justinnovells

Tidigare: 

’’ Men det är genrep din jäkla apa.’’ Utbrast jag.

Jag vinkade hejdå till alla innan Justin och jag sprang ut till hallen.

I alla hast tappade jag min mobil ner i golvet med en hög smäll.

’’ Fan’’ utbrast jag och tog sedan snabbt upp den innan jag sprang till hissen där Justin redan stog.

Dörrarna smälldes igen precis efter jag hunnit in.

____________________________________________________________________________

’’ Åh du kom i tid?’’ utbrast Demi.

Jag nickade stolt innan jag tog imot micken jag fick kastat mot mig.

’’ Ni ska göra öppningsnumret nu.’’ Sade hon.

Jag nickade och gick sedan till dem andra som stog och flinade mot mig.

’’ Okej, ni flinar? Vad?'' sa jag.

Såg jag konstig ut? Var mitt hår konstigt? Vad var det dem glodde på?

'' Det var sött att ni kom in som ni gjorde. Ni skulle verkligen bli perfekta paret. Du och Justin.'' sa Demi.

'' Demi, sluta. Håll du dig till att tänka på dig och Niall så tror jag nog at vi lycka lösa om det blir något mellan oss eller om vi kommer att vara best friens resten av livet.'' sa jag.

Demi lipade mot mig och sedan började musiken spelas.

Jusins låt Never Say Never började spelas och Isak och Oscar kom ut på scen precis i tid till när det skulle börja sjungas.

Vi andra delatgre som var kvar, nämligen jag,  J.E.M,  Awa, Alexander, Manda, Hey Mary, Malcolm.

Vi skulle komma ut på scenen två och två.

Awa och Manda skulle ut tillsammans, J.E.M och Hey Mary tillsammans, Alexander och Malcolm skulle komma ut tillsammans.

Jag skulle vara tvungen att komma ut själv.

Till och med Justin skulle komma ut före mig så jag skulle vara den enda om var kvar där ute.

Det skulle vara coolt att komma ut sist, men nervöst att komma ut själv.

Nu kanske ni inte förstår vad jag tycker är nevöst att komma ut själv, då jag är på scen själv när jag sjunger låtarna. Men det var bara något jag kände.

Såklart skulle jag få sjunga solo när jag kom ut också.

När det äntligen var tid för mig att komma ut så tog jag ett djupt andetag innan jag gick ut genom dem störja skjutdörrarna till scenen som öppnades automatiskt.

Det kom rök när jag kom gående och jag log nöjt, jag skulle klara detta ikväll.

'' Yeah
I will never say never (I will fight)
I will fight till forever (make it right)
Whenever you knock me down
I will not stay on the ground
Pick it up, pick it up
Pick it up, pick it up (up up up...)
And never say never '' sjöng jag.

Vi alla tog i för refrängen och det blev bra.

Låten avslutades av att vi alla ställde och bredvid varandra och sjöng:

'' And never say never''

När musiken slutade spelas så applåderade alla vi som stog på scenen och alla fyra jurymedlemarna appldåerade också.

'' Oh My God. Alla ni skulle passa så grymt bra i en stor grupp. Kanske inte Bella, Awa och Justin. Men alla ni andra.'' sa Simon.

Va? Varför skulle inte jag, Justin och Awa passa i den gruppen? Skulle vi få bilda en egen grupp? Eller skulle vi få vara soloartister? Jag vågade inte fråga, tänk så skulle han inte ha något svar på det? Eller så tyckte han att vi var så dålig så vi inte passade i gruppen. Inte vet jag.

Några timmar senare: En halvtimma till livesändningen börjar:

Alla sprang runt backstage, alla blev sminkade, eller inte killarna men vi tjejer.

Hår och kläder fixades på alla och jag hade precis blivit tvungen att byta klänning för andra gången.

Mina två stylister kunde verkligen inte betsämma sig.

Inte Demi heller för den delen.

Justin var i ett eget rum och bytade om med sitt crew.

Vi två hade betsämt att vi skulle mötas i hans loge om 5 minuter och mian stylister var fortfarande inte färdiga med mitt klädval.

Jag hade tyckte den första klänningen var snyggast på, men det hade inte dem.

De hade skakat på huvudena mot varandra och sedan hade båda sprungit iväg för att hitta en ny.

Nu hade jag på mig en svart klänning med vita prickar på.

Den var snygg och det rligaste var att jag hade en precis likadan fast från Hollister i min resväska.

Förra veckan så hade mamma och pappa loavt att dem skulle komma idag, men det hade inte blivit så. I sista sekund hade dme betsämt sig för att inte komma.

Det var tråkigt, dem hade inte varit på någon livesändning tillsammans, mamma hade bara varit här själv för två veckor sedan.

Den gången jag hade gått vidare direkt, fast det hade jag ju gjort alla gånger, det var speicellt. Att få flest röster 3 gånger i rad.

Men idag så kändes det inte bra, jag var inte trygg i låten, Love Story, det var inte min låt direkt.

Min hals var torr och det hjälpte inte av att dricka, jag hade en underlig känsla i magen av att något dåligt skulle hända ikväll, jag ville bara lägga mig ner på marken och gråta.

Bara gråta ut alla känslor, skrika hur mycket jag hatar honom.

Skrika ut allt till hela världen vad han har gjort, och inte bry mig om vad han skulle göra.

Skulle jag någonsin bli normal igen? Skulle jag någonsin kunn ha en pojkvän igen?

Nej det skulle jag inte. Jag skulle inte kunna lita på den killen, även om det var världens gulligaste med bästa personligheten så kunde killen spela. Killen kunde spela allting.

Jag vet det.

Jag föll för Alex's personliget, att han brydde sig om mig och sina vänner. När det var lilla minsta som jag oroade mig frö hemma så kom han direkt, men sen så började allt.

Han hade lurat mig med sin personlighet, det hade kännts så bra första gången han kysst mig, ingenting hade kunnat stoppa mina känslor då.

Jag var helt galen i honom, han spelade galen i mig, när allt han egentligen ville var att ta min oskuld. Han var aldrig kär  i mig, han brydde sig aldrig på riktigt. Han bara fakeade allting.

Om jag inte märkte det, så skulle jag inte märka om någon annan spelade mot mig också.

Men jag skulle aldrig igen kunna bli kär, han förstörde mitt liv.

Precis vad HAN ville.

Jag skulle alltid tänka på honom när jag såg mina skär-sår på handlederna, låren och armen.

De skulle alltid finnas på min kropp, de skulle aldrig försvinna. Alltid skulle jag se de.

Aldrig skulle jag sluta tänka på honom när jag varje gång blev påmind när jag hade shorts, hade linne eller bara kollade på min handled. Alla skulle se det, alla såg det.

Men ändå brydde sig ingen, eller så vågade dem inte bara säga något.

___________________________________________________________________________________

Gud vad mycket tankar Bella har! Kommer hon någon gång kunna bli kär igen? Eller kommer hon vara tvungen att leva i det hemska hela livet? Kommer hon berätta någon gång om allting?.. 

När vill ni att kärleken ska komma in? Jag skriver på ett kapitel långt fram nu och vill bara börj skriva om lite käääääärlek. ;) <3 

Kommentera! :D <3