justinnovells

Justin's perspektiv:

‘’Du är en jätte bra tjej, men Selena, detta funkar inte. Jag var helt tokig i dig, men jag har tappat mina känslor. Enligt mig så är det inte rättvisst för någon av oss att gå och ha ett förhållande när jag har tappat känslorna.’’ sa jag och tog sedan ett djupt andetag. Nu hade jag sagt det. Selenas ansikte gick från glad till ledsen. Jag såg hur hennes ögon vattnades och direkt kände jag skuld. Jag hatar att se tjejer gråta. Men det var somsagt det som var rättvisst.

‘’Jag uppskattar att du säger det Justin! Men om du ursäktar, så vill jag gärna vara ifred. Jag råder dig till att åka tillbaka till Stratford direkt, paparazzi kommer snart att märka att du är i Los Angeles och det kommer bli kaos!’’

Jag log mot Selena och reste mig sedan upp från soffan och gick ut från huset och ut på uppfarten. Där ute stog det en taxi och väntade på mig. Taxin började köra när jag stängt dörren och jag ringde Vanessa direkt.

‘’Hallå?’’

‘’Jag har gjort det nu. Men jag hämtar dig hemma hos mig nu, vi måste åka direkt. Paparazzi kommer snart att märka att vi är här och då blir det kaos. Det är bättre att vi pratar på flyget.’’ Jag väntade inte på Vanessas svar utan klickade direkt av samtalet. Jag kanske var otrevlig, men våran vänskap skulle ändå att vara slut efter sommaren. Mamma hade ju sin lilla tanke att jag och Vanessa skulle bli tillsammans, men somsagt, jag skulle inte ha ett förhållande med någon tjej i Stratford. Det skulle inte gå. Jag bodde i Los Angeles, tjejen skulle behöva finnas där och inte flera timmar bort i Los Angeles.

Taxin saktade in när vi kom fram till flygplanet. Det var fans och paparazzi’s framför hela ingången, så utan Kenny skulle vi aldrig kunna ta oss in där oskadda. Taxin hade därför kört oss hela vägen fram till mitt privata plan, vilket gjorde att vi kunde gå på direkt på flygplanet och slippa att ta oss igenom folkmassan och sedan direkt gå ut till flygplanet. Vi gjorde ofta såhär med crewet när vi skulle åka vidare till nya land. Hur mycket jag än ville träffa mina beliebers, så kunde dem vara väldigt krävande och ibland lite väl för hängivna. Jag hade till och med blivit rädd för dem och då var det verkligen inte något positivt. Men dem var världens finaste och lojalaste fans som fanns och jag kommer att vara tacksam och stå i skuld för dem resten av mitt liv. Utan dem så hade min resa aldrig gått, jag hade aldrig varit där jag är just nu.

‘’Känns det bra nu i efterhand eller är det så att du ångrar dig?’’ frågade Vanessa. Vi satt i taxin påväg från flygplatsen och hem till vardera hem. Jag skulle hem till mormor och morfar och Vanessa hem till sin familj.

‘’Det känns bra, jag hade inga känslor kvar och då är det inte bra att vara kvar i förhålladet. Men jag hatar att vara den som gör en tjej ledsen, så det var jobbigt på det sättet, att Selena blev så ledsen. Titta vi är framme hos dig nu! Lycka till med hittandet av klänning imorgon!’’ Vi kramades och Vanessa öppnade dörren och tog sin handväska. När Vanessa kommit in, berättade jag för chauffören att vi kunde åka vidare.

Vanessa’s perspektiv:

Vi skulle egentligen handlat klänningar i fredags, men det hade inte blivit något, pågrund av mitt utegångsförbud. Min fot var bra nu igen, men jag hade fortfarande utegångsförbud, vilket jag inte förstog. Men inget kunde stoppa mig att handla klänning idag. ‘’ Vi går in här!’’ utbrast Mabel och drog i mig. Både Mabel och Zara hade hittat klänningar, men jag var väldigt kräsen. Vilket gjorde att jag inte hade hittat en innu. Men direkt när jag kom innanför dörrarna på Forever21 såg jag den. Den absolut perfekta klänningen. Den var av modellen kortare framtill och längre bak. Det var blommor på hela klänningen som var vit i grunden. Blommorna var röd/rosa allihopa. Under bysten satt det ett tunnt brunt skärp.

‘’Jag har hittat den tjejer! Den är perfekt.’’

Den var både perfekt och satt perfekt på mig. Vi hade varit inne i en skobutik där jag hittat ett par vita ballerina skor att ha till. Under dagen hade vi alla tre hittat mycket andra kläder som vi köpt, så nu hade vi alla tre en uppdaterad garderob till sommaren. Klockan var halv sju på kvällen när jag kom innanför dörren. Det hördes prat från altanen, så jag skyndade mig ut. Där satt mamma, pappa, Pattie, Ryan och Justin. Mammas blick vändes mot mig när hon hörde hur jag kom ut på trädäcket.

‘’Var har du varit unga dam? Du har utegångsförbud!’’ sa mamma och blängde på mig.

‘’Som jag skrev till dig imorse så har jag varit i stan. Jag har köpt en klänning mamma, jag berättade ju att jag skulle göra det imorse.’’

Direkt mjuknade mammas ansiktsuttryck upp och hon såg exalterad ut.

‘’ Men vad väntar du på, visa den då!’’

Jag flinade och drog upp klänningen och visade den.

‘’Gud vad snygg! Det kommer glänsa om dig!!’’ utbrast Pattie och log mot mig. Jag vände blicken mot mamma och kollade på henne.

‘’Skit Vanessa! Den är så vacker! Du kommer vara så vacker i den!’’ sa mamma och log mot mig. Jag vek klänningen och la ner den i påsen igen.

‘’Vad har du med köpt? Har du köpt en bikini till vet jag inte vad jag kommer att göra helt ärligt.’’ sa mamma.

Jag hade överfullt med bikinis helt ärligt. Jag hade så många att dem tog upp en hel låda i min garderob, så jag förstog att hon inte tyckte att jag behövde en till. Men när jag hade sett den här, så hade jag bara inte kunnat motstå den.

‘’Jag har köpt en ny. Men mamma innan du börjar, jag ska faktiskt på läger med fotbollskillar från hela landet. Vem vet vad som händer.’’ Jag flinade mot mamma samtidigt som hon spärrade upp ögonen.

‘’Du sa inte just det där. ‘Vem vet vad som händer’. Tänk på mig, din bror. Det är meningen att jag ska skydda dig från sådant, så det är inte bra för mig att höra sådant. Jag låter inte dig åka då.’’

Jag himlade med ögonen mot Ryan och började gå mot mitt rum på andra våningen. Ikväll var mina planer att vara hemma och ta det lugnt. Jag var trött efter dagarna jag spenderat hemma hos Melker och jag var trött efter flygturen igår och all shopping idag. Egentligen så skulle jag vilja gå och sova redan, men klockan var bara halv sju. Jag bytte om ganska snabbt och satte mig efter det i min fönstersoffa. Jag öppnade upp min bok och försvann snabbt in i läsvärlden. Jag har alltid tyckt om att läsa, men det svalnade för något år sedan. Ingen av mina vänner tyckte om att läsa, så jag ville inte vara den som stack ut. Men nu hade både mina vänner och jag kommit tillbaka till läsvärlden. Jag läste den tredje Twilight- boken just nu.

‘’Eftersom det är sista lektionen idag, så ska ni få rita den personen jag säger till er. ‘’

Bildläraren började läsa upp vilka alla skulle ha men slutade med mig.

‘’Vanessa Butler, du får den svåraste av dem alla. Justin Bieber.’’

Jag skrattade tillsammans med resten av klassen. Min bildlärare verkar ha glömt bort att det var honom jag skulle rita av förra året också.

‘’Jag ritade av honom förra året också.’’ sa jag och flinade.

‘’Jag vet, därför så ska du rita av samma bild ska vi sedan i helklass se hur mycket alla har förändrats på ett år. Alla har fått samma person som förra året.’’

‘’Sist men inte minst, Vanessa Butler. Kan du vara snäll och komma fram med din bild du ritade idag?’’

Jag gick fram och lämnade den till min bildlärare och gick sen tillbaka och satte mig på min plats bredvid Mabel.

‘’Du har utvecklats väldigt mycket! Jag är väldigt imponerad över dig och om du fortsätter såhär, så kan jag säga att du kommer att behöva ha ett eget betyg, eftersom du har högsta redan nu.’’