EN TILL BLOGGARE?!
Jag heter Sandra, jag är 12 år, (har skrivit med dig på instamessage alltså så var mitt namn "love_pewdiepie_01" tror jag det var men bytte till "never_hurt_me_again") sen så vill jag skriva med dig för att jag älskar att skriva (du skulle sätt mig när jag lärde mig att skriva, skrev saker hela tiden och har till och med bevis! Jag skrev låtar, berättelser allt till och med saker som ingen vill veta!! Min kompis tycker att jag äger på att hitta på noveller och att jag borde lägga upp min engelska novell (fast hon fattar typ bara hälften!) och jag skulle älska att skriva med dig!
kolla mejlen :)
Namn: Nellimei
Ålder:13
Bor: i Linköping
För jag älskar Justin bieber och att skriva bärettelser!
Mejlar dig sen ;)
Ps jag är inte jätte intresserad jag kommer vara aktiv och så och kommer bli glad om det blir jag men det är inte superviktigt för mig och jag blir häller inte ledsen om det blir någon annan ;)
Namn: Isabelle (kallas Bella eller Isa)
Ålder: 12
Bor: Trelleborg (typ längste ner i Sverige ganska nära smyge)
Varför just jag vill skriva med dig: Hmm.. svår fråga men alltså hade varit extremt kul att få "delskriva" med någon istället för att skriva själv och så :)
En av mina noveller som finns att läsa på Vi som dör för Justin Bieber på Facebook:
Skriken kändes bara högre och högre för varje sekund som gick. Jag var rädd, rädd för att gå ner och se mammas sorgsna ansikte rädd för att allt skulle brista rädd för det som kommer. Tårarna rann ner för mina kinder och snyftningarna gjorde det inte lättare. När jag hörde mamma skrika högre ryckte jag till och sprang snabbt ner. Det var inget vanligt skrik, det var ett livrädd skrik. Det har inte hänt sen, sen… när jag nådde neder våningen höll mamma sig för sin kind och grät. Jag sprang snabbt fram till henne och kollade aggressivt på pappa som bara kollade chokat på mig och mamma. Jag drog med mig mamma upp till mitt rum där jag sa åt henne att lägga sig ner.
Jag: vad hände mamma?, hon drog försiktigt bort handen och ett rött blått märke hade tagit plats under hennes hand. Jag kände ilskan växa inom mig men jag höll mig lugn för mammas skull.
Mamma: han.. H-han slo-slog mig, ilskan började växa sig större och sekunden efter reste jag mig snabbt upp och sprang ner där nere. När jag kom ner för trappan satt pappa som vanligt i soffan med en öl i handen och kollade på fotboll. Jag ställde mig framför han och drog upp han ur soffan innan jag började putta med all kraft jag hade kvar efter allt gråtande.
Jag: Hur fan kunde du göra så ditt jävla svin?! Det räckte inte med att bedra mamma utan du var även tvungen att slå henne?!, jag puttade till han hårt så att han var tvungen att stapla några steg bak. Jag var snabbt framme vid han igen och kollade besviket på han.
Jag: hur kunde du? Du har inte bara sårat mamma.. du har även sårat… mig, det sista kom ut som en viskning. Pappa reste sig upp och jag såg en tår rinna ner på hans vänstra kind. Han gick in till sitt rum eftersom han inte är den sortens som visar sina känslor. Jag började med tunga steg gå upp mot mamma igen och satte mig frustrerat ner på min data stol.
Mamma: så ja gumman, jag ringde jobbet och de sa att det fanns ett ledigt jobb till mig men.., hon avbröt sig mitt i meningen och kollade ner på sina händer i sitt knä.
Jag: Men vadå?, jag väntade otåligt på svar som verkade dröja lite.
Mamma: jobbet är i L.A, hon kollade nervöst upp på mig och hennes käkar var hårt spända. Jag kollade chokat på henne innan jag log stort.
Jag: I LA!?, hon nickade glatt åt min reaktion och ett lågt skratt lämnade hennes mun. Det var första gången på vadå? Två månader som hon skrattade. När jag hörde hennes skratt växte mitt leende.
En vecka senare:
Mamma och jag hade åkt igår sent på kvällen till L.A och kommit hit tidigt på morgonen. Vi stod utanför ett stort nej vänta ”stort” var en underdrift huset var enormt. Vi gick igenom dem stora portarna och började gå mot huset. Det fanns en stor pool på baksidan och en riktigt stor grön trädgård.
Jag: Woow mamma hur har vi råd med detta?, mamma ryckte på axlarna och log stort. Inte ett sånt fake-smile som hin annars alltid brukar ha utan ett glatt och lyckligt leende.
Mamma: jobbet sa att dem betalar tills vi hittar något eget, jag log stort innan jag släppte ner dem tunga väskorna med en duns.
Hoppas du gilla det :)<33
Namn: Nellimei
Ålder: 13
Bor: Linköping
Varför: för att jag älskar Justin bieber och gillar att skriva berättelser :)
Jag har mejlat dig ;)
Ps det är inte jätte viktigt för mig! Jag kommer bli glad och uppdatera ofta men jag blir inte ledsen om du väljer någon annan ;) ( det kke blir två kommentarer men det är fel på min iPad )
Heeeeeeej!!!
Josefin
13
Öland
Jag känner att jag har tid och vill göra nått med den tiden.
M v h Jossan Bieber
Hej jag vill testa skriva med dig jag haren själv blogg som jag skriver på så jag tänkte vi kunde samarbeta? Ifall du vill svara här eller på min blogg htp://biebzznoveller.blogg.se
När kommer kapitlet? Förresten novellen äger har läst sen kapitel 1<333
Hejdåå
namn: Isabelle (kallas Bella)
ålder: 12 år
bor: Trelleborg (nära smyge längst ner i Sverige)
varför just jag vill skriva med dig: Jo för att det hade varit roligare att skriva tillsammans med någon istället för att skriva själv ganska tråkigt om du frågar mig
något jag skrivet:
Skriken kändes bara högre och högre för varje sekund som gick. Jag var rädd, rädd för att gå ner och se mammas sorgsna ansikte rädd för att allt skulle brista rädd för det som kommer. Tårarna rann ner för mina kinder och snyftningarna gjorde det inte lättare. När jag hörde mamma skrika högre ryckte jag till och sprang snabbt ner. Det var inget vanligt skrik, det var ett livrädd skrik. Det har inte hänt sen, sen… när jag nådde neder våningen höll mamma sig för sin kind och grät. Jag sprang snabbt fram till henne och kollade aggressivt på pappa som bara kollade chokat på mig och mamma. Jag drog med mig mamma upp till mitt rum där jag sa åt henne att lägga sig ner.
Jag: vad hände mamma?, hon drog försiktigt bort handen och ett rött blått märke hade tagit plats under hennes hand. Jag kände ilskan växa inom mig men jag höll mig lugn för mammas skull.
Mamma: han.. H-han slo-slog mig, ilskan började växa sig större och sekunden efter reste jag mig snabbt upp och sprang ner där nere. När jag kom ner för trappan satt pappa som vanligt i soffan med en öl i handen och kollade på fotboll. Jag ställde mig framför han och drog upp han ur soffan innan jag började putta med all kraft jag hade kvar efter allt gråtande.
Jag: Hur fan kunde du göra så ditt jävla svin?! Det räckte inte med att bedra mamma utan du var även tvungen att slå henne?!, jag puttade till han hårt så att han var tvungen att stapla några steg bak. Jag var snabbt framme vid han igen och kollade besviket på han.
Jag: hur kunde du? Du har inte bara sårat mamma.. du har även sårat… mig, det sista kom ut som en viskning. Pappa reste sig upp och jag såg en tår rinna ner på hans vänstra kind. Han gick in till sitt rum eftersom han inte är den sortens som visar sina känslor. Jag började med tunga steg gå upp mot mamma igen och satte mig frustrerat ner på min data stol.
Mamma: så ja gumman, jag ringde jobbet och de sa att det fanns ett ledigt jobb till mig men.., hon avbröt sig mitt i meningen och kollade ner på sina händer i sitt knä.
Jag: Men vadå?, jag väntade otåligt på svar som verkade dröja lite.
Mamma: jobbet är i L.A, hon kollade nervöst upp på mig och hennes käkar var hårt spända. Jag kollade chokat på henne innan jag log stort.
Jag: I LA!?, hon nickade glatt åt min reaktion och ett lågt skratt lämnade hennes mun. Det var första gången på vadå? Två månader som hon skrattade. När jag hörde hennes skratt växte mitt leende.
En vecka senare:
Mamma och jag hade åkt igår sent på kvällen till L.A och kommit hit tidigt på morgonen. Vi stod utanför ett stort nej vänta ”stort” var en underdrift huset var enormt. Vi gick igenom dem stora portarna och började gå mot huset. Det fanns en stor pool på baksidan och en riktigt stor grön trädgård.
Jag: Woow mamma hur har vi råd med detta?, mamma ryckte på axlarna och log stort. Inte ett sånt fake-smile som hin annars alltid brukar ha utan ett glatt och lyckligt leende.
Mamma: jobbet sa att dem betalar tills vi hittar något eget, jag log stort innan jag släppte ner dem tunga väskorna med en duns.
Hoppas du gillar det :) <3
Jag heter tyvärr Sandra jag är 12 år oc älskar att skriva! Jag har skrivit ungefär 3-4 noveller men bara lagt upp en på www.nattstad.se/justinlover och ja mina kompisar tycker jag äger men jag är inte så säker! Och om jag fick skriva med dig skulle alla mina vänner läsa det inklusive min ex pojkvän!
Jag har mailat dig :D jag heter Sara Mähler och är 18 år gammal, jag har skickat med en del av något jag skrivit :D<3
