What About Love- 5
"Vanessa och Ryan! Skynda er! Vi har en överraskning!" Ropade mamma. Jag skyndade mig ner för trappan. Det hade gått fyra dagar sedan jag skadade mig och nu kunde jag vara med och träna och röra mig normalt igen. Bara på dem fyra dagarna hade min kropp hunnit bli stel. Så det var otroligt skönt att vara med på träningen igår.
"Vi har köpt en sommarstuga. Vi köpte den i fredags, men har velat vänta att berätta för er. Det är redan bestämt att vi kommer åka dit nästa vecka tillsammans med Pattie, Justin och Somers. Vi vill såklart ha med oss er båda." Jag log. "Min fotboll då?" Frågade jag. Mamma skrattade och pappa log mot mig. "Stugan ligger 10 minuter med bil från en tågstation och en timme härifrån så du kommer lätt till dina träningar, gumman! " Jag log.
"Ska någon med ut och springa?" Frågade jag. Vi satt i uterummet och hade precis ätit upp. När ingen svarade mig spände jag blicken i Ryan. "Säker att du inte vill följa med din älskade syster på en liten springtur? Jag lovar att det blir roligt. Vi kommer springa och springa." Ryan skakade på huvudet. "Tyvärr syster, du får klara dig själv. Vilket jag tror att du gör. Spring på. Du kanske möter Chaz och Justin påvägen. Dem ska snart komma hit."
Med mina rosa färgade springskor, mina löparbyxor, sport-BH och mitt tränings linne på mig satte jag i mina hörlurar i öronen, la ner mobilen i mobil fickan på armen. Jag ropade hejdå och gick sedan ut och stängde dörren efter mig.
Jag vände och började springa tillbaka. Jag såg två killar gå framför mig, men jag brydde mig inte. Jag sprang i ett bra tempo och hade hållt det under hela tiden. När jag kände hur min fot började göra ont, saktade jag av och började gå istället. Det var inte lönt att köra slut på foten. Det var bättre att hålla den i bra form nu tills den var helt bra igen. "Hey! Vanessa?" Hörde jag en röst. Jag vände kollade åt hållet där rösten kommit från. Det var Justin och Chaz. "Ja?" Sa jag och saktade av så vi gick i samma tempo alla tre. "Hur långt sprang du?" Frågade Justin och log mot mig. "6 km" berättade jag och log tillbaka. "Wow. Jag förstår inte hur du orkar." Jg skrattade åt Chaz och sedan gick vi tre den lilla biten som var kvar hem.
Jag satt nyduschad med pappa i soffan och kollade fotboll. Mina fötter låg på pappas lår och hans händer låg på mina smalben. "Vem tror du vinner" frågade pappa. Jag skrattade. Han visste redan vem jag trodde skulle vinna. "Real Madrid helt klart! Kolla på Ronaldo bara, han spelar som en ängel idag." Real Madrid spelade mot Barcelona. Jag har och kommer alltid att vara ett stort fan av Real Madrid, så därför var det klart att jag hoppades att dem skulle vinna. Min dröm var att kunna se Real Madrid spela live någon gång, det hade varit så coolt. Att kunna säga att 'jag har sett Ronaldo i verkligheten'. Men kanske skulle min dröm bli sann till hösten. Det har gått ett ryckte ett tag nu, att vårat fotbollslag ska åka till Spanien i höst på träningsläger. Det hade varit rena rama drömmen. Rycktes har också berättat att vi kanske ska få spela med Real Madrid också, så drömmen blir bara bättre och bättre. Även fast det kanske inte är sant, så har jag rätt att drömma om det.
"Vad hittar Zara och Mabel på idag?" Frågade pappa nyfiket. Det var halvlek i matchen just nu. Real Madrid ledde med 2-1. Det var en mycket jämn match, så det var viktigt att vara med i matchen för att hänga med. "Dem skulle plugga. Vi har vårat sista prov imorgon." Pappa nickade och spände blicken i mig. "Har du pluggat? Spring upp och hämta dina böcker så förhör jag dig." Jag reste mig upp och gick upp för trappan. När jag gick förbi Ryans rum, ropade Justin på mig. "Vad står matchen?" Jag skrattade. "2-1 till Real." Killarna gjorde att jubel inne på Ryans rum. Skattandes gick jag bort till mitt rum och tog mina böcker och anteckningsblock. Vi hade prov i SO, jag har alltid tyckt att det har varit svårt med SO, men detta provet var lätt att plugga till.
Matchen slutade 2-1 och jag kunde allting som stog i boken och anteckningarna. Så provet, skulle gå bra. "Är det fotboll direkt efter skolan imorgon eller kommer du hem innan?" Frågade mamma. "Fotboll direkt. Träningen är slut klockan sju, så jag hinner äta hemma också. Men jag vet inte om jag ska prata med Melker efter träningen. Det har gått alldeles för långt nu." Mamma nickade. "Vad har gått alldeles för långt?" Jag tog ett djupt andetag. "Jag tror jag ska göra slut med honom. Vi har inte träffats sedan i lördags, inte ens talat i telefon med varandra." Mamma nickade och kramade om mig. "Om det verkligen känns rätt för dig, gör det då." Jag nickade och sade sedan godnatt.
Jag skrev det sista på provet och reste mig sedan upp. Tog min mobil i lådan och lämnade in provet. Läraren sade hejdå till mig och jag öppnade dörren och gick ut i korridoren. Där ute stog nästan alla i min klass. Dem kollade nyfiket på mig. Jag gjorde tummen upp mot dem och öppnade mitt skåp. Min väska var redan packad med läx böcker och sådant som jag behövde. Jag tog ut den och lutade mig sedan in i skåpet för att ta ut min stora fotbollsväska. Det tog imot ganska mycket, eftersom jag fått trycka in den i skåpet. "Behöver du hjälp?" Andades Melker i mitt öra. "Jag klarar det." Sa jag och drog ut den. Jag tog min jacka och låste sedan mitt skåp. Fotbollsväska hängde jag över axeln och min skolväska hängde jag i armvecket. "Vad var det du ville prata om? Vi får ta det snabbt. Jag ska till en kompis snart." Sade Melker och gick framför mig ut genom dörrarna och ställde sig med armarna i kors. "Du är verkligen en super bra kille och sådär. Men vi passar inte tillsammans längre. Fotbollen tar upp alldeles för mycket tid, så mycket tid att vi inte hinner med varandra. Det funkar tyvärr inte så. Vi passar bättre som vänner. Så Melker, jag vill göra slut." Jag tog ett djupt andetag och kollade på Melker. Tårar rann ner för kinderna på mig. Melker bara kollade på mig, men sa sedan: "Om du säger det så. Hejdå Vanessa." Sa han och gick sedan. Tårarna rann nu oavbrutet ner för kinderna. Jag såg hur bussen jag skulle åka med, körde förbi.
Efter att ha fått ett nej från både mamma och pappa om dem kunde hämta mig, ringde jag Ryan. Men svarat blev att han skrev prov och att jag kunde ringa Justin. Så det var det jag gjorde nu. "Hej det är Justin." Sa Justin. "Hej Justin, det är Vanessa. Ryan sa att jag kunde ringa dig. Han kan inte hämta mig för att han skriver prov, så om du kan, så hade det varit super snällt om du kunde hämta mig och köra mig till fotbollen? Jag missade bussen och det tar för lång tid att gå." Justin svarade att han kom på direkten. Så jag gick och satte mig så han snabbt kunde hämta upp mig. Jag kollade rakt fram och såg hur Melker gick där med armen runt en tjej. Tårarna började rinna ännu en gång. Var det kompisen han skulle träffa? En bild körde fram framför mig. Jag reste mig upp och gick till passagerar dörren och öppnade den. Jag satte mig ner och lade bak mina väskor i baksätet. Jag kramade sedan Justin. "Varför gråter du?" Frågade Justin oroligt. Jag torkade bort tårarna från kinderna, men det kom bara nya hela tiden. "Jag och Melker har gjort slut. Och nu när jag satt och väntade på dig, såg jag att han gick med armen runt en tjej. Är jag så värdelös att han går vidare direkt?" Tårarna rann ner för kinderna likt ett vattenfall nu. "Nej, klart inte Vanessa! Du är en jätte bra tjej!" Sade Justin och kramade mig. Jag tryckte mitt huvud mot hans hals och drog in ett djupt andetag. Damn, han luktar gott.
Under dem tio minuterna vi satt i bilen, hade vi hunnit prata väldigt mycket. Jag hade fått reda på att Justin var tillsammans med Selena Gomez. Men att han hade tappat känslorna och inte kunde ha ett förhållande på så långt avstånd nu när han var här i Stratford. Men Justin visste inte hur han skulle kunna göra slut med henne. För han hade inte hjärta att göra slut över telefon. Jag hade gett förslag om att jag kunde följa med till Los Angeles om han inte ville åk själv. Det hade Justin tyckt att det var ett jätte bra förslag, men att han skulle tänka på det. Jag gick in i omklädningsrummet där mina lagkamrater satt. Dem sade alla ett hej och jag började direkt byta om till mina tränings kläder. Jag tog på mig dem höga strumporna över benskydden. Mina fotbolls skor knöt jag på mig. Mina lagkamrater reste sig upp och hängde sina väskor över axlarna. Jag packade ihop mina saker och följde sedan efter resten av mitt lag. Skrattandes så gick vi alla tillsammans ut till våra tränare. Jag skulle nog kunna spela bort tankarna om Melker.
Jag öppnade dörren in till huset och gick in i vardagsrummet där det hördes röster ifrån. Där inne satt mamma, pappa, Pattie, Justin, Chaz och Ryan. Det var levande ljus tända på bordet framför dem och på samma bord var det jordgubbar, äpple, mango, vindruvor och andra frukter och bär. "Hej." Sa jag hest och hostade sedan. Allt gråtande idag, hade gjort mig hes och hostig. "Hej gumman! Hur gick träningen?" Sa mamma och sträckte ut armarna mot mig. Jag gick mot henne och satte mig i hennes knä och kramade henne. "Bra. Min fot gör inte ont längre." Pappa som satt bredvid mamma och mig, la handen på mitt lår. "Hur gick provet?" Jag skrattade och gjorde tummen upp. Det hade verkligen gått bra. Jag hade svarat på alla frågorna och fått till vettiga och utförliga svar. "Har du pratat med Melker?" Sa mamma tyst till mig.Jag nickade. "Jag gjorde slut med honom. Men medans jag väntade på att Justin skulle hämta mig, gick han och hade armen runt en annan tjej." Sa jag.Ryan harklade sig i andra soffan. Jag vände blicken mot honom. Han visade en blick att han hört vad vi pratat om och om det var sant. Jag nickade och reste mig sedan upp. Jag hade fått en del gräsfläckar idag. Jag tog min stora väska och gick in i tvättstugan. Där packade jag upp alla mina saker och la det som skulle tvättas i tvättlådan. Jag gäspade och kollade klockan på min mobil. 19:30. Jag kunde inte gå och sova nu iallafall. Jag gick till dem andra igen och satte mig hos mamma och pappa igen. Och där satt jag resten av kvällen. Med huvudet på mammas axel och benen i pappas knä.
____________________________________________________________________________________________
Vad tyckte ni? Förlåt för lång väntan!! :(
Iallafall. Kommentera vad ni tyckte och vad ni tror kommer att hända.
Random fråga: Tycker ni bloggen är bättre när jag är själv eller när Agnes var med också? Var helt ärliga!
Mitt svar: Jag vet inte riktigt.. Älskade när Agnes var med och tycker det är sådär att vara själv. Men jag vet helt ärligt inte.. :(
What About Love- 4
"Justin, vad gör du här?" Sade jag chockat. Justin skrattade. "Jag har ledigt över sommaren och tänkte berätta det för din bror. Är han här?" Jag nickade och gjorde ett tecken att han skulle följa med. Jag haltade upp för trappan och när jag kom upp till trappans topp, kände jag hur utmattad jag blivit av det lilla. Jag grymtade till. "Vad har hänt egentligen? Är det inte meningen att fotbolls spelare ska vara i topp?" Sade Justin och skrattade åt sitt skämt. "Jag har vrickat foten. Jag är på topp. Förutom att min fot är vrickad."fräste jag. Justin höll upp händerna som ett tecken på försvar. Jag började gå mot Ryans rum och öppnade sedan dörren och gick in och satte mig direkt ner i hans säng. Jag skulle inte vara en jobbig syster, som var med hennes bror och hans kompisar hela tiden, utan jag behövde bara vila. "Justin?! Vad gör du här?" Utbrast Ryan och Chaz samtidigt. Dem båda studsade upp på fötter och kramade om Justin. "Gick du upp för trappan utan kryckor? Du vet att du inte får göra det!" Utbrast sedan Ryan när han såg mig. "Eftersom ni, är så döva att ni inte hör att det ringer på dörren, så får din syster med en vrickad fot gå och öppna dörren och sedan gå upp för trappan med din kompis. Du hade lika bra kunnat gå ner och öppna dörren själv, men tanke på att man hör upp här när det ringer på dörren." Sade jag och blängde på Ryan. Han flinade mot mig och jag vände på klacken och gick sedan ut ur hans rum och ner för trappan. "Jag går i trappan, Ryan! Ska du inte skvallra?" Ropade jag.
Dörren öppnades och mammas och pappas flåsande hördes. Dem kom in i vardagsrummet där jag satt och log mot mig med deras svettiga ansikten. "Hur långt joggade ni?" Frågade jag nyfiket. Mamma flinade. "6km! Vi ska slå ditt rekord nu när du är skadad och sedan när du är tillbaka igen, så orkar vi längre än dig när vi springer alla tillsammans." Jag skakade på huvudet. Det var såhär min familj var. Lite galna och väldigt tävlingsinriktade. Vi ville gärna vara bättre än den andra och vi tränade tillsammans på ett positivt sätt. Jag tyckte det var bra, för att jag tränade nästan aldrig ensam. Alltid hade jag mamma, pappa eller Ryan med mig. Ibland sprang vi alla fyra tillsammans. Det var det jag älskade med min familj.
Det knackade på dörren och jag reste mig upp ur soffan för att gå och öppna dörren. Där utanför stog Pattie, Chaz mamma, pappa och lillasyster. Mamma och pappa hade bjudit över dem på middag. "Hej Vanessa!!" Utbrast Pattie och drog in mig i en betryggande och moderlig kram. Jag kramade sedan om dem andra och vi gick tillsammans in i köket där mamma stog och fixade det sista med maten. Pappa var ute på altanen och grillade. "Hej och välkomna!" Sade mamma och kramade om dem alla. Chaz lillasyster, Candice var 9 år. Hon drog sig alltid till mig när vi träffades. Hon spelade sjölv fotboll och ville veta exakt hur hon skulle göra för att bli bäst. Hon ville även att jag alltid skulle sminka henne och nästan varje gång vi träffades, fick hon kläder jag haft vid hennes ålder. Hon blev alltid lika glad.
Killarna kom nerdundrades från trapporna när mamma ropade att maten var klar. Pattie hade beordrat mig att sätta mig ner direkt när hon fått veta vad som hänt med min fot. Hon berättade att det inte var bra för foten om jag gick runt för mycket. Så medans alla stog och väntade på att dem fick sätta sig ner, flinade jag. Direkt när dem satt sig ner och mamma sagt varsågoda, högg killarna in. Dem tog för sig av maten och jag kollade med ett äcklat ansiktsutryck på dem. Vilka normala människor häller bearnaisesås på salladen och vitlökssås ovanpå det? "Varför så äcklad Butler?" Utbrast Chaz och flinade mot mig. "Vilken normal människa äter bearnaisesås på salladen och sedan vitlökssås ovanpå det?" Chaz skrattade och flinade mot mig.
När maten var uppäten, plockade dem vuxna snabbt undan. Alla satt fortfarande kvar runt utebordet i uterummet. "Så, hur går kärleken Vanessa?" Frågade Pattie nyfiket. Jag log halvt. Ja, hur gick det egentligen? "Jag har pojkvän och så. Men vi båda spelar fotboll och har inte träningar på samma dagar. Så när han har träning, har inte jag och sedan tvärtom. Vi spelar matcher varje helg också, så det finns ingen tid att umgås. Skolan tar upp väldigt mycket tid också med alla prov, så det är väldigt svårt." Pattie nickade förstående och log mot mig. "Jag är säker på att ni kommer lösa det! Hur länge har ni varit tillsammans?" Jag log mot henne. " 6 månader. Men det känns liksom inte ens som att vi känner varandra. Vi träffas aldrig så vi lär inte känna varandra. Så jag tror faktiskt inte att vi kommer att lösa det, tyvärr! Den enda lösningen är nog att göra slut med honom." Det var sorgligt, men det var nog det bästa jag kunde göra. Jag kände försiktigt med tungan över min tandställning för att känna om det var något som fastnat. "Mamma, sitter det något där?" Frågade jag mamma och pekade på stället jag trodde det satt fast något på. "Ja! En bit kött. Det finns tandpetare i badrummet." Sade mamma och log mot mig. Jag la min vita iPhone på bordet framför mig och gick in på badrummet. När jag fått ut köttbiten ur tandställningen, gick jag ut till dem andra och satte mig igen.
Jag tog upp min mobil och såg att jag hade ett oläst sms.
Från:Melker<3
"Hej babe <3 Hur är det med foten? <3 Vill du ses? Jag saknar dig otroligt mycket <3 "
"Pappa, kan du köra mig till Melker? Snälla?" Bad jag och gjorde valpögonen. Pappa nickade. "Ja! Gör dig klar så åker vi sedan. Sover du där?" Jag nickade. "Ja. Jag kommer imorgon. Ja måste plugga till ett prov." Jag gick upp på mitt rum och började packa kläder.
Till: Melker<3
"Jag kommer på direkten<3 Pappa kör mig, så du behöver inte vara orolig. Puss<3"
Jag gick ner för trappan och ut i uterummet. "Pappa vi ska åka nu. Hejdå alla!!" Jag gick fram och kramade mamma och Candice. "Måste du åka?" Frågade Candice. Jag log mot henne. "Du förstår själv när du får pojkvän sötnos." Hon log mot mig. "Händerna på täcket syster! Ring om det är något." Sade Ryan. Han reste sig upp och kramade om mig. "Va försiktig" viskade han i mitt öra. Jag log mot honom. "Jag lovar." Pappa och jag gick ut i hallen och tog på oss våra skor och sedan gick vi ut till bilen.
Justin's Perspektiv:
Vanessa gick till hallen tillsammans med hennes pappa. Hon hade blivit snyggare än senast jag såg henne. Hennes kropp var en dröm. Hon var smal, men ändå inte pinnsmal. Hennes kropp var perfekt bara. Men jag hade Selena. Jag var avundsjuk på Vanessa, som fick träffa hennes pojkvän, jag vill också träffa Selena. "Hur länge har Vanessa varit tillsammans med Melker?" Frågade mamma Ryans och Vanessas mamma, Shana. "Jag vet inte riktigt. Några månader." Svarade Sharon. Jag tog upp min vibrerande mobil ur fickan. Skärmen visade att Selena ringde mig. Jag reste mig upp och gick in i det stora huset som tillhörde familjen Butler.
"Hejdå och tack för ikväll!" Sade mamma och sedan gick vi ut till våran bil. Jag satte mig i förarsätet och mamma i passagerarsätet. "Har du haft det bra idag?" Frågade mamma och log mot mig. "Ja! Ryan och Chaz är verkligen riktigt bra vänner." Mamma nickade. "Jag och Vanessa är väldigt vacker och hon verkar vettig också. Ni skulle passa faktiskt." Jag flinade mot mamma. "Jag tror inte det mamma. Jag skulle inte klara av att ha ett förhållande i Stratford och vi båda två är ändå redan upptagna, så." Mamma skakade på huvudet. "Du inbillar dig bara att du inte skulle kunna ha det. Du skulle visst då klarat det. Vanessa verkar inte ha det så bra med Melker och du och Selena ska vara ifrån varandra hela sommaren. Jag är på Vanessa och Justin sidan." Jag skrattade åt henne. "Jaja mamma! Vi säger väl så. Jag stannade bilen och parkerade på mormor och morfars uppfart. Vi gick in genom dörren och möttes direkt av tystnad. Dem hade gått och lagt sig. "Godnatt mamma!" Sade jag och lämnade en mjuk puss i mammas panna. Hon kramade om mig och vi gick åt olika håll. "Jag är fortfarande på Vanessa och Justin sidan ovh jag ska få ihop er. Till och med Sharon är med på det." Jag skrattade och stängde sedan dörren in till mitt rum.
_______________________________________________________________________________________
Äntligen uppe babes <3 Om ni kommenterar riktigt bra, kanske nästa dyker upp ikväll? imorgon? <3
Random fråga: Vilken är eran favorit av mina noveller: U Smile I Smile och I Will Catch You If You Fall ? <3
Mitt svar: I Will Catch You If You Fall
Minst 15 kommentarer <3
Whats A King Bed Without A Queen?
What About Love- 3
Att gå utan säkerhetsvakter här i LA var som bortblåst nu. Folket som bodde här var så vana att se mig så vakter behövdes inte längre.
Vi gick ut ur mitt rum och ner till hallen.
"Vi går ut en stund!" ropade jag och slog igen dörren så precis så jag knappt hörde var mamma svarade.
"Okej, maten är klar om 40 minuter."
______________________________________________________________________________________________
Jag sjönk djupare ner i soffan och drog täcket upp mot hakan. Det var lördag. Jag älskade lördagar, för det betydde alltid match och mys med vänner. Men det var ingen match idag, eller mys med vännerna. Matchen var inställd, för att det regnade,åskade och blixtrade alldeles för mycket. Så jag satt i soffan med en rykande kopp te och tv:en som visade The Last Song. Mamma och pappa var iväg och handlade och skulle vara borta i några timmar till. Ryan låg uppe på sitt rum och sov, även fast klockan var halv tre på dagen. Mamma hade gett mig stränga order om att jag skulle väcka honom vid två. Men det hade inte gått hur mycket jag än sparkat och slagit på honom. Så jag hade gett upp och krupit upp i soffan istället. Jag tog försiktigt en klunk te och kände hur det brännande vattnet åkte ner i halsen. Varmt var det iallafall. Idag var en sådan dag, då jag var sugen på allt. Godis, mat, frukt, bär och läsk. Fast jag egentligen inte åt godis och drack läsk.
Min mobil på bordet framför mig plingade till. Ett nytt sms.
Från: Tränaaaaren
"Tjejer, ta och packa ihop era match grejer snabbt. Match om en och en halv timme. Vi ses här om en timme! Hemma match! :)"
Snabbt stängde jag av tv:en och hoppade ut från mitt bo. Gud vad kallt det var ovanför täcket. Samtidigt som jag kollade ut genom fönsterrutorna , hördes tunga steg gå ner för trappan. Ryan var äntligen vaken. "Har du äntligen vaknat?" Sade jag och flinade mot Ryan. Han himlade med ögonen mot mig. "Skulle du inte spela match idag?" Jag nickade mot Ryan. "Jo, om en timme! Kan du vara super snäll och skjutsa mig? Jag inte intresserad av att gå dit." Ryan skrattade och log. "Jo klart syster yster! Men jag fixar lite mat och sedan så åker vi. Gå och packa dina grejer nu. Vem möter ni idag?" Jag flinade. "Toronto. Vi ska kötta!!" Ryan gjorde tummen upp mot mig och sedan gick jag mot grovköket. Där tog jag mitt ny tvättade matchställ och packade ner det, mina skor i och mina benskydd. En handduk dök även ner i den. Sedan gick jag upp på mitt rum och tog min fotbolls necesär.
Jag tog sista den tuggan och reste mig sedan upp. Jag tackade för maten och berättade att vi skulle åka om tio minuter. "Är det okej om vi svänger inom och hämtar Chaz också?" Jag nickade och sade att det var okej. Jag gick upp för trappan och fortsatte sedan in på mitt rum. Där satte jag upp håret i en tofs. Jag satte klämmor för att håret skulle stanna kvar och tog sedan på mig mitt matchställ. Över det tog jag mina tränings byxor med mina initialer på det ena låret. Även min tränings tröja. Där var klubbens märke och några reklam märke och texter. Jag var så taggad på att spela match idag.
Med Ryan och Chaz i framsätena i bilen och jag i baksätet så parkerade vi på parkeringen vid fotbolls planerna. Vi gick ut ur bilen och tillsammans började vi gå mot den stora lokalen som låg mitt i området med fotbollsplanerna. Det var här som jag tränade fyra gånger i veckan och spelade match oftast en gång i veckan. Jag spenderade mitt liv här, mitt liv var här, på en fotbollsplan tillsammans med en fotboll. Ryans arm lades runt min axlar och han drog in mig i en stor kram vid dörren. "Lycka till nu och kötta. Jag och Chaz sitter på läktaren och hejar." Chaz drog in mig i en kram direkt efteråt och önskade mig lycka till han också.
Jag gick med snabba steg in i lokalen och svängde in i omklädningsrummet där mitt lag satt. Dem hälsade på mig och sedan satte jag mig ner och började ta av mig min överdragsdress och tog på mig benskydden, strumporna och skorna. Tränarna gick igenom hur vi skulle spela och sådant idag medans jag knöt på mig mina skor. När dem var på och alla var klara, reste vi oss upp och gick ut i samlad trupp. Framför oss gick 95: killarna i sina matchkläder. Melker skulle vara där just nu, han spelade i p95:orna. Emma, min lagkamrat, petade på mig och pekade sedan mot killen med nummer 8 på ryggen. Melker. Jag tog sats om sprang sedan fram och hoppade upp på hans rygg. Han tog ett steg framåt för att hitta balansen och lade sedan händerna på mina lår för att hålla mig kvar på ryggen. Båda lagen skrattade tillsammans åt mig. Men vi ramlade inte för det, utan Melker fortsatte gå med mig på ryggen bakom sina lagkamrater. "Snygg röv Nessa!" Utbrast Emma och jag bröt ut i ett skratt. "Tack. Din röv är ju hetare." Emma skrattade och flinade mot mig. Melker smekte mina lår och jag lutade fram huvudet och kysste honom. Han kysste mig tillbaka och verkade vilja ha mer hela tiden. "Senare älskling." Sade jag och drog mina läppar ifrån hans oemotståndliga läppar. Vi kom ut från lokalen och jag hoppade ner från hans rygg. Killarna skulle åt ena hållet och tjejerna åt det andra hållet. Vi gick tillsammans mot fotbollsplanerna där läktaren var halvfull. Motståndarlaget kollade länge på oss när vi gick förbi dem. Dem såg allt lite nervösa ut. Det var bra, när man var nervös spelade man inte alls lika bra.
Domaren blåste i sin visselpipa att matchens första halvlek var avklarad. Vi ledde med 2-0. Somsagt, dem var nervösa det märktes. Dem var väldigt osäkra, så vi tog alla våra chanser att göra mål. Men deras målvakt, hon var duktig. Hon fångade nästan alla våra målförsök. Jag gick mot Ryan och Chaz. Jag gick upp för läktaren och satte mig på stolen bredvid Chaz. "Tjena!" Sade jag och vinkade lite med handen. Dem sade hej och Chaz började berömma oss. "Jag vet Chaz. Vårat lag är bäst. Mycket bättre än killarna. Men deras målvakt är typ sjuk. Hon fångar allt." Sade jag. Killarna skrattade. "Det är så det är lillen. Men kolla, är inte det Melker?" Chaz pekade bort mot en kille som visst det var Melker. Han stog tillsammans med sitt lag och kollade på planen där vi skulle spelade. Melkers blick mötte min och jag vinkade och skickade en slängkyss. Han skrattade och flinade mot mig. Ryan muttrade något med: 'Jag kan inte med honom.'
Jag skrattade och slog till honom på armen. "Du behöver inte orka med honom. Det är inte du som är tillsammans med honom direkt." Jag hörde hur mitt namn ropades och inte förens nu märkte jag att alla stog redo på planen. Jag sade ett snabbt hejdå och hoppade sedan ner från läktaren och joggade bort till mitt lag. Jag ställde mig framme vid bollen, då vårat lag började med bollen. Jag passade till Emma som sedan passade till mig. Jag passade till Johanna i mitt lag som i sin tur passade vidare. Jag sprang upp mot mål och fick bollen passad mot mig och började springa upp ännu närmare mål. Men jag hann inte så långt innan två tjejer från motståndar laget kom mot mig. Jag dömde av motståndet till målet och konstaterade att jag kanske skulle klara av att skjuta. Snabbt gjorde jag mig redo och sköt sedan ett hårt skott som flög rakt in i mål. Målvakten hade inte en chans att ta den. Mina lagspelare hoppade på mig.
Det var fem minuter återstående av matchen. Vi ledde med 4-1. Toronto spelarna hade nog kommit på att dem höll på att förlora nu. Så dem spelade ett snabbt men väldigt slarvigt spel. Jag stog i mitten av planen och väntade på att något skulle hända när jag såg en boll komma flygandes med världens fart mot mig och träffade mig rakt i magen. Jag tappade andan. Jag vet inte hur länge, men jag föll ner på marken iallafall. När jag kunde andas igen, hade jag alla runtom mig. Läkaren kom springandes och satte sig ner bredvid mig. Jag reste mig upp efter ett tag och kände hur hela mitt huvud snurrade. Gud. Det vinglade och jg kände hur det brände i halsen. En påse hölls fram framför munnen på mig när spyan kom ut ur munnen på mig. Någon höll bort mitt hår och någon annan smekte min kind. Jag flyttade huvudet åt sidan när jag kände att jag var klar. Någon torkade mig runt munnen. Jag mötte min tränares oroliga blick. "Butler, inget mer spelande!"
Jag skakade på huvudet och sade att jag kunde spela. Tränaren såg tveksam ut, men gav sedan med sig. Men jag skulle nog lyssnat på tränaren för i nästa sekund så kom det ännu en boll men även en fot träffade mig i magen. Andan tappades ännu en gång och denna gången föll jag hårt ner på marken. Motståndaren som sparkat mig i magen, landade på mig eftersom hon tappat balansen. Ännu en gång samlades alla runt om mig och nu kom påsen fram direkt. Min mage vändes ut och in och det brände i halsen när jag spydde ut det i påsen. När jag var klar, försökte jag resa mig upp. Men direkt när jag kom upp på benen, föll jag ihop igen. Tårar samlades i mina ögon och började rinna ner för mina kinder när jag kände smärtan i min kropp. "Jag är här syster. Sch, gråt inte. Kom här."
Ryan bar upp mig med armen under mina knäveck och den andra armen runt min rygg. "Ryan, jag kan inte andas." Sade jag panikslaget. För det kunde jag inte. Det gick inte. "Jodå! In genom näsan och ut genom munnen." Sade Ryan. Jag försökte och kände hur det nu gick att andas igen. Men huvudet snurrade fortfarande. Ryan gick mot läktaren och satte sig ner där med mig i sin famn. "Hur går det? Din fot ser skadad ut!" Utbrast Chaz. Jag ryckte på axlarna och kollade ner på min fot. Mycket väl såg den skadad ut och den gjorde ont. Jag böjde mig ner för att knyta upp min sko och ta av mig den. Jag drog även av strumpan. Min fot var svullen och helt illröd. Jag rörde försiktig på foten lite, men smärtan ilade genom mig. Den var vrickad. Helt klart. Det kunde inte vara sant.
Jag gick försiktigt fram till dörren och öppnade den. Jag gick genom korridoren och mötte många av killarna i Melkers lag. "Vad har hänt Nessa?" Frågade dem oroligt. "Vrickad fot." Sade jag och stannade upp och lutade mig mot väggen. Det var betungande för foten att hålla upp hela mig, så jag försökte luta och stödja mig mot saker. Melker kom gåendes med två av killarna i hans lag. Dem såg alla tre glada och ny-duschade ut. "Vad har hänt Nessa?" Ropade Melker och skyndade sig mot mig. "Vrickad fot" sade jag hest. Jag hade blivit helt hes av allt gråtande. "Aoch! Hur hände det?" Frågade en av killarna i Melkers lag. "Det hela började med att jag blev träffad av en boll i magen och tappade andan i några sekunder. Jag tror att jag vred foten på något sätt när jag trillade. Och sedan ungefär två minuter efter så fick jag ännu en boll i magen och nu sparkade även tjejen som skjutit bollen mig i magen. Och när jag trillade där, tror jag att jag vred till foten ännu mer." Killarna grimaserade. Jag tror nog att alla vet hur ont det gör att vricka foten. ‘’ Du får en lugn helg framför dig!" Sa en av killarna. Jag skrattade och nickade. ‘’ Ja, en lugn helg! Det ska bli väldigt skönt faktiskt. Även fast jag vill spela. Men det är väl lika bra att vila foten.’’ Killarna nickade och log mot mig. ‘’ Nessa! Läkaren är här nu. Skynda dig!’’ ropade en tjej i mitt lag. Jag skyndade mig till tjejernas omklädningsrum.
‘’Så, ta det lugntt hela helgen, foten i högläge. På söndag, kan du ta korta promenader och om det inte känns nästa vecka, kan du vara med på träningarna lite försiktigt. Lycka till!’’ sade läkaren och gick sedan. Jag bytte snabbt om för att sedan möta Ryan och Chaz för att kunna komma hem. Bilen åkte över Stratfords gator och stannade på vår uppfart inte så långt efter.
Ryan och Chaz befann sig på ovanvåningen och spelade något spel, mamma och pappa var ute och joggade och jag låg i soffan med foten i högläge. Plötsligt knackade det på dörren. Jag reste mig försiktigt upp och gick haltandes till dörren. Jag öppnade dörren och fick en chock när jag såg vem som stog utanför. Justin Bieber.
What About Love - 2
"Sista interjuvn nu, sedan är du ledig hela sommaren." utbrast Scooter glatt. Jag tror faktiskt att han tyckte det skulle bli rätt skönt att få slippa mig, jag menar jag är inte den lättaste att ha att göra med. Oftast ganska tonårssur och trött, ibland gnällig och alltid hade jag väldigt mycket energi. Men det skulle bli skönt att slippa Scooter och hans försök till att vara min pappa hela tiden. Misstro mig inte, jag tycker mycket om honom, men inte hans "pappa"-roll.
"Inget pågång nu." log jag.
"Hur är det nu, visst skulle du till Stratford i sommar? Är det inte någon där?" Jag skakade på huvudet. Nej, hon var i Los Angeles hela tiden.
"Jag tror faktiskt inte att jag skulle kunnat vara tillsammans med någon tjej i Stratford."
Max höjde på ögonbrynet. "Va? Varför inte?"
Okej, Justin, formolera detta rätt nu.
"Jag tror inte att jag hade klarat av distansen mellan LA och Stratford, och sedan så är jag aldrig i Stratford, och då blir det jobbigare. Så nej, jag hade aldrig kunnat vara tillsammans med en tjej i Stratford."
Max nickade och bad mig berätta om mina nya projekt, men jag hade bara Selena i mina tankar, vilket resulterade att min koncentration var på noll. Jag hörde inget, utan återupplevde bara våran kyss från igår.
"Justin är du med eller? Du känns lite borta." flinade Max och snurrade lite fram och tillbaka på sin stol. "En tjej kanske?"
"Men jag har ju ingen!" utbrast jag och snurrandet upphörde.
"Är du verkligen helt säker på det, mr Bieber?"
"Ja, Max." svarade jag en aning övertydligt.
Han flinade igen och drack lite ur vattenflaskan med bubbelvatten.
Han tryckte på That Should Be Me och direkt sa en ljudkille att vi var ute ur "sändning".
"Tack, bro." flinade jag och drog av mina hörlurar för att sedan hoppa ner från den höga stolen och skaka hand med Max. Jag gick ut ur radiorummet och in på toaletten med ursäkten "Jag ska bara på toan" till Alison som otåligt stod och väntade på mig.
Jag möte min blick i spegeln. Jag såg rätt sliten ut faktiskt. Det skulle inte bli fel med tre månader semester nu alltså. Träffa Ryan, Chaz, Mitch och Nolan. Kanske Vanessa och hennes snygga kompisar Mabel och Zara. Inte för att jag känner dem så värst bra, men man kan väl ändå tycka någon är snygg? Såklart hade jag ju Selena, så dem betydde inget ändå. Inte för att dem gör det, dem är bara ett av alla snygga tjejer på vår runda jord.
"Hej semester!" tjöt jag högt och slängde mig i en av rummets många soffor. Den var i svart läder och sjukt mjuk. Nästan omöjligt mjuk, som Selena's läppar.
Ja, det var rätt klyschigt.. Jag gillar att vara charmig, det är en av mina främsta talanger.
"Skönt att slippa dig!" pustade Scooter skämtsamt.
"Nej, du älskar mig och jag är den mest väluppfostrade ungen som finns, inte sant?" flinade jag retsamt. "För att inte nämna hur otroligt duktig jag är på att slappna av."
Alla brast ut i skratt. Skämten, en av mina andra talanger.
"Se till och ragga ordentligt i Stratford nu!" sa Alfredo och höjde menande på ögonbrynen.
"Näää.." började jag tveksamt. "Det skulle aldrig funka med en tjej där. För långt borta, you know."
"Jaha, hur kommer det sig att du kan ha vänner där då?"
"Dem fattar väl..?"
"Gör inte tjejen det då?"
Jag suckade. "Fredo! Jag vill inte ha någon tjej nu. Ingen gillar mig för mig, utan för Justin Bieber."
"Och våga inte skaffa fram en skummis igen! Jag hatade den andra som du förde ihop mig med! Hela dejten var ju awkward!"
Alfredo bröt ut i skratt.
"Vi får väl se vad vi kan hitta på denna gången", flinade han.
"Åh nej!" flämtade jag dramatiskt och höll tjejigt upp handen framför munnen. Alla brast ut i skratt igen. Jag flinade mot dem och boxade retsamt till Alfredo.
En varm doft slog emot mig när jag öppnade dörren till den stora lägenheten som jag och mamma bodde i. Ännu hade jag inte flyttat ut, vilket ibland var tur, då jag inte kunde göra något själv. Okej, ibland, om jag försökte och om mamma var arg.
"Hej Justin!" sa mamma och sköt in en rund form med lasange i ugnen.
"Hej." svarade jag och fortsatte till mitt rum där jag snabbt slängde mig på den stora sängen.
Mina tankar for genast till Selena. Det var något magiskt med henne, varje ledig stund jag hade, tänkte jag på henne. Faktum var att varenda sekund dök hon upp i mitt huvud.
Jag sträckte mig efter ryggsäcken och drog upp min iPhone. Jag knappade in lösenkoden och med ett klick öppnades den så jag kunde fortsätta in till appen för meddelanden. Selena's och min konversation var redan öppen så jag skrev snabbt in ett sms.
"Hej baby, hur är det? Jag tänker på dig och på att jag åker imorgon. J x"
En suck for ur mig när minuterna bara gick och gick. Jag hörde hur det ringde på dörren där nere och dova röster hördes. Jag orkade inte gå ner och hälsa så jag stängde mina ögon. En flashback av min och Selena's första kyss skimrade förbi. Jag log.
"Och vad flinar du åt då?" sa den retsamma rösten som jag så väl kände igen.
Jag öppnade ögonen och satte mig hastigt upp. "Selena!"
"Heeej!" utbrast hon och kramade om mig. Jag la mina armar kring henne och drog in doften av hennes schampo.
"Saknat mig?" flinade jag och släppte henne.
"Ja, mycket." log hon och placerade en liten puss på mina läppar.
"Du får sakna mig mer när jag är borta, don't worry", sa jag och skakade på huvudet.
"Men hörs varje dag och sen ses vi ju efter sommaren."
"Ja, FaceTime varje kväll."
"Pattie sa att maten inte var klar än, vill du gå ut en stund?" frågade hon.
Jag tänkte snabbt igenom tanken. "Visst."
Att gå utan säkerhetsvakter här i LA var som bortblåst nu. Folket som bodde här var så vana att se mig så vakter behövdes inte längre.
Vi gick ut ur mitt rum och ner till hallen.
"Vi går ut en stund!" ropade jag och slog igen dörren så precis så jag knappt hörde var mamma svarade.
"Okej, maten är klar om 40 minuter."
_______________________________________________________________________
Kapitel 2, ur Justins perspektiv :)
Random fråga: Vilken är er favorit högtid?
Mitt svar: Är nog julafton! Älskar presenterna ;) Och att man får träffa familjen så mycket <3
Tänk <3
What About Love - 1
Vanessa Butler, en vanlig 16-årig tjej från Canada. Eller hon brukade vara en vanlig tjej. Nu är hon en del av kändisvärlden. Inte för att hon har gjort något speciellt, utan för att hennes brors bästa kompis råkar vara självaste Justin Bieber.
Vanessa har egentligen aldrig träffat Justin, bara lite då och då. Sagt hej och sedan gått sin väg. Men när Justin helt oplanerat står utanför deras dörr en dag och berättar att han är ledig över sommaren, förändras allt.
Vanessa's perspektiv:
"Ryan, seriöst! Ge hit min mobil. Det är inte roligt."
"Har du några killar här eller?" flinade han och höjde handen med mobilen i luften så att jag inte kunde nå den. Jag himlade med ögonen åt honom. Alltid samma nyfikna storebror.
"Nej! Jag skulle berättat det då vet du." flinade jag. Trodde han ja. Klart jag inte skulle berätta det för honom, han skulle ju bara gå och reta mig.
"Naah, skulle inte tro det."
"Men ge hit den bara!" suckade jag och sträckte ut handen. Men såklart var jag ju inte lika lång som Ryan, utan kortare, så jag nådde inte den.
"Vanessa! Ryan! Vi ska åka nu! Och Ryan, ge tillbaka Vanessa sin mobil." ropade pappa.
Motvilligt gav Ryan tillbaka min mobil som jag kvickt stoppade ner i bakfickan på jeansen i fall han skulle få för sig att ta den igen.
Bilresan till utkiken tog inte mer än 10 minuter. Nästan varje helg åkte vi i familjen på utflykter. Lite löjligt kanske, men vi har gjort det sen jag och Ryan var små. Så det är mer en tradition än något måste.
Jag tog fotbollen i ena handen och solglasögonen i andra och följde efter mamma som bar på den stora picnickorgen. Vi slog oss ner på filten som pappa och Ryan brett ut. Den var rödrutig och man fick en riktig känsla av klassisk picnicfilt.
Lika snabbt som jag satt mig reste jag mig igen med bollen i famnen.
"Ryan, är du med eller?" frågade jag och kastade den svartvita fotbollen till honom.
Han fångade den enkelt, "Alltid."
Jag sköt till bollen som Ryan passat mig. Den flög högt upp i luften och långt fram. Ryan nickade den mot mig och jag fångade den med foten och började slå bollen med fötterna för att hålla den i luften. Ett enkelt trix.
"Ungdomar! Vi ska äta nu!" ropade mamma. Jag och Ryan hade stannat på andra sidan av platsen vi var på, för att inte råka skjuta bollen på mamma eller pappa. Vi skyndade oss bort till filten, där dem dukat upp med tallrikar, bestik, glas och massa mat. Den smakade alltid bäst här vid utkiken. Men såg långt över Stratford, det var så fint.
Ryan's mobil vibrerade till på filten framför mig.
"Det är från Chaz, han frågar om du och jag ska följa med till stranden ikväll och spela fotboll och grilla. Zara och Mabel ska också med." Ryan nickade till mig. Jag skrev in ett svar till Chaz att vi var på. Jag lade ner mobilen på filten igen och sen så högg vi in.
"OH MY GOD! Snyggt linne!" utbrast Zara så fort jag uppenbarade mig på stranden tillsammans med Ryan. Jag kollade ner på mitt gråa linne med lite spets på. Inget speciellt med det egentligen.
"Tack!" svarade jag i stället och log. Min stil var personlig. Vissa dagar kunde jag ha söta små blusar och andra värsta vanliga t-shirten. Det varierade beroende på vilket humör jag var på.
Jag åt försiktigt av den alldeles för kladdiga marshmallobiten för min tandställning.
Vi hade spelat fotboll, beach volleyball, badat och nu hade grillen varit igång ett tag. Jag var helt slut i kroppen efter alla lekar.
Jag drog filten närmare mig och lutade mig mot Chaz. Inte kunde jag ta Ryan, han var min bror. Men Chaz dög. Han var rolig och ibland riktigt snäll. När jag var liten var vi typ kära. Eller något. Jag vet inte riktigt var det var. Men det var ju förlänge sedan, det är glömt.
"Värst vad trött du blev då!" skrattade Ryan och stoppade en hel marsmallow i munnen. "Jag trodde du sa att du var" han pausade och tuggade klart. Alla kollade förväntansfullt på honom, som tomten på julafton. "Vinnaren ikväll. Det lär inte bli så, du gosar ju bara med Chaz. Ska ni inte våga er på en puss också?"
"Aldrig." utbrast jag och flög upp för att istället sätta mig bredvid Zara. Jag lutade mig mot Zara's axel och slöt ögonen. Men öppnade dem genast där efter. Jag skulle inte somna.
"Vanessa har du funderat på något sommarjobb än?" frågade mamma och tog en klunk av sitt te.
Jag log, "Nej, inte direkt."
Ryan kom in i köket med tunga steg. Han hade enbart ett par svarta mjukisbyxor som hängde långt ner på hans höfter.
"Men dra upp byxorna, ditt äckel. Man ser ju hela alltet." grimaserade jag.
Han snörpte på munnen och drog byxorna onödigt högt upp. Jag himlade med ögonen och suckade.
‘’Vad ska ni göra idag?’’ frågade mamma nyfiket.
Jag log. ‘’Jag, Zara och Mabel ska spela fotboll och lite sådant mys.’’ Mamma nickade och log glatt mot mig.
‘’Och jag ska träffa Chaz, Nolan och Mitch och spela hockey eller fotboll, vi har inte riktigt bestämt oss.’’ Även nu log mamma glatt, fast mot Ryan den här gången.
Jag öppnade dem stora dörrarna som ledde in till den lilla arenan där nästan alla fotbollstjejer i Stratford höll till. Men inte idag, då var dem vid stranden istället. Det var bara jag, Mabel och Zara som var i arenan.
"Vanessa!" utbrast Mabel och vinkade mot mig. Jag vinkade tillbaka och joggade till dem båda två. Zara passade bollen mot mig och sedan började vi tre spela tillsammans. Egentligen var jag den enda som spelade fotboll, men Zara oc Mabel utövade andra sporter så dem hade lärt sig fort. Och man behövde ju inte kunna allt, huvudsaken var att man tyckte det var kul. Och det tyckte jag, jag älskade fotbollen. Det var mitt liv och jag ville satsa fullt ut på den.
"Nej, vi ska ha detta. Nej, inte bananer, utan jordgubbar." utbrast jag. Vi stog inne i mataffären och skulle ta frukter och bär. Vi skulle ha myskväll och eftersom igen av oss var särskilt förtjusta i chips och godis så plockade vi nyttiga saker i stället. Någon gång sådär var väl okej att äta sötsaker, men inte annars.
Kapitel 1 uppe! Ur vanessas perspektiv, vad tycker ni om What About Love? :)
Kommentera, puss <3
HANDLING- WHAT ABOUT LOVE
Vanessa Butler, en fotbolls spelande 16-årig tjej från Canada. Eller hon brukade vara en vanlig tjej. Nu är hon en del av kändisvärlden. Inte för att hon har gjort något speciellt, utan för att hennes brors bästa kompis råkar vara självaste Justin Bieber.
Vanessa har egentligen aldrig träffat Justin, bara lite då och då. Sagt hej och sedan gått sin väg. Men när Justin helt oplanerat står utanför deras dörr en dag och berättar att han är ledig över sommaren, förändras allt.
Låter det intressant? :D
Detta är justinnovells nya novell! :) Som ni säkert ser, så spelar Nina Dobrev Vanessa :D Och detta kommer vara en fotbollsnovell :D
Första kapitlet och kapitel två ligger i utkast redo att publiceras. Kapitel 3 är halvklart, så kom igen nu <3 Kommentera <3
