BESVIKEN
Okej! Tror inte ni att jag ser att ni läst det senaste kapitlet?! Jo det gör jag ska jag tala om! Faktiskt så tycker jag inte att det är så roligt, att skriva till läsare, som mindre en hälften kommenterar! Kan inte alla lämna en kommentar? Så svårt är det inte! Jag lägger 2-10 timmar MINST på ett kapitel! Och det tar ungefär 30-60 sekunder att skriva en kommentar. 2-5 minuter om man ska skriva en motiverad kommentar! Vilket jag helst vill ha! Iallafall, jag blir ledsen! Att jag inte får några kommentarer! Så snälla, lämna en motiverad kommentar! Jag har fått TVÅ och det har legat ute sedan i går!
Puss ❤❤
74- OH MY GOD!
@bellajones
'' love u 2 bestie <3 @justinbieber babe ''
Justin skrattade bredvid mig. ''Babe.'' Jag fnittrade. ''Baby.'' Jag lade min dator bredvid mig och lutade mig mot Justin. Han lade sin dator bredvid honom. Vi kollade in i varandras ögon en lång stund. För att Justin sedan lade handen på min kind och drog mig mot honom. Våra läppar möttes för att sedan arbeta med varandra.
_________________________________________________________________________________'
Nästa morgon när jag vaknade, var redan Justin och Jazzy vakna. Dem låg och kollade på Nickelodeon som visade Svampbob Fyrkant. Jag hade sin mobil i handen och satt och skrev något. Jag tog min mobil och kollade klockan. 12:00. Jag hade verkligen fått sova ut inatt. Jag klickade mig in på instagram och såg att Justin lagt upp ett foto för mindre än fem sekunder sedan. En bild på sängen. Fotändan och tv:en. Jag gillade den och bläddrade sedan lite på instagram. Det var inte så jätte mycket roligt som hänt. ''Godmorgon.'' sade Jazzy. Jag log mot henne och svarade samma sak tillbaka. Inte för att man kunde kalla detta morgon. '' Vad händer idag? '' frågade jag nyfiket. Justin skrattade. '' Först ska vi göra vid oss, sen ska vi äta och sedan ska vi till ett nöjesfält med hela crewet och sedan ikväll ska vi på fotboll. '' Jag skrattade förtjust till. '' Är det många karuseller på det nöjesfältet?'' frågade jag. Justin nickade. Jag flinade. Nu skulle det åkas karuseller.
Jazzy hade varit lika förtjust som mig, så vi hade snabbt gjort vid oss för att sedan gå ner och äta lunch Dem andra i crewet stog och väntade på oss i lobbyn. Så vi skyndade oss dit, då vi ätit klart. ''Så, cupcake, tycker du om att åka karuseller?'' Jag nickade mot Alfredo. '' Älskar! Åker allt.'' Alfredo kollade menande på Ryan Good. '' Kommer du åka en karusell med mig då?'' frågade Ryan. Jag nickade. '' Klart. Åker allt. Förutom kärleks tunneln. Sådant är så löjligt. Även fast jag och Nellie åkte den tillsammans. Alla kollade på oss med konstiga blickar när vi satt och skrattade och pratade. Precis som om vi var tillsammans. '' Alfredo fnös. ''Hon är upptagen.Verkligen. Förresten så pratade jag med henne för typ en halvtimme sedan, och du skulle ringa senare.'' Jag nickade som svar att jag skulle göra det.
Jag och Jazzy dansade i bilen när vi såg nöjesfältet. Det var så många höga karuseller. '' Jag ska åka den!'' skrek Jazzy när vi var påväg in. Kenny hade parkerat den bilen vi åkt i och sedna hade dem andra parkerat dem andra bilarna också. Så nu gick vi i samlat gäng allihopa. Förutom tjej dansarna som skulle iväg och shoppa istället. Dem sade att dem inte tyckte om karuseller och skulle istället shoppa på Victoria's Secret. Jazzy pekade på en ganska liten berg och dal bana. Jag nickade. '' Jag ska åka den! Är du på Fredo?'' sade jag högt och pekade på Extreme Fly, eller närmare bestämt 'klon'. Alfredo skakade på huvudet. '' Aldrig i hela mitt liv.'' Jag suckade. ''Vill du åka den då?'' frågade jag och pekade på Danger. Det var en klo även det, fast denna åker runt. Alfredo skakade på huvudet.
Vi hade alla fått våra åkband satta runt armen så det var bara för oss att börja åka så mycket vi ville. Vi delade upp oss, så vi inte gick alla tillsammans. Justin, jag, Jazzy, Jaxxo, Kenny, Alfredo, Ryan Good, Pattie, Alison, Jeremy, Michael och Marvin skulle gå tillsammans. Jag, Michael, Ryan och Marvin var vi fyra som åkte allt, så det passade att vi gick tillsammans. Alla andra i crewet, delade upp sig och sedan gick alla åt olika håll. Jazzy som satt på min höft, pekade på den lilla bergodal banan hon velat åka. Jag nickade och sade att vi skulle åka den till dem andra. Jaxon och Justin följde efter oss och ställde sig bredvid oss, i den lilla knön.
Jazzy och Jaxxo var väldigt glada efter deras lilla åktur i berg och dal banan. Dem hade fått åka alla dem karusellerna dem ville åka just nu, så istället, skulle vi andra få åka lite nu. Jag och Marvin gick och letade efter någon bra karusell att börja med. Inte någon som vi blev alltför yra i. Så vi valde en karusell, som var precis som 'flumeride' på Liseberg i Sverige. Stockar som åkte i vatten upp för en backe och sedan åkte runt lite, för att sedan åka ner för en ganska brant backe och sedan åka runt lite till och sedan ka ner för en riktigt brant backe. Jag älskar den som är på Liseberg, då jag varit där när jag var i Sverige hos mina kusiner. ''Den ska vi åka. Michael, Ryan, Fredo och Justin, ni är på va? Kenny, du också. Pattie? Allison? Jeremy? '' försökte jag. Tillslut slutade det md att jag, Justin, Alfredo, Ryan, Marvin och Michael ställde oss i kön som gick fort. Vi var sex stycken och man fick sitta högst sex stycken i en stock, så vi satte oss ner i en snabbt och sedan började vi åka. Jag satt längst fram,mellan Justin's ben och lutad mot hans bröstkorg och Justin lutade sig mot ryggstödet som var bakom honom. Sedan satt Ryan, Alfredo, Marvin och Michael i den ordningen ni läste. Dem hade det trångt där bak, men jag och Justin hade snabbt tagit platserna när framme. Då man blev som blötast längst fram. Vi åkte runt lite på vattnet och pratade samtidigt. '' Vem är det som spelar ikväll egentligen?'' frågade jag. Ryan log mot mig. '' Manchester United mot Liverpool.'' Jag himlade med ögonen. Killar och fotboll asså.
Det rann vatten från mina kläder och jag kände hur jag började frysa. Det hade sprutats vatten på oss i sista backen. Det var så kallt. '' Vi måste åka av oss allt vatten nu. Marvin, Danger va?'' Han nickade och vi alla gick bort mot det. Där träffade vi även resten av crewet. ''Nej men Bella! Vad har du gjort?'' frågade Scooter. Jag flinade. '' Flumeride du vet. Längst fram. Tipsar er inte om det.'' Alla skrattade. ''Ska du åka babe?'' frågade jag Justin. Han sken upp i ett leende när jag kallade honom babe. '' Skojar du med mig? Nej! Tänk om den bara lossnar? Nej usch!'' Jag flinade. ''Tack! Du vet jag ska åka den nu. Så det är jätte bra att du säger så.'' Justin flinade och vinkade sedan hejdå innan jag blev iväg dragen av Ryan. '' Du har inte tid att prata med honom. Du ser, ingen kö och det är bara att gå på.'' Jag skrattade åt honom och följde sedan efter honom upp för trapporna och satte mig bredvid Marvin. Vi var typ karusell kompisar. Tyckte om precis samma karuseller och åkte allt båda två. Karusellen fylldes snabbt. Men väntade lite med att åka. Jag hade inte hunnit ta på mig spännet, då karusellen inte ens var igång. Det var någon som stog och klyddade med någon biljett. Snabbt hoppade jag ut ur stolen och tog av mig mina oknytna converse och kallade på Justin, som kom och hämtade dem. Jag satte mig sedan i karusellen igen och drog ner spännet som satt övanför axlarna. Karusellen startades och den började gunga lite fram och tillbaka. Jag skrattade när den började åka snabbare och snabbare. Jag kollade ner på marken och såg flera stycken som peckade upp på den. Michael som satt mittemot mig, såg ut att ha panik. Han hade ett så skrämt ansiktsuttryck. Plötsligt åkte karusellen snabbare och den åkte nästan över helt, då den åkte upp mot himmeln. ''ÅH HERREGUD!'' skrek jag. Den var läskig. Men jag hade åkt värre. Karusellen åkte snabbt ner för att sedan åka på andra hållet, och nu gick den ett helt varv. Men stannade typ tio sekunder uppe på toppen. Den åkte några varv upp och ner och sedan saktade den ner. För att man skulle tro att den var slut. Men istället började den åka fortare och flera varv på rad runt om. Men sedan började den sakta ner. När jag klev ner för trappstegen, snurrade allt och jag höll på att trilla ihop. När Marvin fångade mig och bar mig bort till där Justin och dem andra stog. Jag sattes ner på en bänk där jag fick mina skor också. Men jag bara satt och försökte få bort all yrsel. Men jag brydde mig inte om att jag var så yr efter den, jag skulle åka den fler gånger. '' Det var så roligt!'' utbrast jag och flinade. Marvin instämde medans Michael och Ryan skakade på huvudet. Dem var så tråkiga alltså. Jag skulle iallafall åka den fler gånger.
________________________________________________________________________
När ni läser detta kommer jag vara iväg :D Det är måndag och jag kommer hem på onsdag eller torsdag :D<3
Kommentera så mycket ni bara kan!
73- So, you can go and find Jerry?
Tidigare kapitel:
Jag tryckte handen för hans mun. Han hade pratat oavbrutet i en halvtimme om hans fans. Hur mycket han älskade dem, hur mycket dem betydde för honom och allt. Jag hade sår i öronen. '' Tack Bella! Du räddade precis mina öron!'' utbrast Alfredo dramatiskt. Han hade alltid sin dramatiska åra i sig. '' Jag fattar Justin. Jag fattar. Kan vi inte bara gå och lägga oss? Alla! Ni ä så grymt irriterande just nu att det inte är sant.'' Var hade jag blivit så sur ifrån? Plötsligt kom jag på det. Jag kände det inom mig. Min mens. Den var påväg. Jag var alltid såhär dagen innan. '' Förlåt att jag är så sur. Men jag har liksom lite tjejgrejer.'' förklarade jag. Killarna kunde veta, jag brydde mig inte. Dem var min bröder och Justin min. Jag vet faktiskt inte vad han här. Men något iallafall. Dem nickade förtståendes. Vi gick alla in på toaletten och bortstade våra tänder och jag tvättade även av mig mitt smink medans dem andra fällde upp dem två färdig bäddade extra sängarna. Dem bäddade även soffan som var inne i det stora sovrummet. Jag tog en t-shirt ur Justin's väska och gick in på badrummet, där Justin var, och bytte tröja snabbt. Vi lade oss i sängarna allihopa. Niall och Zayn i varsin extra säng, Harry i soffan, Alfredo i sin säng och jag och Justin lade oss tillsammans i hans säng. Vi alla sade godnatt till varandra och somnade sedan.
_________________________________________________________________________________
Alla var vakna när jag vaknade morgonen efter. Det var liv i hela hotellrummet. Som vanligt hade Justin sovrum, badrum, vardagsrum och ett litet kök i sitt hotellrum. Som han även delade med Alfredo den här gången. Oftast bodde Justin själv, men det hände ju att han bodde tillsammans med Fredo eller någon annan. Men alltid när jag varit med så hade det bara varit jag och Justin som bott på hotellrummet.
Jag drog på mig mina underkläder och satte sedan på mig mitt vita linne och mina gråa mjukisbyxor. Jag brydde mig inte om att jag hade rufsigt hår eller var osminkad. Dem hade sett mig utan smink innan och verkligen i ruffsigt hår. Jag gick ut ur badrummet och gick den korta biten mellan badrummet och det lilla köket där killarna var. Det var frukost uppdukat på hela bordet. Mackor, pannkakor, melon, jordgubbar, juice var bara lite av allt. Det såg så gott ut. Men jag var inte hungrig, men det var jag iförsig aldrig. Det var jobbigt, att inte vara hungrig någon gång. '' Godmorgon.'' sade Niall glatt. Jag skakade på huvudet. ''Hur kan du vara så glad? Det är värsta dagen idag. På riktigt värsta dagen idag.'' En smärta låg i min mage. Jag kände så väl igen den. Mensvärk. Jag skulle inte vara glad på hela dagen. Och då jag inte tyckte om att ta tabletter, tyckte jag att det var onödigt att ta tablett. Det var ju inte så farligt. '' Vaknat på fel sida idag?'' frågade Alfredo. '' Om det bara var så.'' mumlade jag. '' Men du måste rycka upp dig nu. Vi ska ha live stream. '' utbrast Justin. Jag avfyrade ett leende mot honom. Han var så glad. '' Bara för att du ska få prata med dina fans ellerhur?'' Justin nickade och gick sedan iväg. För att komma tillbaka trettio sekunder efter med sin nerklottrade Macbook i handen. Han startade den. Jag kunde fortfarande, även fast jag själv hade en macbook, inte sluta förundras av hur snabb den var. Det tog nog sammanlagt en minut att starta datorn, skriva in lösenord och få upp internet. Justins dator var visst redan inne på Twitter. Då vi direkt kom in på hans Twitter. Det påminde mig om att jag inte varit inne på Twitter på länge. Jag tog upp Justin's mobil som låg bredvid datorn. Slog fort in lösenordskoden och gick sedan in på Twitter. Som vanligt var han även inne på mobilen, så jag loggade ut honom och loggade in på min egna. Mina mentions och meddelande var överfullt. Jag tryckte på mentions och fick upp en massa tweets.
@justinbiebersgirlfriend
"Hope you get well soon."
@biebahs
"You was so beutiful on stage yesterday."
Dem flesta vad snälla men klart att den fanns något hat också. Men dem löste jag inte ens. Fort skrev jag en ny tweet.
@bellajones
"Thank u! U are the best! <3 Love u all <3"
"Okej! Så vi hade väldigt tråkigt så vi bestämde oss för att göra en twitcam. Så fråga en massa frågor så svarar vi på allt." Jag blängde på Justin. Han var så korkad. Nu skulle alla ju fråga en massa privata frågor. Som vi var tvungna att svara på för att Justin sagt att vi skulle göra det, idiot. Frågor började direkt ösa in. Justin valde den längst ner och peckade på den. Vi anda nickade och Justin svarade. " Det är jag, Alfredo, Niall, Harry, Zayn och Bella." Frågor om hur det var med mig öste nu in. "Jag tar den." Skrattade jag. "Det är bättre med mig sötnos. Hur är det själv hjärtat?" Jag skrattade åt vem som skickade in en fråga. Nellie. Jag valde att svara på den senare. Istället så log jag in i kameran. En fråga som fick mig att tappa hakan kom in.
Den frågade om jag och Justin haft sex. Jag oekade på Justin och gjorde ett tecken på att jag skulle ta den. ''Jag såg frågan som kommit in precis. Du där, @comeandgetmejerry, har du haft sex själv? Förresten, ditt twitter-namn. Tror du verkligen att 'jerry' ska komma av sig själv och ha sex med dig?'' Justin tillsammans med dem andra killarna började skratta, hysteriskt. Direkt kom det in ett meddelande från @comeandgetmejerry. Hon frågade varför jag var så kaxig. Jag skrattade. '' Jag föddes kaxig. Tyvärr. Om det inte roar dig, så kan du väl gå och leta efter Jerry? Vad jag vet är han iallafall hos Justin, som sitter bredvid mig.'' Justin kollade på mig och flinade. Han visste att jag inte ville svara på frågor om vi haft sex. Det ville inte han heller.
Twitcamen var slut. Fansen hade frågat så mycket frågor att det inte var sant. Allt från om jag och Justin kunde göra en duett till att jag och Harry och Justin haft trekant. Dethade inte varit lätt att svara på, då jag skrattade alldeles för mycket. Just nu satt jag, tillsammans med Alfredo och Justin på flygplanet mot Manchester. Vi satt alla tre med varsin Macbook. Jag kollade Twitter, vilket Justin med gjorde, då det kom upp nya tweets från honom varannan minut. Alfredo twittrade även han, och lade upp en massa instagram bilder och allt. Fort skrev jag in en tweet.
@bellajones
'' Hello world, i've missed u ;) ''
Sedan började jag svara på tweets. En tweet från Justin kom in.
@justinbieber
'' @bellajones. I've missed u 2 ;) Love u bestie''
@bellajones
'' love u 2 bestie <3 @justinbieber babe ''
Justin skrattade bredvid mig. ''Babe.'' Jag fnittrade. ''Baby.'' Jag lade min dator bredvid mig och lutade mig mot Justin. Han lade sin dator bredvid honom. Vi kollade in i varandras ögon en lång stund. För att Justin sedan lade handen på min kind och drog mig mot honom. Våra läppar möttes för att sedan arbeta med varandra.
_____________________________________________________________________________
Äntligen uppe! :D Har blvit opererad idag igen :/.
Men kommentera iallafall! Massor! Ska sätta mig och svara på lite frågor nu. Så tidinställer nog inlägget till någon dag eller något :D <3
Puss <3
Ja!!
Nu går det att kommentera igen! Så kommentera på kapitel 72 två inlägg ner!
Hata!!
72- Come&Get It
''Jag har allting klart. Texten på ett papper och hur allt ska gå i mit huvud. Snälla Scooter. Du komme rinte bli besviken.'' försökte jag övertala. Jag gjorde hundvalpsögonen och putade med underläppen. Scooter himlade med ögonen. '' Varför Bella? Du vet att jag inte kan motstå det. Men okej. Men jag följer med.'' Jag nickade och gick sedan bort till Justin's loge. Där inne satt Justin, Alfredo, Niall, Zayn och Harry. Tio ögon vändes mot mig. '' Bella!'' utbrast Harry och reste sig snabbt upp ur soffan och drog in mig i hans famn. Jag skrattade hest. '' Jaja. Men crullis. Jag kan inte andas.'' Harry släppte mig snabbt och Niall tog över för att sedan låta Zayn krama mig. '' Hur har det varit i alla dessa månader?'' frågade Zayn nyfiket. Jag tog ett djupt andetag. '' Hemskt. Dem har tappat hoppet för mig. Men min psykolog liksom har halft hopp för mig. Dem berättade för mig igår att jag får komma hem om två veckor. Men sköterskorna, tror jag kommer behöva komma tillbaka igen. Jag har väl inte blivit riktigt bra enligt dem. Vilket jag inte har. Dem jag är på samma våning som är skumma. Självmordtänkarna och knarkarna. Visst jag ligger ju på självmordstänkare avelningen för en anledning, för att jag liksom tänker så själv. Men jag vill ändå inte vara där. Knarkarna håller på att fråga mig hela tiden och jag vill röka på när dem kommer ut därifrån och flera killar på våningen taffasar och raggar. En kille frågar mig minst tio gånger i timmen om jag vill ligga. Så det är inte paradiset där. Mer helvetet. Och maten ska vi inte snacka om. Usch. Den suger. Jag har inte ätit sedan typ juli förra året. Alltså ätit på riktigt. Jag slänger antingen maten i smyg eller så äter jag bara ytterst lite.'' Killarna grimaserade och Harry fick ett beskyddande ansikts uttryck. Han var som min storebror. '' Jag ska allt följa med dig dit och ta ett snack med alla dem där killarna. Dem är idioter '' Jag skakade på huvudet. '' Jag får inte ha besökare.'' Niall avbröt Harry från att svara mig. '' Men imed du inte ätit på sååå länge, ska vi till Mc Donalds typ nu. Eller var du nu vill min kompis.'' Jag skrattade och skakade på huvudet. Alla killarna nickade instämmande. '' Jag tänker inte sitta inne på donken. Vi får ta med maten istället. Vem ve vad som händer med mig när alla tjejer ser att jag sitter med Justin Bieber och One Direction.'' Alfredo fnös. '' Och såklart den stooora Alfredo Flores. Wow. Jag är ett stort fan! Kan jag få autograf?'' spelade jag. Alfredo log nöjt. '' Såklart sötnos.'' härmade han Justin. Justin sade så till alla sina fans. Kallade dem saker. Sötnos, hjärtat, gumman och babe med flera.
Som Niall bestämt, hade vi åkt till Mc Donalds. Men som jag bestämt hade vi tagit Drive Thru:en. Eller McDrive som Mc Donalds döpt det till. Just nu satt vi alla i bilen påväg till studion med en massa mat. Scooter skulle möta upp oss i studion. Medans Kenny körde oss. Det var sex stycken säten i den här bilen medans vi var sju. Så jag hade fått ta platsen i Justin's knä. Då killarna insisterat att det skulle vara bögigt om dem satt i varandras knä. Så jag hade gjort det, för att killarna inte skulle ha tankar på att dem var bögiga. Kenny stannade bilen och drog ut nyckeln. Jag öppnade fort dörren och kom snabbt ut. Hela bilen luktade Mc Donalds och den doften var något av det äckligaste jag vet. Det värsta som finns. På riktigt. Jag fick en påse i handen som jag skulle bära. Vi hade köpt mat till en hel armé. Killarna hade bara beställt och beställt. Jag har ingen aning om vem som skulle äta det. Och drickor skulle vi inte tala om. Tre cola, två fanta, en fanta exotic, tre vatten och en äpple juice. Jag menar, kom igen? Vem skulle dricka det? Jag drack högst en läsk. Högst. Men killarna kanske kunde dricka hur mycket som helst inte vet jag.
Inne i studion, satt Scooter tillsammans med en kille. Han presenterade sig ganska fort som Mike. Han var producent och skulle hjälpa mig. Jag gav hela blocket, där jag kladdat ner en massa låtar, till Scooter. Han log tacksamt mot mig och gjorde en gest att jag skulle gå till killarna och äta. Jag började rota fram mina nuggets, curry sås och mellan pommes. Det gick ganska låmgsamt att äta. '' Vi ska inte vara här hela natten. Så hopp skutt in i båset med dig och börja sjunga. '' Scooter nickade mot båset. Jag reste mig upp med min läsk i handen och tog mina pommes och mobil i andra handen. Min vita iPhone 4s var ännu en gång spräckt, fast denna gång på baksidan. En dag när jag haft väldigt tråkigt på hemmet och fått ha min mobil, hade jag fyllt i alla sprickorna med tuschpennor. Det hade blivit riktigt coolt. Scooter hade visst redan valt musik till låten, då det började spelas en bakgrundsmusik i dem stora hörlurarna jag hade. Mitt papper framför mig, visade när jag skulle börja sjunga.
LYSSNA OM NI VILL MEDANS NEDANSTÅENDE LÄSES.
''When you're ready come and get it
When you're ready come and get it
Na na na na
Na na na na
Na na na na
When you're ready
When you're ready
When you're ready come and get it
Na na na na
Na na na na
Na na na na
You ain't gotta worry, it's an open invitation
I'll be sittin' right here, real patient
All day, all night, I'll be waitin' standby
Can't stop because I love it, hate the way I love you
All day, all night, maybe I'm addicted for life, no lie.
I'm not too shy to show I love you, I got no regrets.
I love you much, too much to hide you, this love ain't finished yet.
This love ain't finished yet…
So baby whenever you're ready…''
Det kändes s bra, såbra att få sjunga igen. Att få ta alla dem höga tonerna, utan att dem bröts. Låten fick vi klar sjungen på mindre än en timme. Vi ändrade rätt mycket, men annars var den klar. Mike skulle bara fixa det sista för att vi sedan skulle få den med oss hem på ett USB. Klockan var runt halv två på natten. Men för en gångs skull, var jag inte trött. Jag var pigg. Riktigt pigg. Något Justin inte verkade vara. Han hade somnat i soffan för en halvtimme sedan. Alfredo var pigg som vanligt och det var även Niall. Zayn och Harry halvsov i två fåtöljer. Men det var inget jag och Alfredo brydde oss om. Vi skrattade, pratade och sprang runt. Vi försökte göra allt för att Justin skulle vakna, då vi båda verkligen älskade att retas med honom. Men plötsligt började min låt spelas. Mig egen inspelade låt. Jag var så stolt. Visst hade jag gjort en hel skiva innan. Men denna låten var annorlunda. Jag var så nöjd med den.
Jag började sjunga med samtidigt som jag och Alfredo dansade en löjlig dans. Scooter satt uppe med sin mobil i handen och filmade oss. Vi var verkligen helt galna. ''Vad fan.'' utbrast Justin och tryckte ner huvudet i soffan. Jag skuttade fram mot honom och satte mig på han rygg. Med benen på vardera sida om honom. Justin vändes sig smidigt om, så jag istället satt på hans mage. Vi log mot varandra. Jag flyttade min blick från hans ögon till hans näsa och tillslut hans läppar. Åh vad jag saknar dem tryckta mot mina. Jag saknar hela honom. Jag ska aldrig mer göra samma misstag. Släppa någon jag inte vill släppa. Jag älskar fortfarande honom. Min Justin.
OM NI VILL, FÅR NI STÄNGA AV MUSIKEN. MEN OM NI VILL FORTSÄTTA LYSSNA, VARSÅGODA ;)
Bilen stannade utanför hotellet. Snabbt gick vi alla ut ur bilen och in i hotellet. Fansen hade gjort läger utanför. Med tält, filtar, sovsäckar mer mera. Alla låg tillsammans. Men dem vaknade inte av bilen. Vilket var skönt. Justin tog ett snabbt foto på lägert och sedan gick han också in på hotellet. Niall, Zayn och Harry skulle sova i Justin's och Alfredos hotellrum dem delade på. Där även jag skulle sova. Min resväska var redan där uppe. Snabbt kom vi upp på våning åtta där deras hotellrum. Vi gick in där alla sex. Som vanligt, såg det ut som ett bombnedslag. Och då hade dem bara sovit här en natt. Då ska ni fatta hur det ser ut i turné bussen. Helt hemskt. Så stökigt att det inte är sant. Vi alla var pigga, så vi satte oss i sofforna. '' Hur går det med Nellie? '' frågade jag Fredo. Jag hade inte träffat henne på jätte länge. I början fick jag ha besökare men när jag sedan blev värre och värre hela tiden, fick jag inte ha besökare längre. '' Det vet du väl.'' flinade Fredo. Jag skakade på huvudet och suckade. '' Nej fakstiskt inte. Vi har int träffats på typ två och en halv månad. Vi träffades i början men sedan när jag gjorde att jag inte fick ta emot besökre längre, kunde vi ju inte träffas. Detta är den första gången jag fått vara utanför dörrarna på hemmet. Jag har som mest fått t ute på balkongen tillsammans med en vakt och en sjuksköterska. Då dem väl trodde jag skulle hoppa ner från balkongen om jag var själv. '' Fredo's leende hade slocknat. ''Vi har typ glidit ifrån varandra.'' Jag suckade men fick sedan allvar i rösten. '' Låt henne inte gå! Vad du än gör, gör inte slut med henne!'' Fredo nickade. '' Vad var det som gjorde att du inte fick ta emot besökare egentligen?'' frågade Harry. Jag tog ett djupt andetag och började sedan berätta. '' Jag hade planerat allting i detalj. Hur det skulle gå till, när och hur jag skulle göra för att sjuksköterkorna skulle vara utanför mitt tråkiga rum. Jag hade berättat att jag skulle ta ett bad så jag fyllde på badkaret med vatten. Sjuksköterskorna är så dumma, att dem trodde mig. Jag skulle precis göra det. När en sjuksköterska kom. Hon såg vad jag tänke göra och drog genast upp mitt huvud ur vattnet, då jag precis skulle hålla det kvar där nere. Hon kallade på vakter och min psykolog kom och försökte tala med mig. Men jag var liksom knäckt inombords, igen. För jag hade inte lyckats. Precis som förra gången jag förökte så hade jag liksom inte lyckats gå hela vägen. För jag ville liksom verkligen dö båda dem två gångerna. Att Nellie och Marcus behövde ta tag i mig och slå mig, för att få ut mig ur min trans, min bubbla. Det är liksom inte jag. Det är inte jag som försöker ta självmord två gånger.'' Jag var inne i tankarna igen. Vilket Justin nog märkte då han tog tag i mina axlar och skakade mig. Jag kom ut ur det. Men för att Justin skulle vara säker på det, började han tala med mig. Om allt möjligt. Allt från min låt till hur mycket han älskade sina fans. Jag tryckte handen för hans mun. Han hade pratat oavbrutet i en halvtimme om hans fans. Hur mycket han älskade dem, hur mycket dem betydde för honom och allt. Jag hade sår i öronen. '' Tack Bella! Du räddade precis mina öron!'' utbrast Alfredo dramatiskt. Han hade alltid sin dramatiska åra i sig. '' Jag fattar Justin. Jag fattar. Kan vi inte bara gå och lägga oss? Alla! Ni ä så grymt irriterande just nu att det inte är sant.'' Var hade jag blivit så sur ifrån? Plötsligt kom jag på det. Jag kände det inom mig. Min mens. Den var påväg. Jag var alltid såhär dagen innan. '' Förlåt att jag är så sur. Men jag har liksom lite tjejgrejer.'' förklarade jag. Killarna kunde veta, jag brydde mig inte. Dem var min bröder och Justin min. Jag vet faktiskt inte vad han här. Men något iallafall. Dem nickade förtståendes. Vi gick alla in på toaletten och bortstade våra tänder och jag tvättade även av mig mitt smink medans dem andra fällde upp dem två färdig bäddade extra sängarna. Dem bäddade även soffan som var inne i det stora sovrummet. Jag tog en t-shirt ur Justin's väska och gick in på badrummet, där Justin var, och bytte tröja snabbt. Vi lade oss i sängarna allihopa. Niall och Zayn i varsin extra säng, Harry i soffan, Alfredo i sin säng och jag och Justin lade oss tillsammans i hans säng. Vi alla sade godnatt till varandra och somnade sedan.
__________________________________________________________________________________
<3 <3 <3
Vad tror ni händer? vad vill ni ska hända? Koooommentera :D
Puss :D
haha
71- Nothing Like Us
Planet landade. Jag och Jasmine bytade nummer och gick sedan ut ur planet ocg genom tunneln tillsammans. Vi visade våra pass, hämtade våra väskor tillsammans och gick sedan ut till ankomst hallen. Jag såg mig om för att se om jag såg honom. Vilket jag gjorde fort. Jag kramade Jasmine och vi lovade varandra att ta kontakt med varandra. Hon önskade mig även lycka till. Då jag berättat allt om Justin och vad som händer i mitt liv just nu. Vi skildes åt och mina steg styrdes till Justin. Han öppnade sina armar när han såg mig och jag gick rakt in i dem och kände tryggheten komma över mig. Jag var säker här och skulle aldrig lämna honom. Aldrig lämna världen. För jag skulle leva med honom.
_____________________________________________________________________________
Att vara i hans armar igen var underbart. Jag var säker. Hans armar var hårt spända runt mig. '' Du förstår inte hur mycket jag har saknat dig.'' mumlade Justin mot mitt hår. Jag tryckte mig hårdare mot honom. '' Inget emot vad jag saknat dig.'' Kenny tog tag i Justin's arm. '' Vi kommer komma försent till konserten. Vi måste åka nu. Ni kan prata i bilen istället.'' Vi drog oss inte riktigt ifrån varandra. Utan Justin virade sin arm runt min midja. Antagligen kände han alla mina ben, hur mycket dem stack ut. Då han grimaserade. '' Babe, du har gått ner så mycketi vikt.'' mumlade han mot mitt hår. Jag nickade. Ja det hade jag verkligen. Jag åt aldrig, så det var inte så konstigt.
'' Hur har det varit på hemmet?'' frågade Justin osäkert. Jag nickade. '' Jag bor på samma våning som en massa självmordstänkare, vilket jag själv också är, och där bor även knarkarna. Dem är läskiga.'' Jag såg hur Justin ryckte till när jag sade knarkare. Han hade väl inte...? '' Säger dem när du kommer få komma ut därifrån?'' frågade Justin osäkert. Jag nickade. '' Ja! Dem berättade för mig igår att jag gjort mycket framsteg och kommer få åka hem om två veckor. Fatta Justin. Två veckor. Jag kan knappt berga mig. Jag har så mycket låtar som jag vill spela in. Särskilt en. Alltså jag vill spela in den nu.'' Justin fick en fundersam blick och sken sedan upp i ett leende. '' Det kan du! Vi kan åka till studion direkt efter konserten idag. Vi åker inte vidare idag utan har en konsert till i Dublin imorgon. Men i övermorgon åker vi till Manchester.'' Jag nickade glatt Det ville jag verkligen. Bilen stannade utanför arenan i Dublin. Jag och Justin hoppade ut ur bilen och fick skynda oss in. Justin skulle gå på om en halvtimme. Tay hade redan börjat värma upp publicken. Jag följde med Justin in i omklädnings rummet, där han drog av sig sina byxor för att ta på sig sina vita scenbyxor. Sedan bytte han linne, till ett nytt vitt och tog sedan sin kavaj i handen. Jag tog den medans vi gick ut till dem andra. Justin fick sin mick satt på sig och dem fixade ljudet och sådant. Medans dem gjort det, hade jag fått hundratals kramar. Fredo hade blivit galen, Pattie hade börjat gråta, Scooter hade inte velat släppa mig och så fortsatte det så. Pattie berättade att hon varit så orolig för mig, inte kunnat sluta tänka på mig. Att det varit så jobbigt att behöva läsa i tidningen att jag lagts in på hem, att jag försökt ta självmord med mera. Scooter berättade även han att han varit orolig, otroligt orolig. Och Fredo skulle klart inte vara sämst. Han berätta att han inte orkade med Justin's depp längre och att han varit orolig för mig. Folk hade varit oroliga för mig, dem bryr sig. Det värmde. Alla var inte känslokalla.
Justin vinkade hejdå för att sedan åka ut över publicken i sina vingar. Alla blev som galna och hoppade och skrek extra mycket. All Around The World, Love Me Like You Do, Take You, She Don't Like The Lights och Believe blev igenom sjugna ganska snabbt. Fansen var så glada. Så glada. Jag var glad. Glad över att vara tillbaka. Tillbaka där jag skulle vara. Med Justin, ståendes bakom scen. Jag märkte att Justin rört om lite i låt schemat. Antagligen för att han, påhittig som han är, tyckte det var tråkigt att sjunga alla låtar i ett schema. Musiken till One Less Lonley Girl började spelas. Men Alison kom inte med någon tjej. Utan tog tag i min hand och drog mig mot scenen där två dansare stog och väntade på mig. Jag skakade på huvudet och försökte backa. Men allt dem gjorde var att dra med sig mig ut på scen och leda mig till den maffiga 'stolen'. Justin kom gåendes mot mig, med ett leende på läpparn och sjöng refrängen. Jag fick en kranss satt på mitt huvud och Justin sjöng klart låten, medans han smekte mig på kinden.
Jag log mot honom. '' Bella allihopa!'' ropade han ut i mikrofonen när låten var slut. Vi sprang hand i hand bakom scenen. Väl där bakom slog jag till Justin på armen. '' Varför tog jag chansen från ett fan?'' Justin skrattade och skakade på huvudet mot mig. Han gick bort till logen för att sedan 30 sekunder senare komma ut därifrån med endast ett par svarta scenbyxor och en svart jacka. Beauty And A Beat och As Long As You Love Me väntar.
Jag trodde han skulle ta As Long As You Love Me direkt efter Beauty And A beat, men han överraskade. Istället började melodin till Fall spelas. Låten han skrivit till mig. Han hade berättat det. Fall och Be Alright var tillämnade till mig på Believe.
'' Well let me tell you a story
About a girl and a boy
He fell in love with his best friend
When she's around, he feels nothing but joy
But she was already broken, and it made her blind
But she could never believe that love would ever treat her right
But did you know that I love you? or were you not aware?
You're the smile on my face
And I ain't going nowhere
I'm here to make you happy, i'm here to see you smile
I've been wanting to tell you this for a long while
What's gonna make you fall in love
I know you got your wall wrapped all the way around your heart
Don't have to be scared at all, oh my love
But you can't fly unless you let ya,
You can't fly unless you let yourself fall''
Låten var så fin. Jag älskade den. Justin överraskade ännu en gång efter Fall att sjunga Be Alrgiht.
''Ooh, Ooh..'
Across the ocean, across the sea
Startin' to forget the way you look at me now
Over the mountains, across the sky
Need to see your face and need to look in your eyes
Through the storm and, through the clouds
Bumps on the road and upside down now
I know it's hard baby, to sleep at night
Don't you worry
Cause Everything's gonna be alright, ai-ai-ai-aight
Be alright, ai-ai-ai-aight
Through the sorrow,
And the fights
Don't you worry,
Cause everything's gonna Be Alright,ai-ai-ai-aight
Be Alright,ai-ai-ai-aight..''
Istället för att ta As Long As You Love Me, överraskade Justin ännu en gång. Melodin till en låt jag inte alls kände igen började spelas. Justins röst fyllde hela arenan. Det var så mycket känslor i låten. Och jag visste direkt vad den handlade om. Mig och Justin. Vårat förhållande. När vi gjort slut. Alla känslor i mig bubblade upp och jag var så nära tårar. Jag klarade inte hålla det inne, utan tårar började rinna ner för mina kinder. Men det var av lycka. Min fina Justin.
''Lately I've been thinking, thinking about what we had
And I know it was hard, it was all that we knew, yeah
Have you been drinking, to take all the pain away?
I wish that I could give you what you deserve
Cause nothing can ever, ever replace you
Nothing can make me feel like you do, yeah
You know there's no one, I can relate to
I know we won't find a love that's so true
There's nothing like us
There's nothing like you and me
Together through the storm
There's nothing like us
There's nothing like you and me together
I gave you everything baby
Well, everything I had to give
Girl, why would you push me away?
Lost in confusion, like an illusion
You know I'm used to making your day
But that is the past now, we didn't last now
I guess that this is meant to be
Tell me, was it worth it? We were so perfect
But baby I just want you to see''
As Long As You Love Me kom nu efter Nothing Like Us, som jag gissade att låten hette. Efter As Long As You Love Me. Började musiken till Boyfriend spelas och alla blev galna. Jag ahr nog aldrig sett dem såhär. Efter Boyfriend började Justin prata. Fråga om dem hade haft en bra kväll, vad dem tyckte om om det var redo för sista låten nu. '' WHO WANT'S TO BE MY BABY?'' frågade Justin och musiken till Baby började spelas. Om jag tyckte att fansen var galna till Boyfriend. Var det ännu galnare nu. Beliebersen är riktigt fina fans.
______________________________________________________________________________
5 sidor <3
Kommentera! Älskar er <3 Koemmntera så mycket ni kan!
70- I Was Safe In His Arms
Dagen jag längtat efter så mycket, den dagen jag skulle f permission i en hel vecka. Jag skulle få komma ut från rehabiliterings hemmet och vara hemma i en vecka. Jag hade varit här i fyra månader nu. Skit tråkigt, dålig personal och alla som var här var läskiga. Konstiga. Speciella. Behövde hjälp. Imed jag var här och varit fast här i fyra månader så bheövde jag också hjälp. Jag var precis lika läskig, konstig och speciell. För jag hade ett mentalt fel som behövde arbetats bort. Men dem visste inte hur. Jag hade en psykolog som pratade med mig två gånger om dagen. Men hon hjälpte mig inte. Hon bad min bara förklara vad som gjort mig såhär. Jag berättade, men allting blir bara värre efter det. Dem hade tappat hoppet för mig. Tappat hoppet att någon skulle kunna hjälpa mig. Men det fanns en person som kunde. En speciell person. Nämligen Justin. Justin Bieber. Bara jag skulle få känna hans lukt, vara i hans famn skulle allting bli bättre. Jag skulle inte behöva vara kvar här. Inte behöva försöka ta självmord. För det hade hänt en gång under mina månader här. Allting hade varit planerat in i minsta lilla detalj. Jag skulle dränka mig själv. I badkaret. Men någon jävla sköterska här, hade kommit på mig. Men nu är jag glad att hon kom på mig. För jag ville verkligen inte dö. Inte nu. Jag hade så mycket kvar jag ville göra. Träffa Justin igen. Prata igenom allt med honom. Få barn. Gifta mig. Vinna en Grammy. Sälja ut en hel världs turné med mera. Så många drömmar.
Hon skulle ut från rehabiliterngs hemmet idag. En veckas permission. Jag ville prata med henne. Träffa henne. Men det var svårt. Jag var i Dublin på Irland. På andra sidan i Atlanten nästan. Ville hon träffa mig? Eller? Plötsligt plingade min mobil till bredvid mig. Ett sms.
Från: Izabella Jones <3
'' Jag kan inte göra dte här längre. Vad är det vi håller på med? Jag har permession i en vecka, som du säkert redan vet. Ses? Vet att du är i Irland, men jag kanske kan komma? Vi behöver verkligen prata. Reda ut saker och föklara för varandra, för jag fattar noll. Jag förstår inte vad som flög i mig när jag sade att vi skulle gå vidare. Försöka komma över varandra och bli tillsammans med någon vi verkligen älskade. Men jag älskar dig verkligen, så jag förstår inte alls vad vi gör. Vi är ju dumma. Ring mig när du ser det?''
Mitt hjärta slog ett extra slag. Hon hade skrivit till mig. Hon ville ses. Hon skrev att hon älskar mig. Det måste betyda något. Snabbt knappade jag in Bella's nummer.
'' Så vad sa du nu? Bella kommer hit? För att ni ska prata? Klart det är okej! Jag vill träffa henne, vilket nog alla andra också vill. Bara för att ni inte är tillsammans längre Justin, betyder det inte att ni inte kan träffas. Vi skulle aldrig döma dig Justin.'' sade Scooter. Jag kollade skamset ner i golvet. Dem skulle döma mig när det kom på att jag rökt på. Dem skulle döda mig. Men ingen behövde ha reda på det. Det kunde förbli min, Twist och Za's hemlighet. Jag behövde inte berätta. Jag hade slutat. Jag hade inte gjort det på fyra månader. Twist hade åkt hem från turnén. Jag hade bett honom att inte vara i mitt hus medans jag inte var hemma, och för att försäkra mig om det hade jag bytat lås på alla dörrar i mitt hus. Och skaffat grindvaktar. Det var så säkert där nu. Jag ville inte ha in alla Twist's fester i mitt hus. Det var bara saker förstörda eller tagna när jag kom hem sedan.
Jag satte mig på min fönsterplats inne på flygplanet. Det kom en gubbe och satte sig på sättet längst ut. Men det dröjde inte så jätte lång tid tills dem kom en flicka i min ålder. Hon såg trevlig ut. Svart ganska långt lockigt hår, ganska lång och smal. Hon log stort mot mig och satte sig ner bredvid mig. '' Du är Izabella Jones va?'' frågade hon. Jag skrattade och nickade. '' Ja det är jag det.'' Tjejen nickade och såg medlidande på mig. '' Jag hoppas du mår bättre nu. Jag har läst om dig i tidningarna.'' Jag log försiktigt. '' Jag kan inte säga att det går uppåt. Det är nog på samma ställe nu. Men jag har en veckas permission och ska till en kompis under tiden då och prata ut med honom och bara umgås. Försöka komma tillbaka och må bättre. Då han gör mig riktigt glad.'' Tjejen nickade och sträckte fram handen. '' S oförskämt av mig att inte presentera mig. Jag är Jasmine Brown.'' Vi skakade hand och började sedan prata. '' Den där kompisen som sedan visade sig vara en kille, det är möjligtsvis inte Justin?'' Jag nickade och log lite smått. '' Jo det är Justin!'' Jasmine skrattade och började berätta om sig själv. Hon var 17, bodde i Los Angels med sin kompis Brooklyn. Hon skulle till Dublin, för att hälsa på en gammal vän.
Planet landade. Jag och Jasmine bytade nummer och gick sedan ut ur planet och genom tunneln tillsammans. Vi visade våra pass, hämtade våra väskor tillsammans och gick sedan ut till ankomst hallen. Jag såg mig om för att se om jag såg honom. Vilket jag gjorde fort. Jag kramade Jasmine och vi lovade varandra att ta kontakt med varandra. Hon önskade mig även lycka till. Då jag berättat allt om Justin och vad som händer i mitt liv just nu. Vi skildes åt och mina steg styrdes till Justin. Han öppnade sina armar när han såg mig och jag gick rakt in i dem och kände tryggheten komma över mig. Jag var säker här och skulle aldrig lämna honom. Aldrig lämna världen. För jag skulle leva med honom.
___________________________________________________________________________
Äntligen! Fortsätt skicka in om ni vill skriva noveller med mig! Väljer ut på torsdag! Skica in kommentarer och mail! Glöm inte skicka in en text där du känner at du fått med alla dina kundskaper!
Minst 20 kommentarer på kapitlet! Nästa på torsdag! Ska träffa en kompis imorgon och ha sleeeeeepover tills på torsdaaaag
Sista chansen!
Sista chansen att kunna skicka in om att skriva med mig! Kom igen nu!
EN TILL BLOGGARE?!
69- Don´t tell me what?
Dagen var här. Det hade gått en vecka sedan Bella lades in på sjukhus. Den andra oktober. Men hade fått komma hem dagen efter. Den tredje oktober. Det var idag den nionde oktober. Iallafall. Dagen då Bella skulle läggas in på rehab. Rehab för sin depression och vilja att skada sig själv. För att få bort självmordstankarna. För att få bort allt. Ingen vet egentligen hur länge Bella ska vara där. Dem tror en till två månader. Vi tror längre. Bella har varit deprimerd länge. Väldigt länge. Det jobbigaste av allt med detta, vi skulle inte få träffa henne. Inte förens hon kom ut från hemmet. Jag kan inte ens tänka på det. Att vara ifrån henne så länge. Min älskade syster. Från en annan mamma. Men iallafall. Min bebis. Min Izabella Jones.
Jag befann mig i Tacoma. Jag har aldrig varit bra på geografi. Men jag vet iallafall att det ligger nära Washington. Det är konsert ikväll. Åttonde konserten på Believe Tour. Men jag var inte glad. Bella skulle in på rehabs hem idag. Dem kan inte fastställa hur länge hon ska vara på hemmet, men iallafall en månad eller två. Inga besökare, inget. Jag skulle inte få träffa henne. Men hon ville inte ha mig där. Det hade hon klargjort för mig på sjukhuset.
''Vad gör du här förresten? Har du inget annat göra?'' frågade Bella spydigt. Vad hade hänt med henne? '' Bella! Lägg ner! Han bryr sig!'' försvarade Nellie mig. Bella fnös. Åh hon gör mig galen. Ena stunden kramar hon mig och andra stunden är hon spydig? Humörsvängningar? Like hell! ''Ta och stick Justin! Jag vill inte ha där här! Kontakta mig inte och sök inte upp mig. Jag vill ha ett liv utan dig. Där du inte inkluderar.''
Tårarna som hotade att rinna över kanten, började rinna ner för mina kinder. Fan. Grät jag hela tiden eller? Hur mycket kunde man gråta? Jag har aldrig i hela mig artonåriga liv gråtit såhär mycket. Jag saknade henne så mycket och det gjorde så ont. Att inte få kalla henne mig. Inte få kyssa henne, säga att jag älskar henne eller få se henne. Hur länge skulle jag klara detta? Jag reste mig upp ur min säng i bussen. Det fanns en lösning. En briljant idé. Jag klickade mig in på mina kontakter på mobilen och fick snabbt upp Twist nummer. Han svarade fort. '' Lil'bro?'' '' Yeah! Min buss om tio minuter. Ta med dig Za. Och gräset. Jag vill glömma, bli hög.''
Jag tog ännu ett blåss. Det kändes så bra. Så bra. Jag var borta, mina känslor var borta Jag var på små rosa moln. Som flög i en värld utan bekymmer.
Det var så fint. Luktade nytt, gott. Riktigt gott. Rummet jag fick var fint. Helt vitt med en säng som tog upp hela rummet. En tv satt på väggen. Jag skulle nog trivas. Iallafall den tiden jag skulle vara här. Dem skulle hjälpa mig. Eller försöka. Lycka till säger jag bara. Aldrig att dem skulle kunna få mig på andra banor. Jag var fast här. I min drepission. Skulle aldrig komma härifrån. Behovet att skada mig själv. Behovet av att sitta långt in i natten och planera hur mitt självmord skulle vara i detaljer. Var, när och hur det skulle gå till. Hur jag skulle säga hejdå till alla. NEJ! BELLA! Du är här för att du tänker så. Precis därför är du fast här. Fast på ett ställe du inte vill vara. Jag hade gärna sluppit att sitta fast här. Allt jag ville var att dö under täcket. Vad är det du inte förstår Bella? Du får inte tänka så. Därför är du här. Pågrund av dig själv.
Tre timmar hade gått. Jag hade spenderat dem timmarna framför tv:en. Pretty Little Liars visades. Mitt beroende. På riktigt. Jag älskar det.
'' Hej gubben!'' sade mamma. Det hade gått tre timmar sedan jag rökt på. Det var fortfarande kvar i kroppen men inte lika starkt, så jag kunde prata och sjunga normalt iallafall. Bete mig normalt. '' Hej mamma!'' sade jag hest. '' Hur mår du?'' Alltid samma fråga. '' Jo, förutom att Bella lades in på rehabs hem idag så jo jag mår underbart mamma.'' Direkt ångrade jag mig. Mamma hade inte gjort något. Hon hade varit den som stöttat mig mest. Varför Justin? '' Förlåt mamma!'' Hon skakade på huvudet. '' Det gör inget älskling! Jag vet att hon lades in idag. Jag och Charlotta har pratat. Vi gör det ofta. Uppdaterar varandra om hur alla mår. Bella har inte haft det så jätte bra den senaste veckan. Hennes senaste sår var så djupt att läkarna var oroliga om det skulle läka alls. Men det kommer det, emn hn mår inte bra. Charlotta berättade även att Bella nästan lyckats imorse. Hon hade varit beredd att hoppa ner från bro räcket. Men Marcus hade följt efter henne. Tagit henne och skällt ut henne efter noter men samtidigt gråtit. Nellie hade även varit med och även hon skällt ut Bella gråtandes. Men det ända Bella gjort var att försöka slita sig loss för att kunna hoppa. Hon vill verkligen bort Justin. Bella mår verkligen inte bra. Och jag vill inte göra dig orolig eller något. Men läkarna tror att det kan ta väldigt lång tid innan Bella kommer hem. Dem räknar med minst ett halvår. Medans dem på hemmet säger att det tar högst två månader. Iallafall. Jag vill inte göra dig orolig. Men Nellie och Marcus tvivlar om hon kommer bli bra. Någon gång. Det är så mycket Bella gått igenom. '' Tårar vällde upp i mina ögon. Dem trodde inte hon skulle bli bra. Att hon skulle bli normal. Ett halvår. Jag skulle aldrig klara mig. Skulle jag må såhär i ett halvår till? Hade Bella försökt hoppa? Hoppa för att försvinna? Forsvinna från världen? Vad skulle jag gjort då? Min Bella! Hon kunde inte dö. Fick inte dö. Mamma lade handen på min rygg. Visade att hon fanns där. Jag snyftade. Högt. '' H-hur ska jag klara mig utan henne? Jag saknar henne så mycket!'' Mamma ströck mig på ryggen. '' Jag vet att du saknar henne. Mne du kommer klara dig. Tänk på att när hon kommer hem igen kan du träffa henne igen.'' Jag skakade på huvudet. Nek det kunde jag inte. Bella vill inte se mig igen. '' Nej mamma! Det kan jag inte. Hon bad mig att inte kontaka eller söka upp henne. Mamma, jag komme aldrig mer få träffa henne. Aldrig mer få kolla in i hennes vackraa ögon eller få krama henne. Aldrig få höra hennes fina röst som säger att hon älskar mig, eller få kyssa hennes läppar.'' Mamma drog efter andan. Jag hade glömt berätta det för henne. '' Har hon sagt det?'' Jag nickade. '' Ja! På sjukuset! Men snälla berätta inte för Scooter. Jag orkar inte med hans medlidnade. '' Mamma nickade. '' Nej jag berättar inte för Scooter. Jag lovar.'' En röst fyllde rummet i bussen. '' Berätta inte vad för mig?'' Scooter. Fan. '' Inget.'' muttrade jag. '' Du gråter! Vad har hänt?'' frågade han oroligt. '' Som du vet, lades Bella in på rehabs hem idag. Och jag kommer aldrig mer få se henne.'' Scooter skakade på huvudet. ''Klart du kommer! Varför inte?'' Jag suckade. Okej jag fick berätta. '' För att hon bad mig att inte kontakta eller söka upp henne.''
__________________________________________________________________________________
Hon gjorde vad?
18 kommentarer!
68- They Think I Might Cut Myself Again!
''JAG ÄGER! Ingen kan slå mig!'' Nialls skrik ekade i hela huset. Han hade vunnit sin femte match på Fifa. Vi bröt ut i skratt alla. Till och med. Hur deppig man än var, kunde man inte låta bli att skratta åt Niall. Eller Louis för den delen. Lou var helt magisk. Han kunde vända ens humör från arg eller ledsen till glad och postiv. Louis lyckades alltid vända Bella's humör. Alltid. Aldrig gick den en dag utan att hon skrattade när Bella var med Louis. Eller killarna för den delen. Hon var alltid glad runt dem fem, Alfredo och Nellie. Alla sade att hon var glad runt mig också, men jag säger det inte själv. Tänk så var hon inte det, och så går jag runt och säger det? Det är ju bara dumt. Mot både mig och henne.
'' Om ni inte letar fram choklad typ nu. Lovar jag att jag kommer dra ner er alla till affären och köpa det till mig. CHOKLAD!'' utbrast Niall. Jag skakade på huvudet. '' Det sista gick åt för typ två månader.'' Jag lade även till i mitt huvud att det hade gått åt när Bella hade mens. Alltid var hon söt sugen. Något nog alla i mitt crew märkt. Under dem dagarna vi varit iväg på gratis turné hade Bella fått mens. Vilket hade lett till att hon gick runt och snappade åt sig allt godis hon hittade. Mest mitt. Då vi hade samma godis smak. '' Jaha! Då får vi gå till affären då.'' sade Niall. '' Är det verkligen en sådan bra idé? Jag kan läsa i tidningarna imorgon. Justin Bieber, One Direction och den stora och bästa Alfredo Flores utbröt kaos. När dem skulle handla choklad till matvraket Niall Horan.''
Vi bröt ut i skratt. '' Du är ju helt jävla sjuk. Men okej! Justin och Fredo vi drar! Ni andra kan dega ihop. Eller Harry följ med. Jag vågar inte vara själv med Alfredo den stora och bästa och den coola Justin Bieber.'' Ännu en gång bröt vi ut i skratt. '' Harry Styles den sexiga hjälper dig Niall Horan den bästaste.'' Ja, inte slutade vi skratta nu heller.
Som Alfredo Flores den stora och bästa hade föruspått, blev det kaos. Men det var inget vi brydde oss om. Niall skulle ha choklad. Det var det enda vi fick höra, när vi var beredda på att gå tillbaka. Då hade Nialls eviga tjat börjat. Som han visste, skulle vi aldrig orka höra det. Så vi gav aldrig upp, utan följde med honom. Just nu, stog han framför flera hyllor av choklad. Allt från Daim till mjöklchoklad till Twix till nougat choklad. Det var så många sorter. En bekant röst hördes. '' Men asså seriöst. Din jävla tjockis. Jag vill komma hem igen. Sluta ta en massa chips. Nej du tappar colan. '' En duns hördes och sedan det välbekanta skrattet. '' Jag fucking orkar inte. Du är så hopplös din jävla kossa. Gå ifrån colan innan någon märker att den gick sönder.'' Steg hördes mot chokladen och snart uppenbarandes hon. Lika vacker som vanligt. Bella.
Nellie hade lyckats dra med mig ner till affären. För att handla Ben&Jerry's, cola, choklad, chips och godis. Jag hade bestämt mig för att gå upp från sängen och samla mig. Jag skulle klara mig. Fast jag allra helst skulle varit i hans armar, så skulle jag klara mig. Vi var inte menade. Nellie lade ner påse efter påse i våran kundkorg. Chips var Nellies beroende. '' Men asså seriöst. Din jävla tjockis. Jag vill komma hem igen. Sluta ta en massa chips. Nej du tappar colan. '' Och just vad jag hade sagt, så tappade hon colan. Så hårt att den spräcktes och det började rinna ut cola. Vi båda bröt i skratt. '' Jag fucking orkar inte. Du är så hopplös din jävla kossa. Gå ifrån colan innan någon märker att den gick sönder.'' Vi gick från colan, så ingen skulle märka att det var vi. Istället styrde vi stegen mot chokladen. Men det var något jag inte skulle ha gjort. För att där mötte jag någon, jag helst sluppit. Eller jag ville inget mer än träffa honom. Men inte när jag vågat mig ut. Min värld skulle rasa samman igen. Nämligen var det Justin. Tillsammans med Alfredo, Niall och Harry. '' Babe! Hey!'' utbrast Nellie. Alfredo och Nellie möttes i en kram. Kvar stog vi andra tre i en pinsam tystnad. Jag vände ryggen mot dem och började välja choklad istället. Snabbt plockade jag åt mig flera olika choklad. Minst tio. Mjöklchoklad, Daim till Nellie, Dumle till mig, mjöklchoklad med jordgudd och lite annat. Ben&Jerry's boxen stog även vid chokladen så jag vände mig om till den och tog ut en stor Half Baked och en chocolate fudge brownie. Jag gick fram till Nellie och släppte ner allt det i våran korg. Mitt på chipsen. Nellies hand kom mot mig och smällde till mig på armen. Hårt. '' Mina chips! Slampa.'' Jag flinade mot henne. '' Varsågod, hora.'' Vi båda flinade. '' Okej, cupcake. Jag har inte fått en kram.'' Jag skrattade åt Alfredo och gick in i hans famn. Sedan kramade jag Harry och Niall. Vi hade inte träffast sedan OS. Jag och Justin kollade på varandra. Skulle vi kramas eller inte? Tillslut gjorde jag det. Jag gick in i hans armar som spändes runt mig. Jag ville inte släppa taget. Vilket Justin nog inte heller ville. Vi släppte aldrig varandra. Tillslut tog vi oss samman och släppte varandra. Fjärilarna var som elefanter i magen när Justin log mot mig. Jag avfyrade ett leende tillbaka. '' Har du mens eller? DU brukar aldrig handla så mycket godis.'' frågade Alfredo mig retsamt. Jag skakade på huvudet och pekade på Nellie. '' Fråga din flickvän det istället. Det är hon av oss som har det.'' Nellie räckte ut tungan mot mig. '' Bara för att du är skadeglad att din är slut.'' Jag skrattade. Prickar tog över mitt synfält. Jag kände mig svimfärdig. Fort tog jag tag i Nellie arm, för att inte trilla ihop på marken. Nellies hand kramade åt min arm och höll mig kvar. Jag blinkade flera gånger och fick tillslut tillbaka min syn, men släppte inte Nellie. Världen snurrade fortfarande. Mycket. ''Hur är det? Jag sa till dig att du skulle äta! Det blir såhär om man inte ätit på en månad. Men hörni killar. Jag måste hem eller till Mc Donalds för att proppa denna flicka full med mat. Hon är bara ben just nu.'' Jag skakade på huvudet. ''Är jag inte alls det. Jag har fortfarande fett kvar.'' En harkling hördes. '' Du har inte haft fett på kroppen på dem sexton åren jag känt dig. Snart sjutton.'' Jag skakade på huvudet. Nellie och Alfredo kysstes snabbt och sedan gick jag och Nellie till kassorna. Jag drog snabbt upp mitt kort och betalde när det var dags för det och Nellie skickade en arg blick mot mig. '' Du behövde inte.'' Jag skrattade lite åt henne. '' Jag vet, men jag ville.'' Nellie flinade mot mig. Killarna kom bakom oss, men vi gick. Mitt huvud gick i ett, jag såg inget. Ingenting funkade. Min syn försvann. Skulle jag aldrig få vara glad? Även fast jag inte var glad på riktigt. Kunde jag ju låtsas. Jag hade faktiskt vågat mig ut. Vilket var bra. Jag blinkade flera gånger, för att få tillbaka min syn. Men allt som fyllde mitt synfält, var prickar. Prickar. Mina knän veck sig och allt blev svart.
Bellas hand tog ett hårt tag om min arm. Hon blundade. Jag tog tag i hennes hand för att visa att jag var här. Det hade varit så skönt att se henne krama Justin. Ett riktigt leende hade hon avfyrat till Justin sedan. Varför skulle dem gå skilda vägar? Dem var menade tillsammans. Men det skulle inte vara så länge till. Dem två utan varandra. Jag tillsammans med Justin's crew planerade en massa. Att dem skulle mötas på olika platser. Men mer kunde jag inte avslöja. Då blir det inte lika roligt om ni redan vet det. Så att vi skulle möta killarna i affären, var planerat. Alfredo hade messat att dem var påväg till affären, så jag hade dragit med Bella dit. Lockat henne med glass och godis. Hon hade inte varit så jätte sugen på det, men jag hade bokstavligen dragit ner henne för trappan och ut genom dörren. ''Hur är det? Jag sa till dig att du skulle äta! Det blir såhär om man inte ätit på en månad. Men hörni killar. Jag måste hem eller till Mc Donalds för att proppa denna flicka full med mat. Hon är bara ben just nu.'' Bella skakade på huvudet åt det jag sagt. Nej klart hon inte skulle äta. Trodde hon. ''Är jag inte alls det. Jag har fortfarande fett kvar.'' Jag harklade mig. Vilket strunt hon pratade. '' Du har inte haft fett på kroppen på dem sexton åren jag känt dig. Snart sjutton.'' Jag och Alfredo möttes i en snabb kyss. Jag och Bella gick mot kassorna och packade upp våra saker. Bella var snabb att betala. Jag skickade en arg blick mot henne. Hon skulle inte behöva betala. Jag hade också pengar. '' Du behövde inte. '' Bella skrattade lite åt mig och svarade. '' Jag vet, men jag ville.'' Jag flinade mot henne. Vi gick ut från affären. Affären låg inne i en ganska stor lokal. Där det även låg lite andra affärer. Så man var tvungen att gå ett tiotal meter innan man kom ut från lokalen. Jag gick och Bella gick bredvid mig. Jag vände blicken mot Bella. Vilket var bra. Hennes knä veck sig och hon föll ner på golvet. Med stängda ögon redan. Hennes huvud smälldes ner i det hårda stengolvet med en smäll. Hennes kropp rörde sig inte. Bella reagerade inte. Jag släppte påsen med våra saker i och kastade mig ner bredevid henne. '' BELLA?! '' Hon gjorde inget tecken på att hon hörde mitt rop. Mina tårar började rinna ner för kinderna. '' Bella! Snälla!'' Inget tecken. Steg hördes, någon sprang mot mig. '' Vad hände?'' Det var Harry. Han föll ner på knä bredivd mig. '' J-jag v-vet i-inte. Hon bara föll ihop.'' Dem tre andra killarna kom också mot oss. '' Ring Max eller Charlotta.'' sade Justin till mig md panik i rösten. Jag drog snabbt upp min mobil och ringde Max. Han svarade efter några signaler. '' Hej Nellson. Har det hänt något?'' Jag snyftade. '' Max! B-ella svimmade. Vi får inte liv i henne. Du måste hjälpa mig. Jag klarar det inte.'' Jag hörde Max ropa till Charlotta att komma och sedan började han prata lugnande med mig. '' Vem är vi?'' Jag snyftade. '' Justin, Alfredo, Niall och Harry.'' sade jag. '' Okej! Men be någon av killarna ringa ambulansen och sedan lyfta ut henne. Vi sitter i bilen redan.'' Jag sade att vi skulle göra det och sedan lade vi på. '' Max sa att vi skulle ringa efter ambulansen och sedan bära ut henne.'' Justin tog snabbt upp henne i sin famn. Utan problem. Så lite som hon vägde, var det lätt att bära henne. Niall ringde ambulansen och Alfredo drog upp mig. '' Lugn älskling! Det kommer gå bra. Jag lovar.''
Två timmar hade gått. Av att sitta i väntrummet. Inget hände. Niall och Harry hade åkt tillbaka till Justin. Men Justin och Alfredo stannade kvar. Ingenting hade hänt. Under dem två timmarna. Ingen hade kommit och berättat något för oss. Ingen. Vi visste inget. Hade hon vaknat`? Vad hon fortfarande avsvimmad? Kommer hon vakna? Varför svimmade? Jag skulle få ett utbrott snart. Men jus vad det var, kom det en läkare. Han kände nog av att jag skulle få ett utbrott snart. På riktigt. '' Anhöriga till Izabella Jones?'' Vi nickade. '' Hon har vaknat. Men är väldigt svag.Vi misstänker ven at hon börjat skära sig själv igen. Riktigt allvarligt. Hon har riktigt djupa ärr. Bella har drop i sig just nu och vi försökte ta en spruta på henne. Med näring i. Men hon vägrade. Så vi skulle behöva hjälp.'' Allas blickar vändes mot Justin. '' Jag vet att ni inte är tillsammans längre. Men det var du som fick henne att lugna ner sig förra gången. Så ta med dig Nellie in.'' sade Charlotta. Justin kollade på mig och nickade. Vi reste oss upp följde med läkaren in till Bellas rum. Där inne satt hon. Med en läkare framför sig. Slangar stack in i hennes armar, med drop i. Hon såg så hjälplös och liten ut. Justin gick fram till henne och satte sig på sängkanten. Bellas hubud lutades mot hans axel. Åh. Varför är dem inte tillsammans? Läkaren kom mot henne. Med en spruta i handen. '' Nej snälla! Jag vill inte!'' skrek Bella. Justin tog tag i hennes haka och vände hennes huvud mot honom. Han började prata lugnande med henne. '' Tänk på något annat babe! Kom här.'' Bella lutade sig mot honom och tryckte in hennes huvud i hans bröstkorg. Justins läppar vilade i Bellas hår. Dem såg å söta ut. '' Så Izabella! Nu är det klart.'' Jag hörde Bella andas ut. Inte förens nu såg jag hennes rygg. Ryggraden och skuldrorna stack ut. Riktigt mycket. Jag började bli osäker om Bella skulle klara detta så länge till. Hon var tvungen att äta. '' Läkarna tror att jag har börjat cutta mig själv igen.'' sade Bella osäkert. '' Det har du ju.'' sade jag allvarligt till henne. Det var bara vi tre kvar inne i rummet. '' Ja, men det behöver ju inte läkarna veta. Dem kommer ju skicka mig till psyket då.'' Det kanske var vad hon behövde. Komma till psyket och få hjälp. Hjälp med hennes depression. För det skulle inte sluta bra det här. Hon äter inget och skär sig själv. Ligger inne hela tiden och pratar inte. Kollar in i en vägg. Visar inga känslor. Hon behövde komma in på psyket. Få hjälp av sådana som varit med om ett sådant här fall innan.
____________________________________________________________________________
TYCKER OM MIN UPPTADERING! OCH DET HÄR KAPITLET! Va? Hon svimmade? Nellie hoppas Bella komme rin på psyke? För att få hjälp? Kommer Bella läggas in på psyke? Vad tror/hoppas ni?
KOmmentera! Kapitel på tisdag, senast onsdag natt! KOmpis till mig jag ska hjälpa mig att passa huset! :D <3
Men kommentera! 17 kommentarer tills nästa! Puss <3
67- Don't Look On Me Like That
Dagen Jasmine, min gymnastik tränare, ringt mig och bett mig vara med på OS hade varit underbar. Att veta att man skulle få vara med på OS. Där någon av världens bästa var med och tävlade. Flera som tagit flera OS guld. Skulle vårat lag vara med. Dagen hade gått bra. OS hade utspelat sig i London. Det vade varit en vecka av en massa skratt, tårar, shopping och nervositet. Vi hade gjort så bra ifrån oss och tillslut kommit på en första plats. Vårat lag hade vunnit OS guld. Den bästa dagen i mitt liv.
Det var nu den andra oktober. Det har hänt mycket under det tiden. Mycket bra och mycket dåligt. Jag och Justin hade haft det svajigt under två månader i vårat förhållande. Bråkat mycket, inte haft tid för varandra och sårat varandra om och om igen. Vi hade tagit ett gemensamt beslut att göra slut. Vårat förhållande fanns inte längre. Jag ångrar det. Att jag lät honom gå. Att vi lät varandra gå ifrån varandra. Mitt liv har vänts upp och ner. Mina känslor för honom fanns kvar. Starkare än någonsin. Mitt liv hade gått från näst intill perfekt till att bli operfekt, sorgligt och tråkigt. Jag hade druckit, mycket, tillsammans med Amanda. Från gymnastik laget. Vi hade båda två gått skilda vägar från våra pojkvänner, och delade sorgen tillsammans. Jag hade tagit ut min smärta på annat sätt. Jag hade börjat igen. Skära mig själv. För Justin, hade hans liv också gått utför. Han hade tappat fans, då han börjat dricka. Mycket. Det hade spridits bilder där han rökte marijana. Flera tidningar var prydda med Justin's vackra ansikte. Scooter var orolig, Pattie var orolig, alla var oroliga. Även jag. Scooter hade vänt sig till mig, bett mig om hjälp. Jag hade försökt ge dem tips, men det hade inte hjälpt. Justin var förkrossad. Det var en jobbig tid.
Jag hade lagt hela mitt sommarlov till att skriva låtar och spela in. Det hade slutat i ett helt album jag kallade, When the sun goes down.
Albumet hade sålt över hundra tusen exemplar. Jag hade gjort några konserter, mest för att tänka på annat. Scooter hade varit förståelig när jag sade att jag inte ville göra konsert tillsammans med Justin, eller vara förband eller något för honom. Jag hade lyckats att inte stöta på Justin under dem månaderna nu. Vi bodde trotts allt i samma stad och bara fem minuter ifrån varandra med bil. Tio minuter gåendes. Mina fans var många. Över fem miljoner followers på twitter och ungefär detsamma på instagram. Ungefär hundra tusen gillningar på facebook och över en miljon visningar på youtube. Jag var lyckligt lottad. Att få leva det livet så många drömmer om. Att få vara sångerska, stå på scen inför så många och få göra andra människor glada. Det var ju bra att några var glada iallafall. När inte jag var det. På långa vägar.
Mitt liv var en enda stor röra. Jag och Bella hade bestämt oss för att gå skilda vägar. Ett gemensamt beslut. Men jag ångrade det. Att jag lät henne gå. Att jag lät oss två gå, ifrån varandra. Jag hade inte tagt det bra. Festat och druckit varje kväll och långt in på dagen. Jag hade provat röka. Marijana. Det hade hjälpt. Jag hade glömt allt för ett tag iallafall. Men jag visste själv att det inte hjälpte i längden. Det var inte bra. Scooter och mamma var oroliga. Hela crewet var oroliga. Men jag brydde mig inte. Jag jobbade på med turnén. Log inte. Inte ens när jag träffade mina beliebers. Mina beliebers hade klagat. På att jag varit så onärvarande på Meet&Greet. Inte lett, någon gång, sedan Bella och jag lämnat varandra. Gått skilda vägar.
'' Ooo
Oooh
Ooo Oh Oh
Lately I've been thinking, thinking about what we had
And I know it was hard, it was all that we knew, yeah
Have you been drinking, to take all the pain away?
I wish that I could give you what you deserve
Cause nothing can ever, ever replace you
Nothing can make me feel like you do, yeah
You know there's no one, I can relate to,
I know we won't find a love that's so true ''
Det enda jag skrivit. Det enda jag kunnat få ner på det vita pappert i mitt låt block. Jag har försökt. I flera timmar,dagar och veckor. Att få ner en låt på det vita pappert för att kunna ha klart det till den tjugo nionde januari. För att då kunna släppa det i mitt akustiska album. Believe Acoustic. På tal om album. Bellas album, When the sun goes down. Har släppts för någon månad sedan. Jag har ännu inte vågat lyssna på låtarna. För att bli påmind om henne. Men jag har ju varit tvungen några gånger. Scooter har lyssnat på det, det har spelats på radion eller någon annan hade spelat det. Det jag hört från låtarna var jätte bra, Bella var en riktigt duktig sångerska. Så duktig. Jag var stolt.
Ännu en gång, kände jag tårarna vattnas i mina ögon och rinna ner för mina kinder. Jag snyftade. Hur skulle jag klara mig utan henne? Så mycket som vi gått igenom. Så mycket fint och roligt. Vi hade varit perfekta för varandra. Vi var perfekta för varandra fortfarande. Jag kommer aldrig kunna släppa henne. Jag ska aldrig släppa henne. Det finns inte en chans att jag ska kunna gå vidare. Jag älskar henne alldeles för mycket för det. Hon är mitt allt. Det enda jag tänker på, även fast det är jobbigt. Kan jag inte sluta tänka på henne. Aldrig skulle jag kunna sluta tänka på henne. Jag skull aldrig kunna glömma henne. Min fina Bella.
Om två månader skulle vi fira 1 år. Vi skulle ha varit tillsammans i ett år. Den 13 december. I två månader har vi varit ifrån varandra. Inte pratat. Inte träffats. Inte ens smsat. Två månader. Jag ska få tillbaka henne. Men jag vet bara inte hur. Jag vet inte om hennes känslor är kvar. Eller har hon gått vidare? Ja det har hon. Så vacker som Bella är, måste hon ha gått vidare. Det var inte lönt att försöka. Hennes känslor var borta för mig. Jag visste det. Klart hoppades jag att dem var kvar, men vi var kanske inte menade att vara tillsammans. Det har kännts så bra när vi var tillsammans, men det var inte menat. Att vi två skulle sitta på varsin gungstol och kolla på våra barnbarn som sprang runt och lekte. Inte meningen att vi skulle sitta på läktaren när våran dotter dansade, sjöng, red, spelade hockey eller fotboll eller tävlade i gymnastik. Inte meningen att vi skulle kolla på våran son heller. I en fotbolls arena, gymnastik sal, ridhus, arena eller hockey arena. Det var inte meningen vi skulle få våran fina prinsessa jag skulle skydda från alla och våran fina prins som skulle skydda sin syster. Vi skulle inte få det tillsammans. Bella skulle få det för sig och jag för sig. Vi skulle kanske träffas, någon gång. Men mest bara för att vi var tvugna. På galor, meetings eller fil premiärer. Annars skulle vi inte träffas. För vi var inte menade. Inte menade. För varandra.
Mobilen burrade till. Nytt meddelande.
Från: Niall H :)
'' Hur är det bro? :/ Jag och grabbarna är i LA. Vi kommer om sisådär tio minuter. Du behöver inte ordna något. Vi tar med mat och allt. Vet inte om alla kommer. Men jag och Zayn kommer iallafall. Ring Alfredo! :D *brohug* ''
Jag skrattade åt hur löjlig han var. Brohug. Det var vårat ord vi kommit på för kram typ. Kalla det bögigt om ni vill, men vi var bästa kompisar. Jag knapprade in Alfredos nummer och det gick nog inte ens två signaler innan han svarade. '' Order från Niall att ringa dig. Kom hit nu. Boysen kommer över.'' Sedan lade jag på. Jag orkade inte prata med honom. Han var den som fortsatt umgås med Bella. Dem var kompisar så jag klandrade inte honom. Men jag var avundsjuk, eller mer svartsjuk. Men det var inget som påverkade våran vänskap. Vi var lika bra vänner som innan. Innan 'Jella' gått skilda vägar. I brist på liv, bläddrade jag igenom mina kontakter. Men stannade på B. Baby <3 låg fortfarande kvar. Jag hade inte haft mod till att radera det. Visserligen skulle det inte göra något, då jag kunde hela utan till. Jag hade slått in det i telefonen så många gånger, att mina fingrar vant knappade in numnet. Jag skulle nog nästan kunna skriva det i sömnen.
Skratt, höga prat och skrik fyllde huset. Jag reste mig upp från soffan och gick ut till killarna i hallen. Mina ben var täckta av ett par svarta byxor och min överkropp var täckt av en vit v-ringad t-shirt. Niall, Zayn, Louis, Alfredo och Harry stog där. Jag gjorde handslag med dem alla och vi gick sedan allihopa in i köket. Killarna började packa in mat och dricka i kylen. Dem hittade här som dem gjorde hemma nästan. Jag menar det verkligen. Niall, Zayns, Louis och Harrys blickar kollade på mig. Medlidande. Jag behövde inget medlidande. Jag behövde Bella.
'' Kolla inte så på mig. Jag klarar mig. Det är två månader sedan. Jag har gjort slut med tjejer innan.'' Alfredo hostade till. '' Försök inte ens! Du klarar dig inte. Vi är dina kompisar. Visa känslor. Och våga inte ens tänka på att hon var som alla andra. Ni är menade för varandra. Ni kommer bli tillsammans igen. '' Jag skakade på huvudet. '' Jag lovar att hon inte är singel.'' Alfredo suckade. '' Senast jag pratade med Nellie, som var för typ tio minuter. Var hon hemma hos Bella. Som låg i sängen och kollade rakt in i väggen. Hon äter inte. Inte ens Nutella. Hon dricker inte. Pratar bara när hon måste och sover inte. Varje gång hon skrattar i en interjuv eller på en konsert. Det är inte äkta. Hon är deprimerad. Sen så har hon ju börjat igen. Nellie kom på henne.'' Jag drog in ett djupt andetag och Harry öppnade munnen. '' Vad har hon börjat med igen? Jag minns inte hela hennes historia hon berättade på OS. När jag glömt igen.'' Alfredo kollade på mig som ett tecken att jag skulle berätta. '' När Bella har det som jobbigast med hennes föräldrar, Alex och mobbningen. Cuttade hon sig. Och det är det hon har börjat med igen. Skada sig själv. Med en rakhyvel, sax eller kniv. Det bror på hur stort sår hon vill ha och hur mycket hon vill... D-dö.'' Det sista stammade jag ut. Tänk skulle hon dö. Förlora för mycket blod. Cutta sig för hårt. Jag rös av tanken. Harry drog in ett djupt andetag. Han var den som varit tajtast med henne av Niall, Liam, Louis och Zayn. '' Vad fick henne att sluta?'' frågade Niall.
Jag tog ett andetag. '' Nellie och jag. Jag tvingade henne och Nellie tvingade nog henne ännu mer. '' Alfredo nickade instämmande. '' Nellie kände sig som en häxa när hon slog till Bella för att hon skulle sluta. Och när Bella sedan släppte rakbladet, började dem båda två gråta och grät i flera timmar. Men jag tror faktiskt inte att Nellie kommer att kunna få henne att sluta. Vi vet ju alla hur jävla omöjlig Bella är. Och ännu mer omöjlig när hon inte mår bra heller.'' Jag nickade. Bella var verkligen omöjlig när hon inte mådde bra. Och särskilt att få henne att sluta med något också. Under dem månaderna vi varit tillsammans, hade vi nästan börjat små bråka för att Bella skulle sluta. Det kunde vara allt från att trycka in sina naglar i henne hud till att dunka sitt huvud hårt rakt in i väggen.
Min blick var fast i väggen. Jag följde varenda milimeter av väggen. Jag pratade inte med någon. Inte mamma, Max, Miley, Alfredo eller Nellie. Ingen fick kontakt med mig. Jag saknade honom så mycket. Min Justin. Tänk så skulle det aldrig bli vi igen. Jag ville bara se hans ansikte. Se om han mådde lika dpligt som jag. Eller skrattade och log äkta. För mina leende och skratt var inte äkta. Långt ifrån. Jag hade inte ens sett att hans upplagna bilder på Instagram eller Twitter. Men det var inte så konstigt, när jag unfollowat honom. På båda ställena. Jag vet inte varför. Men det kändes bra då. Men nu vill jag inget annat än börja följa honom igen. Om jag började följa honom, kanske det skulle visa att jag inte hatade honom? Var lite intresserad? Lite intresserad var jag dock inte. Min första riktiga kärlek. Killen jag älskar till döden. Killen jag kan döda för. Killen jag kan ta en kula för. Killen vid namnet Justin Drew Bieber. Vi var inte längre 'Jella'. Utan bara Izabella Jones som en männsika och Justin Bieber som en. Inget gemensamt och inget tillsammans.
_________________________________________________________________________________________
2170 ord! :D Jag bokstavligen älskar kapitlet! Hoppas ni gör det samma! Klockan är 01:30 och jag är dödstrött! Ska stänga av datorn nu och vakna till kommentarer! :D Vaknar runt 11-12 så ni hinner säkert kommentera! Ska bada imorgon hela dagen och på kvällen hjälpa mamma. Men imorgon natt ska jag skriva ;) Blivit natt människa igen :O
Iallafall! 12 kommentarer! Gärna vad ni tyckte va bra dåligt! Vill ha kritik!
SVAREN PÅ FRÅGESTUNDEN
När du börjar skirva har du som en mall då, som att det börjar med X faktor så går det lite tid i mellan och sedan ett bra slut, för det känns som den bara står stilla att det inte händer så mycket.
