justinnovells

”Justin” log jag och smög upp bakom honom och slingrade mina armar om hans midja, ”Jag är typ hungrig”

Justin skrattade högt så att hela hans kropp vibrerade och när ljudet av hans underbara skratt nådde mina öron ryste jag av välbehag, det kändes så skönt att höra hans skratt igen. Efter tiden på hemmet och ensamheten så trivdes jag med att få vara runt människor, människor som jag visste inte dömde mig. De tog mig som jag är, med brister och allt. 

Justin vände sig om och lade sina händer på mina höfter, han pussade mig snabbt på pannan innan han tog min hand, ”Då går vi och typ äter” retades han med ett leende och vi gick snabbt efter resten av gänget.

Vi bestämde oss för att ta något enkelt så vi alla köpte oss en korv vid ett stånd, jag kände hur hela min mage vände på sig, visst var jag hungrig men samtidigt fick synen av korven mig att må illa. Undra om det alltid skulle vara så här? Skulle jag alltid finna mat som ett hinder?

Vi slog oss ner på några bänkar som stod uppradade bredvid, jag satte mig genast bredvid Justin medan resten fyllde på platserna bredvid oss och framför oss.

Jag tog ett provande tugga av korven och grimaserade, det var inte gott, och tuggade sakta. Justin lade sin arm diskret om min midja och jag kände hans varma andedräkt mot mitt öra, ”Du måste äta” viskade han. Jag nickade långsamt och suckade, han hade ju rätt, jag var endast ben och skinn och jag hatade att se ut så. Jag vill vara ett föredöme för mina fans – jag vill att de skulle se upp till mig och veta att efter allt jag gått igenom så kämpade jag fortfarande, jag vill bli frisk.

”När börjar matchen ikväll?” frågade jag istället och lät samtalsämnet falla på något annat än mina matvanor.

”Vid sju tiden men jag tänkte att vi kunde äta middag innan” svarade Justin och tog en stor tugga från sin korv, jag skrattade lågt när hans kinder blåstes upp och påminde mig ekorrarna i Alvin och gänget. Retsamt petade jag på hans kind, barnsligt må hända men jag kunde inte låta bli, Justin tuggade snabbt klart och skrattade roat, ”Vad håller du på med?” frågade han när jag fortsatte peta på hans kind.

Jag ryckte på axlarna, ”Jag vet inte” svarade jag med ett leende. Justin himlade med ögonen och tog ett mjukt tag om min handled och drog bort den, sedan flätade han samman våra fingrar och lade ner dem mot hans lår. Så satt vi under hela lunchen, samtidigt som vi pratade med våra vänner.

Det kändes så avslappnade och så lättsamt att sitta här, så pass lättsamt att jag inte ens märkte att jag lyckats få i mig hela min korv, utan att jag mådde illa.

+

”En sista karusell innan vi måste åka tillbaka” sade Kenny högt. Jag spärrade upp ögonen och flämtade högt, ”EN? Nej, nej, nej jag vill åka fler” gnällde jag, jag älskade att åka karuseller och hade jag fått bestämma så hade vi stannat kvar här hela dagen och det verkade som om både Jaxon och Jazzy höll med mig med tanke på deras protester. Justin som gick bredvid mig och hade sin arm om min midja, skrattade högt, ”Ni kan få bestämma vilken den sista karusellen blir” flinade han och lät blicken falla på mig, Jazzy och Jaxon. Jag gick smidigt ur hans grepp och satte mig på huk, ”Vad tycker ni vi ska åka?” viskade jag till Jazzy och Jaxon, de både kollade med ett leende på mig och lutade sig framåt.

”Jag vill åka slänggungan” viskade Jazmyn och pekade mot den lilla slänggungan lite längre bort. Jaxon nickade glatt på huvudet åt sin syster förslag. Jag gav dem ett brett leende och nickade, sedan ställde jag mig upp och kollade på Justin, ”Vi vill åka den lilla slänggungan”

Justin skrattade och nickade, ”Då går vi då” sade han och lyfte upp Jaxon i sin famn medan jag tog Jazmyn i min famn, kanske var den lilla slänggungan inte mitt första val men jag ville åka tillsammans med Jazzy och Jaxon och med tanke på hur små de var så var det den enda gungan som vi alla fick åka.

 *

JUSTIN’S PERSPEKTIV:

Jag knackade otåligt på badrumsdörren, ”Babe? Är du klar snart?” frågade jag och försökte undvika värmen som min kropp fylldes av att få säga ordet babe. Jag ville inget hellre än att Bella skulle vara min igen, bara min. Jag älskade henne mer än jag kunde förstå, det hade bevisats under den tiden vi var åtskiljda, den värsta tiden i mitt liv.

Bella skrattade roat inifrån badrummet, ”Strax” ropade hon. Jag suckade tungt och började vanka fram och tillbaka i sovrummet, till sist satte jag mig ner på sängkanten, Bella hade varit inne i badrummet de senaste tjugo minuterna och jag höll på att spricka av väntan.

Jag hörde låset vridas om och inom kort så öppnades badrumsdörren, min blick for genast på Bella som steg ut och jag kände hur min haka föll. Bella var klädd i en långärmad svart spets tröja som hade blom mönster på och hennes svarta bh syntes klart och tydligt igenom, men det fick det inte att se illa ut eller utmanande. Till den hade hon en svart kjol som svängde naturligt när hon gick och visade upp hennes smala midja. Hennes alldeles för smala midja, men hon var fortfarande lika vacker. Hennes långa bruna hår var uppsatt i en bulle på huvudet och hennes vackra ansikte stod ut, de där mörka ögonen som fick mig på fall varenda gång började återigen få sin glans. 

”Så …” började hon och bet sig i underläppen, ”Vad tycker du?” frågade hon och snurrade ett varv framför mig. Snabbt ställde jag mig upp och gick fram till henne, ”Du ser helt fantastiskt ut” mumlade jag innan jag pressade mina läppar mot hennes, jag kunde inte låta bli. Vi hade inte pratat om oss igen men jag visste vad jag ville, vad jag behövde, och vi hade kysst igår. Vi hade sovit i samma säng, hon kallade mig babe, hon skrev att hon älskade mig på twitter. Allt det måste betyda något.

När jag drog ifrån mig så såg jag att hennes kinder hade färgats till en nyans rödare, hon knuffade lätt på min axel, ”Sluta” mumlade hon generat.

Jag log brett och kupade hennes kind med min hand, ”Nej, jag tänker inte sluta” sa jag och strök min tumme över hennes käka, ”Du är så vacker, så talangfull och inspirerande, jag tänker säga det om och om igen tills du förstår. Tills du inser hur underbar du verkligen är”

Den röda nyansen på hennes kinder blev genast mörkare och för att dra bort uppmärksamheten ifrån henne så kysste hon mig och begravde sedan sitt huvud mellan min nacke och hals.

Jag skrattade lågt och tog hennes hand, ”Kom så går vi, jag har bokat bord på restaurangen vid fem”

IZABELLA’S PERSPEKTIV:

Även om jag inte åt jätte mycket av maten så var den väldigt god och jag kunde inte direkt klaga på sällskapet heller. Justin berättade om vad som hade hänt under tiden jag varit borta men höll min hand hela tiden. Han släppte den knappt när maten kom och vi behövde äta.

”Tack Justin” sade jag och genast flätades våra händer ihop, ”För idag, för allt”

Justin log mjukt, ”Det är inget att tacka för, du vet att jag skulle göra vad som helst för dig”

Jag nickade långsamt, det var något som jag började förstå och med det kom också skuldkänslor över vad jag utsatt honom för. Om det hade varit omvända situation … nej, jag kunde inte ens föreställa mig det.

”Och det finns inget jag inte skulle göra för dig heller, jag hoppas du vet det” svarade jag.

Justin nickade och log brett mot mig, jag kunde inte låta bli att besvara hans leende.

”Är du redo att gå?” frågade han sedan och kollade på sin klocka som satt snyggt på hans handled, ”Matchen börjar snart”

Jag nickade, ”Jag ska bara byta om till något bekvämare” sa jag och reste mig upp med min väska över axeln. Sedan böjde jag mig ner och pressade mina läppar mot Justins, ”Tack för middagen” mumlade jag.

Jag gick iväg till damtoaletterna och smet in i ett ledigt badrum, genast strippade jag ur mina kläder och tog ut mina nya kläder. Justin och jag skulle se en fotbollsmatch så det kändes lite överklätt att komma i kjol och en spetströja, men jag hade velat klä upp mig för Justin när han bjudit ut mig på en jätte fin och mysig middag. Istället satte jag på mig ett par svarta tajta jeans, ett gråmönstrat linne, ett silverhalsband och bytte ut mina rosa pumps till ett par svarta högklackade skor istället. Jag släppte ner mitt hår och lät de falla ner för mina axlar. Jag synade mig i spegeln och nickade innan jag packade ihop mina saker i väskan och steg ut från badrummet och såg Justin stå och vänta på mig utanför. Han kollade upp på mig och bet sig i underläppen, en gest som fick mig att börja rodna.

Justin lade en hand på min svank och kysste mina läppar ivrigt, ”Du ser perfekt ut”

Jag kysste honom passionerat igen, ”Du med”

Justin tog min hand och ledde oss ut från restaurangen och höll ett stadigt tag om min midja genom alla paparazzon som fotade ivrigt på oss, trots alla frågor som haglade över oss så behöll Justin sitt leende. Det såg ut som om han verkligen var lycklig och det fanns inget som gjorde mig gladare. Var Justin glad så var jag det med, för oavsett vad vi var för varandra för tillfället så älskade jag honom och jag skulle aldrig behöva någon annan än honom för att vara lycklig.

 *

Matchen mellan Manchester United och Liverpool visade sig bli en väldig jämn match – i början åtminstone. Jag var inte direkt fotbolls tjej som hade koll på alla spelare och så vidare, men jag kom på mig själv med att njuta av att se på matchen. Det som gjorde allt mycket bättre var Justin som satt bredvid mig, våra fingrar inflätande. Varje chans han fick så kysste han mig på kinden, lade armen om mina axlar, viska i mitt öra hur glad han var över att ha mig här och jag försökte att ge honom tillbaka lika mycket. Försökte visa hur mycket han betydde för mig med.

Vi struntade i att människor omkring oss satt och kollade eller smygfotade, vi var i vår egen bubbla där vi var två vanliga människor ute på en dejt.

Ett sus gick igenom publiken när Manchester United dribblade bollen mellan sina spelare upp mot Liverpool’s mål. När bollen sedan passades vidare till spelaren med siffran 3 på ryggen hördes publikens förväntan, spelaren var nämligen nästan helt fri och sprang in vidare mot mål, han passade sedan den in mot mitten där spelaren med siffran 20 på ryggen tog emot den och efter ett snabbt skott sköts den in i mål. Publiken jublade högt och reste på sig med applåder. Justin och jag följde strömmen och ställde oss upp och applåderade högt. Jag vände mig om mot honom och slängde armarna om hans hals med ett brett leende. Det var galet hur stämningen bland alla människor smittade av sig. Justin skrattade glatt och slingrade armarna om min midja för att sedan lyfte upp mig, skrattandes ställde han ner mig igen och kollade in i mina ögon i ett par sekunder innan han pressade sina läppar mot mina.

Publiken fortsatte att skrika och applådera eftersom nu var matchen avgjord, Manchester United hade vunnit med 2 – 1.

Hoppas ni gillade det! Själv tyckte jag det var super roligt att få skriva ett gästkapitel :) hehe

Och för er därute som är riktiga fotbollsfans och vet typ allt om det - jag ber om ursäkt för mina missar i kapitlet! Jag är inte en fotbolls tjej så jag har nada koll egentligen, but god bless youtube and google ;P

Vad sägs som att överraska underbara Moa med en massa kommenterar och svar på dessa två frågor:

1. Hur hittade ni denna novell?

2. Vad är det bästa med denna blogg? - nämn allt t.ex. skrivandet, Moa osv ...

Överös henne med era underbara svar så att hon får ett stort leende när hon kommer tillbaka!  :P