justinnovells

Jag låg i solstolen, eller hade gjort det, och försökte få upp min solbränna. Jag hade lyckats väldigt bra under den veckan vi varit här i stugan nu. Även fast jag kanske ville ha lite färg till. Men Justin, som lekt med Melvin och Filippa, tyckte väl att jag hade tillräckligt mycket färg, då han tog tag i mina ben och lyfte upp mig i brudstilen. Sedan bara några sekunder efter, var jag i vattnet.

Justin tjöt av skratt när jag nått ytan. Även Filippa, Melvin och mormor, som också var ute vid trädgården, skrattade så tårarna sprutade.

"Justin, du sabbade precis mitt smink. Nu ska jag sabba", jag pausade dramatiskt och väste sedan fram, "Ditt hår."

"Åhh, sååå rädd jag blir!" tjöt Justin tjejigt och sarkastiskt.

"Vänta du bara." sa jag hotfullt och simmade bort till stegen för att komma upp. Jag gick lugnt fram till Justin, för att låtsas visa att allt var okej. Jag plutade lite med läpparna i en gest att kunna få en puss. När han lutade sig framåt tog jag tag i den iskalla colan som jag haft ståendes på bordet och hällde det snabbt över honom. Han frös till och kollade argsint på mig. Den mest mördande blick jag någonsin sett.

“Där fick du!” sa jag överlägset och la armarna i kors. Han stirrade på mig som om jag var helt dum i huvudet. Vilket jag nog var.

Ett ögonblick senare hade han kastat sig över mig, men tyvärr inte lyckats få fast mig, då jag snabbt hoppat undan och börjat springa runt, runt i trädgården med en ännu surare Justin efter mig.

Jag flåsade högt när jag började på mitt säkert sjunde varv runt den stora tomten och saktade ner en aning. Det skulle jag inte gjort, för någon sekund efter tanken låg jag på rygg med Justin sittandes över mig. Han höll ett hårt tag i mina handleder och kollade hotfullt och argt på mig. Med den andra handen kittlade han mig i sidorna, där jag är som mest kittlig, så jag skrattade högt och ideligen sa åt honom att sluta.

“JUSTIN!” skrek jag och även en aning misstolkande, då mamma frågade vad vill höll på med. För visst skulle det se konstigt ut ur deras synvinkel, jag liggandes i gräset med Justin som satt gränsle över mig, medan jag vred mig i hans järngrepp och samtidigt skrek hans namn. Jag förstod att det såg konstigt ut. För till och med en osmart person kunde förstå det. Typ Nellie.

“Screaming my name like never before. You got it, babe.” skrattade Justin och la sig bredvid mig istället. Jag kollade på honom och log. Sakta kom gamla minnen tillbaka, från tiden då vi var så att kalla det “bästa vänner”. Nu var vi tillsammans, i ett riktigt förhållande.

Men sedan kom jag slog det mig, min fest hade ju blivit totalt förstörd på grund av den dumma dansen Justin haft med blondinen. Några av de minnen jag helst vill glömma.

Blondinens hand träffade min kind gång på gång på gång. Jag försökte putta bort henne. Men det hjälpte inte. Jag kände henne flytta ifrån mig, men la ingen vikt på vem det var. Någon tog tag i mina handleder och jag kollade upp. Justin. Jag drog mig ifrån honom och sprang upp mot huset. Där jag låste in mig på toaletten. Min kind bultade och bultade och bultade. Skit.

‘’Varför dansade du med henne då?!’’ utbrast jag argt. Justin hade kommit in på toaletten och stog nu upp framför mig. ‘’Jag dansade inte med henne. Hon dansade med mig. Jag försökte komma där ifrån. Jag skulle aldrig göra så mot dig.’’ Plötsligt spände jag bara av. Justin hade faktiskt skickat en hjälpsam blick mot mig. Han ville att jag skulle hjälpa honom. ‘’Men du överreagerade fortfarade!’’ utbrast Justin och slog ut med armarna. Jag suckade och sände en arg blick mot honom. ‘’Vad fan överreagerade jag med? Att säga att du var min och att hon skulle hålla sig ifrån dig? Du är min pojkvän, klart jag vill ha dig för mig själv.’’  Justin kollade länge på mig. ‘’Jag förstår, och jag hade nog gjort likadant.’’ Jag suckade. ‘’PRECIS!’’ utbrast jag högt. Justin kollade in i mina ögon med en arg blick. ‘’Du är bara full nu. Så gå och lägg dig.’’ Jag kollade på honom. Vad sa han?

‘’Var ska du gå?’’ frågade jag Justin när han var påväg ut genom dörren. ‘’Till festen. Du kan ta sängen. Jag hittar något annat ställe att sova på.’’

Sedan lämnade han mig. Sittandes på toalettstolen helt ensam. Tårarna forsade ner för mina kinder och tankarna bara slängdes hit och dit. Varför, varför, varför?!

Den natten, sov jag inget. Jag vet inte var Justin var. Jag visste inget. Var han med blondinen? Var han i stugan? Eller var han någon annanstans? Jag visste inte. Och jag visste inte heller om jag egentligen ville veta.

Hur mycket jag än ville förtränga det som hänt för en vecka sedan, så gick det inte. Jag minns hur jag låg och funderade på om vi gjort slut eller inte. Men som sagt så är det ju en vecka sedan, och inte ens Justin kan vara sur så länge. Faktum var att han kom in och bad om fölåtselse nästa morgon. Att han inte skulle lämnat mig sådär, vilket jag var glad för. Det kändes verkligen som att han hade lämnat mig då. Men det hade han inte.

"Vad tänker du på, babe?" frågade Justin och strök en svart hårslinga ur mitt ansikte.

"Oss." svarade jag ärligt och log. "Kommer du ihåg första gången vi träffades?" la jag till och såg på honom.

"Såklart, vem kan glömma det? Du var ju så fantastiskt vacker den dagen", sa han.

''Hej sötnosar! Hoppas ni alla är laddade för sista gallringen, för den börjar nu. Jag har bjudit in en person som ska hjälpa mig att välja vilka som ska vara med och den personen kommer nu.''

Personen som kom in var en kille, i 17 års åldern kanske. Direkt kände jag igen honom. Det var Justin Bieber såklart. Han log stort mot oss alla.

Minnet svischade förbi lika fort som det kommit. Inte för att det var ett dåligt minne, tvärtom, om vi inte träffats så hade ju vi inte varit tillsammans idag. Så tack till Demi.

“Usch nej!”

“Jo, du är alltid fin.” fjäskade han. Jag visste när han var sådan, det bara kom till mig då.

“Justin, vad vill du ha?” frågade jag ärligt, då jag visste att han bara sa så för att vara extra snäll och kanske få något.

“Den intima stunden då lovade mig för EN VECKA sedan. Fatta! EN JÄVLA VECKA har jag fått vänta.” utbrast han högt, men inte för högt, för då skulle ju resten av släkten höra, då dem alla satt på altanen runt om poolen.

“Take it easy. Jag försöker få ett bra tilfälle.” retades jag.

“Kanske nu?” flinade han.

“Släkten är här”, sa jag och pekade mot min familj.

“Vi går till ditt rum.”

“Justin, nej. Jag är inte ens sugen.” suckade jag. “Tänk lite på första gången istället, så kanske det känns bättre?”

“Det gör bara att jag vill ha dig mer, pucko.”

“Älskar dig med.” skojade jag och la mitt huvud närmare hans. Jag lyfte min hand och la den på hans kind. Han la sin ovanpå min och klappade den lite med tummen.

“Justin, jag lovade dig, och jag håller vad jag lovar.” viskade jag och kysste honom mjukt.

Tänk första gången vi pussades. Eller kysstes, rättare sagt. Vår första kyss. Jag kommer ihåg den men inte när.

''Det är en sak jag måste berätta för dig.'' mumlade Justin.

Jag tog ett djupt andtag, skulle jag också berätta? Ja, var inte så feg Bella.

''De är en sak jag måste berätta för dig också.''

Jag gjorde en gest att Justin skulle börja.

''Jag har märkt det rätt länge. Men inte vågat berätta... Du är verkligen en super super vacker tjej. Med världens största hjärta. Jag har gång på gång intalat mig själv att jag ska sluta tänka på dig, för allt det med kändisskapet. Att du får en massa hot och alla papzen är efter dig. Men det går inte. Jag kan inte hålla mig ifrån dig. Det går inte bara. Izabella, jag är kär i dig.''

Jag log.

''Justin. Jag är kär i dig också. Hela tiden har jag intalat mig själv att du aldrig skulle vilja ha mig, en helt vanlig tjej. Och en tjej som hade en pojkvän som väldtog och misshandlade  mig. Jag kommer inte våga så mycket. Hela tiden har jag intalat mig själv att du inte vill ha tjejen som skär sig själv. Hela tiden. Och ja, jag skär mg själv och har gjort länge. Men jag är ändå kär i dig, Justin.''

Justin log brett mot mig och tog tag i min haka och drog mig försiktigt närmare han.

Våra läppar var två centimeter ifrån varandra. Alla känslor bubblade inom mig.

När dem väl möttes så smälldes stora och höga fyrverkerier inom mig. Det var underbart.

Vi kysstes försiktigt.

Kyssen varade ett tag och när vi drog oss ifrån varandra log vi båda stort.

‘’Vad tänker du på nu då?’’ frågade Justin. Jag vände blicken mot honom och log stort. ‘’Första gången vi kysstes.’’ Det såg ut som att han tänkte tillbaka. ‘’Ja juste! Den kyssen var helt klart min bästa’’ Jag himlade med ögonen. ‘’Då ska du få en ännu bättre nu.’’ Jag rullade upp på Justin, så jag låg gränsle över honom. Jag tryckte ihop våra läppar. Stötar, fyrverkerier och fjärilar fyllde hela mig. Gud vad jag älskade denna kille. Justin’s händer lades på min rumpa och tryckte till.

Jag kollade mig i spegeln. Min mage. Den stack ut otroligt mycket. Vad hade hänt? Det är ju inte så att jag gått upp mycket? Inte vad jag visste iallafall.

Jag öppnade en av  lådorna i badrummet. Där möttes jag direkt av ett paket tamponger. Vänta.

Hur många dagar var det sedan jag haft mens egentligen? Jag la handen över munnen och försökte förgäves räkna dagarna i huvudet. Det stod stilla. Vad skulle jag göra? Jag mindes inget. Jag sökte långt bak i mitt huvud och efter ett väldigt långt tag kom jag fram till det.

 Bella hade varit iväg ett tag, jag vet inte var. Men jag antog att hon duschen eller något. Morgonen efter mitt utbrott på Bella hade jag direkt bett om ursäkt och vi hade blivit som vanligt igen. Jag skämdes över mitt beteende, jag vet inte vad som flög i mig. Det var precis som att jag var en annan person, jag ville inte vara arg på henne. Jag kunde inte vara arg på henne, trodde jag iallafall. Oftast, så när jag ville vara arg, kunde jag inte det. Men det var visst något annat som flygit i mig den kvällen.

Jag stog framför Bella’s mormor, morfar och Max mamma och pappa. Dem hade kommit tillbaka till stugan imorse och nu höll alla på med maten tillsammans. Det skulle grillas och till det skulle vi ha potatis, sallad och en massa såser. Gott lät det iallafall. Utom Bella då, som var någon annanstans.

‘’Så, hur länge är det ni har varit tillsammans nu då?’’ Jag log mot Elisabeth, Max mamma.

‘’Sedan 13 december 2011. Så 1 och ett halvt år ungefär.’’ Dem alla fyra nickade imponerat och log mot mig.

‘’Jag hoppas du tar bra hand om henne. Mitt enda barnbarn som är flicka, så hon måste ha det bästa.’’ sade Bella’s mormor strängt. Jag log smått.

‘’Jag försöker ta hand om henne på det bästa sättet jag kan!’’ Steg  hördes mot köket. Sedan uppenbarades sig Bella i dörröppningen, med rödgråtna ögon. Genast blev jag orolig, vad hade hänt egentligen? Något allvarligt? Antagligen eftersom Bella’s ögon var helt röda och det var ränder på hela hennes kinder efter gråt.  

‘’Justin, skulle jag kunna få prata med dig?’’