justinnovells

 

 

Dagen Jasmine, min gymnastik tränare, ringt mig och bett mig vara med på OS hade varit underbar. Att veta att man skulle få vara med på OS. Där någon av världens bästa var med och tävlade. Flera som tagit flera OS guld. Skulle vårat lag vara med. Dagen hade gått bra. OS hade utspelat sig i London. Det vade varit en vecka av en massa skratt, tårar, shopping och nervositet. Vi hade gjort så bra ifrån oss och tillslut kommit på en första plats. Vårat lag hade vunnit OS guld. Den bästa dagen i mitt liv.

Det var nu den andra oktober. Det har hänt mycket under det tiden. Mycket bra och mycket dåligt. Jag och Justin hade haft det svajigt under två månader i vårat förhållande. Bråkat mycket, inte haft tid för varandra och sårat varandra om och om igen. Vi hade tagit ett gemensamt beslut att göra slut. Vårat förhållande fanns inte längre. Jag ångrar det. Att jag lät honom gå. Att vi lät varandra gå ifrån varandra. Mitt liv har vänts upp och ner. Mina känslor för honom fanns kvar. Starkare än någonsin. Mitt liv hade gått från näst intill perfekt till att bli operfekt, sorgligt och tråkigt. Jag hade druckit, mycket, tillsammans med Amanda. Från gymnastik laget. Vi hade båda två gått skilda vägar från våra pojkvänner, och delade sorgen tillsammans. Jag hade tagit ut min smärta på annat sätt. Jag hade börjat igen. Skära mig själv.  För Justin, hade hans liv också gått utför. Han hade tappat fans, då han börjat dricka. Mycket. Det hade spridits bilder där han rökte marijana. Flera tidningar var prydda med Justin's vackra ansikte. Scooter var orolig, Pattie var orolig, alla var oroliga. Även jag. Scooter hade vänt sig till mig, bett mig om hjälp. Jag hade försökt ge dem tips, men det hade inte hjälpt. Justin var förkrossad. Det var en jobbig tid.

Jag hade lagt hela mitt sommarlov till att skriva låtar och spela in. Det hade slutat i ett helt album jag kallade, When the sun goes down.

Albumet hade sålt över hundra tusen exemplar. Jag hade gjort några konserter, mest för att tänka på annat. Scooter hade varit förståelig när jag sade att jag inte ville göra konsert tillsammans med Justin, eller vara förband eller något för honom. Jag hade lyckats att inte stöta på Justin under dem månaderna nu. Vi bodde trotts allt i samma stad och bara fem minuter ifrån varandra med bil. Tio minuter gåendes. Mina fans var många. Över fem miljoner followers på twitter och ungefär detsamma på instagram. Ungefär hundra tusen gillningar på facebook och över en miljon visningar på youtube. Jag var lyckligt lottad. Att få leva det livet så många drömmer om. Att få vara sångerska, stå på scen inför så många och få göra andra människor glada. Det var ju bra att några var glada iallafall. När inte jag var det. På långa vägar.

Mitt liv var en enda stor röra. Jag och Bella hade bestämt oss för att gå skilda vägar. Ett gemensamt beslut. Men jag ångrade det. Att jag lät henne gå. Att jag lät oss två gå, ifrån varandra. Jag hade inte tagt det bra. Festat och druckit varje kväll och långt in på dagen. Jag hade provat röka. Marijana. Det hade hjälpt. Jag hade glömt allt för ett tag iallafall. Men jag visste själv att det inte hjälpte i längden. Det var inte bra. Scooter och mamma var oroliga. Hela crewet var oroliga. Men jag brydde mig inte. Jag jobbade på med turnén. Log inte. Inte ens när jag träffade mina beliebers. Mina beliebers hade klagat. På att jag varit så onärvarande på Meet&Greet. Inte lett, någon gång, sedan Bella och jag lämnat varandra. Gått skilda vägar.

'' Ooo

Oooh

Ooo Oh Oh

Lately I've been thinking, thinking about what we had

And I know it was hard, it was all that we knew, yeah

Have you been drinking, to take all the pain away?

I wish that I could give you what you deserve

Cause nothing can ever, ever replace you

Nothing can make me feel like you do, yeah

You know there's no one, I can relate to,

 I know we won't find a love that's so true ''

Det enda jag skrivit. Det enda jag kunnat få ner på det vita pappert i mitt låt block. Jag har försökt. I flera timmar,dagar och veckor. Att få ner en låt på det vita pappert för att kunna ha klart det till den tjugo nionde januari. För att då kunna släppa det i mitt akustiska album. Believe Acoustic. På tal om album. Bellas album, When the sun goes down. Har släppts för någon månad sedan. Jag har ännu inte vågat lyssna på låtarna. För att bli påmind om henne. Men jag har ju varit tvungen några gånger. Scooter har lyssnat på det, det har spelats på radion eller någon annan hade spelat det. Det jag hört från låtarna var jätte bra, Bella var en riktigt duktig sångerska. Så duktig. Jag var stolt.

Ännu en gång, kände jag tårarna vattnas i mina ögon och rinna ner för mina kinder. Jag snyftade. Hur skulle jag klara mig utan henne? Så mycket som vi gått igenom. Så mycket fint och roligt. Vi hade varit perfekta för varandra. Vi var perfekta för varandra fortfarande. Jag kommer aldrig kunna släppa henne. Jag ska aldrig släppa henne. Det finns inte en chans att jag ska kunna gå vidare. Jag älskar henne alldeles för mycket för det. Hon är mitt allt. Det enda jag tänker på, även fast det är jobbigt. Kan jag inte sluta tänka på henne. Aldrig skulle jag kunna sluta tänka på henne. Jag skull aldrig kunna glömma henne. Min fina Bella.

Om två månader skulle vi fira 1 år. Vi skulle ha varit tillsammans i ett år. Den 13 december. I två månader har vi varit ifrån varandra. Inte pratat. Inte träffats. Inte ens smsat. Två månader. Jag ska få tillbaka henne. Men jag vet bara inte hur. Jag vet inte om hennes känslor är kvar. Eller har hon gått vidare? Ja det har hon. Så vacker som Bella är, måste hon ha gått vidare. Det var inte lönt att försöka. Hennes känslor var borta för mig. Jag visste det. Klart hoppades jag att dem var kvar, men vi var kanske inte menade att vara tillsammans. Det har kännts så bra när vi var tillsammans, men det var inte menat. Att vi två skulle sitta på varsin gungstol och kolla på våra barnbarn som sprang runt och lekte. Inte meningen att vi skulle sitta på läktaren när våran dotter dansade, sjöng, red, spelade hockey eller fotboll eller tävlade i gymnastik. Inte meningen att vi skulle kolla på våran son heller. I en fotbolls arena, gymnastik sal, ridhus, arena eller hockey arena. Det var inte meningen vi skulle få våran fina prinsessa jag skulle skydda från alla och våran fina prins som skulle skydda sin syster. Vi skulle inte få det tillsammans. Bella skulle få det för sig och jag för sig. Vi skulle kanske träffas, någon gång. Men mest bara för att vi var tvugna. På galor, meetings eller fil premiärer. Annars skulle vi inte träffas. För vi var inte menade. Inte menade. För varandra.

Mobilen burrade till. Nytt meddelande.

Från: Niall H :)

'' Hur är det bro? :/ Jag och grabbarna är i LA. Vi kommer om sisådär tio minuter. Du behöver inte ordna något. Vi tar med mat och allt. Vet inte om alla kommer. Men jag och Zayn kommer iallafall. Ring Alfredo! :D *brohug* ''

Jag skrattade åt hur löjlig han var. Brohug. Det var vårat ord vi kommit på för kram typ. Kalla det bögigt om ni vill, men vi var bästa kompisar. Jag knapprade in Alfredos nummer och det gick nog inte ens två signaler innan han svarade. '' Order från Niall att ringa dig. Kom hit nu. Boysen kommer över.'' Sedan lade jag på. Jag orkade inte prata med honom. Han var den som fortsatt umgås med Bella. Dem var kompisar så jag klandrade inte honom. Men jag var avundsjuk, eller mer svartsjuk. Men det var inget som påverkade våran vänskap. Vi var lika bra vänner som innan. Innan 'Jella' gått skilda vägar. I brist på liv, bläddrade jag igenom mina kontakter. Men stannade på B. Baby <3 låg fortfarande kvar. Jag hade inte haft mod till att radera det. Visserligen skulle det inte göra något, då jag kunde hela utan till. Jag hade slått in det i telefonen så många gånger, att mina fingrar vant knappade in numnet. Jag skulle nog nästan kunna skriva det i sömnen.

Skratt, höga prat och skrik fyllde huset. Jag reste mig upp från soffan och gick ut till killarna i hallen. Mina ben var täckta av ett par svarta byxor och min överkropp var täckt av en vit v-ringad t-shirt. Niall, Zayn, Louis, Alfredo och Harry stog där. Jag gjorde handslag med dem alla och vi gick sedan allihopa in i köket. Killarna började packa in mat och dricka i kylen. Dem hittade här som dem gjorde hemma nästan. Jag menar det verkligen. Niall, Zayns, Louis och Harrys blickar kollade på mig. Medlidande. Jag behövde inget medlidande. Jag behövde Bella.

'' Kolla inte så på mig. Jag klarar mig. Det är två månader sedan. Jag har gjort slut med tjejer innan.'' Alfredo hostade till. '' Försök inte ens! Du klarar dig inte. Vi är dina kompisar. Visa känslor. Och våga inte ens tänka på att hon var som alla andra. Ni är menade för varandra. Ni kommer bli tillsammans igen. '' Jag skakade på huvudet. '' Jag lovar att hon inte är singel.'' Alfredo suckade. '' Senast jag pratade med Nellie, som var för typ tio minuter. Var hon hemma hos Bella. Som låg i sängen och kollade rakt in i väggen. Hon äter inte. Inte ens Nutella. Hon dricker inte. Pratar bara när hon måste och sover inte. Varje gång hon skrattar i en interjuv eller på en konsert. Det är inte äkta. Hon är deprimerad. Sen så har hon ju börjat igen. Nellie kom på henne.'' Jag drog in ett djupt andetag och Harry öppnade munnen. '' Vad har hon börjat med igen? Jag minns inte hela hennes historia hon berättade på OS. När jag glömt igen.'' Alfredo kollade på mig som ett tecken att jag skulle berätta. '' När Bella har det som jobbigast med hennes föräldrar, Alex och mobbningen. Cuttade hon sig. Och det är det hon har börjat med igen. Skada sig själv. Med en rakhyvel, sax eller kniv. Det bror på hur stort sår hon vill ha och hur mycket hon vill... D-dö.'' Det sista stammade jag ut. Tänk skulle hon dö. Förlora för mycket blod. Cutta sig för hårt. Jag rös av tanken. Harry drog in ett djupt andetag. Han var den som varit tajtast med henne av Niall, Liam, Louis och Zayn. '' Vad fick henne att sluta?'' frågade Niall.

Jag tog ett andetag. '' Nellie och jag. Jag tvingade henne och Nellie tvingade nog henne ännu mer. '' Alfredo nickade instämmande. '' Nellie kände sig som en häxa när hon slog till Bella för att hon skulle sluta. Och när Bella sedan släppte rakbladet, började dem båda två gråta och grät i flera timmar. Men jag tror faktiskt inte att Nellie kommer att kunna få henne att sluta. Vi vet ju alla hur jävla omöjlig Bella är. Och ännu mer omöjlig när hon inte mår bra heller.'' Jag nickade. Bella var verkligen omöjlig när hon inte mådde bra. Och särskilt att få henne att sluta med något också. Under dem månaderna vi varit tillsammans, hade vi nästan börjat små bråka för att Bella skulle sluta. Det kunde vara allt från att trycka in sina naglar i henne hud till att dunka sitt huvud hårt rakt in i väggen.

Min blick var fast i väggen. Jag följde varenda milimeter av väggen. Jag pratade inte med någon. Inte mamma, Max, Miley, Alfredo eller Nellie. Ingen fick kontakt med mig. Jag saknade honom så mycket. Min Justin. Tänk så skulle det aldrig bli vi igen. Jag ville bara se hans ansikte. Se om han mådde lika dpligt som jag. Eller skrattade och log äkta. För mina leende och skratt var inte äkta. Långt ifrån. Jag hade inte ens sett att hans upplagna bilder på Instagram eller Twitter. Men det var inte så konstigt, när jag unfollowat honom. På båda ställena. Jag vet inte varför. Men det kändes bra då. Men nu vill jag inget annat än börja följa honom igen. Om jag började följa honom, kanske det skulle visa att jag inte hatade honom?  Var lite intresserad? Lite intresserad var jag dock inte. Min första riktiga kärlek. Killen jag älskar till döden. Killen jag kan döda för. Killen jag kan ta en kula för. Killen vid namnet Justin Drew Bieber. Vi var inte längre 'Jella'. Utan bara Izabella Jones som en männsika och Justin Bieber som en. Inget gemensamt och inget tillsammans.

_________________________________________________________________________________________

2170 ord! :D Jag bokstavligen älskar kapitlet! Hoppas ni gör det samma! Klockan är 01:30 och jag är dödstrött! Ska stänga av datorn nu och vakna till kommentarer! :D Vaknar runt 11-12 så ni hinner säkert kommentera! Ska bada imorgon hela dagen och på kvällen hjälpa mamma. Men imorgon natt ska jag skriva ;) Blivit natt människa igen :O 

Iallafall! 12 kommentarer! Gärna vad ni tyckte va bra dåligt! Vill ha kritik!