justinnovells

Dagen var här. Det hade gått en vecka sedan Bella lades in på sjukhus. Den andra oktober. Men hade fått komma hem dagen efter. Den tredje oktober. Det var idag den nionde oktober. Iallafall. Dagen då Bella skulle läggas in på rehab. Rehab för sin depression och vilja att skada sig själv. För att få bort självmordstankarna. För att få bort allt. Ingen vet egentligen hur länge Bella ska vara där. Dem tror en till två månader. Vi tror längre. Bella har varit deprimerd länge. Väldigt länge. Det jobbigaste av allt med detta, vi skulle inte få träffa henne. Inte förens hon kom ut från hemmet. Jag kan inte ens tänka på det. Att vara ifrån henne så länge. Min älskade syster. Från en annan mamma. Men iallafall. Min bebis. Min Izabella Jones.

Jag befann mig i Tacoma. Jag har aldrig varit bra på geografi. Men jag vet iallafall att det ligger nära Washington. Det är konsert ikväll. Åttonde konserten på Believe Tour. Men jag var inte glad. Bella skulle in på rehabs hem idag. Dem kan inte fastställa hur länge hon ska vara på hemmet, men iallafall en månad eller två. Inga besökare, inget. Jag skulle inte få träffa henne. Men hon ville inte ha mig där. Det hade hon klargjort för mig på sjukhuset.

''Vad gör du här förresten? Har du inget annat göra?'' frågade Bella spydigt. Vad hade hänt med henne? '' Bella! Lägg ner! Han bryr sig!'' försvarade Nellie mig. Bella fnös. Åh hon gör mig galen. Ena stunden kramar hon mig och andra stunden är hon spydig? Humörsvängningar? Like hell! ''Ta och stick Justin! Jag vill inte ha där här! Kontakta mig inte och sök inte upp mig. Jag vill ha ett liv utan dig. Där du inte inkluderar.''

Tårarna som hotade att rinna över kanten, började rinna ner för mina kinder. Fan. Grät jag hela tiden eller? Hur mycket kunde man gråta? Jag har aldrig i hela mig artonåriga liv gråtit såhär mycket. Jag saknade henne så mycket och det gjorde så ont. Att inte få kalla henne mig. Inte få kyssa henne, säga att jag älskar henne eller få se henne. Hur länge skulle jag klara detta? Jag reste mig upp ur min säng i bussen. Det fanns en lösning. En briljant idé. Jag klickade mig in på mina kontakter på mobilen och fick snabbt upp Twist nummer. Han svarade fort. '' Lil'bro?'' '' Yeah! Min buss om tio minuter. Ta med dig Za. Och gräset. Jag vill glömma, bli hög.''

Jag tog ännu ett blåss. Det kändes så bra. Så bra. Jag var borta, mina känslor var borta Jag var på små rosa moln. Som flög i en värld utan bekymmer.

Det var så fint. Luktade nytt, gott. Riktigt gott. Rummet jag fick var fint. Helt vitt med en säng som tog upp hela rummet. En tv satt på väggen. Jag skulle nog trivas. Iallafall den tiden jag skulle vara här. Dem skulle hjälpa mig. Eller försöka. Lycka till säger jag bara. Aldrig att dem skulle kunna få mig på andra banor. Jag var fast här. I min drepission. Skulle aldrig komma härifrån. Behovet att skada mig själv. Behovet av att sitta långt in i natten och planera hur mitt självmord skulle vara i detaljer. Var, när och hur det skulle gå till. Hur jag skulle säga hejdå till alla. NEJ! BELLA! Du är här för att du tänker så. Precis därför är du fast här. Fast på ett ställe du inte vill vara. Jag hade gärna sluppit att sitta fast här. Allt jag ville var att dö under täcket. Vad är det du inte förstår Bella? Du får inte tänka så. Därför är du här. Pågrund av dig själv.

Tre timmar hade gått. Jag hade spenderat dem timmarna framför tv:en. Pretty Little Liars visades. Mitt beroende. På riktigt. Jag älskar det.

'' Hej gubben!'' sade mamma. Det hade gått tre timmar sedan jag rökt på. Det var fortfarande kvar i kroppen men inte lika starkt, så jag kunde prata och sjunga normalt iallafall. Bete mig normalt. '' Hej mamma!'' sade jag hest. '' Hur mår du?'' Alltid samma fråga. '' Jo, förutom att Bella lades in på rehabs hem idag så jo jag mår underbart mamma.'' Direkt ångrade jag mig. Mamma hade inte gjort något. Hon hade varit den som stöttat mig mest. Varför Justin? '' Förlåt mamma!'' Hon skakade på huvudet. '' Det gör inget älskling! Jag vet att hon lades in idag. Jag och Charlotta har pratat. Vi gör det ofta. Uppdaterar varandra om hur alla mår. Bella har inte haft det så jätte bra den senaste veckan. Hennes senaste sår var så djupt att läkarna var oroliga om det skulle läka alls. Men det kommer det, emn hn mår inte bra. Charlotta berättade även att Bella nästan lyckats imorse. Hon hade varit beredd att hoppa ner från bro räcket. Men Marcus hade följt efter henne. Tagit henne och skällt ut henne efter noter men samtidigt gråtit. Nellie hade även varit med och även hon skällt ut Bella gråtandes. Men det ända Bella gjort var att försöka slita sig loss för att kunna hoppa. Hon vill verkligen bort Justin. Bella mår verkligen inte bra. Och jag vill inte göra dig orolig eller något. Men läkarna tror att det kan ta väldigt lång tid innan Bella kommer hem. Dem räknar med minst ett halvår. Medans dem på hemmet säger att det tar högst två månader. Iallafall. Jag vill inte göra dig orolig. Men Nellie och Marcus tvivlar om hon kommer bli bra. Någon gång. Det är så mycket Bella gått igenom. '' Tårar vällde upp i mina ögon. Dem trodde inte hon skulle bli bra. Att hon skulle bli normal. Ett halvår. Jag skulle aldrig klara mig. Skulle jag må såhär i ett halvår till? Hade Bella försökt hoppa? Hoppa för att försvinna? Forsvinna från världen? Vad skulle jag gjort då? Min Bella! Hon kunde inte dö. Fick inte dö. Mamma lade handen på min rygg. Visade att hon fanns där. Jag snyftade. Högt. '' H-hur ska jag klara mig utan henne? Jag saknar henne så mycket!'' Mamma ströck mig på ryggen. '' Jag vet att du saknar henne. Mne du kommer klara dig. Tänk på att när hon kommer hem igen kan du träffa henne igen.'' Jag skakade på huvudet. Nek det kunde jag inte. Bella vill inte se mig igen. '' Nej mamma! Det kan jag inte. Hon bad mig att inte kontaka eller söka upp henne. Mamma, jag komme aldrig mer få träffa henne. Aldrig mer få kolla in i hennes vackraa ögon eller få krama henne. Aldrig få höra hennes fina röst som säger att hon älskar mig, eller få kyssa hennes läppar.'' Mamma drog efter andan. Jag hade glömt berätta det för henne. '' Har hon sagt det?'' Jag nickade. '' Ja! På sjukuset! Men snälla berätta inte för Scooter. Jag orkar inte med hans medlidnade. '' Mamma nickade. '' Nej jag berättar inte för Scooter. Jag lovar.'' En röst fyllde rummet i bussen. '' Berätta inte vad för mig?'' Scooter. Fan. '' Inget.'' muttrade jag. '' Du gråter! Vad har hänt?'' frågade han oroligt. '' Som du vet, lades Bella in på rehabs hem idag. Och jag kommer aldrig mer få se henne.'' Scooter skakade på huvudet. ''Klart du kommer! Varför inte?'' Jag suckade. Okej jag fick berätta. '' För att hon bad mig att inte kontakta eller söka upp henne.''

__________________________________________________________________________________

Hon gjorde vad? 

18 kommentarer!