justinnovells

‘’Sedan 13 december 2011. Så 1 och ett halvt år ungefär.’’ Dem alla fyra nickade imponerat och log mot mig.

‘’Jag hoppas du tar bra hand om henne. Mitt enda barnbarn som är flicka, så hon måste ha det bästa.’’ sade Bella’s mormor strängt. Jag log smått.

‘’Jag försöker ta hand om henne på det bästa sättet jag kan!’’ Steg  hördes mot köket. Sedan uppenbarades sig Bella i dörröppningen, med rödgråtna ögon. Genast blev jag orolig, vad hade hänt egentligen? Något allvarligt? Antagligen eftersom Bella’s ögon var helt röda och det var ränder på hela hennes kinder efter gråt.  

‘’Justin, skulle jag kunna få prata med dig?’’

Justin's perspektiv:

"Bella, vad är det?" frågade jag oroligt och kupade händerna kring hennes rödgråtna ansikte. Hon vände bort blicken och nya tårar forsade ner för hennes kinder. Vekligen forsade, som ett jäkla vattenfall.

"Men gud, Bella, är du okej?" frågade Bella's mormor ömt. Jag log ett ursäktande leende mot henne och drog med Bella in på närmsta badrum där jag bokstavligen tryckte ner henne på toalocket. Jag satte mig på huk framför henne med händer på hennes ben. Hon täckte sitt ansikte med ena handen och kollade ner.

"Bella", började jag tveksamt. "Prata med mig."

"J-j-justin?" hickade hon och strök bort tårarna med baksidan av handen. "Uhm.."

"Vad är det? Har det hänt något? Är det Alex? Den jäveln ska få!" hasplade jag snabbt ur mig.

"Vad händer där inne?" röt Bella's morfar och bankade hårt på dörren.

"Ingenting! Jag mår bra morfar!" ropade Bella tillbaka.

"Nej det är inte Alex. Det är du", viskade hon lågt till mig. Jag spärrade upp ögonen. Vad hade jag gjort nu? Hon såg mitt chockade ansiktsutryck och tillade snabbt, "Och jag. Typ."

"Vill du göra slut?" flämtade jag och drog undan mina händer från hennes knän.

"Nej, såklart inte. Men du kommer vilja det." viskade hon så underläppen darrade.

"Varför?" frågade jag förvirrat och tog hennes händer i mina.

"Lova att inte bli arg!" sa hon och ignorerade min fråga totalt.

"Nejdå." ljög jag, även om jag visste att jag troligtvis skulle bli arg, vad det nu var hon ville säga.

Kanske hade hon varit otrogen? Hade hon kanske kysst någon annan? Eller till och med legat med den!

Hon nickade och tog ett djupt andetag innan allt bara flög ur henne. "Jag tror att jag är gravid. Med ditt barn."

Jag drog efter andan och ryckte chockat åt mig mina händer.

"Är du verkligen säker på det?" frågade jag tveksamt och såg ner i golvet. Jag kunde inte möta hennes blick. Då skulle hon se alla känslor som blandades inom mig. Rädsla, sorg, ilska och en gnutta hopp.

Då skulle hon se att jag blivit arg, som jag "lovat" att inte bli.

Jag var rädd. På riktigt. Tänk om jag inte skulle fixa det? Tänk om barnet dog? Vad skulle jag och Bella göra då? Men det värsta vad nog, vad skulle hända om jag förlorade Bella? Min värld skulle bokstavligen gå under då. För hon är min värld. Om den försvinner, försvinner även jag.

Och just då förstod jag att jag skulle bry mig mer om Bella. Hur kände hon? Om jag skulle lämna henne sådär så skulle ju hon behöva ta allt själv. Hela graviditen. Men jag skulle vara med henne, dygnet runt, enda fram till slutet.

"Ja." viskade hon tyst.

"Jag lämnar dig inte, babygirl, jag lovar. Jag kommer vara med dig hela tiden. Jag älskar dig, du är det bästa som finns." sa jag ärligt. "Du och bebisen. Det bästa man kan ha. Mina två änglar."

Hon sprack upp i ett leende och la sina armar runt min hals. Jag placerade mitt ansikte nära hennes mage och pussade tyget på hennes gråa tröja mjukt.

Izabella's perspektiv:

Helt oblygt gick jag in i köket iklädd endast ett par gråa pyjamasshorts med ljusrosa prickar på och en lika grå bh.

Pattie satt vid köksbordet och drack kaffe ur en vit kopp med en tidning framför sig. Hon visste redan om allt med graviditeten och sånt, så henne kunde jag bete mig normalt med. Det var Justin som sa att vi måste berätta för någon och då valde vi Pattie. Hon hade följt med oss till sjukhuset samma dag så vi kunde få det bekräftat.

Vi har stannat i stugan i tre dagar till efter vårt lilla samtal på toaletten. Flera hade undrat vad som pågick, men vi kom snabbt undan med en liten lögn. Jag mådde egentligen dåligt över att ha döljt detta för hela min släkt, plus mamma, som jag alltid pratat med. Men jag var rädd att hon skulle bli arg.

Så nu bodde jag och Pattie tillsammans med Justin i hans hus. Jag hade sagt till mamma att jag och Justin bara skulle spendera lite tid tillsammans, men egentligen var det ju för att inte hon skulle misstänka något när jag ideligen spydde.

"Godmorgon gumman! Vi får besök om tio till femton minuter! Scooter och några andra från crewet kommer över." Pattie log mot mig. Steg hördes i trappen och snart kände jag två händer på min mage. Justin. "Hej favorittjejen!"

Jag vände huvudet mot Justin och log.

"Scooter och några andra från crewet kommer om tio till femton minuter." berättade Pattie för Justin som nickade till svar.

Klädd i en stor stickad, mysig tröja tillsammans med ett par vita shorts, klev jag ner för trappan mot vardagsrummet. Magen hade blivit snäppet större nu, så jag försökte alltid ha stora tröjor, så det inte syntes.

Visst det var lite varmt att ha tunga, stora tröjor på, men det funkade så bra, eftersom jag inte var så sugen på att komma ut med att jag är gravid.

Inne i vardagsrummet satt Scooter, Kenny, Pattie, Alfredo, Alison och Justin. Jag satte mig bredvid Justin.

"Cupcake!" ropade Alfredo och slängde sig över mig. Utan det minsta försiktighet la han hela sin tyngd på mig, vilket orsakade en otrolig smärta i magen. Direkt kom tanken att förlora barnet in i min hjärna. Som en reflex sköt jag snabbt bort honom med handen.

"Wow", utbrast han. "Vad har hänt med dig? PMS eller?"

"Lägg av." väste jag fram och fick flera chockade blickar tillbaka. Alla förutom Pattie och Justin blängde konstigt på mig. Dem var ju vana vid detta. Det hände i princip varje dag. En skyddnadsreflex. Jag hade till och med bett Justin att låta bli att ta på magen. Det var ju hans bebis med, men det var någon mamma-grej som sätts igång när man blir gravid, har Pattie berättat. Det är tur att jag - rättning: vi - har henne, jag vet inte vad jag skulle göra annars. Det är inte bara att bära runt på ungen i 9 månader, har jag nu förstått.

Plötsligt kände jag allt komma upp. Jag reste mig häftigt ur soffan och sprang upp för trappan med handen för munnen. In på mitt och Justin's sovrum och vidare till badrummet. Där lät jag allt komma.

Justin's perspektiv:

Jag ryckte till när Bella snabbt for upp ur soffan och lämnade platsen bredvid mig tom. Jag slängde en blick på mamma och rusade sedan efter Bella upp för trappan.

Hon tog sig in på vårt gemensamma badrum och öppnade toalocket med en smäll. Sedan kom allt. Jag höll upp den svarta, lite slarviga, tofsen hon gjort tidigare idag och mumlade lågt till henne.

När hon var klar spolade hon i toaletten och sköjde munnen med vatten några gånger.

"Kom här." sa jag och öppnade min armar. Hon nästan kastade sig in i min famn. Det var så skönt att känns hennes närhet. Den gjorde mig alltid så glad.

"Jag orkar inte mer." mumlade hon ynkligt mot min bröstkorg.

"Vadå?" frågade jag och placerade min haka mot hennes huvud. "Tänk vad du kommer få i slutändan istället. En livslevande bebis."

"Den är din, och det är det bästa."

"Du var också med, om jag minns rätt." skämtade jag. Hon skrattade lågt och tryckte sig närmare mig.

"Jag älskar dig."

"Jag älskar dig också, baby."

"Är ni helt säkra på detta nu då?" frågade Scooter för säkert tiononde gången.

"Men ja", suckade jag och vände mig mot Bella.

"Hur är det?"

"Justin", började hon. "Jag har tatuerat mig förut, remember?"

"Jamen hejsan! Och vad vill ni ha idag då mr Bieber?" frågade receptionisten vänligt.

"Jag och damen här", jag gjorde en svepande gest över Bella. "Skulle gärna vilja ha några hjärtan."

"Det ska vi fixa. Är det någon speciell betydelse med dessa hjärtan?" frågade receptionisten som hette Philip och blinkade retsamt med ögat.

"Uhm.." började jag. "Det är alltid en betydelse, men den behöver inte du veta."

"Jag fattar, jag fattar. Vart ska den vara någonstans?"

"Armleden." sa både jag och Bella i kör.

Izabella's perspektiv:

Det hade svidit och bränts jättemycket när dem först stoppat den jättelika tatueringspennan i skinnet på mig. Men såhär efteråt känns det bra och jag är nöjd. Två små svarta hjärtan, ett för bebisen och ett för Justin, plus stjärnan på höften för Nellie. Jag fick veta att den skulle töjas ut mer när magen blev större, men sedan skulle den bli som vanligt igen, vilket var riktigt tur, för jag hade absolut ingen lust att göra om den.

"Det blev jättebra." konstaterade Justin och höll sin armled mot min, som för att jämföra. Hjärtana satt på baksidan av armleden, alltså inte riktigt PÅ den.

Fast på Justin kunde man nästan inte se dem, så mycket tatueringar som han hade. Fast dem fanns där och det var det viktigaste.

Med popcornskålen i högsta hugg slängde Justin sig i soffan så den flyttade sig minst en halv meter.

"Justin! Ta det lugnt!" ropade jag till honom.

"Förlåt", sa han och sjönk ner på dynan bredvid mig.

Pattie följde inte med oss hem efter tatueringstiden med bortförklaringen att hon skulle träffa lite vänner, vilket Justin berättade sedan betydde att hon hade en dejt och skulle antagligen inte komma hem förrän två i natt.

Så jag och Justin hade nu lite "egentid" tillsammans, och hade bestämt oss för att kolla på film. Justin hade tjatat tills jag inte orkade mer om att se Never Say Never. Jag hade sagt att det var onödigt, då han sett den hundra gånger och själv varit med och fått uppleva allt. "Men, jag vill få tillbaka lite minnen." hade han snabbt argumenterat emot.

Jag tog Justin's hand och la den i mitt knä, inflätad i min. Med den andra handens pekfinger följde jag konturerna på hans tidigare tatueringar. Upp till armbågen och sedan tillbaka. Han rös så huden knottrade sig under mitt finger.

"Babe, sluta, jag blir galen." väste Justin och släppte ut ett stön.

"Tur att Pattie inte är hemma då." retades jag och flinade.

"Åh, nu skojar du va?"  

"Ja, doktorn gav mig tydliga uppmaningar att vi definitivt inte fick ha sex nu. Det kan skada barnet." uppmanade jag honom.

"Det kan skada mig också", sa han bestämt. Jag höjde på ögonbrynen och kollade frågandes på honom. "Vissa människor behöver extra mycket."

"Och du är en av dem då eller?"

"Ja, och jag vill ha dig och ingen annan."

"Eller vänta, hon tjejen i Atlanta var bra. Så hennes också." flinade han.

"Justin!" tjöt jag och drämde en av prydnadskuddarna i ansiktet på honom.

"Nej jag skojade." sa han när jag slutat med min tortyr. "Jag älskar dig mest."

Jag log och pressade mina läppar mot hans. Filmen glömde vi helt bort, samma med resten utav världen. Paprazzis, media, crewet, ja allt. Just nu fanns bara vi, och bebisen som gav i från sig en glad spark inifrån magen.

NU ÄR I WILL CATCH YOU IF YOU FALL OFFICELLT ÖVER!

Det blev jag, Agnes, som publicerade idag. Moas novell har varit den bästa jag någonnsin läst och jag så sjukt stolt över henne, hon är så extremt duktig! 

Tack vare Moa har jag även fått skriva här med henne och fått dela så underbara läsare som ni är. Ni förtjänar att träffa Justin allihopa, men tycker ni inte att Moa är extra värd det? Jo, vi säger så!

Har lust att skriva något riktigt långt här, men överlämnar det till er istället! Överrösta oss (mest Moa) med så fina kommentarer som ni skrev på slutet.

KOMMENTERA NU FÖR MOAS SKULL, HON ÄR VÄRD ALL BERÖM HON KA FÅ!

Moa, jag tycker så mycket om dig, du är alltid snäll och söt. Tack för allt <3

STOOORA KRAMR FRÅN AGNES

P.S från Moa :D  Du är precis lika underbar Agnes babe! Världesn underbaraste! <3 Jag är så glad att jag valde att skriva med dig, efter många om och om igen ;) Det bästa jag gjort <3 Du är alltid så super gullig och snäll mot mig! Du är exakt lika mycket värd att träffa Justin <3 Och hörrni, överrösta Agnes med!!!         Du är ännu duktigare och allt <3 

Våra sms konversationer är helt sjuka ibland asså ;) Åh gud! <3

Och ni fina läsare, ni är underbara! <3 // Moa <3 

P.S vi har nu tyvärr en kort bloggpaus på grund av ny design och fullt upp med nya novellen. Så länge får vi nöja oss med fina kommentarer som ni skickar <3

Kika in på vår ask också! -> HÄÄR