justinnovells

Nellies perspektiv:

'' Om ni följer korridorren här, sen tar ni till höger och sen till vänster så är det en dör där det står.'' sa den läskiga mannen.

Jag såg hur osäker Bella var när han hade armen runt om henne.

Vi skulle just börja gå när mannen snurrade runt Bella så hon stog tryckt mot disken.

Vad jag inte sett avr att han hade haft händerna på Bellas rumpa hela tiden.

Nu så började dem smeka henne upp från rumpan och till hennes höfter.

Jag drog bort honom från henne och direkt började Bella springa mot hissen.

Hon grät.

Jag spang efter men hann inte ens fram till hissen förens dörrarna smälldes igen och den började åka.

Aldrig att jag skulle kunna prata med henne själv.

Men hennes mamma visste inte vad Alex gjort.

Vänta. Visste inte Justin?

Men det var nog ändå lättare om det var hennes mamma.

Nej jag hämtar Justi.

Jag sprang snabbt in till resturangen igen och fram till Justin och han kollade frågande på mig när jag kom utan Bella.

Vilket alla andra också gjorde.

'' Du måste komma.Det handlar om Bella.''

Justin reste sig snabbt upp och tillsamman började vi springa mot trapporna.

Vi sprang snabbt upp och fram till Bellas hotellrum.

Justin tog upp ett kort från sin ficka och öppnade dörren.

Snyftnigar fyllde hela rummet.

Justin var snabbt framme hos henne och satte sig ner på huk och la händerna på Bellas knä.

''Vad har hänt? Varför gråter du Bellis?''

Izabella öppnade munnen och snyfta ut:

'' Killen i receptionen taffsade på mig. Han tog mig på rumpan och... och.... och.... Det var precis som Alex. Han hade rätt.. Han kommer alltid hemsöka mig. Jag kommer aldrig bli av med honom. Jag kommer alltid att tänka på honom. Jag kommer aldrig bli bra igen. Jag kommer dlrig kunna lita på en kille igen. Hur vet jag att inte du kommer göra samma sak?'' snyftade Bella.

Det gjorde ont inom  mig och höra henne säga allt detta.

Tänk att en femton-årig tjej haar varit med om så här mycket. Världen snällaste, underbaraste, vackraste och bästaste tjej har haft så mycket hemkt i sitt liv.

'' Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig få för mig att ens tänka på att göra samma sak som Alex gjort mot dig. Du kan lita på mig, babe. Allt kommer att bli bra.''

Justin försökte dra in Bella i en kram men hon drog sig osäkert tillbaka.

En timme senare hade både jag och Bella bytat om till våra träningsbyxor och varsitt tunt linne.

Efter myket om och men hade Justin fått krama Bella och hon hade torkat tårarna och sat att hon behövde rensa tankarna.

Vilket hon alltid gjorde när hon tränade.

Vi var påväg ner till lobbyn igen för att möta upp alla som visst ville se när vi tränade.

Hissen plingade till när vi kom ner till lobbyn.

Det syndes inte på Bella att hon gråiti.

Både Bella och jag hade sminkat hennes huvud med mycket foundation medans Justin stått brevid och skakat på huvudet och sagt med jämna mellanrum att Bella faktikt inte behövde det.

Men Bella hade varit envis, som vanligt.

Den läskiga mannen stog bakom disken och blinkade  mot Bella när vi gick mot hela gänget som oturligt nog stog och pratade, precis vi disken.

I samlad trupp gick vi vägen som vi blivit berättad om och mycket väl så var det en stor hall med en massa trumpetter, pegasusar, luftkuddar med mera.

Det låg redan tjocka madrasser så det var bara för oss att stretcha lite snabbt och sen dra fram pegasusen.

Vi har alltid haft problem med att dra fram den och det slutade med att jag låg ner på golvet och skrattade så mycket att jag inte kunde andas.

Tillslut fick vi den på plats med hjälp av mamma.

Vi gick skrattandes bort till mattans slut och Nellie gjorde sig redo och började springa.

Hon hoppade upp på trampetten och satte händerna på bordet, som jag kallade den.

Hennes volt blev perfekt.

Mamma som tränade oss gick och ställde sig bredvid dem två tjocka madrasserna och med hjälp av Max la hon på en skumgummi madrass ovanpå.

Jag börjde springa och hoppade på trampetten och satte händerna på bordet.

Allt vad jag hade sköt jag ifrån med händerna och snurrade en, två gånger.

Mitt rekord var tre.

Nellie hoppade en gång till, men fick inte till det att snurra två gånger. Utan snurrade en gång.

Jag tog sats, satte i händerna och kände hur jag var uppe i luften och snurrade, ett, två, tre och fyra varv.

När jag landade så lanndade jag på fötterna.

Helt perfekt.

Mamma applåderade och drog in mig i en hård kram.

När jag kom ner från mattan så kom Nellie hoppandes mot mig och kramade mig hårt.

'' Jag kan inte fatta att du klarade det! Alla i laget har tränat som apor för att klara det under hela tiden. Men dem klarar inte det. Och så bara hoppar du och klarar det. Jag älskar dig.''

Jag skrattade och tillsammans flyttade vi bort bordet.

Vi flyttade in trampetten och sedan sprang vi tillbaka.

Eller Nellie sprang och jag gick, slö som jag är.

Vi bestämde när jag kom bort också att jag skulle börja den här gången.

Jag började springa och hoppade upp på trampetten.

Men jag hade inte tllräckligt med fart så jag trillade rakt framlänges.

Nellie började gapskratta och man hörde hennes röst i hela hallen.

'' Asså du suger. Seriöst, precis s var du bäst och nu bara trillar du? Vad hände med dig?''

Jag skrattade och reste mig upp.

Antagligen hade jag landat fel med foten för jag haltade.

Men inte brydde jag mig om det utan sprang direkt när jag kom tillbaka igen och den här gången klarade jag det.

Jag snurrade tre varv som en boll den här gången.

Alla applåderade igen.

Nellie sprang och nu ramlade även hon.

Jag skrattade och gick fram till henne.

'' Vem är det nu som som suger?'' sa jag skrattandes.

Ännu en ång fylldes hallen med skratt.

Mamma kom fram till oss och hjälpte Nellie upp.

'' Ska ni köra tumbling också?''

Jag nickade men Nellie gick bort mot läktareb. Halltade.

Mamma gick bort mot en sida och jag började gå bort mot den långa tumblingens slut.

Jag började springa och när jag sprungit på halva tog jag sats och hjulade och gjorde handvolter ända tills jag kom till slutet då og jag sats med händerna och gjorde fyra snurr i luften.

Vad jag inte visste var att jag var utanför mattan.

Mamma skrek till men hann inte fånga mig. Utan jag trillaade rakt ner på det hårda golvet.

Min rygg fick en riktig smäll och min fot hamnade fel.

Men inte låg jag där och skråmade utan reste mig upp direkt.

Eller försökte iallafall.

Min fot gjorde så ont.

Mamma hjälpte mig upp och jag satte ner foten.

Det gjorde ont.

Men jag vet att det bara skulle bli sämre om jag halltade.

Det hade jag gjort i våras och då hade jag stukat min fot i två månader.

Väl borta vid läktaren satte jag mig ner bredvid Nellie.

Alla satt med glada ansiktsutryck. Men jag kände på mig att jag skulle få en del frågor nu.