justinnovells

Justin's perspektiv:

I brist på saker att göra gick jag in på snapchat. Vanessa's fotbollskompis Emma, som nyss lagt till mig, hade postat några nya snaps på my story. Jag kollade på dom. Massa röster som hejade hördes och sedan dök Vanessa och Melker upp. Nästa snap var en på Vanesa när hon sa "är det min mobil?", men det var slutet på den så kallade "videon" som oroade mig mest. Vanessa föll ihop och vad jag tror var hennes fotbollskompisar skrek. Snapen slutade.

Mitt hjärta blankade hårt innanför tröjan. Det kändes som om det skulle hoppa ut när som helst. Jag måste ringa henne. Höra hennes röst. Jag trycker på hemknappen och sedan på telefonen. Vamessa ligger bland mina favoriter som "Nessie<33", snabbt klickade jag på hennes namn och la mobilen mot örat. Flera signaler gick. Jag skulle precis lägga på när Emmas röst hördes.

"Hej..." Den lät sprucken som om hon gråtit.

"Hur är det med Vanessa och varför svarar hon inte? Har något hänt? Jag såg dina snaps, hon bara föll ihop!!"

Då började Emma gråta. Jag blev megajätteultraorolig och skrek åt henne.

"Nu berättar du vad som har hänt!!"

"Vänta..."

Några minuter gick. Jag väntade och väntade och tillslut hördes en killröst.  Melker.

"Hej, är det Justin?" Frågade han.

"Men ja! Säg bara vad som har hänt!"

"Jag vet inte riktigt vad som har hänt. Alla sprang typ fem kilometer och sen så helt plötsligt när hon kommit in i mål och hade vunnit, så föll hon ihop. Ingen vet vad som hände, men hon vaknade ganska snabbt och blev iväg buren till vårat rum och nu vet jag inte vad som händer med henne. Men om du vill kan jag gå in där och se om hon kan prata?" Erbjöd sig Melker.

"Ja gärna! Tack kompis." Sa jag.

Ryan kom in i köket där jag satt. Jag gissar på att han precis som jag sett Emmas my story, eftersom han såg helt otroligt orolig ut.

"Är det Vanessa?" Frågade Ryan.

Jag skakade på huvudet.

"Nej det är Melker." Sa jag.

Det knastrade lite i telefonen men sen hördes andetag.

"Hallå?" Hördes en svag röst.

"Vanessa." Andades jag. "Vad har hänt? Hur mår du?"

Jag hörde hur Vanessa suckade.

"Jag vet inte riktigt. Jag sprang dem där kilometerna, jag var yr och såg lite suddigt den sista kilometern men jag sprang ändå och sen så svimmade jag när jag var framme." Berättade Vanessa.

"Hur mår du nu?" Frågade jag henne. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var orolig för henne.

"Jag vet inte. Jag är lite trött men annars mår jag bra." Svarade hon.

Vi pratade ett tag till, enda tills hennes tränare kom in och skulle prata med henne.

VANESSAS PERSPEKTIV:

Under dagen, så hade jag blivit tvingad att ligga i rummet och försöka sova. Men det hade slutat med att jag pratat med Justin på sms hela dagen och mamma hade ringt mig några gånger också.

Det var äntligen dags för att komma ut ut stugan och gå till matsalen för att äta mat tillsammans med alla.

"Vanessa, ska vi gå?" Frågade Emma och log mot mig. Dem tre som bodde i samma stuga som mig, kom tillbaka till stugan för en halvtimme. Träningen för idag hade varit klar då.

"Ja! Vet någon vad det är för mat idag?" Frågade jag medans jag drog ut kontakten till min mobilladdare ur vägguttaget. Alla tre ryckte på axlarna och gick ut genom dörren.

Kvällen igår, hade gått otroligt snabbt. Vi hade haft så kul, vi hade bestämt oss för att gå och bada när tränarna gått och lagt sig. Jag ljuger inte om jag säger att vi badade och lekte i vattnet i en och en halvtimme. Det hade varit en otroligt varm dag, så vattnet var fortfarande varmt och det var även förvånande varmt i luften också.

Men nu satt vi i matsalen och åt lunch. Det hade varit en väldigt lugn förmiddag med en joggingtur på stranden samt stretching.

Det var prat lite här och där vid bordet, men annars så var det ganska lugnt. Jag kände hur det bultade på både mitt ben och på min rygg. Det hade gjort det hela dagen idag, vilket hade lett till att jag hade svårt att springa och jag hade blivit mer andfådd en vanligt när jag sprang. Det var konstigt. Om jag får säga det själv, så hade jag väldigt bra kondition. Men idag, så var den bra kondition borta.

"Eftersom vi precis åt lunch, så blir det lite lugnt nu i början. Ni ska para ihop er kille och tjej och sen så ska ni passa bollar på kort och långt avstånd till varandra. " ropade Peter.

Jag och Melker tog direkt en boll och passade mellan oss när vi sprang mot målet. Jag kände hur det vred sig i magen och sedan hur all mat jag ätit kom upp i halsen. Jag satte handen för munnen och sprang upp mot stugan, väl inne på toaletten så föll jag ner på knä och spydde. Alltid lika äckligt..

"Vanessa, vad hände?" Hörde jag Peter fråga mig lite svagt. Jag skulle just svara, när det svartnade för mina ögon och jag svimmade. Vad är det som händer med mig?!

"Vanessa? Nessa? Vad hände?" Hörde jag Peter och Thomas fråga mig. Jag öppnade ögonen och satte mig sakta upp.

"J-jag vet  inte." Var allt jag hann stamma fram, innan det blev svart igen.

Det hade gått två dagar, sedan jag svimmat. Men det hade inte blivit bättre, jag hade svimmat runt två till tre gånger per dag och spytt några gånger också varje dag. Så nu hade tränarna tillsammans med mima föräldrar, bestämt att jag skulle åka hem idag för att kolla upp vad det var som gjorde detta. Visst var det tråkigt att behöva åka hem, men det enda jag hade fått göra var att ligga i stugan eftersom jag inte klarade av att vara med på träningen eftersom jag svimmade hela tiden.

"Hej min älskling!" Hörde jg mammas röst säga. Jag satte mig upp i sängen där jag låg och gick ner för stegen. Mamma drog in mig i en kram.

"Hejdå Vanessa!! Krya på dig!" Sa Thomas och klappade mig på axeln. Jag sa hejdå till alla i lagen och gick sedan tillsammans med mamma till bilen.

"Vanessa!" Hörde jag Melker ropa. Jag vände mig om och såg han stå en bit ifrån mig. Jag gick mot honom och kramade om honom.

"Hade du tänkt åka utan att säga hejdå till mig?" Frågade han. Jag skakade på huvudet och flinade mot honom. Vi avslutade kramen och jag vinkade och gick sedan mot bilen igen. Mamma hade lagt in mina väskor så det var bara för mig att sätta mig i bilen. Jag såg genom rutan att Ryan satt i framsätet och att både Chaz och Justin satt i baksätet. Behövde alla dem följa med? Jag öppnade dörren till baksätet och såg att Chaz satt där. Så jag stängde dörren igen och gick till andra dörren. Det sätet var ledigt, så jag satte mig i bilen och spände fast mig. Mamma körde iväg och jag lutade huvudet mot fönstret.

"Hur är det?" Frågade Justin mig. Jag log mot honom.

"Jag är trött, men annars är det bra."

Justin la armen runt mig  och visade att jag kunde luta mig mot honom. Jag la huvudet på hans axel och slöt ögonen.

_________________________________________________________________________________________
Äntligen, äntligen uppe!! Förlåt, förlåt att det har tagit så lång tid! <3 
Jag har inget mer att säga här, mer än kommentera vad ni tror händer med Vanessas kropp <3 
Fråga: Vad skulle ni gjort om ni träffat eran största idol? 
Mitt svar: Helt ärligt så vet jag inte. Jag skulle iallafall varit sjukt blyg och inte vågat prata! <3 
KOMMENTERA!