justinnovells

Vi satt alla samlade framför tv:en. Vi hade varit i skolan under dagen idag, men sedan efteråt åkt till affären och handlat. Nu satt vi i Melker's vardagsrum alla tjejer och killar. Melker's föräldrar var iväg på semester vilket gjorde att vi var själva. Mamma och pappa hade inte blivit så jätte glada när jag ringde och berättade att jag skulle sova borta inatt igen. Det var torsdag, så jag skulle åka om två dagar. Så jag hade lovat mamma att komma hem imorgon för att sedan ha en mamma-dotter kväll. Vi hade det med jämna mellanrum. "Ja!! Kom igen Ronaldo!!" Skrek Jens, en annan kille från 95 laget. Det var Champions League final mellan Barelona och Real Madrid. Den hade varat i 68 minuter just nu och Real Madrid ledde med 4-3. Det var väldigt jämt mellan dem två lagen. Jag hade skrikit så mycket, precis som alla andra, att jag var hes.

Matchen slutade med att Real Madrid vann. Vi låg allihopa i sängar, soffor och på golvet på madrasser just nu. Jag hade lyckats ta platsen i Melkers säng med Emma bredvid mig. I sängen låg även Melker och Johannes skavföttes med oss. Sedan så var alla andra utspridda runt om i Melkers rum. Vi hade fällt upp alla extra sängar dem haft, vilken blivit 10 stycken, vissa av dem var 90cm mellan vissa andra var 120cm. Så dem sov två i 120cm och sedan dem resterade sov antingen på madrasser på golvet eller i Melker's soffa. Hela golvet var proppfullt, så när vi skulle gå och lägga oss, så fick vi gå in efter den ordningen vi sov, vilket menas med om mam sov längst in och så fortsatte vi så tills alla var inne. Under tiden vi väntade så hade det blivit så att alla tog foto på det stora rummet med alla sängarna och sedan instagramade. Det var helt sjukt hur mycket vi fick in i rummet. "Alla ställer klockan på sju imorgon? Bussen går nio som vanligt." Sa jag och fick ett ja från alla. Jag ställde in klockan och la sen ner huvudet kudden och somnade fort.

"HALLÅ! BUSSEN GÅR OM 20 MINUTER. UPP MED ER!" skrek jag och Emma i kör. Vi hade vaknat av allas alarm direkt och för att hinna med bussen så var vi tvungna att väcka alla nu. Jag och Emma var redan klara. Vi hade till och med hunnit äta frukost. Dem började alla vakna en efter en och när det kom in i hjärnan att dem bara hade trettio minuter tills bussen gick, så gick dem upp och skyndade sig. Tjugofem minuter senare satt vi i köket och åt allihopa. När jag berlttade att bussen gick om fem minuter så blev det liv i alla. Jag var väldigt nöjd med mitt skoval, ballerinaskor. Medans nästan alla knöt på sig sina skor, så satte jag bara i mina fötter i mina skor och var sedan klar. Nät vi började gå mot bussen, så var det en minut kvar tills bussen gick, så vi började springa. I denna stunden var det tur att alla var fotbollsspelare, eftersom man var tvungen att ha en väldigt bra kondition för att orka springa hela den biten. När vi kom runt hörnan såg vi hur bussen kom, så vi alla la i en högre växel och sprang ännu fortare. Det var precis att vi hann, eftersom Busschauförren stängde dörrarna och tlnkte köra när vi kom. Men flåsandes gick vi på bussen och satte oss ner. "Hej syster!" Ropade Ryan över halva bussen. Jag vände mig om och såg honom. Direkt reste jag mig upp och gick mot den delen av bussen längst bort. Där satt han tillsammans med Chaz, Nolan och Mitch. "Hej bror!" Sa jag och kramade om honom. "Försov ni er?" Flinade Chaz retsamt mot mig. Jag skakade på huvudet. "Inte jag och Emma, men alla andra gjorde. Så vi sprang typ för livet från Melker och till hållplatsen. Hur är det hemma?" Frågade jag. Ryan skrattade och svarade: "Det är bra. Chaz föräldrar och Pattie och Justin var där igår och typ stannade halva natten. Och mamma är sådär deppig som hon är när inte någon av oss är hemma. Hon kommer aldrig att klara av när vi flyttar hemifrån."

Det var sant, mamma var alltid väldigt deppig när antingen jag eller Ryan inte var hemma. Jag förstår inte varför, men jag antar att hon är så van vid att vi är hemma båda två.

Vi skildes åt när vi kom till skolans korridorer. Vi hade inte skåpen vid samma ställe på skolan. Jag gick i samma klass som väldigt många ur mitt lag, men dem flesta gick i dem fyra andra klasserna i min årskurs. Vid mitt skåp möttes jag av Zara och Mabel. Dem såg inte så glada ut. "Du har väl inte glömt att du ska följa med till stallet idag va?" Sa Mabel samtidigt som Zara sa: "Vi ska handla avslutningskläder imorgon. Jag är så spänd på att se vad det finns för något." Mycket väl var hon spänd, hon sa allt i ett enda andetag. Det var typiskt Zara, att säga allt i samma andetag när hon var rädd, förväntansfull eller spänd. "Nej klart jag inte har det, det ska bli sjukt mysigt! Jag har till och med ridkläder och stövlar med mig!" Svarade jag Mabel. Och till Zara berättade jag att jag inte glömt bort att vi skulle handla klänningar imorgon. "Jag är stolt över dig! Vi måste byta om på skolan, eftersom bussen går fem minuter och hoppträningen börjar tidigare idag! Det ska bli sjukt mysigt att äntligen få ha med dig i stallet igen! Vi saknar alla dig där!!" Jag log mot henne. Jag hade varit stalltjej ett tag, jag hade egen häst och allt, men sedan när började spela fotboll, så tog fotbollen över all min tid. Men jag saknade verkligen tiden då jag hade häst. Det var så avslappnande att bara kunna rida ut i skogen eller ha ett grymt träningspass. Om jag kunde ta tillbaka en sak i mitt liv, så skulle det vara ridningen. Men fotbollen låg mig alldeles för varmt om hjärtat för att sluta.

Dagen idag hade gått super fort, just nu sprang jag och Mabel mot bussarna. Vi var fortfarande inne på skolan och skulle aldrig hinna. Men vi visade att alla dem milen vi sprungit tillsammans hade gjort någon skillnad. Vi tyckte om att springa med varandra så det var bra att det var just Mabel jag höll på att missa bussen med. Flåsandes gick jag på bussen för andra gången idag med Mabel bakom mig. Det hade varit lite svårt att springa med ridstövlar på, men det hade gått ganska bra. Vi satt inte på bussen så länge, utan bara runt fem minuter. När vi kom av bussen skyndade vi oss in till stallet där vi ryktade hästarna snabbt med ändå noggrant. Mabel hade två hästar, Hero och Mackie. Jag brukar alltid rida Mackie vilket jag även skulle göra idag. När schabrak, sadel och träna var på så ledde vi försiktigt hästarna in i ridhuset. Där inne var den en hel bana uppbyggd och tränaren stog i mitten. Efter vi hälsat på honom så knäppte vi på oss säkerhetsvästar och hjälmar.

Jag skänkande på Mackie ännu mer och kom upp i en bra galopp, när vi kom till oxern så reste jag mig upp i sadeln när Mackie kom upp i luften och vi kom smidigt över och var klara med banan. "Vi är klara för idag! Mabel, du och Hero passar som handen i handsken, du kan verkligen börja tävla svårare klasser och högre nu! Men Vanessa. Jag förstår inte dig. Du är verkligen duktig på att rida och din bana idag, shit vad snygg! Du borde egentligen börja rida, eftersom du skulle kunna gå väldigt väldigt långt!" Jag rodnade och tackade så jätte mycket. Jag har fått göra väldigt många gånger att jag är duktig på att rida och borde börja rida, men alltid blev det samma svar. Att fotbollen låg mig alldeles för varmt om hjärtat och att jag inte skulle kunna sluta, men det fanns alltid i mina tankar att sluta på fotbollen och börja rida. Det var verkligen super roligt när jag gjorde det. Egentligen så skulle jag inte fått rida idag egentligen, pågrund av min fotskada. Så jag kände hur mycket det värkte i min fot. "Hejdå bästis! Vi ses i skolan på måndag. Ha så roligt i LA! Det var sjukt mysigt att ha med dig i stallet idag!" Sa Mabel och kramade om mig. "Det var roligt att få vara med, vi måste rida ut i skogen en dag! Hejdå!" Sedan gick jag ut från bussen och började gå hem. Det tog ungefär tio minuter att gå från hållplatsen och hem. Men eftersom min fot var skadad, så tog det femtonminuter.

"Herregud! Vad har du gjort med din fot Vanessa Butler?" Utbrast mamma när jag kom in i vardagsrummet. Jag hade bandage runt foten, eftersom den var så svullen. I vardagsrummet satt mamma, pappa och Ryan.

"På träningen i förrgår tror jag att det var, så hade P:95:orna träning med oss. Och min fotar ju stukad för ett tag sedan och antagligen så hade det inte gått bort, för att den blev helt svullen när vi körde passningslekar. Så jag får inte lov att träna."

"Men ändå var du i stallet idag?" Frågade mamma mig argt.

"Ja, men det ska jag inte vara mer nu eftersom min fot är het konstig. För att jag ska ha höga skor på avslutningen." Sa jag och blinkade mot mamma.

Hon visste att jag inte skulle kunna hålla mig från varken träningarna eller stallet.

"Ja du tror att du ska kunna hålla dig från träningarna och stallet. Men du får utegångsförbud så du säkert håller dig från stallet och träningarna."

Jag suckade argt och vände mig sedan om för att gå upp på ovanvåningen. När jag var där uppe gick jag direkt in på badrummet för att ta en välbehövlig dusch. Efter duschen är jag tvungen att packa, imorgon skulle jag och Justin åka till Los Angeles för att Justin skulle göra slut med Selena.
__________________________________________________________________________________________