DOCTYPE html PUBLIC "-//W3C//DTD XHTML 1.0 Transitional//EN" "http://www.w3.org/TR/xhtml1/DTD/xhtml1-transitional.dtd"> justinnovells -
2014-02-28
10:37:28

NI MÅSTE SVARA PÅ FRÅGAN

Hej älsklingar! 
Moa här!! Jag har oturen att jag är sjuk... IGEN! Så tråkigt! 
Men därför så ska jag försöka att skriva klart kapitlet idag/imorgon! :) 
Vad vill NI ska hända i novellen? Mycket drama, mindre drama osv. Inga förslag är dumma! Kom igen nu, använd fantasin och skriv vad ni tycker i kommentarerna! :) 

2014-02-24
16:29:14

Information

Hej alla!
Jag och Moa håller på att uppdatera What About Love nu. Meeeen vi kan inte lova att det blir klart idag dock. Kanske två-tre dagar till, om inte mer. Förlåt att det går trögt!

P.s ett extra stort grattis till min fina Oscar Molander i The Fooo. 17 bast idag! Hoppas han får en bra dag, och ni med!!
- Agnes

2014-02-10
21:02:10

What About Love- 15

Tidigare kapitel: Läkaren kom mot oss."Det är inget allvarligt. Vi har inte kommit fram till något, men det är inget allvarligt. Så ni får lov att åka hem nu. Ta hand om dig Vanessa!" Sa läkaren när han nått oss.Lika fort som han kommit till oss, lika fort gick han igen. Alltså var det inget allvarligt. Det var skönt att veta.
__________________________________________________________________________________________
 

Träden svischade förbi lika snabbt som mina dåliga tankar försvann. Bölden var inte borta på mitt ben innu, vilket gjorde mig väldig orolig.

"Tjena kexet, sitter du här och smular." Flinade Melker mot mig. Han satte sig ner på platsen bredvid mig och kollade på mig med en orolig rynka i pannan. Vi var påväg, tillsammans med respektive lag, till fotbollslägert. Bussen vi åkte i, var en tvåvåningsbuss. Dem somh inte umgås så mycket med oss på ovanvåningen, hade valt att sitta nere på första våningen.  

"Tjena kexet, sitter du här och smular." Härmade jag Melker och flinade mot honom.

Min mobil i handen plingade till och visade att det kommit en ny snapchat. Det var från Justin. Jag skrev in min kod och öppnade snapchaten. Det var en video när min mamma gjorde världens bomb ner i poolen följt av att Ryan gjorde en handvolt ner i poolen.


"Vanessa,Melker, Emma och Johannes. Ni får denna stugan. Anledningen till att ni ska bo kille och tjej i denna stugan, är för att det var en stuga kvar bara och det var ni fyra kvar. Hoppas det känns okej iallafall!" Sa Peter och gav oss våran nyckel.

Stugan var röd målad med vita fönster och en vit dörr. Melker låste upp stugan och vi fyra gick in. Vi möttes av en fräsch stuga. Två våningssängar stog intill två väggar i en hörna, en tv hängde på en vägg och en soffa stog mittemot tv:en. En dörr ledde in till ett badrum med dusch och toalett och ett mini kök. Ett köksbord stog vid köket med fyra stolar till. Här skulle vi nog trivas. Jag packade snabbt en översäng och Emma valde att sova under mig. Johannes och Melker beslöt sig för att lotta vem som skulle sova i översängen  eftersom båda ville göra det. Lottningen visade att Melker fick sova i översängen.


Eftersom vi hade kommit fram ganska så sent, så skulle vi samlas i matsalen efter vi hade gjort i ordning stugan. I matsalen skulle vi äta tillsammans. Egentligen var det meningen att vi skulle ha träningar idag, men vi hade kommit fram försent och därför skulle vi gå och lägga oss efter maten istället.

Inne i matsalen var det dukat ett helt långbord. Det var precis som matsalen i skolan med matbuffén i mitten av rummet. Det var inte alls någon kö vid maten, så det var bara att ta en tallrik och ta mat direkt. Idag serverades det spagetti och köttfärssås.


Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på dörren och Peters röst meddelade att det var frukost om en halvtimme. Jag la ner mitt huvud på kudden och slöt ögonen igen. Fem minuter till skulle inte skada.

"Vanessa! Jag vet precis hur det är när man väcker dig. Fem minuter till skadar. Du måste verkligen vakna nu." Hörde jag Melkers röst säga. Jag ingrorerade honom och satte mig upp och gick ner för stegen till sängen. Min mobil låg på laddning på golvet vid sängen, så jag drog ut kontakten från vägguttaget och tog med mig min mobil upp i sängen och satte mig lutad mot väggen. Under natten hade jag fått en del snapchats från Justin,Ryan och Zara. Närmare bestämt 15 stycken sammanlagt. Det låg även ett sms från mamma väntades. För att inte göra henne ännu mer orolig att jag inte svarade så tryckte jag meddelande.

Från:Mamma<3

"Hej älsklings tjejen!! Hoppas att allting gick bra på resan till lägret och att du trivs bra! <3 Hur är det med bölden på benet? Hör av dig snart, du vet hur orolig jag blir! Älskar dig, puss <3 "

Till: Mamma<3

"Hej mamma<3 Det är skit bra här! Emma, jag, Melker och Johannes delar stuga. Egentligen skulle det vara tjejer och killar försig, men det var en stuga över och vi fyra kvar. Den är fortfarande kvar, och har inte förminskats. Jag tror mer att den har förstorats. Puss<3"


Sorlet av prat, hördes redan när man gick utanför matsalen. Melker gick skrattandes in genom den öppna dörren till matsalen, med mig skrattandes på ryggen. Nästan alla satt vid det långa bordet och några stog vid buffén och tog åt sig av frukosten.

"Godmorgon Vanessa och Melker! Glöm nu inte att det är viktigt att ni äter en ordentlig frukost. Vi ska springa några kilometer idag och sen så ska vi spela match, killarna mot tjejerna. Utifrån det så ser vi tränare vad det är vi ska göra bättre med er." Informerade Peter oss.


"Bara en kilometer kvar nu. Vem vinner?" Ropade Thomas och hejade på oss. Vi var inne på våran femte kilometer nu. Under alla mina år som fotbollsspelare har jag varit med i toppen av skoljoggen vi har på våran skola. Så jag har lärt mig att man inte ska springa sitt snabbaste i början, utan ta det lugnt och sen under sista varvet springa det bästa. Många idag verkade ha glömt bort det och började bli ordentligt ansträngda nu.


Den sista kilometern var jobbig att springa, då jag började känna hur jag blev yr och hur min syn blev suddig. Jag tog ändå i eftersom jag så gärna ville vinna över Melker som sprang precis bredvid mig. Det var bara hundra meter kvar nu ungefär och jag kunde se Emma, som gett upp precis som många  andra, stå med en mobil och vad det såg ut som filma oss. Jag tog i med den sista kraften jag hade och kom en bit framför Melker. Jag hörde han stöna högt och jag flinade och kollade rakt fram. Fem meter kvar. Jag kollade bak på Melker och såg hur läskigt nära han låg. Jag sprang in i mål som vinnare och togs imot av applåder och jubel.

"Något du vill säga till snapchat Nessa?" Sa Emma.

Jag kollade på mobilen och såg att det var min. "Är det min mobil?"

Emma skrattade högt, men jag kände hur jag min syn sakta började försvinna och huvudet snurrade. Plötsligt så föll jag ner på marken och det blev svart.
________________________________________________________________________________________
Lite kort, men det är något iallafall :) Jag har haft grymt mycket plugg, varit sjuk och haft ännu mera plugg. Och sen så har OS också börjat ;) Jag ska vara lite duktig sådär och gå och lägga mig redan, så jag är redo inför morgon dagen! :) 
Kommentera! <3 

Fråga: Vad heter ni?
Svar: Vi heter Moa och Agnes :)