What About Love-8
Vi satt alla samlade framför tv:en. Vi hade varit i skolan under dagen idag, men sedan efteråt åkt till affären och handlat. Nu satt vi i Melker's vardagsrum alla tjejer och killar. Melker's föräldrar var iväg på semester vilket gjorde att vi var själva. Mamma och pappa hade inte blivit så jätte glada när jag ringde och berättade att jag skulle sova borta inatt igen. Det var torsdag, så jag skulle åka om två dagar. Så jag hade lovat mamma att komma hem imorgon för att sedan ha en mamma-dotter kväll. Vi hade det med jämna mellanrum. "Ja!! Kom igen Ronaldo!!" Skrek Jens, en annan kille från 95 laget. Det var Champions League final mellan Barelona och Real Madrid. Den hade varat i 68 minuter just nu och Real Madrid ledde med 4-3. Det var väldigt jämt mellan dem två lagen. Jag hade skrikit så mycket, precis som alla andra, att jag var hes.
Matchen slutade med att Real Madrid vann. Vi låg allihopa i sängar, soffor och på golvet på madrasser just nu. Jag hade lyckats ta platsen i Melkers säng med Emma bredvid mig. I sängen låg även Melker och Johannes skavföttes med oss. Sedan så var alla andra utspridda runt om i Melkers rum. Vi hade fällt upp alla extra sängar dem haft, vilken blivit 10 stycken, vissa av dem var 90cm mellan vissa andra var 120cm. Så dem sov två i 120cm och sedan dem resterade sov antingen på madrasser på golvet eller i Melker's soffa. Hela golvet var proppfullt, så när vi skulle gå och lägga oss, så fick vi gå in efter den ordningen vi sov, vilket menas med om mam sov längst in och så fortsatte vi så tills alla var inne. Under tiden vi väntade så hade det blivit så att alla tog foto på det stora rummet med alla sängarna och sedan instagramade. Det var helt sjukt hur mycket vi fick in i rummet. "Alla ställer klockan på sju imorgon? Bussen går nio som vanligt." Sa jag och fick ett ja från alla. Jag ställde in klockan och la sen ner huvudet kudden och somnade fort.
"HALLÅ! BUSSEN GÅR OM 20 MINUTER. UPP MED ER!" skrek jag och Emma i kör. Vi hade vaknat av allas alarm direkt och för att hinna med bussen så var vi tvungna att väcka alla nu. Jag och Emma var redan klara. Vi hade till och med hunnit äta frukost. Dem började alla vakna en efter en och när det kom in i hjärnan att dem bara hade trettio minuter tills bussen gick, så gick dem upp och skyndade sig. Tjugofem minuter senare satt vi i köket och åt allihopa. När jag berlttade att bussen gick om fem minuter så blev det liv i alla. Jag var väldigt nöjd med mitt skoval, ballerinaskor. Medans nästan alla knöt på sig sina skor, så satte jag bara i mina fötter i mina skor och var sedan klar. Nät vi började gå mot bussen, så var det en minut kvar tills bussen gick, så vi började springa. I denna stunden var det tur att alla var fotbollsspelare, eftersom man var tvungen att ha en väldigt bra kondition för att orka springa hela den biten. När vi kom runt hörnan såg vi hur bussen kom, så vi alla la i en högre växel och sprang ännu fortare. Det var precis att vi hann, eftersom Busschauförren stängde dörrarna och tlnkte köra när vi kom. Men flåsandes gick vi på bussen och satte oss ner. "Hej syster!" Ropade Ryan över halva bussen. Jag vände mig om och såg honom. Direkt reste jag mig upp och gick mot den delen av bussen längst bort. Där satt han tillsammans med Chaz, Nolan och Mitch. "Hej bror!" Sa jag och kramade om honom. "Försov ni er?" Flinade Chaz retsamt mot mig. Jag skakade på huvudet. "Inte jag och Emma, men alla andra gjorde. Så vi sprang typ för livet från Melker och till hållplatsen. Hur är det hemma?" Frågade jag. Ryan skrattade och svarade: "Det är bra. Chaz föräldrar och Pattie och Justin var där igår och typ stannade halva natten. Och mamma är sådär deppig som hon är när inte någon av oss är hemma. Hon kommer aldrig att klara av när vi flyttar hemifrån."
Det var sant, mamma var alltid väldigt deppig när antingen jag eller Ryan inte var hemma. Jag förstår inte varför, men jag antar att hon är så van vid att vi är hemma båda två.
Vi skildes åt när vi kom till skolans korridorer. Vi hade inte skåpen vid samma ställe på skolan. Jag gick i samma klass som väldigt många ur mitt lag, men dem flesta gick i dem fyra andra klasserna i min årskurs. Vid mitt skåp möttes jag av Zara och Mabel. Dem såg inte så glada ut. "Du har väl inte glömt att du ska följa med till stallet idag va?" Sa Mabel samtidigt som Zara sa: "Vi ska handla avslutningskläder imorgon. Jag är så spänd på att se vad det finns för något." Mycket väl var hon spänd, hon sa allt i ett enda andetag. Det var typiskt Zara, att säga allt i samma andetag när hon var rädd, förväntansfull eller spänd. "Nej klart jag inte har det, det ska bli sjukt mysigt! Jag har till och med ridkläder och stövlar med mig!" Svarade jag Mabel. Och till Zara berättade jag att jag inte glömt bort att vi skulle handla klänningar imorgon. "Jag är stolt över dig! Vi måste byta om på skolan, eftersom bussen går fem minuter och hoppträningen börjar tidigare idag! Det ska bli sjukt mysigt att äntligen få ha med dig i stallet igen! Vi saknar alla dig där!!" Jag log mot henne. Jag hade varit stalltjej ett tag, jag hade egen häst och allt, men sedan när började spela fotboll, så tog fotbollen över all min tid. Men jag saknade verkligen tiden då jag hade häst. Det var så avslappnande att bara kunna rida ut i skogen eller ha ett grymt träningspass. Om jag kunde ta tillbaka en sak i mitt liv, så skulle det vara ridningen. Men fotbollen låg mig alldeles för varmt om hjärtat för att sluta.
Dagen idag hade gått super fort, just nu sprang jag och Mabel mot bussarna. Vi var fortfarande inne på skolan och skulle aldrig hinna. Men vi visade att alla dem milen vi sprungit tillsammans hade gjort någon skillnad. Vi tyckte om att springa med varandra så det var bra att det var just Mabel jag höll på att missa bussen med. Flåsandes gick jag på bussen för andra gången idag med Mabel bakom mig. Det hade varit lite svårt att springa med ridstövlar på, men det hade gått ganska bra. Vi satt inte på bussen så länge, utan bara runt fem minuter. När vi kom av bussen skyndade vi oss in till stallet där vi ryktade hästarna snabbt med ändå noggrant. Mabel hade två hästar, Hero och Mackie. Jag brukar alltid rida Mackie vilket jag även skulle göra idag. När schabrak, sadel och träna var på så ledde vi försiktigt hästarna in i ridhuset. Där inne var den en hel bana uppbyggd och tränaren stog i mitten. Efter vi hälsat på honom så knäppte vi på oss säkerhetsvästar och hjälmar.
Jag skänkande på Mackie ännu mer och kom upp i en bra galopp, när vi kom till oxern så reste jag mig upp i sadeln när Mackie kom upp i luften och vi kom smidigt över och var klara med banan. "Vi är klara för idag! Mabel, du och Hero passar som handen i handsken, du kan verkligen börja tävla svårare klasser och högre nu! Men Vanessa. Jag förstår inte dig. Du är verkligen duktig på att rida och din bana idag, shit vad snygg! Du borde egentligen börja rida, eftersom du skulle kunna gå väldigt väldigt långt!" Jag rodnade och tackade så jätte mycket. Jag har fått göra väldigt många gånger att jag är duktig på att rida och borde börja rida, men alltid blev det samma svar. Att fotbollen låg mig alldeles för varmt om hjärtat och att jag inte skulle kunna sluta, men det fanns alltid i mina tankar att sluta på fotbollen och börja rida. Det var verkligen super roligt när jag gjorde det. Egentligen så skulle jag inte fått rida idag egentligen, pågrund av min fotskada. Så jag kände hur mycket det värkte i min fot. "Hejdå bästis! Vi ses i skolan på måndag. Ha så roligt i LA! Det var sjukt mysigt att ha med dig i stallet idag!" Sa Mabel och kramade om mig. "Det var roligt att få vara med, vi måste rida ut i skogen en dag! Hejdå!" Sedan gick jag ut från bussen och började gå hem. Det tog ungefär tio minuter att gå från hållplatsen och hem. Men eftersom min fot var skadad, så tog det femtonminuter.
"Herregud! Vad har du gjort med din fot Vanessa Butler?" Utbrast mamma när jag kom in i vardagsrummet. Jag hade bandage runt foten, eftersom den var så svullen. I vardagsrummet satt mamma, pappa och Ryan.
"På träningen i förrgår tror jag att det var, så hade P:95:orna träning med oss. Och min fotar ju stukad för ett tag sedan och antagligen så hade det inte gått bort, för att den blev helt svullen när vi körde passningslekar. Så jag får inte lov att träna."
"Men ändå var du i stallet idag?" Frågade mamma mig argt.
"Ja, men det ska jag inte vara mer nu eftersom min fot är het konstig. För att jag ska ha höga skor på avslutningen." Sa jag och blinkade mot mamma.
Hon visste att jag inte skulle kunna hålla mig från varken träningarna eller stallet.
"Ja du tror att du ska kunna hålla dig från träningarna och stallet. Men du får utegångsförbud så du säkert håller dig från stallet och träningarna."
Jag suckade argt och vände mig sedan om för att gå upp på ovanvåningen. När jag var där uppe gick jag direkt in på badrummet för att ta en välbehövlig dusch. Efter duschen är jag tvungen att packa, imorgon skulle jag och Justin åka till Los Angeles för att Justin skulle göra slut med Selena.
__________________________________________________________________________________________
What About Love-7
Snabbt vände jag mig om från dem och kände hur rodnaden började byggas upp på mina kinder. Varför skulle sådant här alltid hända mig? Det var alltid jag som råkade ut för alla pinsamma saker. Jag plockade snabbt till mig min sport-bh och satte den ovanpå min vanliga bh. När min vanliga bh var av, tog jag på mig min tränings t-shirt. "Vad händer här egentligen?" Utbrast en av våra tränare argt. P:95 killarna stog inne i omklädningsrummet och kollade på alla som försökte byta om. Precis som jag, så var det flera stycken som bara stått i bh eller tillochmed utan bh när killarna kommit in. Jag kollade inte ens på killarna, Melker var en av dem som var där. "Jag stog här i bh och shorts bara och det gjorde många andra också, och helt plötsligt bara öppnades dörren och där stog alla." Sa jag till tränaren. Om blickar kunde döda, så skulle killarna varit döda nu. "Vad hade ni för anledning att öppna dörren? Ni vet att det är tjejernas omklädningsrum. Och vad gör ni ens här idag?" Utbrast våran tränare argt. "Vi skulle kolla på tjejernas träning för att då tips och sedan skulle vi ha sammarbetsövningar, eftersom vi ska åka på läger tillsammans." Sa en av killarna och log mot oss. Skulle vi åka tillsammans med Melkers lag på läger? Han måste skämta. "Aha! Men tjejer, vi ses där ute om 1 minut. Fotbollsplanerna längst bort." Dem som var klara, gick redan iväg, medans dem som var kvar, fort knöt skorna. Jag knäppte på mina benskydd och drog sedan upp strumporna över dem. Jag knöt mina skor och hängde sedan min stora väska på axeln.
"Vanessa och Melker. Ni blir ett par." Sade tränaren och jag suckade djupt. Varför?! Aldrig när vi var tillsammans fick vi vara tillsamman på övningar men nu när vi inte var tillsammans längre, skulle vi får vara tillsammans på övningar då? När alla fått sina par, så fick vi instucktioner om vad vi skulle göra. Vi skulle ha en boll mellan oss som vi sedan skulle få ner till fötterna och hålla den i luften medans vi skulle ta oss över till andra sidan så snabbt som möjligt. Att det var en tävling, fick alla att bli exalterade. Jag och Melker ställde oss med bollen tryckt mot våra magar. Vi trodde att det kunde vara lättast att få ner bollen till fötterna genom att ta det den vägen. Våra tränare visslade i visselpiporna och vi försökte snabbt att få ner bollen till fötterna genom att jag följde med bollen hela vägen ner till Melkers fötter. Jag reste mig upp så att jag stog på fötterna och sprang sedan iväg en bit. Melker sköt iväg bollen och jag tog imot den med bröstet och fångde den sedan med foten igen och passade iväg den till Melker. Så fortsatte vi tills vi var klara.
‘’ Vinnarna är Melker och Vanessa! Ni hade en otroligt bra teknik och klarade det precis som vi ville att ni skulle göra det. Ni två kommer verkligen att bli i samma par fler gånger!’’ sa killarnas ena tränare fascinerat. Det hade varit helt okej att vara i samma par som Melker, vi hade varit så fokuserade på fotbollen så vi hade nästan varit vänner. Egentligen så kan vi vara vänner, jag förstår inte vad det är jag tycker är så jobbigt. Jag hade inga känslor kvar känner jag nu, så mitt liv är inte så hemskt som jag har fått det till att vara. Melker höll fram händerna i ett tecken att vi skulle göra give me five. Jag slog ihop mina händer med hans och log mot honom. ‘’ Vi kan vara vänner va? Vi var så bra vänner innan, så varför ska det försvinna nu.’’ sa jag och kollade på Melker. Han nickade och kramade om mig. Jag kramade honom tillbaka och sen så samlades vi alla runt om tränarna. Vi skulle vara i med den kille vi var med nu och sedan skulle ett par vara med till, så vi skulle vi fyra personer i varje lag. Vi skulle stå i en fyrkant med ganska stora mellanrum mellan varje person. Vi skulle passa bollarna i raka, hårda och snygga passningar till varandra. Jag och Melker fick Emma och Johannes i vårat lag också. Vi alla fyra var topp eller mittfältare på matcherna, så vi var inte så jätte vana med att passa så mycket, eftersom vi mest skulle göra mål och springa med bollen mot mål. Men passa var vi tvugna att göra, så vi skulle nog klara det ganska bra. När vi var klara med detta, så skulle vi springa några varv runt om fotbollsplanerna och sedan så skulle vi få spela en match killarna mot tjejerna.
Min fot värkte efter alla passningar och sedan springandet. Mina tränare märkte det eftersom att jag haltade fram. ‘’ Är det foten Butler?’’ frågade Thomas, min tränare.
Jag flinade. ‘’ Ja, men det är inte så mycket!’’
Thomas vinkade dit min andra tränare Peter. Dem två pratade lite tyst med varandra och sedan så berättade dem att jag inte fick lov att spela matchen nu, så jag skulle gå upp och byta om och sedan komma ner här så dem fick kolla på min fot. Det var inte lönt att argumentera mot dem, så jag gjorde som dem sa.
‘’ Din fot är väldigt svullen. Så lägg is på den och gör inget ansträngande med foten. Inga klackskor och inga springrundor." Sa Peter och log mot mig. Matchen var slut mellan tjejerna och killarna och det slutade med att tjejerna vann. "Jag kan inte fatta att vi vann! Och så hade vi inte ens med dig i matchen Nessa!!" Sa Emma och kramade om mig. Jag kramade henne tillbaka. Min mobil plingade till i handen och det var ett sms.
Från: Broooor<3
"Vi hämtar dig nu. See ya! Puss <3"
Jag vinkade till alla och vände mig om och började gå haltandes mot parkeringen. Mycket väl så stog Justins svarta bil där. Jag öppnade dörren till baksätet och satte mig. På den andra sidan satt Chaz och flinade mot mig. Jag flinade tillbaka och såg hur Emma kom springandes mot bilen. Jag sa åt Justin att vänta och öppnade bildörren och såg hur Emma saktade ner och hur dem två lagen, både kill och tjej laget, kom efter henne. Fast dem gick skrattandes en bit bakom. "Vill du med hem till Melker tror jag att det var, alla ska dit och kolla film och käka pizza?" Jag höll upp ett finger som ett tecken på vänta och gick sedan mot bilen igen och öppnade dörren till passagerar sätet. "Jag följer med hem till Melker och kollar film ch käkar pizza. Jag vet inte när jag kommer hem, det kan hända att jag sover hos någon av tjejerna. Men jag hör av mig. Kan du berätta för mamma och pappa? Och hälsa att jag lovar att umgås med dem imorgon innan jag åker med Justin till Los Angeles på lördag?" Sa jag och tog sedan ett djupt andetag efteråt. Jag hade verkligen pratar snabbt. " Jag berättar för dem. Ha så roligt och gör inget du kommer att ångra sen." Jag kramade om honom och sträckte mig över honom och kramade om Justin. När jag tog min väska i baksätet drog Chaz tag i mina armar så jag trillade rakt ner med huvudet i sätet. "Ska du lämna mig alldeles ensam med dem två galningarna? Du är ju fan inte klok." Sa Chaz och putade med läppen. "Det är du som inte är klok, hjärtat. Lycka till, jag bryr mig inte! Puss" sa jag och reste mig upp och tog min väska. När jag stängt dörren vände jag mig om och gick mot den stora klungan.
Alla visade sina kort från skolan närbild gick pp bussen. Jag som gick först satte mig snabbt ner i mitten när vi kom längst bak i bussen. Några tjejer tog plats bredvid mig och Emma ställde sig framför mig och jag reste mig upp. Hon satte sig ner och jag satte mig snabbt ner i hennes knä. Resten satte sig i knä pp varandra så vi alla fick plats på dem 20 sätena i den delen av bussen som var längst bak. Det dröjde inte så långtid förens bussen bromsade och kag flög framåt i gången på alla väskor. Men det slutade inte där utan jag gled från väskorna och gled ner dör trappsteget med huvudet. Jag skrattade så mycket att tårarna rann ner för kinderna när jag stannade. "Gud!! Vanessa!! Hur gick det?!" Sa dem flesta medans några sa: "Jag förstår inte hur du lyckades få det på film Melker." Jag satte mig snabbt upp och skrattade fortfarande väldigt mycket. Dem andra måste ha trott att jag grät, när jag satt där med tårar forsandes ner för kinderna och munnen vidöppen samtidigt som jag skrattade ljudlöst. Men jag grät inte, utan jag skrattade, väldigt mycket.
När vi kom innanför dörren hos Melker, så hade videon gått om och om igen säkert tjugo gånger. Ingen kunde låta bli att skratta när videon spelades och allas skratt hördes. Jag var lite öm i nacken, men jag hade haft väldigt roligt när jag gled över allas fotbollsväskor och sedan ner pp golvet. Jag hade även lyckats att få alla att skratta ett gott skratt.
Paranormal Activity's eftertexterna rullade ner för skärmen samtidigt som någon enstaka åt i sig dem sista bitarna pizza. Jag hade skinka, svamp och annans fast i hela min tandställning, eftersom jag inte vågade gå pp toaletten. Filmen hade varit något av det läskigaste jag någonsin sett. Jag kollade nästan aldrig på skräckfilmer. Jag har gjort det någon gång med Ryan eller Melker, men efteråt har jag varit så rädd att jag inte vågat sova i mörka rum eller vara själv i mörka rum. Men det brukade sluta efter några dagar. Jag såg hur en efter en somnade, alla utom jag sov efter ett tag. Jaha, vad skulle jag göra nu? Men det dröjde inte så länge förens även jag sov.:)))))
Jag är så ledsen..
WHAT ABOUT LOVE-6
Tillsammans med Mabel och Zara gick jag igenom korridoren där Melker hade sitt skåp. Jag kollade rakt fram och möttes av Melker som tryckte in "kompisen" i skåpet. Deras tungor var i varandras halsar och dem såg ut att äta upp varandra. Så äckligt.
Jag kan inte fatta att jag var den personen en gång. Personen som stog tryckt mot Melkers skåp med tungorna i varandras halsar. Eleverna måste ha tyckt det var äckligt att se, lika äckligt som jag tycker att det är.
Jag begravde mitt äcklade ansiktsuttryck i mitt egna skåp och kände ett litet sting av avundsjuka ändå.Jag kan inte säga att jag saknade honom, men jag var bara avundsjuk.
"Vanessa, kommer du?" Frågade Mabel och lutade sig mot grannskåpet.
"Alldeles strax", mumlade jag som svar, fortfarande med näsan djupt begraven bland mina läroböcker."Vanessa, vi börjar om två minuter och det tar minst två minuter att gå dit, så snälla snabba dig!" Sa Mabel.
"Gå i för väg då!" Sa jag kanske en aning för surt. Det var ite meningen att bli sur på henne. Det var ju Melker jag var sur på."Förlåt. Jag är bara så sur på Melker." Sa jag. Jag plockade ut mina böcker och stängde sedan igen skåpet. Vi började gå i samma riktning som Melker hade sitt skåp. Fortfarande stog dem med tungorna i varandras halsar och höll på att äta upp varandra. "Jag vet Nessa! Men det kommer bli bra! Han var en idiot."
Vi gick förbi Melker och hans tjej i ett snabbt tempo, vi började om mindre än en minut och det tog minst en minut att gå till klassrummet.
"Wow! Butler! Din röv är ju hetare än hetast." Ropade en av Melkers kompis. Jag vet inte vad han heter, eftersom Melker aldrig lät mig träffa hans killkompisar. "Håll käften." Ropade jag. "Dem retas bara", tröstade Mabel.
"Äsch". Sa jag och skyndade mig in i klassrummet.
"Ni är sena", röt Mrs.Donavan och glodde argt på oss.
"Åh kom igen, det var bara en minut." Suckade Mabel och slog sig ned vid det första bordet. Jag sjönk snabbt ner bredvid henne.
Mina tankar gick på högvarv under hela lektionen. Varför hade Melker gått vidare så snabbt? Eller var hon bara en av hans alla tjejer? Hade dem kanske varit ihop innan vi gjorde slut också? Det skulle inte bli en chock för mig direkt. Eftersom Melker alltid har varit klassad som playern på skolan. Jag suckade högt och försökte koncentrera mig på vad vår mattelärare sa.
"Vanessa! Om du kunde koncentrera dig, så skulle jag bli väldigt glad." Utbrast min matte lärare högt. "Förlåt"mumlade jag och kollade ner i matteboken, där alla tal bara virrade omkring. Jag borde ju vara glad över stt ha gjort slut med honom. Eller glad och glad.. Men jag borde inte vara såhär ledsen.
"Men Vanessa! Hörde du inte vad jag sa? Koncentrera dig!! Ut från mitt klassrum nu! Direkt!" Röt hon. Jag packade ihop mina saker och reste mig upp. Jag kände allas blickar bränna i min rygg. Jag stängde dörren efter mig och såg hur Ryans klass kom ut från klassrummet mitt över vårat. Detta händer inte bara. Jag satte mig ner på golvet utanför klassrummet och kollade rakt fram. Det tog inte så lång tis förens jag kände två händer på mina knä. Jag kollade upp och såg Ryan. "Varför är du inte på lektion?" Sa han och kollade min rakt in i ögonen. "Hon slängde ut mig för att jag inte koncentrerade mig." Ryan kollade på mig. "Koncentrerade du dig?" Jag skakade på huvudet. "Nej det gjorde jag inte. Men hon brukar inte slänga ut oss."
Min klass kom utspringandda från klassrummet en halvtimme senare. Vi hade bara en lektion kvar, vilket var en väldigt kort svenska lektion. 30 minuter. Sedan skulle vi sluta för dagen. Efter skolan skulle jag egentligen följt med Zara och Mabel och handlat avslutningsklänning, men dem hade fått förhinder, så vi skulle fixa det till helgen. Justin skulle hämta mig och sedan skulle vi åka och fika. Vi hade träffats väldigt ofta, bara för att prata om Selena och Melker. Det har skönt, att ha någon att prata med. Även fast Justin kanske inte förstod, så hade han också ett förhållande som var på hal is. Men eftersom jag inte hade något förhållande med Melker längre, så pratade vi mer om Selena.
Jag öppnade dörren till Justins svarta bil. "Hej!" Sa jag och satte mig ner i sätet. Jag kommer aldrig sluta förundras över hur mjuka sätena här i hans bil. "Hej! Har du haft det bra idag?" Jag skakade på huvudet. "Nej! Min matte lärare slängde ut mig eftersom jag inte koncentrerade mig."
"Lärarna är lika hårda fortfarande märker jag." Sa Justin och flinade. "Om dem är. Är det inte konstigt att inte gå i skolan?" Frågade jag. Justin ryckte på axlarna men behöll ögonen på vägen. "Jo, men samtidigt så är det väldigt skönt! Men jag har faktiskt gått ut skolan, en privatlärare var med mig under turnén och jag gick ut skolan." Jag nickade importerat. Jag trodde faktiskt inte att han hade haft en privatlärare med sig, men det hade han haft.
Vi satt på ett mysigt fik i utkanten av Stratford. Det var bara vi och ett äldre par här. "Har bestämt hur du ska göra med Selena?" Frågade jag och kollade på Justin. "Ja. Jag tycker inte det är rättvist för någon av oss att jag inte berättar att jag inte har några känslor längre. Så jag hade tänkt åka till helgen. Så om du fortfarande vill följa med så åker vi på fredag. Det blir bara du och jag. Ryan och Chaz ska på något läger." Jag nickade. Det var klart att jag skulle stötta honom genom att följa med. "Klart att jag följer med!! Det blir roligt." Justin nickade och log lite lätt mot mig. "Hur känns allting i skolan nu? Med Melker och tjejen?" Frågade Justin. Han log lite lätt mot mig. Jag satte försiktigt ner min frappe på bordet. "Jag får helt ont i magen och blir avundsjuk när jag ser dem. Jag vet inte varför. Det borde ju vara skönt att ha gjort slut med honom. Jag ångrar mig inte alls, men jag förstår inte varför jag blir så avundsjuk." Justin ryckte på axlarna. "Jag förstår precis hur du känner! Men jag vet tyvärr inte varför man känner så." Jag log mot Justin.
En och en halv timme senare lämnade Justin mig på träningen. "Vi hörs ikväll. Smsa när du kommer hem. Och tveka inte att ringa om du vill ha skjuts. Jag fixar flyg och sådant nu och smsar om tiderna senare." Jag log mot Justin och kramade om honom och sedan så öppnade jag bildörren och stängde den efter mig. Jag började gå mot byggnaden i mitten av hela idrottsplatsen. Musiken dunkade så att fönsterna skakade när jag öppnade dörren. Var det tjejerna i mitt lag som spelade så hög musik? Jag gick mot vårat omklädningsrum och mycket väl var det dem. Tjejerna flög upp och kramade om mig. Någon sänkte musiken ett snäpp för att vi skulle kunna prata. "Du luktar kille." Sa Emma i mitt lag. Jag log mot henne samtidigt som jag drog av mig mina tajta shorts och tog på mig mina tränings shorts. "Det kanske jag gör." Sa jag och flinade mot allas nyfikna blickar. Jag drog av mig min tröja i samma stund som dörren öppnades. Där utanför stog alla killarna från P:95.
___________________________________________________________________________________________
What?! Gud vad pinsamt!!
En vecka har dte gått utan kapitel, förlåt <3
Vad hoppas ni händer i nästa kapitel?
Dagens fråga: Vad skulle ni ta med er till en öde ö?
Mitt svar: Min iPhone helt klart!! '
