Detta är alltså slutet för denna resa

Hej älsklingar. 
Förlåt så super ultra mycket för dessa månaderna ni inte fått höra något från mig, oss. 
 
Det är så att jag inte har någon som helst inspo till varken skriva en novell om Justin eller till att skriva på någon av novellerna här på bloggen. Man kan nästan säga att jag har lämnat Justin världen. Jag har inte ens kollat på hans senaste musikvideo. Men jag kan verkligen inte förklara varför för jag inte någon som helst aning. Jag är riktigt besviken på mig själv. Men jag var belieber en gång i tiden och långt inom mig själv är jag fortfrande det. Om Justin komer till Sverige någon mer gång så kommer jag inte ens tveka på att köpa en biljett. Jag älskar honom trotsallt och är otroligt stolt över hur långt han har kommit på dessa åren. 
 
Så till er som har undrat vad som har hänt så är det det. Förlåt tll er som trodde att vi var döda, för det är vi inte. Vi är levande och vi har faktiskt träffats i verkligenheten jag och Agnes. Bästa dagen i mitt liv och jag kommer aldrig att glömma det. 
 
Iallafall, om ni vill fortsätta att följa mig och min skrivning så kan ni göra det här: http://www.wattpad.com/user/MoaMolander
 
Min skrivlust har istället lagt sig till att skriva The Fooo noveller och jag kan stolt berätta att jag har 450 läsare på min Ogge novell. 
 
Jag vill inte ha några kommentarer om att jag är en 'idiot' 'fakebelieber' eller annat. Dessa fyra killar har tagit mig med storm och utan dem är jag inget och så är det bara. 
 
Det är inte pågrund av The Fooo som jag har tappat intresset på Justin och inte pågrund av dem som jag slutar här. Jag är snarare väldigt tacksam att jag valde att blogga här från första början eftersom det är här igenom jag har lärt känna Agnes. Utan henne är jag heller inget. 
 
Iallafall. Jag vill tacka er. Mina underbara läsare för erat stöd under dessa tre åren. För alla era kommentarer och alla läsarrekord. Ni är guldvärda allihopa och utan er och bloggen hade jag aldrig mått så bra som jag gjorde ett tag. Aldrig skrattat dem skratten och aldrig gråtit när det behövdes. Jag älskar er och kommer alltid stå i skuld till er för att ni tagit mig så långt. Och jag kommer frömför allt alltid att minnas denna tiden och er. Jag kommer tänka tillbaka på denna resa jag gjorde tillsammans med er med ett leende på läpparna. 
 
Bloggen har varit min lilla bebis och detta är verkligen otroligt jobbigt. Men hur roligt är det för er att sitta och vänta på att bloggen ska uppdateras när den anatgligen aldrig kommer att göra det. Det känns ärligare att berätta för er vad som händer och skriva ett riktigt avskedsinlägg istället för att bara låta det vara. 
 
Det är med tårar rinnandes ner för kinderna jag skriver detta. 
Justinnovells läggs nu ner och detta är det sista inlägget ni anatgligen någonsin kommer att läsa här. 
Sorgligt, men sant. 
2011-10-17 - 2014-08-15 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback