justinnovells

Justin's perspektiv:

Bella tog ett krampaktigt tag om min hand och någon sekund senare fylldes det vita sjukhusrummet med ett litet bebisskrik. Taget om min hand släppte. Jag kollade på Bella som varsamt tog emot bebisen som låg inlindad i en blå filt. Jag kunde direkt konstratera att bebisen hade mina ögon. Samma bruna färg.

"Det är en tjej." Sade en av sjuk sköterskorna. Hon stod bredvid mig och såg lyckligt ner på vår lilla familj.

"Hej." Viskade jag pipigt och tog bebisens lilla hand. Den var så otroligt liten. Bella grät, sjuksköterskorna grät och jag grät. Ett riktigt gråt-party. Bebisen slutade skrika och kollade på mig med sina bruna ögon. Det var som att kolla på fotografier från när jag var liten.

"Hon har dina ögon, Justin." Hickade Bella fram.

"Men ditt hår." Svarade jag och strök med handen över den lilla ut växten som fanns på det lilla huvudet. Mörkt som Bellas.

Jag log. Det här var fantastiskt! En livslevande bebis, som dessutom var min. Och Bellas då.

Efter två dagar fick vi åka hem. Eller hem och hem, till mitt hus. Vi hade inte köpt något eget hus än. Men vi kollade efter ett lite närmare stan. Nu bodde vi i utkanten av L.A.

Jag hade sett många hus i Hollywood förra veckan, några hade vi åkt och kollat på.

Vi hade redan fixat ett av gästrummen till ett barnrum med spjälsäng och ett litet badrum till.

Jag kollade stolt ner på min fina tjej.

"JUSTIN! Kom hit, NU!" Ropade Bella panikslaget. Jag pussade på Brookies panna och sprang sedan ner för trapporna och in i köket, där Bella satt på en av den alla åtta barstolarna.

"Vad är det älskling?" Bella mumlade något ohörbart och vände dator skärmen mot mig.

"Izabella Jones och Justin Biebers kärleksbarn är nu fött!!"

Iförrgår, den 5 September, föddes "Jellas" bebis! Källor till oss, berättar att det båda är väldigt lyckliga. Det blev en tjej, namnet är oklart, men vi är så nyfikna.

Vi hoppas på en lite tydligare bild av den nya Biebern och även en bekräftelse från både Justin och Izabella.

"Hur har dem fått reda på det?" Frågade Bella chockat.

"Hon föddes ju på ett vanligt sjukhus, så antagligen har väl dem berättat. Men jag förstår inte var dem fått bilderna ifrån. Ni har ju inte lagt ut en bild på henne någonstans." Sade Scooter stressat. Den bilden hade bara funnits i min mobil, hur hade dem kunnat få tag i den därifrån? Från att ha legat i bara min mobil, ligger den nu på hela internet

"Den fanns bara i min mobil. Jag har inte lagt ut den någonstans och inte heller skickat den till någon."

"Vad ska vi göra?" Frågade Bella oroligt och kollade upp på Scooter som stod bakom hennes stol.

"Jag vet inte, antagligen får ni gå ut med det på Instagram eller Twitter om några dagar." Scooter ryckte på axlarna medan han sa det sista.

"Vi lägger ut det nu." Bekräftade jag. "Varför måste vi hålla allt hemligt?"

"Det kallas privatliv, Justin, privatliv." Sade Bella surt. "Jag vill inte att mitt barn ska ligga ute på internet efter två dagar. Hon är ju för fan en bebis!"

"Men vad hade du väntat dig då? Trodde du att dem skulle lämna oss ifred efter detta eller?" Svarade jag lika surt.

"Nej, men dem behöver ju inte vara uppe i ansiktet på oss hela tiden."

"Men lägg av nu! Ska ni seriöst bråka över detta?" Ropade Scooter för att överrösta våra höga röster.

Ett högt gråtande hördes från övervåningen.

"Fint, Justin! Nu har du väckt Brook!" Röt Bella argt och rusade upp för trapporna.

"Jag?! Vad fan gjorde du då?" Ropade jag efter henne.

Hon ignorerade mig och jag suckade högt och reste mig för att ta ut en flaska juice ur kylskåpet.

"Ta det lugnt, Justin, hon kommer vara upp och ner nu i några veckor. Hormoner och sånt, du vet."

"Vad fan vet du om sånt då? Har du gått en jävla kurs?" Spottade jag ur mig och tog min juiceflaska och gick ner till källaren där mitt älskade XBOX stod. Jag smällde igen dörren till spelrummet och startade tv:n

Röster hördes uppifrån och sedan öppnades dörren in till spelrummet. "Älskling, va inte sur. Jag menade det inte, mina hormoner spelar mig ett spratt." Jag vände blicken mot Bella och såg hur hon gick mot soffan jag satt i, med Brook i famnen. Jag stängde av tv:en och tog imot Brook. Bella lade sig bredvid mig. Jag lade ner Brook på min bröstkorg och pussade på både hennes och Bella's panna. Vem trodde att jag skulle vara 20 år och vara pappa? Och Bella var 18 år och var mamma. Mina älsklings tjejer. "Men vi måste ju gå ut med det någon gång, så varför inte nu? Vi kan ju lika bra ta det direkt." Jag log mot Bella och nickade. Jag tog upp min mobil frpn fickan och tog sedan fram kameran på den. Vi satte oss upp och Bella lyfte upp Brookie. Vi tog en bild och direkt lade jag upp den på instagram och Twitter med texten:

"Finally she's here! <3"

Direkt började det strömma in gillningar och kommentarer på Instagram och favoritseringar och svar på Twitter. "Ska vi gå upp där uppe istället? Jag tror att Brook är hungrig och det är jag också. Scooter har åkt så vi är själva" Jag nickade och sedan gick vi upp från källaren. Väl uppe så gick vi in i köket. Brookie började skriks sitt bebis skrik och Bells satte sig direkt ner och började amma henne. Jag började fixa ihop lite mat. När Bella ammat färdigt Brookie så gick hon upp, för att lägga henne i sin säng.

Izabella's Perspektiv:

Jag in i köket och möttes av levande ljus ståendes på köksbordet. Det var ned släckt i köket, så det enda som lös upp i köket var ljusen. "Varsågod och sitt, älskling." Sade Justin och log mot mig. Jag satte mig ner och tillsammans började vi äta av den goda maten.

"Du har ingen turné planerad just nu va?" Frågade jag Justin. Visst, det var roligt när han gjorde fans glada och gjorde det han älskade, men just nu ville jag bara ha honom hemma hos oss. Jag ville att Brook skulle ha en pappa som bryr sig vid hennes sida under hennes uppväxt. Något som inte jag hade. Jag vet själv, hur mycket jag saknade att ha en pappa som brydde sig, så jag vill inte att Brook ska behöva ta det. Det är svårt, med tanke på vilket yrke både jag och Justin har, att vara hemma hela tiden tillsammans, men vi skulle verkligen försöka så mycket vi kunde. Justin skakade på huvudet. "Nej, inget planerat. Jag ska bara vara hemma med mina två älsklingar och inte missa ett enda steg i min dotters uppväxt. Aldrig."