen honom. Mer än allt.
___________________________________________________________________________________________
UPPTADERING? ÄR DEN INTE BÄST?! KAPITEL 3 ELLER 4 DAGAR IRAD! :D
Vad tyckte ni? Var kapitlet bra? Tatueringen Bella och Nellie gjorde, vill jag själv göra!
Vet inte alls när nästa kapitel kommer! Behöver verkligen ta tag i livet! Gick ut och letade efter katten innan. Han kom direkt men jag gick och satte mig på trappen. Bara satt där och kämpade mot tårarna. Sådan jobbig känsla, när tårarna bara hotar att rinna över. Sedan gick jag in med bäbis katt och tog sedan några filtar och så gick jag ut och satte mig och kollade på stjärnorna. Försökte samla tankarna, men det gick inte.. :(
Ska försöka skriva, men är rädd att det bara blir ett depp kapitel.. Men ska kolla igenom weheartit för tips!
Kommentera för nästa!
Random fråga: Vilket kapitel är erat favorit kapitel?
Mitt svar: Kapitel 71,69,67 är bara några av dem! :D Nöjd med det här kapitlet också <3
77 - Packing
En dag hade jag kvar här. En dag. Sedan skulle jag vara fri Fri att åka vart jag ville igen. Fri att ha min mobil och dator. Fri att kolla på dme tv- programen jag ville. Jag tyckte det sklle bli så skönt, även fast jag hade misstankar om att det faktiskt inte skulle bli så att jag fick åka hem, då alla var helt skumma runt om mig. Det enda som inte var bra på mig var mitt dåliga samvete. Justin's födelsedag hade varit för nio dagar sedan. Och jag hade inte ens kunnat säga grattis till honom. Dp jag var förbjuden att ha mobil eller dator. Han kanske hatade mig nu? Nej Bella! Om du börjar tänka så, kommer du inte hem imorgon. Jag gäspade högt. Klockan var 23:56 visade den digitala klockan bredvid mig. Alarmet var ställt på 10:00 imorgon. Klockan 10:30 skulle mamma komma tillsammans med Max för att hämta mig och vi skulle åka hem. Hem till mitt rum. Min säng. Jag minns inte hur det luktar hemma, hur det ser ut eller hur mitt rum ser ut. Men imorgon skulle bilderna komma tillbaka. Jag skulle komma hem.
''Åh gumman! Vad jag har saknat dig!'' utbrast mamma. Jag kom gåendes mot henne ute på parkeringen. Med min väska hängandes på armen och en annan väska dragandes efter mig. En vakt och läkare gick på varsin sida bredvid mig. Varför vakten var där vet jag inte. Trodde dem att jag skulle släppa allt och bara springa? Eller springa ut på vägen och ta självmord? Dem var fortfarande rädda. Rädda att jag inte var frisk. Men det var jag. Det skulle jag bevisa. För jag skulle hem nu! Hem och sova i min egen säng, träffa Nellie och Marcus. Träffa Miley, prata med Justin, kolla twitter, instagrm och facebook. Och framför allt. Ta en lång dusch med rakning av ben, armhålor och bikinilinje och även göra ansiktsmask. Det var dags för mig att bli fräsch igen. Hemmets tvål, luktade sjukhus. Hemskt. Allt där luktade sjukhus. Så äckligt rent.
Den doften var värre än allt.
'' Så du är hemma nu?'' sade Justin glatt. Han log, jag såg det. Vi pratade på Skype. Jag hade det igång på min Macbook som stog på sängens fotdel. Jag log tillbaka. '' Ja! Hemma i mitt rum i min säng som luktar hemma. Du förstår inte känslan av att få raka sig alltså. Jag har inte fått raka mig utan uppsyn på hemmet, så min bikinilinje var ju äckligast. Åh fy!'' Justin flinade. '' Varför rakade du inte bara bikini linjen på hemmet? Jag menar vad skulle hända?'' Jag suckade. '' Det var två manliga vakter hos mig hela tiden. Tror du att jag skulle vilja stå och visa hela mitt underliv för dem? Nej! '' Justin's ansikte förvreds från glad till arg. '' Har det stått två manliga vakter och kollat på när du duschat varje gång? Sett dig naken?! Har dem fått se dig naken typ varje dag och jag inte sedan i juli typ? Jag minns inte hur du ser ut under kläderna nästan.'' Jag suckade. '' Justin, lugna ner dig baby! Nej inte varje gång! Bara när jag skulle raka mig. Men jag gjorde alltid det med underkläder på varje gång. Nej dem såg mig inte naken. Då kan du ju försöka komma på det då. För jag kommer inte visa dig.'' flinade jag. Justin suckade. '' Men du är ju i bara handuk? Det är bara att fort dra av dig den och sedan ta på den igen? Snälla baby? Jag behöver det!'' Jag skrattade. '' Men vem ska ta hand omm Jerry sen när han vaknar? För jag har ju så snygg kropp att han defenitivt kommer vakna.'' skojade jag. Justin flinade. '' Du vet att han gör det. Du får väl komma och fixa det.'' sade Justin. Jag skakade på huvudet. '' Nej babe! Jag vill inte vara en slampa. Iallafall, när kan jag komma?'' Justin suckade. '' Du vet att du inte är en slampa. Gärna nu. Men imorgon? Övermorgon? Över över morgon?'' '' Imooooorgon!'' utbrast jag. Justin nickade. '' Då får jag väl se dig naken live imorgon istället då. Så du kan ta hand om Jerry direkt.'' Jag skrattade. '' Jag kan inte fatta att du har börjat äga Jerry till honom själv också. Det räcker att dina fans gör det. Hela mitt twitter är bombat med frågor om Jerry. Allt från om han är stor till om jag har sett honom. Jag skratta alltid lika mycket när jag läser dem.'' Justin skrattade. '' Du började ju säga det till mig, sedan har jag bara tagit efter. Jag vet! Dem är så wierd dem frågorna. Sen så dina kill fans, som säger att dem är så besatta av dig och allt, frågar mig på twitter. Om jag sett dig naken och om du har snygga bröst och rumpa. Sedan om ditt underliv. Herregud. Frågorna är så äckliga. Allt från om jag har rört ditt underliv och hur det kändes till om du och jag och en kille till har haft trekant. Jag vet liksom inte vad jag ska göra. Vara lycklig över att vara den som bara kan svara på det eller vara arg på att dem är så dirty om dig. Jag blir liksom äcklad att någon annan tänker så om min flickvän.'' Jag mumlade knappt hörbart. Frågar dem sådana frågor? Usch! '' Du ska nog mer vara äcklad att dem är så dirty. För det är jag. Usch! Dem har väl inte med det att göra?'' Justin skakade på huvudet. '' Nej verkligen inte!''
Nellie skulle dyka upp om en halvtimme. Tills hon kom, hade jag tänkt börja packa. Jag var så dålig på att packa, så skulle anatgligen göra det hela natten om jag inte började nu. Hur länge skulle jag vara hos Justin egentligen? Jag skickade ett snabbt sms till Justin:
Till: Babe <3
'' Hur länge ska jag vara hos dig egentligen?''
Det dröjde inte många sekunder förens det kom ett svar.
Från: Babe <3
'' Hur länge du vill! <3 Men ta med till minst en månad iallafall. Jag får semester om en och en halv månad ungefär <3''
Jag skickade snabbt tre hjärtan till Justin och tog sedan ut mina två stora resväskor som låg under min säng. Jag gick in i min gardrob och tog ut tröjhög efter tröjhög efter tröjhög och tog sedna ut byxor och shorts i massor. Halva min gardrob låg sedan på golvet. Redo att se om jag ville ha med eller inte. Det hela slutade med alldeles för många tröjor, byxor och shorts. Även alldeles för mycket underkläder, bikinis och strumpor. Allting blev alldeles för mycket. Nellie som kom för två och en halvtimme, ja det hade tagit så lång tid att packa, hade hjälpt mig med det sista och sedan hade vi inte orkat mer. Utan nu låg vi slängda bredvid varandra på min säng. Jag kollade på min höft. Där hade det varit så snyggt med en tatuering. '' Jag vill tatuera mig.'' utbrast jag och satte mig snabbt upp. Nellie följde även hon med upp. '' Jag med! Den där stjärnan vi pratat om att båda ska ha, ska vi ta den? Vi frågar våra föräldrar och sticker sedan. För du ska ha den innan du åker imrogon.''
Och rättsom det var, var det bestämt att vi skulle tatuera oss. Och här låg jag nu, på tatuerings sängen och väntade på att tatueraen skulle börja. Detta skulle bli så spännande.
_______________________________________________________________
VA?! Tatuering?! Vad tror ni?
Kommentera! Har riktigt bråttom. gäster om 8 minuter och ska sminka mig och allt.
Random fråga: Vad heter ni?
Mitt svar: Moa
76- LEAVE ME ALONE!
Ett sus gick igenom publiken när Manchester United dribblade bollen mellan sina spelare upp mot Liverpool’s mål. När bollen sedan passades vidare till spelaren med siffran 3 på ryggen hördes publikens förväntan, spelaren var nämligen nästan helt fri och sprang in vidare mot mål, han passade sedan den in mot mitten där spelaren med siffran 20 på ryggen tog emot den och efter ett snabbt skott sköts den in i mål. Publiken jublade högt och reste på sig med applåder. Justin och jag följde strömmen och ställde oss upp och applåderade högt. Jag vände mig om mot honom och slängde armarna om hans hals med ett brett leende. Det var galet hur stämningen bland alla människor smittade av sig. Justin skrattade glatt och slingrade armarna om min midja för att sedan lyfte upp mig, skrattandes ställde han ner mig igen och kollade in i mina ögon i ett par sekunder innan han pressade sina läppar mot mina.
Publiken fortsatte att skrika och applådera eftersom nu var matchen avgjord, Manchester United hade vunnit med 2 – 1.
__________________________________________________________________________________________
"Jag vill inte lämna dig." Snyftade jag mot Justins axel. Dagen var här, dagen då jag skulle åka hem från Liverpool för att åka tillbaka till Los Angeles och bo på rehabiliteringshemmet. "Jag vill inte lämna dig heller. Men tänk på att du har jobbat så mycket med ditt skolarbete att du är klar med allting för terminen. Så du kan komma sen igen och vara med på hela turnén om du vill." Jag log mot Justin. Ja det var sant. Jag kunde vara med på hela turnén. Vilket var skönt, jag skulle inte behöva vara utan Justin så länge. Bara två veckor, sedan skulle jag kunna komma hit igen. För det är ju konstaterat att jag mår bäst när jag är här. Jag och Justin satt just nu på golvet, och försökte packa i mina kläder i min resväska, men det hela slutade med att jag satt med armar runt Justin's hals och med Justin's armar runt min midja. Plötssligt öppnades våran hotellrums dörr. Steg hördes in mot sovrummet. Scooter, Kenny och Pattie kom upp i dörr öppningen. Scooter såg stressad ut och Kenny och Pattie såg rättså sura ut. '' Ni måste snabba er! Justin det står en bil och väntar där nere på dig. Du skulle suttit i den för tio minuter sedan. Din interjuv börjar om tio minuter. Vi kommer inte hinna om du inte kommer nu.'' Justin suckade surt. '' Ställ in det. Ställ in allt. Jag får ta det senare.'' Scooter skakade på huvudet. '' Nej! Det går inte Justin! Du måste verkligen åka nu. Bella, ditt flyg går om en halvtimme. Du behöver vara där en kvart innan, så jag råder dig att åka redan nu. Kenny skjutsar dig. Justin. Nu. Du får fem minuter.'' Justin skakade trotsigt på huvudet. Tårar började bildas i hand ögon. '' Nej! Jag tänker inte åka. Jag ska följa med till flygplatsen. Sen så åker jag till interjuvn.'' Pattie stoppade Scooter när han skulle säga något. '' Såklart älskling! Jag ber dem flytta den! Ni måste få ett riktigt hejdå innan Bella åker. Inga protester Scooter! Tänk om du blev iväg dragen av din manager och skulle vara ifrån din flickvän i två veckor eller mer. Du hade inte heller velat det!'' Scooter lugnade ner sig lite och nickade medhållande. '' Men iallafall. Ni ska sitta i en bil om 10 minuter.'' Sedan lämnade alla tre vårat hotellrum. Snabbt började jag packa ihop mina saker och tog sedan på mig en snabb outfit. Och gjorde vi mitt hår. Min outfit bestod av en vit hoddie med texten I <3 JUSTIN BIEBER. Och sedan ett par vita mjukisbyxor. Jag hatade att flyga i obekväma kläder och detta var verkligen bekvämt. Jazmyn, Jaxon och Jeremy, skulle egentligen flygit med mig, men det hade blivit ändrade planer. Så istället skulle jag flyga själv.
''Jag kommer sakna dig så mycket.'' mumlade Justin i mitt hår. '' Jag kommer sakna dig med'' viskade jag. Jag var rädd att min röst skulle spricka om jag pratade i normal samtals ton. Så istället viskade jag. '' Vi ber alla passagerare på flight 7300 mot Los Angeles gå till gaten! På stigning av flygplanet börjar nu! Jag upprepar, flight 7300 mot Los Angeles, på stigning av flygplan börjar nu.'' Jag suckade. Nu skulle jag alltså behöva gå. '' Jag måste gå.'' Tårar hade börjat rinna ner för mina kinder. Jag skulle inte klara detta. '' Vi ses snart!'' Justin's humör var inte heller det bästa. Tårar var fyllda i hans ögon. Våra läppar möttes ännu en gång för att jag sedan skulle vinka ett hejdå och sedan börja gå mot flygvärdinnorna. En kille i min ålder stog och kollade på mig. '' Vad glor du på?'' fräste jag. Killen flinade. '' Dig!'' Jag rös. '' Äckel! Låt mig bara vara!'' fräste jag. Killen blinkade mot mig och sedan gick jag. Jag visade mitt pass för flygvärdinnan som log mot mig och kollade sedan på mitt boarding pass. Jag vände mig om och såg Justin le mot mig. Jag log tillbaka och vinkade för att sedan börja gå genom den långa tunneln för att komma in i flygplanet.
Bella gick ifrån mig och började sedan gå mot disken där flygvärdinnorna stog och skulle kolla pass och boarding pass. Men stannade. En kille hade glott på henne hela tiden medan vi varit här. Han var välidgt bekant, men jag kunde inte riktigt sätta namn och anikste på vem. '' Vad glor du på?'' fräste Bella. Killen flinade. '' Dig'' Hon var min! MIN! Inte din. En stark impuls av att bara vilja gå fram till honom och slå ner honom gick genom min kropp. Men jag behärkskade mig. '' Äckel! Låt mig bara vara!'' fräste Bella ännu en gång. Sedan gick hon fram till flygvärdinnan och kollade på pass och boarding pass. För att sedan låta Bella gå in i tunneln. Innan hon var borta, vände hon sig om och vinkade mot mig. Jag skickade ett leende och hon log tillbaka. Nu var hon borta. Och vi skulle inte träffas förens om tidigast två veckor. Det skulle bli så jobbigt. Att inte få träffa henne.
En timme försenad satte jag mig i stolen inne på radiostationen. Dem som jobbade där hade blivit informerade och var helt lugna med det. Jag hade en latte i handen ffrån starbucks. Jag var ingen fan av det, men jag behövde få energi. Så Kenny hade kommit på den briljanta idéen att vi skulle ta en sväng inom Starbucks. För dem kunde ju lika bra vänta tio minuter till sade han. Scooter var sönder stressad när vi kom fram. Men lugnade ner sig, när jag nu satt i stolen och dem började ställa frågor till mig. '' Det har redan nu läkt bilder på dig och Izabella Jones från flygplatsen. Ni kysstes och kramades. Förklaring?'' Jag flinade. '' Visst var det en fin tröja hon bar?'' försökte jag prata bort mig. Rick, interjuvaren flinade. '' Ja! Men kyssen? Tillsammans igen? '' Jag ryckte på axlarna. '' Då jag helst vill ha lite privat liv, för att vi ska kunna prata och allt, så vet jag inte. Och jag tänker inte heller berätta om det. Jag har mitt privatliv. Precis som alla andra, och vill gärna behålla det privat.'' Rick nickade och frågade sedan en annan fråga. Ännu en gång en om Bella. '' Vi har ju hört att Bella ligger inne på rehabiliterings hem. Och inte får lämna eller ha besökare. Hur kunde då Bella befinna sig med dig, i Dublin, Manchester och Liverpool?'' Jag skrattade. '' Hon hade en veckans permission.'' Rick nickade. '' Ni sågs även ha det lite mysigt på era platser på fotbolls matchen i går. Förklaring kanske?'' Inte fler sådna här frågor. Hur skulle jag svara på dem? '' Visst var matchen bra? Manscheter var helt överlägsna. Och publicken var helt galen!'' Rick suckade. ''Okej du slipper! Men Dublin. One Less Lonley Girl:en som blev Bella? Varför? Sedan så erat twittrande till varandra på flyget mellan Dublin och Manchester?'' Jag suckade lite tyst, skulle det aldrig ta slut eller?! '' Jag ville bara visa henne att jag finns för henne, då både Bella och jag har haft det väldigt jobbigt sedan juli/augusti förra året. Då det hände en sak. Bella har ju även haft lite annat jobbigt. Så jag vill verkligen visa att jag fanns där för henne och ja, det som är i texten. Jag och Bella är bästa kompisar. Jag litar fullt ut på henne, och kompisar kan säga att man älskar den andra, right?'' Rick nickade och såg besviket ner i bordet. Han hade inte fått dem svaren han ville ha. '' Nu till en av dem sista frågorna, vad brukar du göra när du är hemma själv i ditt hus i LA?'' Jag skrattade. '' Inte mycket. Lyssna på musik, sova, äta och springa runt naken.'' Alla bröt ut i skratt. '' Gör du även det när Bella är hos dig?'' Jag flinade. '' Kanske det kanske. '' Rick skrattade. '' Har du smakat alkohol innan?'' frågade Rick. '' NOOOO! Neverrr.'' Jag blinkade stort med ögat och skrattade. '' Jag har aldrig smakat.. alkohol.'' Jag blinkade fortfarande. Rick skrattade. '' Åh jag tror jag fick något i ögat.'' skämtade jag. Jag kunde lika bra skämta till det lite. '' Ja sure det fick du.'' sade Rick. Jag flinade. Plötsligt började min mobil ringa på bordet framför mig. Såklart hade jag ljudet på. '' Sätt på högtalren och svara.'' Det var pappa. '' Du är live på radio interjuv nu. Kan jag ringa senare?'' sade jag efter ja sagt hej. '' Ja! Vi hörs senare!'' sedan lade vi på. Rick avslutade interjuvn en kort stund efter för att jag sedan kunde sätta mig på ett flygplan mot Birmingham.
_______________________________________________________________________________
Ser ni mina kollage?! Ser ni? Gjort av mig själv :D Tog tag i mig själv och laddade ner gimp, och detta blev resultatet efter jag gjort två kollage ;) Impornerade? Iallafall! Kapitlet uppe nu! :D Kommentera! Så mycket ni kan okej? Ska försöka fixa så nästa kapitel publiceras under dagen/kvällen imorgon! :D Klockan är bara halv tolv.Natten är ung ;)
En läsare tipsade mig om att jag kunde skriva en random fråga efter varje kapitel, så jag ska börja med det! Så svara på den när ni kommenterar också :D
Random fråga: Hur gamla är ni? :D
Mitt svar: 13 vårar ;)
75 - YOU LOOK PERFECT
”Justin” log jag och smög upp bakom honom och slingrade mina armar om hans midja, ”Jag är typ hungrig”
Justin skrattade högt så att hela hans kropp vibrerade och när ljudet av hans underbara skratt nådde mina öron ryste jag av välbehag, det kändes så skönt att höra hans skratt igen. Efter tiden på hemmet och ensamheten så trivdes jag med att få vara runt människor, människor som jag visste inte dömde mig. De tog mig som jag är, med brister och allt.
Justin vände sig om och lade sina händer på mina höfter, han pussade mig snabbt på pannan innan han tog min hand, ”Då går vi och typ äter” retades han med ett leende och vi gick snabbt efter resten av gänget.
Vi bestämde oss för att ta något enkelt så vi alla köpte oss en korv vid ett stånd, jag kände hur hela min mage vände på sig, visst var jag hungrig men samtidigt fick synen av korven mig att må illa. Undra om det alltid skulle vara så här? Skulle jag alltid finna mat som ett hinder?
Vi slog oss ner på några bänkar som stod uppradade bredvid, jag satte mig genast bredvid Justin medan resten fyllde på platserna bredvid oss och framför oss.
Jag tog ett provande tugga av korven och grimaserade, det var inte gott, och tuggade sakta. Justin lade sin arm diskret om min midja och jag kände hans varma andedräkt mot mitt öra, ”Du måste äta” viskade han. Jag nickade långsamt och suckade, han hade ju rätt, jag var endast ben och skinn och jag hatade att se ut så. Jag vill vara ett föredöme för mina fans – jag vill att de skulle se upp till mig och veta att efter allt jag gått igenom så kämpade jag fortfarande, jag vill bli frisk.
”När börjar matchen ikväll?” frågade jag istället och lät samtalsämnet falla på något annat än mina matvanor.
”Vid sju tiden men jag tänkte att vi kunde äta middag innan” svarade Justin och tog en stor tugga från sin korv, jag skrattade lågt när hans kinder blåstes upp och påminde mig ekorrarna i Alvin och gänget. Retsamt petade jag på hans kind, barnsligt må hända men jag kunde inte låta bli, Justin tuggade snabbt klart och skrattade roat, ”Vad håller du på med?” frågade han när jag fortsatte peta på hans kind.
Jag ryckte på axlarna, ”Jag vet inte” svarade jag med ett leende. Justin himlade med ögonen och tog ett mjukt tag om min handled och drog bort den, sedan flätade han samman våra fingrar och lade ner dem mot hans lår. Så satt vi under hela lunchen, samtidigt som vi pratade med våra vänner.
Det kändes så avslappnade och så lättsamt att sitta här, så pass lättsamt att jag inte ens märkte att jag lyckats få i mig hela min korv, utan att jag mådde illa.
+
”En sista karusell innan vi måste åka tillbaka” sade Kenny högt. Jag spärrade upp ögonen och flämtade högt, ”EN? Nej, nej, nej jag vill åka fler” gnällde jag, jag älskade att åka karuseller och hade jag fått bestämma så hade vi stannat kvar här hela dagen och det verkade som om både Jaxon och Jazzy höll med mig med tanke på deras protester. Justin som gick bredvid mig och hade sin arm om min midja, skrattade högt, ”Ni kan få bestämma vilken den sista karusellen blir” flinade han och lät blicken falla på mig, Jazzy och Jaxon. Jag gick smidigt ur hans grepp och satte mig på huk, ”Vad tycker ni vi ska åka?” viskade jag till Jazzy och Jaxon, de både kollade med ett leende på mig och lutade sig framåt.
”Jag vill åka slänggungan” viskade Jazmyn och pekade mot den lilla slänggungan lite längre bort. Jaxon nickade glatt på huvudet åt sin syster förslag. Jag gav dem ett brett leende och nickade, sedan ställde jag mig upp och kollade på Justin, ”Vi vill åka den lilla slänggungan”
Justin skrattade och nickade, ”Då går vi då” sade han och lyfte upp Jaxon i sin famn medan jag tog Jazmyn i min famn, kanske var den lilla slänggungan inte mitt första val men jag ville åka tillsammans med Jazzy och Jaxon och med tanke på hur små de var så var det den enda gungan som vi alla fick åka.
*
JUSTIN’S PERSPEKTIV:
Jag knackade otåligt på badrumsdörren, ”Babe? Är du klar snart?” frågade jag och försökte undvika värmen som min kropp fylldes av att få säga ordet babe. Jag ville inget hellre än att Bella skulle vara min igen, bara min. Jag älskade henne mer än jag kunde förstå, det hade bevisats under den tiden vi var åtskiljda, den värsta tiden i mitt liv.
Bella skrattade roat inifrån badrummet, ”Strax” ropade hon. Jag suckade tungt och började vanka fram och tillbaka i sovrummet, till sist satte jag mig ner på sängkanten, Bella hade varit inne i badrummet de senaste tjugo minuterna och jag höll på att spricka av väntan.
Jag hörde låset vridas om och inom kort så öppnades badrumsdörren, min blick for genast på Bella som steg ut och jag kände hur min haka föll. Bella var klädd i en långärmad svart spets tröja som hade blom mönster på och hennes svarta bh syntes klart och tydligt igenom, men det fick det inte att se illa ut eller utmanande. Till den hade hon en svart kjol som svängde naturligt när hon gick och visade upp hennes smala midja. Hennes alldeles för smala midja, men hon var fortfarande lika vacker. Hennes långa bruna hår var uppsatt i en bulle på huvudet och hennes vackra ansikte stod ut, de där mörka ögonen som fick mig på fall varenda gång började återigen få sin glans.
”Så …” började hon och bet sig i underläppen, ”Vad tycker du?” frågade hon och snurrade ett varv framför mig. Snabbt ställde jag mig upp och gick fram till henne, ”Du ser helt fantastiskt ut” mumlade jag innan jag pressade mina läppar mot hennes, jag kunde inte låta bli. Vi hade inte pratat om oss igen men jag visste vad jag ville, vad jag behövde, och vi hade kysst igår. Vi hade sovit i samma säng, hon kallade mig babe, hon skrev att hon älskade mig på twitter. Allt det måste betyda något.
När jag drog ifrån mig så såg jag att hennes kinder hade färgats till en nyans rödare, hon knuffade lätt på min axel, ”Sluta” mumlade hon generat.
Jag log brett och kupade hennes kind med min hand, ”Nej, jag tänker inte sluta” sa jag och strök min tumme över hennes käka, ”Du är så vacker, så talangfull och inspirerande, jag tänker säga det om och om igen tills du förstår. Tills du inser hur underbar du verkligen är”
Den röda nyansen på hennes kinder blev genast mörkare och för att dra bort uppmärksamheten ifrån henne så kysste hon mig och begravde sedan sitt huvud mellan min nacke och hals.
Jag skrattade lågt och tog hennes hand, ”Kom så går vi, jag har bokat bord på restaurangen vid fem”
IZABELLA’S PERSPEKTIV:
Även om jag inte åt jätte mycket av maten så var den väldigt god och jag kunde inte direkt klaga på sällskapet heller. Justin berättade om vad som hade hänt under tiden jag varit borta men höll min hand hela tiden. Han släppte den knappt när maten kom och vi behövde äta.
”Tack Justin” sade jag och genast flätades våra händer ihop, ”För idag, för allt”
Justin log mjukt, ”Det är inget att tacka för, du vet att jag skulle göra vad som helst för dig”
Jag nickade långsamt, det var något som jag började förstå och med det kom också skuldkänslor över vad jag utsatt honom för. Om det hade varit omvända situation … nej, jag kunde inte ens föreställa mig det.
”Och det finns inget jag inte skulle göra för dig heller, jag hoppas du vet det” svarade jag.
Justin nickade och log brett mot mig, jag kunde inte låta bli att besvara hans leende.
”Är du redo att gå?” frågade han sedan och kollade på sin klocka som satt snyggt på hans handled, ”Matchen börjar snart”
Jag nickade, ”Jag ska bara byta om till något bekvämare” sa jag och reste mig upp med min väska över axeln. Sedan böjde jag mig ner och pressade mina läppar mot Justins, ”Tack för middagen” mumlade jag.
Jag gick iväg till damtoaletterna och smet in i ett ledigt badrum, genast strippade jag ur mina kläder och tog ut mina nya kläder. Justin och jag skulle se en fotbollsmatch så det kändes lite överklätt att komma i kjol och en spetströja, men jag hade velat klä upp mig för Justin när han bjudit ut mig på en jätte fin och mysig middag. Istället satte jag på mig ett par svarta tajta jeans, ett gråmönstrat linne, ett silverhalsband och bytte ut mina rosa pumps till ett par svarta högklackade skor istället. Jag släppte ner mitt hår och lät de falla ner för mina axlar. Jag synade mig i spegeln och nickade innan jag packade ihop mina saker i väskan och steg ut från badrummet och såg Justin stå och vänta på mig utanför. Han kollade upp på mig och bet sig i underläppen, en gest som fick mig att börja rodna.
Justin lade en hand på min svank och kysste mina läppar ivrigt, ”Du ser perfekt ut”
Jag kysste honom passionerat igen, ”Du med”
Justin tog min hand och ledde oss ut från restaurangen och höll ett stadigt tag om min midja genom alla paparazzon som fotade ivrigt på oss, trots alla frågor som haglade över oss så behöll Justin sitt leende. Det såg ut som om han verkligen var lycklig och det fanns inget som gjorde mig gladare. Var Justin glad så var jag det med, för oavsett vad vi var för varandra för tillfället så älskade jag honom och jag skulle aldrig behöva någon annan än honom för att vara lycklig.
*
Matchen mellan Manchester United och Liverpool visade sig bli en väldig jämn match – i början åtminstone. Jag var inte direkt fotbolls tjej som hade koll på alla spelare och så vidare, men jag kom på mig själv med att njuta av att se på matchen. Det som gjorde allt mycket bättre var Justin som satt bredvid mig, våra fingrar inflätande. Varje chans han fick så kysste han mig på kinden, lade armen om mina axlar, viska i mitt öra hur glad han var över att ha mig här och jag försökte att ge honom tillbaka lika mycket. Försökte visa hur mycket han betydde för mig med.
Vi struntade i att människor omkring oss satt och kollade eller smygfotade, vi var i vår egen bubbla där vi var två vanliga människor ute på en dejt.
Ett sus gick igenom publiken när Manchester United dribblade bollen mellan sina spelare upp mot Liverpool’s mål. När bollen sedan passades vidare till spelaren med siffran 3 på ryggen hördes publikens förväntan, spelaren var nämligen nästan helt fri och sprang in vidare mot mål, han passade sedan den in mot mitten där spelaren med siffran 20 på ryggen tog emot den och efter ett snabbt skott sköts den in i mål. Publiken jublade högt och reste på sig med applåder. Justin och jag följde strömmen och ställde oss upp och applåderade högt. Jag vände mig om mot honom och slängde armarna om hans hals med ett brett leende. Det var galet hur stämningen bland alla människor smittade av sig. Justin skrattade glatt och slingrade armarna om min midja för att sedan lyfte upp mig, skrattandes ställde han ner mig igen och kollade in i mina ögon i ett par sekunder innan han pressade sina läppar mot mina.
Publiken fortsatte att skrika och applådera eftersom nu var matchen avgjord, Manchester United hade vunnit med 2 – 1.
Hoppas ni gillade det! Själv tyckte jag det var super roligt att få skriva ett gästkapitel :) hehe
Och för er därute som är riktiga fotbollsfans och vet typ allt om det - jag ber om ursäkt för mina missar i kapitlet! Jag är inte en fotbolls tjej så jag har nada koll egentligen, but god bless youtube and google ;P
Vad sägs som att överraska underbara Moa med en massa kommenterar och svar på dessa två frågor:
1. Hur hittade ni denna novell?
2. Vad är det bästa med denna blogg? - nämn allt t.ex. skrivandet, Moa osv ...
Överös henne med era underbara svar så att hon får ett stort leende när hon kommer tillbaka! :P
74- OH MY GOD!
@bellajones
'' love u 2 bestie <3 @justinbieber babe ''
Justin skrattade bredvid mig. ''Babe.'' Jag fnittrade. ''Baby.'' Jag lade min dator bredvid mig och lutade mig mot Justin. Han lade sin dator bredvid honom. Vi kollade in i varandras ögon en lång stund. För att Justin sedan lade handen på min kind och drog mig mot honom. Våra läppar möttes för att sedan arbeta med varandra.
_________________________________________________________________________________'
Nästa morgon när jag vaknade, var redan Justin och Jazzy vakna. Dem låg och kollade på Nickelodeon som visade Svampbob Fyrkant. Jag hade sin mobil i handen och satt och skrev något. Jag tog min mobil och kollade klockan. 12:00. Jag hade verkligen fått sova ut inatt. Jag klickade mig in på instagram och såg att Justin lagt upp ett foto för mindre än fem sekunder sedan. En bild på sängen. Fotändan och tv:en. Jag gillade den och bläddrade sedan lite på instagram. Det var inte så jätte mycket roligt som hänt. ''Godmorgon.'' sade Jazzy. Jag log mot henne och svarade samma sak tillbaka. Inte för att man kunde kalla detta morgon. '' Vad händer idag? '' frågade jag nyfiket. Justin skrattade. '' Först ska vi göra vid oss, sen ska vi äta och sedan ska vi till ett nöjesfält med hela crewet och sedan ikväll ska vi på fotboll. '' Jag skrattade förtjust till. '' Är det många karuseller på det nöjesfältet?'' frågade jag. Justin nickade. Jag flinade. Nu skulle det åkas karuseller.
Jazzy hade varit lika förtjust som mig, så vi hade snabbt gjort vid oss för att sedan gå ner och äta lunch Dem andra i crewet stog och väntade på oss i lobbyn. Så vi skyndade oss dit, då vi ätit klart. ''Så, cupcake, tycker du om att åka karuseller?'' Jag nickade mot Alfredo. '' Älskar! Åker allt.'' Alfredo kollade menande på Ryan Good. '' Kommer du åka en karusell med mig då?'' frågade Ryan. Jag nickade. '' Klart. Åker allt. Förutom kärleks tunneln. Sådant är så löjligt. Även fast jag och Nellie åkte den tillsammans. Alla kollade på oss med konstiga blickar när vi satt och skrattade och pratade. Precis som om vi var tillsammans. '' Alfredo fnös. ''Hon är upptagen.Verkligen. Förresten så pratade jag med henne för typ en halvtimme sedan, och du skulle ringa senare.'' Jag nickade som svar att jag skulle göra det.
Jag och Jazzy dansade i bilen när vi såg nöjesfältet. Det var så många höga karuseller. '' Jag ska åka den!'' skrek Jazzy när vi var påväg in. Kenny hade parkerat den bilen vi åkt i och sedna hade dem andra parkerat dem andra bilarna också. Så nu gick vi i samlat gäng allihopa. Förutom tjej dansarna som skulle iväg och shoppa istället. Dem sade att dem inte tyckte om karuseller och skulle istället shoppa på Victoria's Secret. Jazzy pekade på en ganska liten berg och dal bana. Jag nickade. '' Jag ska åka den! Är du på Fredo?'' sade jag högt och pekade på Extreme Fly, eller närmare bestämt 'klon'. Alfredo skakade på huvudet. '' Aldrig i hela mitt liv.'' Jag suckade. ''Vill du åka den då?'' frågade jag och pekade på Danger. Det var en klo även det, fast denna åker runt. Alfredo skakade på huvudet.
Vi hade alla fått våra åkband satta runt armen så det var bara för oss att börja åka så mycket vi ville. Vi delade upp oss, så vi inte gick alla tillsammans. Justin, jag, Jazzy, Jaxxo, Kenny, Alfredo, Ryan Good, Pattie, Alison, Jeremy, Michael och Marvin skulle gå tillsammans. Jag, Michael, Ryan och Marvin var vi fyra som åkte allt, så det passade att vi gick tillsammans. Alla andra i crewet, delade upp sig och sedan gick alla åt olika håll. Jazzy som satt på min höft, pekade på den lilla bergodal banan hon velat åka. Jag nickade och sade att vi skulle åka den till dem andra. Jaxon och Justin följde efter oss och ställde sig bredvid oss, i den lilla knön.
Jazzy och Jaxxo var väldigt glada efter deras lilla åktur i berg och dal banan. Dem hade fått åka alla dem karusellerna dem ville åka just nu, så istället, skulle vi andra få åka lite nu. Jag och Marvin gick och letade efter någon bra karusell att börja med. Inte någon som vi blev alltför yra i. Så vi valde en karusell, som var precis som 'flumeride' på Liseberg i Sverige. Stockar som åkte i vatten upp för en backe och sedan åkte runt lite, för att sedan åka ner för en ganska brant backe och sedan åka runt lite till och sedan ka ner för en riktigt brant backe. Jag älskar den som är på Liseberg, då jag varit där när jag var i Sverige hos mina kusiner. ''Den ska vi åka. Michael, Ryan, Fredo och Justin, ni är på va? Kenny, du också. Pattie? Allison? Jeremy? '' försökte jag. Tillslut slutade det md att jag, Justin, Alfredo, Ryan, Marvin och Michael ställde oss i kön som gick fort. Vi var sex stycken och man fick sitta högst sex stycken i en stock, så vi satte oss ner i en snabbt och sedan började vi åka. Jag satt längst fram,mellan Justin's ben och lutad mot hans bröstkorg och Justin lutade sig mot ryggstödet som var bakom honom. Sedan satt Ryan, Alfredo, Marvin och Michael i den ordningen ni läste. Dem hade det trångt där bak, men jag och Justin hade snabbt tagit platserna när framme. Då man blev som blötast längst fram. Vi åkte runt lite på vattnet och pratade samtidigt. '' Vem är det som spelar ikväll egentligen?'' frågade jag. Ryan log mot mig. '' Manchester United mot Liverpool.'' Jag himlade med ögonen. Killar och fotboll asså.
Det rann vatten från mina kläder och jag kände hur jag började frysa. Det hade sprutats vatten på oss i sista backen. Det var så kallt. '' Vi måste åka av oss allt vatten nu. Marvin, Danger va?'' Han nickade och vi alla gick bort mot det. Där träffade vi även resten av crewet. ''Nej men Bella! Vad har du gjort?'' frågade Scooter. Jag flinade. '' Flumeride du vet. Längst fram. Tipsar er inte om det.'' Alla skrattade. ''Ska du åka babe?'' frågade jag Justin. Han sken upp i ett leende när jag kallade honom babe. '' Skojar du med mig? Nej! Tänk om den bara lossnar? Nej usch!'' Jag flinade. ''Tack! Du vet jag ska åka den nu. Så det är jätte bra att du säger så.'' Justin flinade och vinkade sedan hejdå innan jag blev iväg dragen av Ryan. '' Du har inte tid att prata med honom. Du ser, ingen kö och det är bara att gå på.'' Jag skrattade åt honom och följde sedan efter honom upp för trapporna och satte mig bredvid Marvin. Vi var typ karusell kompisar. Tyckte om precis samma karuseller och åkte allt båda två. Karusellen fylldes snabbt. Men väntade lite med att åka. Jag hade inte hunnit ta på mig spännet, då karusellen inte ens var igång. Det var någon som stog och klyddade med någon biljett. Snabbt hoppade jag ut ur stolen och tog av mig mina oknytna converse och kallade på Justin, som kom och hämtade dem. Jag satte mig sedan i karusellen igen och drog ner spännet som satt övanför axlarna. Karusellen startades och den började gunga lite fram och tillbaka. Jag skrattade när den började åka snabbare och snabbare. Jag kollade ner på marken och såg flera stycken som peckade upp på den. Michael som satt mittemot mig, såg ut att ha panik. Han hade ett så skrämt ansiktsuttryck. Plötsligt åkte karusellen snabbare och den åkte nästan över helt, då den åkte upp mot himmeln. ''ÅH HERREGUD!'' skrek jag. Den var läskig. Men jag hade åkt värre. Karusellen åkte snabbt ner för att sedan åka på andra hållet, och nu gick den ett helt varv. Men stannade typ tio sekunder uppe på toppen. Den åkte några varv upp och ner och sedan saktade den ner. För att man skulle tro att den var slut. Men istället började den åka fortare och flera varv på rad runt om. Men sedan började den sakta ner. När jag klev ner för trappstegen, snurrade allt och jag höll på att trilla ihop. När Marvin fångade mig och bar mig bort till där Justin och dem andra stog. Jag sattes ner på en bänk där jag fick mina skor också. Men jag bara satt och försökte få bort all yrsel. Men jag brydde mig inte om att jag var så yr efter den, jag skulle åka den fler gånger. '' Det var så roligt!'' utbrast jag och flinade. Marvin instämde medans Michael och Ryan skakade på huvudet. Dem var så tråkiga alltså. Jag skulle iallafall åka den fler gånger.
________________________________________________________________________
När ni läser detta kommer jag vara iväg :D Det är måndag och jag kommer hem på onsdag eller torsdag :D<3
Kommentera så mycket ni bara kan!
73- So, you can go and find Jerry?
Tidigare kapitel:
Jag tryckte handen för hans mun. Han hade pratat oavbrutet i en halvtimme om hans fans. Hur mycket han älskade dem, hur mycket dem betydde för honom och allt. Jag hade sår i öronen. '' Tack Bella! Du räddade precis mina öron!'' utbrast Alfredo dramatiskt. Han hade alltid sin dramatiska åra i sig. '' Jag fattar Justin. Jag fattar. Kan vi inte bara gå och lägga oss? Alla! Ni ä så grymt irriterande just nu att det inte är sant.'' Var hade jag blivit så sur ifrån? Plötsligt kom jag på det. Jag kände det inom mig. Min mens. Den var påväg. Jag var alltid såhär dagen innan. '' Förlåt att jag är så sur. Men jag har liksom lite tjejgrejer.'' förklarade jag. Killarna kunde veta, jag brydde mig inte. Dem var min bröder och Justin min. Jag vet faktiskt inte vad han här. Men något iallafall. Dem nickade förtståendes. Vi gick alla in på toaletten och bortstade våra tänder och jag tvättade även av mig mitt smink medans dem andra fällde upp dem två färdig bäddade extra sängarna. Dem bäddade även soffan som var inne i det stora sovrummet. Jag tog en t-shirt ur Justin's väska och gick in på badrummet, där Justin var, och bytte tröja snabbt. Vi lade oss i sängarna allihopa. Niall och Zayn i varsin extra säng, Harry i soffan, Alfredo i sin säng och jag och Justin lade oss tillsammans i hans säng. Vi alla sade godnatt till varandra och somnade sedan.
_________________________________________________________________________________
Alla var vakna när jag vaknade morgonen efter. Det var liv i hela hotellrummet. Som vanligt hade Justin sovrum, badrum, vardagsrum och ett litet kök i sitt hotellrum. Som han även delade med Alfredo den här gången. Oftast bodde Justin själv, men det hände ju att han bodde tillsammans med Fredo eller någon annan. Men alltid när jag varit med så hade det bara varit jag och Justin som bott på hotellrummet.
Jag drog på mig mina underkläder och satte sedan på mig mitt vita linne och mina gråa mjukisbyxor. Jag brydde mig inte om att jag hade rufsigt hår eller var osminkad. Dem hade sett mig utan smink innan och verkligen i ruffsigt hår. Jag gick ut ur badrummet och gick den korta biten mellan badrummet och det lilla köket där killarna var. Det var frukost uppdukat på hela bordet. Mackor, pannkakor, melon, jordgubbar, juice var bara lite av allt. Det såg så gott ut. Men jag var inte hungrig, men det var jag iförsig aldrig. Det var jobbigt, att inte vara hungrig någon gång. '' Godmorgon.'' sade Niall glatt. Jag skakade på huvudet. ''Hur kan du vara så glad? Det är värsta dagen idag. På riktigt värsta dagen idag.'' En smärta låg i min mage. Jag kände så väl igen den. Mensvärk. Jag skulle inte vara glad på hela dagen. Och då jag inte tyckte om att ta tabletter, tyckte jag att det var onödigt att ta tablett. Det var ju inte så farligt. '' Vaknat på fel sida idag?'' frågade Alfredo. '' Om det bara var så.'' mumlade jag. '' Men du måste rycka upp dig nu. Vi ska ha live stream. '' utbrast Justin. Jag avfyrade ett leende mot honom. Han var så glad. '' Bara för att du ska få prata med dina fans ellerhur?'' Justin nickade och gick sedan iväg. För att komma tillbaka trettio sekunder efter med sin nerklottrade Macbook i handen. Han startade den. Jag kunde fortfarande, även fast jag själv hade en macbook, inte sluta förundras av hur snabb den var. Det tog nog sammanlagt en minut att starta datorn, skriva in lösenord och få upp internet. Justins dator var visst redan inne på Twitter. Då vi direkt kom in på hans Twitter. Det påminde mig om att jag inte varit inne på Twitter på länge. Jag tog upp Justin's mobil som låg bredvid datorn. Slog fort in lösenordskoden och gick sedan in på Twitter. Som vanligt var han även inne på mobilen, så jag loggade ut honom och loggade in på min egna. Mina mentions och meddelande var överfullt. Jag tryckte på mentions och fick upp en massa tweets.
@justinbiebersgirlfriend
"Hope you get well soon."
@biebahs
"You was so beutiful on stage yesterday."
Dem flesta vad snälla men klart att den fanns något hat också. Men dem löste jag inte ens. Fort skrev jag en ny tweet.
@bellajones
"Thank u! U are the best! <3 Love u all <3"
"Okej! Så vi hade väldigt tråkigt så vi bestämde oss för att göra en twitcam. Så fråga en massa frågor så svarar vi på allt." Jag blängde på Justin. Han var så korkad. Nu skulle alla ju fråga en massa privata frågor. Som vi var tvungna att svara på för att Justin sagt att vi skulle göra det, idiot. Frågor började direkt ösa in. Justin valde den längst ner och peckade på den. Vi anda nickade och Justin svarade. " Det är jag, Alfredo, Niall, Harry, Zayn och Bella." Frågor om hur det var med mig öste nu in. "Jag tar den." Skrattade jag. "Det är bättre med mig sötnos. Hur är det själv hjärtat?" Jag skrattade åt vem som skickade in en fråga. Nellie. Jag valde att svara på den senare. Istället så log jag in i kameran. En fråga som fick mig att tappa hakan kom in.
Den frågade om jag och Justin haft sex. Jag oekade på Justin och gjorde ett tecken på att jag skulle ta den. ''Jag såg frågan som kommit in precis. Du där, @comeandgetmejerry, har du haft sex själv? Förresten, ditt twitter-namn. Tror du verkligen att 'jerry' ska komma av sig själv och ha sex med dig?'' Justin tillsammans med dem andra killarna började skratta, hysteriskt. Direkt kom det in ett meddelande från @comeandgetmejerry. Hon frågade varför jag var så kaxig. Jag skrattade. '' Jag föddes kaxig. Tyvärr. Om det inte roar dig, så kan du väl gå och leta efter Jerry? Vad jag vet är han iallafall hos Justin, som sitter bredvid mig.'' Justin kollade på mig och flinade. Han visste att jag inte ville svara på frågor om vi haft sex. Det ville inte han heller.
Twitcamen var slut. Fansen hade frågat så mycket frågor att det inte var sant. Allt från om jag och Justin kunde göra en duett till att jag och Harry och Justin haft trekant. Dethade inte varit lätt att svara på, då jag skrattade alldeles för mycket. Just nu satt jag, tillsammans med Alfredo och Justin på flygplanet mot Manchester. Vi satt alla tre med varsin Macbook. Jag kollade Twitter, vilket Justin med gjorde, då det kom upp nya tweets från honom varannan minut. Alfredo twittrade även han, och lade upp en massa instagram bilder och allt. Fort skrev jag in en tweet.
@bellajones
'' Hello world, i've missed u ;) ''
Sedan började jag svara på tweets. En tweet från Justin kom in.
@justinbieber
'' @bellajones. I've missed u 2 ;) Love u bestie''
@bellajones
'' love u 2 bestie <3 @justinbieber babe ''
Justin skrattade bredvid mig. ''Babe.'' Jag fnittrade. ''Baby.'' Jag lade min dator bredvid mig och lutade mig mot Justin. Han lade sin dator bredvid honom. Vi kollade in i varandras ögon en lång stund. För att Justin sedan lade handen på min kind och drog mig mot honom. Våra läppar möttes för att sedan arbeta med varandra.
_____________________________________________________________________________
Äntligen uppe! :D Har blvit opererad idag igen :/.
Men kommentera iallafall! Massor! Ska sätta mig och svara på lite frågor nu. Så tidinställer nog inlägget till någon dag eller något :D <3
Puss <3
72- Come&Get It
''Jag har allting klart. Texten på ett papper och hur allt ska gå i mit huvud. Snälla Scooter. Du komme rinte bli besviken.'' försökte jag övertala. Jag gjorde hundvalpsögonen och putade med underläppen. Scooter himlade med ögonen. '' Varför Bella? Du vet att jag inte kan motstå det. Men okej. Men jag följer med.'' Jag nickade och gick sedan bort till Justin's loge. Där inne satt Justin, Alfredo, Niall, Zayn och Harry. Tio ögon vändes mot mig. '' Bella!'' utbrast Harry och reste sig snabbt upp ur soffan och drog in mig i hans famn. Jag skrattade hest. '' Jaja. Men crullis. Jag kan inte andas.'' Harry släppte mig snabbt och Niall tog över för att sedan låta Zayn krama mig. '' Hur har det varit i alla dessa månader?'' frågade Zayn nyfiket. Jag tog ett djupt andetag. '' Hemskt. Dem har tappat hoppet för mig. Men min psykolog liksom har halft hopp för mig. Dem berättade för mig igår att jag får komma hem om två veckor. Men sköterskorna, tror jag kommer behöva komma tillbaka igen. Jag har väl inte blivit riktigt bra enligt dem. Vilket jag inte har. Dem jag är på samma våning som är skumma. Självmordtänkarna och knarkarna. Visst jag ligger ju på självmordstänkare avelningen för en anledning, för att jag liksom tänker så själv. Men jag vill ändå inte vara där. Knarkarna håller på att fråga mig hela tiden och jag vill röka på när dem kommer ut därifrån och flera killar på våningen taffasar och raggar. En kille frågar mig minst tio gånger i timmen om jag vill ligga. Så det är inte paradiset där. Mer helvetet. Och maten ska vi inte snacka om. Usch. Den suger. Jag har inte ätit sedan typ juli förra året. Alltså ätit på riktigt. Jag slänger antingen maten i smyg eller så äter jag bara ytterst lite.'' Killarna grimaserade och Harry fick ett beskyddande ansikts uttryck. Han var som min storebror. '' Jag ska allt följa med dig dit och ta ett snack med alla dem där killarna. Dem är idioter '' Jag skakade på huvudet. '' Jag får inte ha besökare.'' Niall avbröt Harry från att svara mig. '' Men imed du inte ätit på sååå länge, ska vi till Mc Donalds typ nu. Eller var du nu vill min kompis.'' Jag skrattade och skakade på huvudet. Alla killarna nickade instämmande. '' Jag tänker inte sitta inne på donken. Vi får ta med maten istället. Vem ve vad som händer med mig när alla tjejer ser att jag sitter med Justin Bieber och One Direction.'' Alfredo fnös. '' Och såklart den stooora Alfredo Flores. Wow. Jag är ett stort fan! Kan jag få autograf?'' spelade jag. Alfredo log nöjt. '' Såklart sötnos.'' härmade han Justin. Justin sade så till alla sina fans. Kallade dem saker. Sötnos, hjärtat, gumman och babe med flera.
Som Niall bestämt, hade vi åkt till Mc Donalds. Men som jag bestämt hade vi tagit Drive Thru:en. Eller McDrive som Mc Donalds döpt det till. Just nu satt vi alla i bilen påväg till studion med en massa mat. Scooter skulle möta upp oss i studion. Medans Kenny körde oss. Det var sex stycken säten i den här bilen medans vi var sju. Så jag hade fått ta platsen i Justin's knä. Då killarna insisterat att det skulle vara bögigt om dem satt i varandras knä. Så jag hade gjort det, för att killarna inte skulle ha tankar på att dem var bögiga. Kenny stannade bilen och drog ut nyckeln. Jag öppnade fort dörren och kom snabbt ut. Hela bilen luktade Mc Donalds och den doften var något av det äckligaste jag vet. Det värsta som finns. På riktigt. Jag fick en påse i handen som jag skulle bära. Vi hade köpt mat till en hel armé. Killarna hade bara beställt och beställt. Jag har ingen aning om vem som skulle äta det. Och drickor skulle vi inte tala om. Tre cola, två fanta, en fanta exotic, tre vatten och en äpple juice. Jag menar, kom igen? Vem skulle dricka det? Jag drack högst en läsk. Högst. Men killarna kanske kunde dricka hur mycket som helst inte vet jag.
Inne i studion, satt Scooter tillsammans med en kille. Han presenterade sig ganska fort som Mike. Han var producent och skulle hjälpa mig. Jag gav hela blocket, där jag kladdat ner en massa låtar, till Scooter. Han log tacksamt mot mig och gjorde en gest att jag skulle gå till killarna och äta. Jag började rota fram mina nuggets, curry sås och mellan pommes. Det gick ganska låmgsamt att äta. '' Vi ska inte vara här hela natten. Så hopp skutt in i båset med dig och börja sjunga. '' Scooter nickade mot båset. Jag reste mig upp med min läsk i handen och tog mina pommes och mobil i andra handen. Min vita iPhone 4s var ännu en gång spräckt, fast denna gång på baksidan. En dag när jag haft väldigt tråkigt på hemmet och fått ha min mobil, hade jag fyllt i alla sprickorna med tuschpennor. Det hade blivit riktigt coolt. Scooter hade visst redan valt musik till låten, då det började spelas en bakgrundsmusik i dem stora hörlurarna jag hade. Mitt papper framför mig, visade när jag skulle börja sjunga.
LYSSNA OM NI VILL MEDANS NEDANSTÅENDE LÄSES.
''When you're ready come and get it
When you're ready come and get it
Na na na na
Na na na na
Na na na na
When you're ready
When you're ready
When you're ready come and get it
Na na na na
Na na na na
Na na na na
You ain't gotta worry, it's an open invitation
I'll be sittin' right here, real patient
All day, all night, I'll be waitin' standby
Can't stop because I love it, hate the way I love you
All day, all night, maybe I'm addicted for life, no lie.
I'm not too shy to show I love you, I got no regrets.
I love you much, too much to hide you, this love ain't finished yet.
This love ain't finished yet…
So baby whenever you're ready…''
Det kändes s bra, såbra att få sjunga igen. Att få ta alla dem höga tonerna, utan att dem bröts. Låten fick vi klar sjungen på mindre än en timme. Vi ändrade rätt mycket, men annars var den klar. Mike skulle bara fixa det sista för att vi sedan skulle få den med oss hem på ett USB. Klockan var runt halv två på natten. Men för en gångs skull, var jag inte trött. Jag var pigg. Riktigt pigg. Något Justin inte verkade vara. Han hade somnat i soffan för en halvtimme sedan. Alfredo var pigg som vanligt och det var även Niall. Zayn och Harry halvsov i två fåtöljer. Men det var inget jag och Alfredo brydde oss om. Vi skrattade, pratade och sprang runt. Vi försökte göra allt för att Justin skulle vakna, då vi båda verkligen älskade att retas med honom. Men plötsligt började min låt spelas. Mig egen inspelade låt. Jag var så stolt. Visst hade jag gjort en hel skiva innan. Men denna låten var annorlunda. Jag var så nöjd med den.
Jag började sjunga med samtidigt som jag och Alfredo dansade en löjlig dans. Scooter satt uppe med sin mobil i handen och filmade oss. Vi var verkligen helt galna. ''Vad fan.'' utbrast Justin och tryckte ner huvudet i soffan. Jag skuttade fram mot honom och satte mig på han rygg. Med benen på vardera sida om honom. Justin vändes sig smidigt om, så jag istället satt på hans mage. Vi log mot varandra. Jag flyttade min blick från hans ögon till hans näsa och tillslut hans läppar. Åh vad jag saknar dem tryckta mot mina. Jag saknar hela honom. Jag ska aldrig mer göra samma misstag. Släppa någon jag inte vill släppa. Jag älskar fortfarande honom. Min Justin.
OM NI VILL, FÅR NI STÄNGA AV MUSIKEN. MEN OM NI VILL FORTSÄTTA LYSSNA, VARSÅGODA ;)
Bilen stannade utanför hotellet. Snabbt gick vi alla ut ur bilen och in i hotellet. Fansen hade gjort läger utanför. Med tält, filtar, sovsäckar mer mera. Alla låg tillsammans. Men dem vaknade inte av bilen. Vilket var skönt. Justin tog ett snabbt foto på lägert och sedan gick han också in på hotellet. Niall, Zayn och Harry skulle sova i Justin's och Alfredos hotellrum dem delade på. Där även jag skulle sova. Min resväska var redan där uppe. Snabbt kom vi upp på våning åtta där deras hotellrum. Vi gick in där alla sex. Som vanligt, såg det ut som ett bombnedslag. Och då hade dem bara sovit här en natt. Då ska ni fatta hur det ser ut i turné bussen. Helt hemskt. Så stökigt att det inte är sant. Vi alla var pigga, så vi satte oss i sofforna. '' Hur går det med Nellie? '' frågade jag Fredo. Jag hade inte träffat henne på jätte länge. I början fick jag ha besökare men när jag sedan blev värre och värre hela tiden, fick jag inte ha besökare längre. '' Det vet du väl.'' flinade Fredo. Jag skakade på huvudet och suckade. '' Nej fakstiskt inte. Vi har int träffats på typ två och en halv månad. Vi träffades i början men sedan när jag gjorde att jag inte fick ta emot besökre längre, kunde vi ju inte träffas. Detta är den första gången jag fått vara utanför dörrarna på hemmet. Jag har som mest fått t ute på balkongen tillsammans med en vakt och en sjuksköterska. Då dem väl trodde jag skulle hoppa ner från balkongen om jag var själv. '' Fredo's leende hade slocknat. ''Vi har typ glidit ifrån varandra.'' Jag suckade men fick sedan allvar i rösten. '' Låt henne inte gå! Vad du än gör, gör inte slut med henne!'' Fredo nickade. '' Vad var det som gjorde att du inte fick ta emot besökare egentligen?'' frågade Harry. Jag tog ett djupt andetag och började sedan berätta. '' Jag hade planerat allting i detalj. Hur det skulle gå till, när och hur jag skulle göra för att sjuksköterkorna skulle vara utanför mitt tråkiga rum. Jag hade berättat att jag skulle ta ett bad så jag fyllde på badkaret med vatten. Sjuksköterskorna är så dumma, att dem trodde mig. Jag skulle precis göra det. När en sjuksköterska kom. Hon såg vad jag tänke göra och drog genast upp mitt huvud ur vattnet, då jag precis skulle hålla det kvar där nere. Hon kallade på vakter och min psykolog kom och försökte tala med mig. Men jag var liksom knäckt inombords, igen. För jag hade inte lyckats. Precis som förra gången jag förökte så hade jag liksom inte lyckats gå hela vägen. För jag ville liksom verkligen dö båda dem två gångerna. Att Nellie och Marcus behövde ta tag i mig och slå mig, för att få ut mig ur min trans, min bubbla. Det är liksom inte jag. Det är inte jag som försöker ta självmord två gånger.'' Jag var inne i tankarna igen. Vilket Justin nog märkte då han tog tag i mina axlar och skakade mig. Jag kom ut ur det. Men för att Justin skulle vara säker på det, började han tala med mig. Om allt möjligt. Allt från min låt till hur mycket han älskade sina fans. Jag tryckte handen för hans mun. Han hade pratat oavbrutet i en halvtimme om hans fans. Hur mycket han älskade dem, hur mycket dem betydde för honom och allt. Jag hade sår i öronen. '' Tack Bella! Du räddade precis mina öron!'' utbrast Alfredo dramatiskt. Han hade alltid sin dramatiska åra i sig. '' Jag fattar Justin. Jag fattar. Kan vi inte bara gå och lägga oss? Alla! Ni ä så grymt irriterande just nu att det inte är sant.'' Var hade jag blivit så sur ifrån? Plötsligt kom jag på det. Jag kände det inom mig. Min mens. Den var påväg. Jag var alltid såhär dagen innan. '' Förlåt att jag är så sur. Men jag har liksom lite tjejgrejer.'' förklarade jag. Killarna kunde veta, jag brydde mig inte. Dem var min bröder och Justin min. Jag vet faktiskt inte vad han här. Men något iallafall. Dem nickade förtståendes. Vi gick alla in på toaletten och bortstade våra tänder och jag tvättade även av mig mitt smink medans dem andra fällde upp dem två färdig bäddade extra sängarna. Dem bäddade även soffan som var inne i det stora sovrummet. Jag tog en t-shirt ur Justin's väska och gick in på badrummet, där Justin var, och bytte tröja snabbt. Vi lade oss i sängarna allihopa. Niall och Zayn i varsin extra säng, Harry i soffan, Alfredo i sin säng och jag och Justin lade oss tillsammans i hans säng. Vi alla sade godnatt till varandra och somnade sedan.
__________________________________________________________________________________
<3 <3 <3
Vad tror ni händer? vad vill ni ska hända? Koooommentera :D
Puss :D
71- Nothing Like Us
Planet landade. Jag och Jasmine bytade nummer och gick sedan ut ur planet ocg genom tunneln tillsammans. Vi visade våra pass, hämtade våra väskor tillsammans och gick sedan ut till ankomst hallen. Jag såg mig om för att se om jag såg honom. Vilket jag gjorde fort. Jag kramade Jasmine och vi lovade varandra att ta kontakt med varandra. Hon önskade mig även lycka till. Då jag berättat allt om Justin och vad som händer i mitt liv just nu. Vi skildes åt och mina steg styrdes till Justin. Han öppnade sina armar när han såg mig och jag gick rakt in i dem och kände tryggheten komma över mig. Jag var säker här och skulle aldrig lämna honom. Aldrig lämna världen. För jag skulle leva med honom.
_____________________________________________________________________________
Att vara i hans armar igen var underbart. Jag var säker. Hans armar var hårt spända runt mig. '' Du förstår inte hur mycket jag har saknat dig.'' mumlade Justin mot mitt hår. Jag tryckte mig hårdare mot honom. '' Inget emot vad jag saknat dig.'' Kenny tog tag i Justin's arm. '' Vi kommer komma försent till konserten. Vi måste åka nu. Ni kan prata i bilen istället.'' Vi drog oss inte riktigt ifrån varandra. Utan Justin virade sin arm runt min midja. Antagligen kände han alla mina ben, hur mycket dem stack ut. Då han grimaserade. '' Babe, du har gått ner så mycketi vikt.'' mumlade han mot mitt hår. Jag nickade. Ja det hade jag verkligen. Jag åt aldrig, så det var inte så konstigt.
'' Hur har det varit på hemmet?'' frågade Justin osäkert. Jag nickade. '' Jag bor på samma våning som en massa självmordstänkare, vilket jag själv också är, och där bor även knarkarna. Dem är läskiga.'' Jag såg hur Justin ryckte till när jag sade knarkare. Han hade väl inte...? '' Säger dem när du kommer få komma ut därifrån?'' frågade Justin osäkert. Jag nickade. '' Ja! Dem berättade för mig igår att jag gjort mycket framsteg och kommer få åka hem om två veckor. Fatta Justin. Två veckor. Jag kan knappt berga mig. Jag har så mycket låtar som jag vill spela in. Särskilt en. Alltså jag vill spela in den nu.'' Justin fick en fundersam blick och sken sedan upp i ett leende. '' Det kan du! Vi kan åka till studion direkt efter konserten idag. Vi åker inte vidare idag utan har en konsert till i Dublin imorgon. Men i övermorgon åker vi till Manchester.'' Jag nickade glatt Det ville jag verkligen. Bilen stannade utanför arenan i Dublin. Jag och Justin hoppade ut ur bilen och fick skynda oss in. Justin skulle gå på om en halvtimme. Tay hade redan börjat värma upp publicken. Jag följde med Justin in i omklädnings rummet, där han drog av sig sina byxor för att ta på sig sina vita scenbyxor. Sedan bytte han linne, till ett nytt vitt och tog sedan sin kavaj i handen. Jag tog den medans vi gick ut till dem andra. Justin fick sin mick satt på sig och dem fixade ljudet och sådant. Medans dem gjort det, hade jag fått hundratals kramar. Fredo hade blivit galen, Pattie hade börjat gråta, Scooter hade inte velat släppa mig och så fortsatte det så. Pattie berättade att hon varit så orolig för mig, inte kunnat sluta tänka på mig. Att det varit så jobbigt att behöva läsa i tidningen att jag lagts in på hem, att jag försökt ta självmord med mera. Scooter berättade även han att han varit orolig, otroligt orolig. Och Fredo skulle klart inte vara sämst. Han berätta att han inte orkade med Justin's depp längre och att han varit orolig för mig. Folk hade varit oroliga för mig, dem bryr sig. Det värmde. Alla var inte känslokalla.
Justin vinkade hejdå för att sedan åka ut över publicken i sina vingar. Alla blev som galna och hoppade och skrek extra mycket. All Around The World, Love Me Like You Do, Take You, She Don't Like The Lights och Believe blev igenom sjugna ganska snabbt. Fansen var så glada. Så glada. Jag var glad. Glad över att vara tillbaka. Tillbaka där jag skulle vara. Med Justin, ståendes bakom scen. Jag märkte att Justin rört om lite i låt schemat. Antagligen för att han, påhittig som han är, tyckte det var tråkigt att sjunga alla låtar i ett schema. Musiken till One Less Lonley Girl började spelas. Men Alison kom inte med någon tjej. Utan tog tag i min hand och drog mig mot scenen där två dansare stog och väntade på mig. Jag skakade på huvudet och försökte backa. Men allt dem gjorde var att dra med sig mig ut på scen och leda mig till den maffiga 'stolen'. Justin kom gåendes mot mig, med ett leende på läpparn och sjöng refrängen. Jag fick en kranss satt på mitt huvud och Justin sjöng klart låten, medans han smekte mig på kinden.
Jag log mot honom. '' Bella allihopa!'' ropade han ut i mikrofonen när låten var slut. Vi sprang hand i hand bakom scenen. Väl där bakom slog jag till Justin på armen. '' Varför tog jag chansen från ett fan?'' Justin skrattade och skakade på huvudet mot mig. Han gick bort till logen för att sedan 30 sekunder senare komma ut därifrån med endast ett par svarta scenbyxor och en svart jacka. Beauty And A Beat och As Long As You Love Me väntar.
Jag trodde han skulle ta As Long As You Love Me direkt efter Beauty And A beat, men han överraskade. Istället började melodin till Fall spelas. Låten han skrivit till mig. Han hade berättat det. Fall och Be Alright var tillämnade till mig på Believe.
'' Well let me tell you a story
About a girl and a boy
He fell in love with his best friend
When she's around, he feels nothing but joy
But she was already broken, and it made her blind
But she could never believe that love would ever treat her right
But did you know that I love you? or were you not aware?
You're the smile on my face
And I ain't going nowhere
I'm here to make you happy, i'm here to see you smile
I've been wanting to tell you this for a long while
What's gonna make you fall in love
I know you got your wall wrapped all the way around your heart
Don't have to be scared at all, oh my love
But you can't fly unless you let ya,
You can't fly unless you let yourself fall''
Låten var så fin. Jag älskade den. Justin överraskade ännu en gång efter Fall att sjunga Be Alrgiht.
''Ooh, Ooh..'
Across the ocean, across the sea
Startin' to forget the way you look at me now
Over the mountains, across the sky
Need to see your face and need to look in your eyes
Through the storm and, through the clouds
Bumps on the road and upside down now
I know it's hard baby, to sleep at night
Don't you worry
Cause Everything's gonna be alright, ai-ai-ai-aight
Be alright, ai-ai-ai-aight
Through the sorrow,
And the fights
Don't you worry,
Cause everything's gonna Be Alright,ai-ai-ai-aight
Be Alright,ai-ai-ai-aight..''
Istället för att ta As Long As You Love Me, överraskade Justin ännu en gång. Melodin till en låt jag inte alls kände igen började spelas. Justins röst fyllde hela arenan. Det var så mycket känslor i låten. Och jag visste direkt vad den handlade om. Mig och Justin. Vårat förhållande. När vi gjort slut. Alla känslor i mig bubblade upp och jag var så nära tårar. Jag klarade inte hålla det inne, utan tårar började rinna ner för mina kinder. Men det var av lycka. Min fina Justin.
''Lately I've been thinking, thinking about what we had
And I know it was hard, it was all that we knew, yeah
Have you been drinking, to take all the pain away?
I wish that I could give you what you deserve
Cause nothing can ever, ever replace you
Nothing can make me feel like you do, yeah
You know there's no one, I can relate to
I know we won't find a love that's so true
There's nothing like us
There's nothing like you and me
Together through the storm
There's nothing like us
There's nothing like you and me together
I gave you everything baby
Well, everything I had to give
Girl, why would you push me away?
Lost in confusion, like an illusion
You know I'm used to making your day
But that is the past now, we didn't last now
I guess that this is meant to be
Tell me, was it worth it? We were so perfect
But baby I just want you to see''
As Long As You Love Me kom nu efter Nothing Like Us, som jag gissade att låten hette. Efter As Long As You Love Me. Började musiken till Boyfriend spelas och alla blev galna. Jag ahr nog aldrig sett dem såhär. Efter Boyfriend började Justin prata. Fråga om dem hade haft en bra kväll, vad dem tyckte om om det var redo för sista låten nu. '' WHO WANT'S TO BE MY BABY?'' frågade Justin och musiken till Baby började spelas. Om jag tyckte att fansen var galna till Boyfriend. Var det ännu galnare nu. Beliebersen är riktigt fina fans.
______________________________________________________________________________
5 sidor <3
Kommentera! Älskar er <3 Koemmntera så mycket ni kan!
70- I Was Safe In His Arms
Dagen jag längtat efter så mycket, den dagen jag skulle f permission i en hel vecka. Jag skulle få komma ut från rehabiliterings hemmet och vara hemma i en vecka. Jag hade varit här i fyra månader nu. Skit tråkigt, dålig personal och alla som var här var läskiga. Konstiga. Speciella. Behövde hjälp. Imed jag var här och varit fast här i fyra månader så bheövde jag också hjälp. Jag var precis lika läskig, konstig och speciell. För jag hade ett mentalt fel som behövde arbetats bort. Men dem visste inte hur. Jag hade en psykolog som pratade med mig två gånger om dagen. Men hon hjälpte mig inte. Hon bad min bara förklara vad som gjort mig såhär. Jag berättade, men allting blir bara värre efter det. Dem hade tappat hoppet för mig. Tappat hoppet att någon skulle kunna hjälpa mig. Men det fanns en person som kunde. En speciell person. Nämligen Justin. Justin Bieber. Bara jag skulle få känna hans lukt, vara i hans famn skulle allting bli bättre. Jag skulle inte behöva vara kvar här. Inte behöva försöka ta självmord. För det hade hänt en gång under mina månader här. Allting hade varit planerat in i minsta lilla detalj. Jag skulle dränka mig själv. I badkaret. Men någon jävla sköterska här, hade kommit på mig. Men nu är jag glad att hon kom på mig. För jag ville verkligen inte dö. Inte nu. Jag hade så mycket kvar jag ville göra. Träffa Justin igen. Prata igenom allt med honom. Få barn. Gifta mig. Vinna en Grammy. Sälja ut en hel världs turné med mera. Så många drömmar.
Hon skulle ut från rehabiliterngs hemmet idag. En veckas permission. Jag ville prata med henne. Träffa henne. Men det var svårt. Jag var i Dublin på Irland. På andra sidan i Atlanten nästan. Ville hon träffa mig? Eller? Plötsligt plingade min mobil till bredvid mig. Ett sms.
Från: Izabella Jones <3
'' Jag kan inte göra dte här längre. Vad är det vi håller på med? Jag har permession i en vecka, som du säkert redan vet. Ses? Vet att du är i Irland, men jag kanske kan komma? Vi behöver verkligen prata. Reda ut saker och föklara för varandra, för jag fattar noll. Jag förstår inte vad som flög i mig när jag sade att vi skulle gå vidare. Försöka komma över varandra och bli tillsammans med någon vi verkligen älskade. Men jag älskar dig verkligen, så jag förstår inte alls vad vi gör. Vi är ju dumma. Ring mig när du ser det?''
Mitt hjärta slog ett extra slag. Hon hade skrivit till mig. Hon ville ses. Hon skrev att hon älskar mig. Det måste betyda något. Snabbt knappade jag in Bella's nummer.
'' Så vad sa du nu? Bella kommer hit? För att ni ska prata? Klart det är okej! Jag vill träffa henne, vilket nog alla andra också vill. Bara för att ni inte är tillsammans längre Justin, betyder det inte att ni inte kan träffas. Vi skulle aldrig döma dig Justin.'' sade Scooter. Jag kollade skamset ner i golvet. Dem skulle döma mig när det kom på att jag rökt på. Dem skulle döda mig. Men ingen behövde ha reda på det. Det kunde förbli min, Twist och Za's hemlighet. Jag behövde inte berätta. Jag hade slutat. Jag hade inte gjort det på fyra månader. Twist hade åkt hem från turnén. Jag hade bett honom att inte vara i mitt hus medans jag inte var hemma, och för att försäkra mig om det hade jag bytat lås på alla dörrar i mitt hus. Och skaffat grindvaktar. Det var så säkert där nu. Jag ville inte ha in alla Twist's fester i mitt hus. Det var bara saker förstörda eller tagna när jag kom hem sedan.
Jag satte mig på min fönsterplats inne på flygplanet. Det kom en gubbe och satte sig på sättet längst ut. Men det dröjde inte så jätte lång tid tills dem kom en flicka i min ålder. Hon såg trevlig ut. Svart ganska långt lockigt hår, ganska lång och smal. Hon log stort mot mig och satte sig ner bredvid mig. '' Du är Izabella Jones va?'' frågade hon. Jag skrattade och nickade. '' Ja det är jag det.'' Tjejen nickade och såg medlidande på mig. '' Jag hoppas du mår bättre nu. Jag har läst om dig i tidningarna.'' Jag log försiktigt. '' Jag kan inte säga att det går uppåt. Det är nog på samma ställe nu. Men jag har en veckas permission och ska till en kompis under tiden då och prata ut med honom och bara umgås. Försöka komma tillbaka och må bättre. Då han gör mig riktigt glad.'' Tjejen nickade och sträckte fram handen. '' S oförskämt av mig att inte presentera mig. Jag är Jasmine Brown.'' Vi skakade hand och började sedan prata. '' Den där kompisen som sedan visade sig vara en kille, det är möjligtsvis inte Justin?'' Jag nickade och log lite smått. '' Jo det är Justin!'' Jasmine skrattade och började berätta om sig själv. Hon var 17, bodde i Los Angels med sin kompis Brooklyn. Hon skulle till Dublin, för att hälsa på en gammal vän.
Planet landade. Jag och Jasmine bytade nummer och gick sedan ut ur planet och genom tunneln tillsammans. Vi visade våra pass, hämtade våra väskor tillsammans och gick sedan ut till ankomst hallen. Jag såg mig om för att se om jag såg honom. Vilket jag gjorde fort. Jag kramade Jasmine och vi lovade varandra att ta kontakt med varandra. Hon önskade mig även lycka till. Då jag berättat allt om Justin och vad som händer i mitt liv just nu. Vi skildes åt och mina steg styrdes till Justin. Han öppnade sina armar när han såg mig och jag gick rakt in i dem och kände tryggheten komma över mig. Jag var säker här och skulle aldrig lämna honom. Aldrig lämna världen. För jag skulle leva med honom.
___________________________________________________________________________
Äntligen! Fortsätt skicka in om ni vill skriva noveller med mig! Väljer ut på torsdag! Skica in kommentarer och mail! Glöm inte skicka in en text där du känner at du fått med alla dina kundskaper!
Minst 20 kommentarer på kapitlet! Nästa på torsdag! Ska träffa en kompis imorgon och ha sleeeeeepover tills på torsdaaaag
69- Don´t tell me what?
Dagen var här. Det hade gått en vecka sedan Bella lades in på sjukhus. Den andra oktober. Men hade fått komma hem dagen efter. Den tredje oktober. Det var idag den nionde oktober. Iallafall. Dagen då Bella skulle läggas in på rehab. Rehab för sin depression och vilja att skada sig själv. För att få bort självmordstankarna. För att få bort allt. Ingen vet egentligen hur länge Bella ska vara där. Dem tror en till två månader. Vi tror längre. Bella har varit deprimerd länge. Väldigt länge. Det jobbigaste av allt med detta, vi skulle inte få träffa henne. Inte förens hon kom ut från hemmet. Jag kan inte ens tänka på det. Att vara ifrån henne så länge. Min älskade syster. Från en annan mamma. Men iallafall. Min bebis. Min Izabella Jones.
Jag befann mig i Tacoma. Jag har aldrig varit bra på geografi. Men jag vet iallafall att det ligger nära Washington. Det är konsert ikväll. Åttonde konserten på Believe Tour. Men jag var inte glad. Bella skulle in på rehabs hem idag. Dem kan inte fastställa hur länge hon ska vara på hemmet, men iallafall en månad eller två. Inga besökare, inget. Jag skulle inte få träffa henne. Men hon ville inte ha mig där. Det hade hon klargjort för mig på sjukhuset.
''Vad gör du här förresten? Har du inget annat göra?'' frågade Bella spydigt. Vad hade hänt med henne? '' Bella! Lägg ner! Han bryr sig!'' försvarade Nellie mig. Bella fnös. Åh hon gör mig galen. Ena stunden kramar hon mig och andra stunden är hon spydig? Humörsvängningar? Like hell! ''Ta och stick Justin! Jag vill inte ha där här! Kontakta mig inte och sök inte upp mig. Jag vill ha ett liv utan dig. Där du inte inkluderar.''
Tårarna som hotade att rinna över kanten, började rinna ner för mina kinder. Fan. Grät jag hela tiden eller? Hur mycket kunde man gråta? Jag har aldrig i hela mig artonåriga liv gråtit såhär mycket. Jag saknade henne så mycket och det gjorde så ont. Att inte få kalla henne mig. Inte få kyssa henne, säga att jag älskar henne eller få se henne. Hur länge skulle jag klara detta? Jag reste mig upp ur min säng i bussen. Det fanns en lösning. En briljant idé. Jag klickade mig in på mina kontakter på mobilen och fick snabbt upp Twist nummer. Han svarade fort. '' Lil'bro?'' '' Yeah! Min buss om tio minuter. Ta med dig Za. Och gräset. Jag vill glömma, bli hög.''
Jag tog ännu ett blåss. Det kändes så bra. Så bra. Jag var borta, mina känslor var borta Jag var på små rosa moln. Som flög i en värld utan bekymmer.
Det var så fint. Luktade nytt, gott. Riktigt gott. Rummet jag fick var fint. Helt vitt med en säng som tog upp hela rummet. En tv satt på väggen. Jag skulle nog trivas. Iallafall den tiden jag skulle vara här. Dem skulle hjälpa mig. Eller försöka. Lycka till säger jag bara. Aldrig att dem skulle kunna få mig på andra banor. Jag var fast här. I min drepission. Skulle aldrig komma härifrån. Behovet att skada mig själv. Behovet av att sitta långt in i natten och planera hur mitt självmord skulle vara i detaljer. Var, när och hur det skulle gå till. Hur jag skulle säga hejdå till alla. NEJ! BELLA! Du är här för att du tänker så. Precis därför är du fast här. Fast på ett ställe du inte vill vara. Jag hade gärna sluppit att sitta fast här. Allt jag ville var att dö under täcket. Vad är det du inte förstår Bella? Du får inte tänka så. Därför är du här. Pågrund av dig själv.
Tre timmar hade gått. Jag hade spenderat dem timmarna framför tv:en. Pretty Little Liars visades. Mitt beroende. På riktigt. Jag älskar det.
'' Hej gubben!'' sade mamma. Det hade gått tre timmar sedan jag rökt på. Det var fortfarande kvar i kroppen men inte lika starkt, så jag kunde prata och sjunga normalt iallafall. Bete mig normalt. '' Hej mamma!'' sade jag hest. '' Hur mår du?'' Alltid samma fråga. '' Jo, förutom att Bella lades in på rehabs hem idag så jo jag mår underbart mamma.'' Direkt ångrade jag mig. Mamma hade inte gjort något. Hon hade varit den som stöttat mig mest. Varför Justin? '' Förlåt mamma!'' Hon skakade på huvudet. '' Det gör inget älskling! Jag vet att hon lades in idag. Jag och Charlotta har pratat. Vi gör det ofta. Uppdaterar varandra om hur alla mår. Bella har inte haft det så jätte bra den senaste veckan. Hennes senaste sår var så djupt att läkarna var oroliga om det skulle läka alls. Men det kommer det, emn hn mår inte bra. Charlotta berättade även att Bella nästan lyckats imorse. Hon hade varit beredd att hoppa ner från bro räcket. Men Marcus hade följt efter henne. Tagit henne och skällt ut henne efter noter men samtidigt gråtit. Nellie hade även varit med och även hon skällt ut Bella gråtandes. Men det ända Bella gjort var att försöka slita sig loss för att kunna hoppa. Hon vill verkligen bort Justin. Bella mår verkligen inte bra. Och jag vill inte göra dig orolig eller något. Men läkarna tror att det kan ta väldigt lång tid innan Bella kommer hem. Dem räknar med minst ett halvår. Medans dem på hemmet säger att det tar högst två månader. Iallafall. Jag vill inte göra dig orolig. Men Nellie och Marcus tvivlar om hon kommer bli bra. Någon gång. Det är så mycket Bella gått igenom. '' Tårar vällde upp i mina ögon. Dem trodde inte hon skulle bli bra. Att hon skulle bli normal. Ett halvår. Jag skulle aldrig klara mig. Skulle jag må såhär i ett halvår till? Hade Bella försökt hoppa? Hoppa för att försvinna? Forsvinna från världen? Vad skulle jag gjort då? Min Bella! Hon kunde inte dö. Fick inte dö. Mamma lade handen på min rygg. Visade att hon fanns där. Jag snyftade. Högt. '' H-hur ska jag klara mig utan henne? Jag saknar henne så mycket!'' Mamma ströck mig på ryggen. '' Jag vet att du saknar henne. Mne du kommer klara dig. Tänk på att när hon kommer hem igen kan du träffa henne igen.'' Jag skakade på huvudet. Nek det kunde jag inte. Bella vill inte se mig igen. '' Nej mamma! Det kan jag inte. Hon bad mig att inte kontaka eller söka upp henne. Mamma, jag komme aldrig mer få träffa henne. Aldrig mer få kolla in i hennes vackraa ögon eller få krama henne. Aldrig få höra hennes fina röst som säger att hon älskar mig, eller få kyssa hennes läppar.'' Mamma drog efter andan. Jag hade glömt berätta det för henne. '' Har hon sagt det?'' Jag nickade. '' Ja! På sjukuset! Men snälla berätta inte för Scooter. Jag orkar inte med hans medlidnade. '' Mamma nickade. '' Nej jag berättar inte för Scooter. Jag lovar.'' En röst fyllde rummet i bussen. '' Berätta inte vad för mig?'' Scooter. Fan. '' Inget.'' muttrade jag. '' Du gråter! Vad har hänt?'' frågade han oroligt. '' Som du vet, lades Bella in på rehabs hem idag. Och jag kommer aldrig mer få se henne.'' Scooter skakade på huvudet. ''Klart du kommer! Varför inte?'' Jag suckade. Okej jag fick berätta. '' För att hon bad mig att inte kontakta eller söka upp henne.''
__________________________________________________________________________________
Hon gjorde vad?
18 kommentarer!
68- They Think I Might Cut Myself Again!
''JAG ÄGER! Ingen kan slå mig!'' Nialls skrik ekade i hela huset. Han hade vunnit sin femte match på Fifa. Vi bröt ut i skratt alla. Till och med. Hur deppig man än var, kunde man inte låta bli att skratta åt Niall. Eller Louis för den delen. Lou var helt magisk. Han kunde vända ens humör från arg eller ledsen till glad och postiv. Louis lyckades alltid vända Bella's humör. Alltid. Aldrig gick den en dag utan att hon skrattade när Bella var med Louis. Eller killarna för den delen. Hon var alltid glad runt dem fem, Alfredo och Nellie. Alla sade att hon var glad runt mig också, men jag säger det inte själv. Tänk så var hon inte det, och så går jag runt och säger det? Det är ju bara dumt. Mot både mig och henne.
'' Om ni inte letar fram choklad typ nu. Lovar jag att jag kommer dra ner er alla till affären och köpa det till mig. CHOKLAD!'' utbrast Niall. Jag skakade på huvudet. '' Det sista gick åt för typ två månader.'' Jag lade även till i mitt huvud att det hade gått åt när Bella hade mens. Alltid var hon söt sugen. Något nog alla i mitt crew märkt. Under dem dagarna vi varit iväg på gratis turné hade Bella fått mens. Vilket hade lett till att hon gick runt och snappade åt sig allt godis hon hittade. Mest mitt. Då vi hade samma godis smak. '' Jaha! Då får vi gå till affären då.'' sade Niall. '' Är det verkligen en sådan bra idé? Jag kan läsa i tidningarna imorgon. Justin Bieber, One Direction och den stora och bästa Alfredo Flores utbröt kaos. När dem skulle handla choklad till matvraket Niall Horan.''
Vi bröt ut i skratt. '' Du är ju helt jävla sjuk. Men okej! Justin och Fredo vi drar! Ni andra kan dega ihop. Eller Harry följ med. Jag vågar inte vara själv med Alfredo den stora och bästa och den coola Justin Bieber.'' Ännu en gång bröt vi ut i skratt. '' Harry Styles den sexiga hjälper dig Niall Horan den bästaste.'' Ja, inte slutade vi skratta nu heller.
Som Alfredo Flores den stora och bästa hade föruspått, blev det kaos. Men det var inget vi brydde oss om. Niall skulle ha choklad. Det var det enda vi fick höra, när vi var beredda på att gå tillbaka. Då hade Nialls eviga tjat börjat. Som han visste, skulle vi aldrig orka höra det. Så vi gav aldrig upp, utan följde med honom. Just nu, stog han framför flera hyllor av choklad. Allt från Daim till mjöklchoklad till Twix till nougat choklad. Det var så många sorter. En bekant röst hördes. '' Men asså seriöst. Din jävla tjockis. Jag vill komma hem igen. Sluta ta en massa chips. Nej du tappar colan. '' En duns hördes och sedan det välbekanta skrattet. '' Jag fucking orkar inte. Du är så hopplös din jävla kossa. Gå ifrån colan innan någon märker att den gick sönder.'' Steg hördes mot chokladen och snart uppenbarandes hon. Lika vacker som vanligt. Bella.
Nellie hade lyckats dra med mig ner till affären. För att handla Ben&Jerry's, cola, choklad, chips och godis. Jag hade bestämt mig för att gå upp från sängen och samla mig. Jag skulle klara mig. Fast jag allra helst skulle varit i hans armar, så skulle jag klara mig. Vi var inte menade. Nellie lade ner påse efter påse i våran kundkorg. Chips var Nellies beroende. '' Men asså seriöst. Din jävla tjockis. Jag vill komma hem igen. Sluta ta en massa chips. Nej du tappar colan. '' Och just vad jag hade sagt, så tappade hon colan. Så hårt att den spräcktes och det började rinna ut cola. Vi båda bröt i skratt. '' Jag fucking orkar inte. Du är så hopplös din jävla kossa. Gå ifrån colan innan någon märker att den gick sönder.'' Vi gick från colan, så ingen skulle märka att det var vi. Istället styrde vi stegen mot chokladen. Men det var något jag inte skulle ha gjort. För att där mötte jag någon, jag helst sluppit. Eller jag ville inget mer än träffa honom. Men inte när jag vågat mig ut. Min värld skulle rasa samman igen. Nämligen var det Justin. Tillsammans med Alfredo, Niall och Harry. '' Babe! Hey!'' utbrast Nellie. Alfredo och Nellie möttes i en kram. Kvar stog vi andra tre i en pinsam tystnad. Jag vände ryggen mot dem och började välja choklad istället. Snabbt plockade jag åt mig flera olika choklad. Minst tio. Mjöklchoklad, Daim till Nellie, Dumle till mig, mjöklchoklad med jordgudd och lite annat. Ben&Jerry's boxen stog även vid chokladen så jag vände mig om till den och tog ut en stor Half Baked och en chocolate fudge brownie. Jag gick fram till Nellie och släppte ner allt det i våran korg. Mitt på chipsen. Nellies hand kom mot mig och smällde till mig på armen. Hårt. '' Mina chips! Slampa.'' Jag flinade mot henne. '' Varsågod, hora.'' Vi båda flinade. '' Okej, cupcake. Jag har inte fått en kram.'' Jag skrattade åt Alfredo och gick in i hans famn. Sedan kramade jag Harry och Niall. Vi hade inte träffast sedan OS. Jag och Justin kollade på varandra. Skulle vi kramas eller inte? Tillslut gjorde jag det. Jag gick in i hans armar som spändes runt mig. Jag ville inte släppa taget. Vilket Justin nog inte heller ville. Vi släppte aldrig varandra. Tillslut tog vi oss samman och släppte varandra. Fjärilarna var som elefanter i magen när Justin log mot mig. Jag avfyrade ett leende tillbaka. '' Har du mens eller? DU brukar aldrig handla så mycket godis.'' frågade Alfredo mig retsamt. Jag skakade på huvudet och pekade på Nellie. '' Fråga din flickvän det istället. Det är hon av oss som har det.'' Nellie räckte ut tungan mot mig. '' Bara för att du är skadeglad att din är slut.'' Jag skrattade. Prickar tog över mitt synfält. Jag kände mig svimfärdig. Fort tog jag tag i Nellie arm, för att inte trilla ihop på marken. Nellies hand kramade åt min arm och höll mig kvar. Jag blinkade flera gånger och fick tillslut tillbaka min syn, men släppte inte Nellie. Världen snurrade fortfarande. Mycket. ''Hur är det? Jag sa till dig att du skulle äta! Det blir såhär om man inte ätit på en månad. Men hörni killar. Jag måste hem eller till Mc Donalds för att proppa denna flicka full med mat. Hon är bara ben just nu.'' Jag skakade på huvudet. ''Är jag inte alls det. Jag har fortfarande fett kvar.'' En harkling hördes. '' Du har inte haft fett på kroppen på dem sexton åren jag känt dig. Snart sjutton.'' Jag skakade på huvudet. Nellie och Alfredo kysstes snabbt och sedan gick jag och Nellie till kassorna. Jag drog snabbt upp mitt kort och betalde när det var dags för det och Nellie skickade en arg blick mot mig. '' Du behövde inte.'' Jag skrattade lite åt henne. '' Jag vet, men jag ville.'' Nellie flinade mot mig. Killarna kom bakom oss, men vi gick. Mitt huvud gick i ett, jag såg inget. Ingenting funkade. Min syn försvann. Skulle jag aldrig få vara glad? Även fast jag inte var glad på riktigt. Kunde jag ju låtsas. Jag hade faktiskt vågat mig ut. Vilket var bra. Jag blinkade flera gånger, för att få tillbaka min syn. Men allt som fyllde mitt synfält, var prickar. Prickar. Mina knän veck sig och allt blev svart.
Bellas hand tog ett hårt tag om min arm. Hon blundade. Jag tog tag i hennes hand för att visa att jag var här. Det hade varit så skönt att se henne krama Justin. Ett riktigt leende hade hon avfyrat till Justin sedan. Varför skulle dem gå skilda vägar? Dem var menade tillsammans. Men det skulle inte vara så länge till. Dem två utan varandra. Jag tillsammans med Justin's crew planerade en massa. Att dem skulle mötas på olika platser. Men mer kunde jag inte avslöja. Då blir det inte lika roligt om ni redan vet det. Så att vi skulle möta killarna i affären, var planerat. Alfredo hade messat att dem var påväg till affären, så jag hade dragit med Bella dit. Lockat henne med glass och godis. Hon hade inte varit så jätte sugen på det, men jag hade bokstavligen dragit ner henne för trappan och ut genom dörren. ''Hur är det? Jag sa till dig att du skulle äta! Det blir såhär om man inte ätit på en månad. Men hörni killar. Jag måste hem eller till Mc Donalds för att proppa denna flicka full med mat. Hon är bara ben just nu.'' Bella skakade på huvudet åt det jag sagt. Nej klart hon inte skulle äta. Trodde hon. ''Är jag inte alls det. Jag har fortfarande fett kvar.'' Jag harklade mig. Vilket strunt hon pratade. '' Du har inte haft fett på kroppen på dem sexton åren jag känt dig. Snart sjutton.'' Jag och Alfredo möttes i en snabb kyss. Jag och Bella gick mot kassorna och packade upp våra saker. Bella var snabb att betala. Jag skickade en arg blick mot henne. Hon skulle inte behöva betala. Jag hade också pengar. '' Du behövde inte. '' Bella skrattade lite åt mig och svarade. '' Jag vet, men jag ville.'' Jag flinade mot henne. Vi gick ut från affären. Affären låg inne i en ganska stor lokal. Där det även låg lite andra affärer. Så man var tvungen att gå ett tiotal meter innan man kom ut från lokalen. Jag gick och Bella gick bredvid mig. Jag vände blicken mot Bella. Vilket var bra. Hennes knä veck sig och hon föll ner på golvet. Med stängda ögon redan. Hennes huvud smälldes ner i det hårda stengolvet med en smäll. Hennes kropp rörde sig inte. Bella reagerade inte. Jag släppte påsen med våra saker i och kastade mig ner bredevid henne. '' BELLA?! '' Hon gjorde inget tecken på att hon hörde mitt rop. Mina tårar började rinna ner för kinderna. '' Bella! Snälla!'' Inget tecken. Steg hördes, någon sprang mot mig. '' Vad hände?'' Det var Harry. Han föll ner på knä bredivd mig. '' J-jag v-vet i-inte. Hon bara föll ihop.'' Dem tre andra killarna kom också mot oss. '' Ring Max eller Charlotta.'' sade Justin till mig md panik i rösten. Jag drog snabbt upp min mobil och ringde Max. Han svarade efter några signaler. '' Hej Nellson. Har det hänt något?'' Jag snyftade. '' Max! B-ella svimmade. Vi får inte liv i henne. Du måste hjälpa mig. Jag klarar det inte.'' Jag hörde Max ropa till Charlotta att komma och sedan började han prata lugnande med mig. '' Vem är vi?'' Jag snyftade. '' Justin, Alfredo, Niall och Harry.'' sade jag. '' Okej! Men be någon av killarna ringa ambulansen och sedan lyfta ut henne. Vi sitter i bilen redan.'' Jag sade att vi skulle göra det och sedan lade vi på. '' Max sa att vi skulle ringa efter ambulansen och sedan bära ut henne.'' Justin tog snabbt upp henne i sin famn. Utan problem. Så lite som hon vägde, var det lätt att bära henne. Niall ringde ambulansen och Alfredo drog upp mig. '' Lugn älskling! Det kommer gå bra. Jag lovar.''
Två timmar hade gått. Av att sitta i väntrummet. Inget hände. Niall och Harry hade åkt tillbaka till Justin. Men Justin och Alfredo stannade kvar. Ingenting hade hänt. Under dem två timmarna. Ingen hade kommit och berättat något för oss. Ingen. Vi visste inget. Hade hon vaknat`? Vad hon fortfarande avsvimmad? Kommer hon vakna? Varför svimmade? Jag skulle få ett utbrott snart. Men jus vad det var, kom det en läkare. Han kände nog av att jag skulle få ett utbrott snart. På riktigt. '' Anhöriga till Izabella Jones?'' Vi nickade. '' Hon har vaknat. Men är väldigt svag.Vi misstänker ven at hon börjat skära sig själv igen. Riktigt allvarligt. Hon har riktigt djupa ärr. Bella har drop i sig just nu och vi försökte ta en spruta på henne. Med näring i. Men hon vägrade. Så vi skulle behöva hjälp.'' Allas blickar vändes mot Justin. '' Jag vet att ni inte är tillsammans längre. Men det var du som fick henne att lugna ner sig förra gången. Så ta med dig Nellie in.'' sade Charlotta. Justin kollade på mig och nickade. Vi reste oss upp följde med läkaren in till Bellas rum. Där inne satt hon. Med en läkare framför sig. Slangar stack in i hennes armar, med drop i. Hon såg så hjälplös och liten ut. Justin gick fram till henne och satte sig på sängkanten. Bellas hubud lutades mot hans axel. Åh. Varför är dem inte tillsammans? Läkaren kom mot henne. Med en spruta i handen. '' Nej snälla! Jag vill inte!'' skrek Bella. Justin tog tag i hennes haka och vände hennes huvud mot honom. Han började prata lugnande med henne. '' Tänk på något annat babe! Kom här.'' Bella lutade sig mot honom och tryckte in hennes huvud i hans bröstkorg. Justins läppar vilade i Bellas hår. Dem såg å söta ut. '' Så Izabella! Nu är det klart.'' Jag hörde Bella andas ut. Inte förens nu såg jag hennes rygg. Ryggraden och skuldrorna stack ut. Riktigt mycket. Jag började bli osäker om Bella skulle klara detta så länge till. Hon var tvungen att äta. '' Läkarna tror att jag har börjat cutta mig själv igen.'' sade Bella osäkert. '' Det har du ju.'' sade jag allvarligt till henne. Det var bara vi tre kvar inne i rummet. '' Ja, men det behöver ju inte läkarna veta. Dem kommer ju skicka mig till psyket då.'' Det kanske var vad hon behövde. Komma till psyket och få hjälp. Hjälp med hennes depression. För det skulle inte sluta bra det här. Hon äter inget och skär sig själv. Ligger inne hela tiden och pratar inte. Kollar in i en vägg. Visar inga känslor. Hon behövde komma in på psyket. Få hjälp av sådana som varit med om ett sådant här fall innan.
____________________________________________________________________________
TYCKER OM MIN UPPTADERING! OCH DET HÄR KAPITLET! Va? Hon svimmade? Nellie hoppas Bella komme rin på psyke? För att få hjälp? Kommer Bella läggas in på psyke? Vad tror/hoppas ni?
KOmmentera! Kapitel på tisdag, senast onsdag natt! KOmpis till mig jag ska hjälpa mig att passa huset! :D <3
Men kommentera! 17 kommentarer tills nästa! Puss <3
67- Don't Look On Me Like That
Dagen Jasmine, min gymnastik tränare, ringt mig och bett mig vara med på OS hade varit underbar. Att veta att man skulle få vara med på OS. Där någon av världens bästa var med och tävlade. Flera som tagit flera OS guld. Skulle vårat lag vara med. Dagen hade gått bra. OS hade utspelat sig i London. Det vade varit en vecka av en massa skratt, tårar, shopping och nervositet. Vi hade gjort så bra ifrån oss och tillslut kommit på en första plats. Vårat lag hade vunnit OS guld. Den bästa dagen i mitt liv.
Det var nu den andra oktober. Det har hänt mycket under det tiden. Mycket bra och mycket dåligt. Jag och Justin hade haft det svajigt under två månader i vårat förhållande. Bråkat mycket, inte haft tid för varandra och sårat varandra om och om igen. Vi hade tagit ett gemensamt beslut att göra slut. Vårat förhållande fanns inte längre. Jag ångrar det. Att jag lät honom gå. Att vi lät varandra gå ifrån varandra. Mitt liv har vänts upp och ner. Mina känslor för honom fanns kvar. Starkare än någonsin. Mitt liv hade gått från näst intill perfekt till att bli operfekt, sorgligt och tråkigt. Jag hade druckit, mycket, tillsammans med Amanda. Från gymnastik laget. Vi hade båda två gått skilda vägar från våra pojkvänner, och delade sorgen tillsammans. Jag hade tagit ut min smärta på annat sätt. Jag hade börjat igen. Skära mig själv. För Justin, hade hans liv också gått utför. Han hade tappat fans, då han börjat dricka. Mycket. Det hade spridits bilder där han rökte marijana. Flera tidningar var prydda med Justin's vackra ansikte. Scooter var orolig, Pattie var orolig, alla var oroliga. Även jag. Scooter hade vänt sig till mig, bett mig om hjälp. Jag hade försökt ge dem tips, men det hade inte hjälpt. Justin var förkrossad. Det var en jobbig tid.
Jag hade lagt hela mitt sommarlov till att skriva låtar och spela in. Det hade slutat i ett helt album jag kallade, When the sun goes down.
Albumet hade sålt över hundra tusen exemplar. Jag hade gjort några konserter, mest för att tänka på annat. Scooter hade varit förståelig när jag sade att jag inte ville göra konsert tillsammans med Justin, eller vara förband eller något för honom. Jag hade lyckats att inte stöta på Justin under dem månaderna nu. Vi bodde trotts allt i samma stad och bara fem minuter ifrån varandra med bil. Tio minuter gåendes. Mina fans var många. Över fem miljoner followers på twitter och ungefär detsamma på instagram. Ungefär hundra tusen gillningar på facebook och över en miljon visningar på youtube. Jag var lyckligt lottad. Att få leva det livet så många drömmer om. Att få vara sångerska, stå på scen inför så många och få göra andra människor glada. Det var ju bra att några var glada iallafall. När inte jag var det. På långa vägar.
Mitt liv var en enda stor röra. Jag och Bella hade bestämt oss för att gå skilda vägar. Ett gemensamt beslut. Men jag ångrade det. Att jag lät henne gå. Att jag lät oss två gå, ifrån varandra. Jag hade inte tagt det bra. Festat och druckit varje kväll och långt in på dagen. Jag hade provat röka. Marijana. Det hade hjälpt. Jag hade glömt allt för ett tag iallafall. Men jag visste själv att det inte hjälpte i längden. Det var inte bra. Scooter och mamma var oroliga. Hela crewet var oroliga. Men jag brydde mig inte. Jag jobbade på med turnén. Log inte. Inte ens när jag träffade mina beliebers. Mina beliebers hade klagat. På att jag varit så onärvarande på Meet&Greet. Inte lett, någon gång, sedan Bella och jag lämnat varandra. Gått skilda vägar.
'' Ooo
Oooh
Ooo Oh Oh
Lately I've been thinking, thinking about what we had
And I know it was hard, it was all that we knew, yeah
Have you been drinking, to take all the pain away?
I wish that I could give you what you deserve
Cause nothing can ever, ever replace you
Nothing can make me feel like you do, yeah
You know there's no one, I can relate to,
I know we won't find a love that's so true ''
Det enda jag skrivit. Det enda jag kunnat få ner på det vita pappert i mitt låt block. Jag har försökt. I flera timmar,dagar och veckor. Att få ner en låt på det vita pappert för att kunna ha klart det till den tjugo nionde januari. För att då kunna släppa det i mitt akustiska album. Believe Acoustic. På tal om album. Bellas album, When the sun goes down. Har släppts för någon månad sedan. Jag har ännu inte vågat lyssna på låtarna. För att bli påmind om henne. Men jag har ju varit tvungen några gånger. Scooter har lyssnat på det, det har spelats på radion eller någon annan hade spelat det. Det jag hört från låtarna var jätte bra, Bella var en riktigt duktig sångerska. Så duktig. Jag var stolt.
Ännu en gång, kände jag tårarna vattnas i mina ögon och rinna ner för mina kinder. Jag snyftade. Hur skulle jag klara mig utan henne? Så mycket som vi gått igenom. Så mycket fint och roligt. Vi hade varit perfekta för varandra. Vi var perfekta för varandra fortfarande. Jag kommer aldrig kunna släppa henne. Jag ska aldrig släppa henne. Det finns inte en chans att jag ska kunna gå vidare. Jag älskar henne alldeles för mycket för det. Hon är mitt allt. Det enda jag tänker på, även fast det är jobbigt. Kan jag inte sluta tänka på henne. Aldrig skulle jag kunna sluta tänka på henne. Jag skull aldrig kunna glömma henne. Min fina Bella.
Om två månader skulle vi fira 1 år. Vi skulle ha varit tillsammans i ett år. Den 13 december. I två månader har vi varit ifrån varandra. Inte pratat. Inte träffats. Inte ens smsat. Två månader. Jag ska få tillbaka henne. Men jag vet bara inte hur. Jag vet inte om hennes känslor är kvar. Eller har hon gått vidare? Ja det har hon. Så vacker som Bella är, måste hon ha gått vidare. Det var inte lönt att försöka. Hennes känslor var borta för mig. Jag visste det. Klart hoppades jag att dem var kvar, men vi var kanske inte menade att vara tillsammans. Det har kännts så bra när vi var tillsammans, men det var inte menat. Att vi två skulle sitta på varsin gungstol och kolla på våra barnbarn som sprang runt och lekte. Inte meningen att vi skulle sitta på läktaren när våran dotter dansade, sjöng, red, spelade hockey eller fotboll eller tävlade i gymnastik. Inte meningen att vi skulle kolla på våran son heller. I en fotbolls arena, gymnastik sal, ridhus, arena eller hockey arena. Det var inte meningen vi skulle få våran fina prinsessa jag skulle skydda från alla och våran fina prins som skulle skydda sin syster. Vi skulle inte få det tillsammans. Bella skulle få det för sig och jag för sig. Vi skulle kanske träffas, någon gång. Men mest bara för att vi var tvugna. På galor, meetings eller fil premiärer. Annars skulle vi inte träffas. För vi var inte menade. Inte menade. För varandra.
Mobilen burrade till. Nytt meddelande.
Från: Niall H :)
'' Hur är det bro? :/ Jag och grabbarna är i LA. Vi kommer om sisådär tio minuter. Du behöver inte ordna något. Vi tar med mat och allt. Vet inte om alla kommer. Men jag och Zayn kommer iallafall. Ring Alfredo! :D *brohug* ''
Jag skrattade åt hur löjlig han var. Brohug. Det var vårat ord vi kommit på för kram typ. Kalla det bögigt om ni vill, men vi var bästa kompisar. Jag knapprade in Alfredos nummer och det gick nog inte ens två signaler innan han svarade. '' Order från Niall att ringa dig. Kom hit nu. Boysen kommer över.'' Sedan lade jag på. Jag orkade inte prata med honom. Han var den som fortsatt umgås med Bella. Dem var kompisar så jag klandrade inte honom. Men jag var avundsjuk, eller mer svartsjuk. Men det var inget som påverkade våran vänskap. Vi var lika bra vänner som innan. Innan 'Jella' gått skilda vägar. I brist på liv, bläddrade jag igenom mina kontakter. Men stannade på B. Baby <3 låg fortfarande kvar. Jag hade inte haft mod till att radera det. Visserligen skulle det inte göra något, då jag kunde hela utan till. Jag hade slått in det i telefonen så många gånger, att mina fingrar vant knappade in numnet. Jag skulle nog nästan kunna skriva det i sömnen.
Skratt, höga prat och skrik fyllde huset. Jag reste mig upp från soffan och gick ut till killarna i hallen. Mina ben var täckta av ett par svarta byxor och min överkropp var täckt av en vit v-ringad t-shirt. Niall, Zayn, Louis, Alfredo och Harry stog där. Jag gjorde handslag med dem alla och vi gick sedan allihopa in i köket. Killarna började packa in mat och dricka i kylen. Dem hittade här som dem gjorde hemma nästan. Jag menar det verkligen. Niall, Zayns, Louis och Harrys blickar kollade på mig. Medlidande. Jag behövde inget medlidande. Jag behövde Bella.
'' Kolla inte så på mig. Jag klarar mig. Det är två månader sedan. Jag har gjort slut med tjejer innan.'' Alfredo hostade till. '' Försök inte ens! Du klarar dig inte. Vi är dina kompisar. Visa känslor. Och våga inte ens tänka på att hon var som alla andra. Ni är menade för varandra. Ni kommer bli tillsammans igen. '' Jag skakade på huvudet. '' Jag lovar att hon inte är singel.'' Alfredo suckade. '' Senast jag pratade med Nellie, som var för typ tio minuter. Var hon hemma hos Bella. Som låg i sängen och kollade rakt in i väggen. Hon äter inte. Inte ens Nutella. Hon dricker inte. Pratar bara när hon måste och sover inte. Varje gång hon skrattar i en interjuv eller på en konsert. Det är inte äkta. Hon är deprimerad. Sen så har hon ju börjat igen. Nellie kom på henne.'' Jag drog in ett djupt andetag och Harry öppnade munnen. '' Vad har hon börjat med igen? Jag minns inte hela hennes historia hon berättade på OS. När jag glömt igen.'' Alfredo kollade på mig som ett tecken att jag skulle berätta. '' När Bella har det som jobbigast med hennes föräldrar, Alex och mobbningen. Cuttade hon sig. Och det är det hon har börjat med igen. Skada sig själv. Med en rakhyvel, sax eller kniv. Det bror på hur stort sår hon vill ha och hur mycket hon vill... D-dö.'' Det sista stammade jag ut. Tänk skulle hon dö. Förlora för mycket blod. Cutta sig för hårt. Jag rös av tanken. Harry drog in ett djupt andetag. Han var den som varit tajtast med henne av Niall, Liam, Louis och Zayn. '' Vad fick henne att sluta?'' frågade Niall.
Jag tog ett andetag. '' Nellie och jag. Jag tvingade henne och Nellie tvingade nog henne ännu mer. '' Alfredo nickade instämmande. '' Nellie kände sig som en häxa när hon slog till Bella för att hon skulle sluta. Och när Bella sedan släppte rakbladet, började dem båda två gråta och grät i flera timmar. Men jag tror faktiskt inte att Nellie kommer att kunna få henne att sluta. Vi vet ju alla hur jävla omöjlig Bella är. Och ännu mer omöjlig när hon inte mår bra heller.'' Jag nickade. Bella var verkligen omöjlig när hon inte mådde bra. Och särskilt att få henne att sluta med något också. Under dem månaderna vi varit tillsammans, hade vi nästan börjat små bråka för att Bella skulle sluta. Det kunde vara allt från att trycka in sina naglar i henne hud till att dunka sitt huvud hårt rakt in i väggen.
Min blick var fast i väggen. Jag följde varenda milimeter av väggen. Jag pratade inte med någon. Inte mamma, Max, Miley, Alfredo eller Nellie. Ingen fick kontakt med mig. Jag saknade honom så mycket. Min Justin. Tänk så skulle det aldrig bli vi igen. Jag ville bara se hans ansikte. Se om han mådde lika dpligt som jag. Eller skrattade och log äkta. För mina leende och skratt var inte äkta. Långt ifrån. Jag hade inte ens sett att hans upplagna bilder på Instagram eller Twitter. Men det var inte så konstigt, när jag unfollowat honom. På båda ställena. Jag vet inte varför. Men det kändes bra då. Men nu vill jag inget annat än börja följa honom igen. Om jag började följa honom, kanske det skulle visa att jag inte hatade honom? Var lite intresserad? Lite intresserad var jag dock inte. Min första riktiga kärlek. Killen jag älskar till döden. Killen jag kan döda för. Killen jag kan ta en kula för. Killen vid namnet Justin Drew Bieber. Vi var inte längre 'Jella'. Utan bara Izabella Jones som en männsika och Justin Bieber som en. Inget gemensamt och inget tillsammans.
_________________________________________________________________________________________
2170 ord! :D Jag bokstavligen älskar kapitlet! Hoppas ni gör det samma! Klockan är 01:30 och jag är dödstrött! Ska stänga av datorn nu och vakna till kommentarer! :D Vaknar runt 11-12 så ni hinner säkert kommentera! Ska bada imorgon hela dagen och på kvällen hjälpa mamma. Men imorgon natt ska jag skriva ;) Blivit natt människa igen :O
Iallafall! 12 kommentarer! Gärna vad ni tyckte va bra dåligt! Vill ha kritik!
