Sharon's perspektiv:

Med ena handen försökte jag få upp ytterdörren, medan jag balanserade två kassar från Walmart med den andra. Det var inte lätt om man säger så. Till slut gled dörren upp och den välkända doften av vårat hem slog emot mig. Jag stapplade in och lät kassarna stå på golvet, medan jag drog av mig både jacka och skor.

"Hallå?" Ropade jag in i huset och greppade tag om kassarnas handtag. Konstigt, Vanessa och Ryan borde ju vara hemma vid det här laget. Jag suckade lite lätt för mig själv och knallade vidare in mot köket. Synen jag möttes av fick båda kassarna att glida ur mina händer. Tomater och alla sorters frukter och grönsaker rullade ut på golvet. Med det brydde jag mig inte om, istället sprang jag fram till Vanessa's livlösa kropp. Ansiktet var blekt, läppar blå och armen låg i en konstig vinkel.

"VANESSA?!" Skrek jag och klappade henne lätt på kinden. Inget svar. Paniken tog över migoch det var med möda som jag tog mig mot vår hemtelefon på köksbänken. Snabbt kastade jag mig över den och knappade in numret till larmcentralen. En lugn kvinnoröst mötte mig i luren. Hur hon kunde vara lugn förstod jag inte.

"Kan du snälla skicka en ambulans, min dotter ligger helt avsvimmad här!" Skrek jag panikslaget i telefonen. Tårarna rann ner för min kinder. Kvinna i andra änden försökte lugna mig med frågor om vart jag bodde och hur Vanessa låg till. Kvinnan höll mig lugn enda till ambulansen kom. Då avbröt vi samtalet. Ambulansförarna frågade frågor, nästan samma som kvinnan, medan jag knappade in Ryan's nummer. Med gråten i halsen förklarade jag för honom vad som hänt.

Jag åkte med i ambulansen. Hela tiden försökte föraren, som hette Robert, hålla mig lugn, samtidigt som han körde fort genom eftermiddagstrafiken.

När vi kom fram till sjukhuset var både Ryan och Justin där. Båda frågade vad som hade hänt och hur hon mådde. Jag bara brast ut i gråt. Det här var inte lätt.

Justin's perspektiv:

"Justin, vi måste till sjukhuset!!" Skrek Ryan från nedanvåningen. Fort sprang jag ner för trapporna i mormor och morfars hus.

"Vad är det som har hänt?" Frågade jag samtidigt som jag tog på mig mina skor.

"Det är Vanessa. Mamma hade hittat henne medvetslös i köket."

Så fort orden lämnat Ryan's mun, kände jag en obehaglig känsla av att det var något fel, ett stort fel, som egentligen inte skulle finnas. Jag greppade tag om mina bilnycklar och kastade mig ut ur huset efter Ryan. Vi kastade oss in i bilen och körde mot sjukhuset.

När vi kom fram till sjukhuset, gick vi in till receptionen och frågade om Vanessa.

"Vanessa Butler?" Frågade Ryan.

"Hon har inte kommit in här innu, men våning 12 rum 389 kommer hon att vara i. Så ni kan vänta utanför." Berättade receptionisten för oss. Vi gick mot hissen och åkte upp till våning 12. Medans vi gick genom den vita tråkiga korridoren tänkte jag på vad det var för fel på Vanessa. Det är inte normalt att svimma regelbundet, vara så trött som hon är och spy så mycket. Så det skulle bli skönt, att få veta vad det var som gjorde att hon mådde såhär. För hur det än är, så är hon och jag otrolig bra kompisar och jag vill att hon ska må bra.

Fem minuter efter att jag och Ryan kommit till sjukhuset, kom Sharon gåendes. Ryan kastade sig upp ur sin stol och kramade om sin mamma. När dem avslutade kramen, var jag genast där för att krama henne.

"Hur mår hon nu?" Frågade jag nästan direkt. Sharon ryckte på axlarna. "Jag önskar jag visste. Men hon vaknade lite när vi kom in på sjukhuset. Men läkarna sprang iväg med henne och berättade att det skulle ta en massa prover på henne." Berättade hon samtidigt som tårarna rullade ner för kinderna på henne.

Det gick en timme som blev till två och sedan tillslut till tre och en halvtimme innan en sjuksköterska äntligen kom gående mot oss. Hon log och frågade oss om vi kände Vanessa. Vi nickade alla tre och sedan började tjejen prata om Vanessa.

"Läget är rätt ostabilt nu, vi har fortfarande inte fått klart för oss varför Vanessa föll ihop. Läkarna håller på att ta proer och sådant nu. Skulle jag kunna ta era nummer, så kan vi ringa när hennes tillstånd känns säkrare?"

Sharon mumlade ett enkelt "javisst" och skrev prydligt upp sitt nummer på sjuksköterskans utsträckta papperslapp.

"Ditt namn också, tack." Sa sköterskan en aning besvärat och sedan gick hon.

"Nu är det väl bara att vänta." Suckade Sharon och lutade sig tillbaka i stolen. Ryan tog hennes hand och kollade oroligt på henne. Jag kollade upp i taket och försökte få funn på mina tankar. Jag ville så gärna veta vad som var fel. Det rådde ingen tvekan om att jag var orolig för henne. Faktum var att jag faktiskt började upptäcka känslor för henne. Kanske? Nej, nu ljög jag för mig själv. Jag är helt fullkomligt, upp över öronen kär i henne. Jag vill bara inte erkänna det för varken mig själv eller henne. Eller någon annan. Inte ens Ryan. Han skulle ju få flipp om jag sa något. Jag som aldrig var blyg, var det nu och det var olikt mig. Jag brukar aldrig vara den som är blyg, men det är något speciellt med Vanessa. Hon är bara så speciell, på ett positivt sätt såklart, och hon får mig att visa mitt riktiga jag. Istället för att jag ska vara någon som inte alls är likt mig, så blir jag bara mig själv tillsammans med henne.

En timme senare kom samma sjuksköterska till oss som informerat oss om Vanessa innan. Martin, Vanessas pappa, hade kommit för en halvtimme sedan och reste sig upp tillsammans med oss andra.

"Vanessa är vaken igen och vi har fått svar på proverna. Så om ni skulle vilja följa med här så berättar vi för Vanessa samtidigt." Sa sjuksköterskan. ör er." Sa sköterskan och började gå längs den vita korridoren. Vi andra följde lydigt efter. Det luktade starkt av mediciner och rengöringsmedel. Jag försökte andas genom munnen för att inte den frätande doften skulle spränga mina näsborrar. Det var helt knäpptyst i hela korridoren, endast sköterskans samt Sharon's klackskor hördes. Det vanliga klick-klacket. Klick, klack, klick.. Ljudet gjorde mig galen, så jobbigt.

Efter vår lilla prommenad hänvisade sköterskan oss till ett litet mötesrum. Jag och Ryan slog oss snabbt ner vid två av stolarna, medan både Sharon och Martin dröjde. Även sjuksköterskan, som jag tror hette Olivia för det stod på namnbrickan hon bar, slog sig även ner vid det runda bordet. Jag utbytte några blickar med Ryan. Man kunde verkligen se nervositeten i hans ögon. Det var så fint att se kärleken mellan dem, men jag visste inte hur han skulle reagera om jag sa att jag fallit för hans syrra. Undra om han skulle bli arg?

Mina tankar avbröts av att två läkare i vita rockar klev in i rum. De satte sig på stolarna bredvid oss och rättade till sina papper.

"Så, ni är alla anhöriga till Vanessa Butler?" Frågade en av dom. Namnet Eric stod på namnskylten. Sharon svarade ett enkelt "ja".

"Vi har nyss fått svar på några prover som vi tog så fort hon kom in.." Började den andra. Chad, kunde jag skymta att han hette.

"Och", fortsatte Eric...

_______________________________________________________________________________________
Äntligen, äntligen & ÄNTLIGEN! 
Shit 26 dagar sedan senaste kapitlet, förlåt älsklingar :(
Vi ska försöka få upp nästa innan veckans avslut!! 
Jag är sjuk, IGEN!!.. 
Så jag ska försöka skriva lite imorgon :D 
Kommentera <3 

Fråga: Vilken är eran favorit låt just nu? 
Moas svar: Det är nog I Want It That Way med Backstreet Boys.. :) Brukar inte lyssna på såhär gammal musik, meeen ;) 

Justin's perspektiv:

I brist på saker att göra gick jag in på snapchat. Vanessa's fotbollskompis Emma, som nyss lagt till mig, hade postat några nya snaps på my story. Jag kollade på dom. Massa röster som hejade hördes och sedan dök Vanessa och Melker upp. Nästa snap var en på Vanesa när hon sa "är det min mobil?", men det var slutet på den så kallade "videon" som oroade mig mest. Vanessa föll ihop och vad jag tror var hennes fotbollskompisar skrek. Snapen slutade.

Mitt hjärta blankade hårt innanför tröjan. Det kändes som om det skulle hoppa ut när som helst. Jag måste ringa henne. Höra hennes röst. Jag trycker på hemknappen och sedan på telefonen. Vamessa ligger bland mina favoriter som "Nessie<33", snabbt klickade jag på hennes namn och la mobilen mot örat. Flera signaler gick. Jag skulle precis lägga på när Emmas röst hördes.

"Hej..." Den lät sprucken som om hon gråtit.

"Hur är det med Vanessa och varför svarar hon inte? Har något hänt? Jag såg dina snaps, hon bara föll ihop!!"

Då började Emma gråta. Jag blev megajätteultraorolig och skrek åt henne.

"Nu berättar du vad som har hänt!!"

"Vänta..."

Några minuter gick. Jag väntade och väntade och tillslut hördes en killröst.  Melker.

"Hej, är det Justin?" Frågade han.

"Men ja! Säg bara vad som har hänt!"

"Jag vet inte riktigt vad som har hänt. Alla sprang typ fem kilometer och sen så helt plötsligt när hon kommit in i mål och hade vunnit, så föll hon ihop. Ingen vet vad som hände, men hon vaknade ganska snabbt och blev iväg buren till vårat rum och nu vet jag inte vad som händer med henne. Men om du vill kan jag gå in där och se om hon kan prata?" Erbjöd sig Melker.

"Ja gärna! Tack kompis." Sa jag.

Ryan kom in i köket där jag satt. Jag gissar på att han precis som jag sett Emmas my story, eftersom han såg helt otroligt orolig ut.

"Är det Vanessa?" Frågade Ryan.

Jag skakade på huvudet.

"Nej det är Melker." Sa jag.

Det knastrade lite i telefonen men sen hördes andetag.

"Hallå?" Hördes en svag röst.

"Vanessa." Andades jag. "Vad har hänt? Hur mår du?"

Jag hörde hur Vanessa suckade.

"Jag vet inte riktigt. Jag sprang dem där kilometerna, jag var yr och såg lite suddigt den sista kilometern men jag sprang ändå och sen så svimmade jag när jag var framme." Berättade Vanessa.

"Hur mår du nu?" Frågade jag henne. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var orolig för henne.

"Jag vet inte. Jag är lite trött men annars mår jag bra." Svarade hon.

Vi pratade ett tag till, enda tills hennes tränare kom in och skulle prata med henne.

VANESSAS PERSPEKTIV:

Under dagen, så hade jag blivit tvingad att ligga i rummet och försöka sova. Men det hade slutat med att jag pratat med Justin på sms hela dagen och mamma hade ringt mig några gånger också.

Det var äntligen dags för att komma ut ut stugan och gå till matsalen för att äta mat tillsammans med alla.

"Vanessa, ska vi gå?" Frågade Emma och log mot mig. Dem tre som bodde i samma stuga som mig, kom tillbaka till stugan för en halvtimme. Träningen för idag hade varit klar då.

"Ja! Vet någon vad det är för mat idag?" Frågade jag medans jag drog ut kontakten till min mobilladdare ur vägguttaget. Alla tre ryckte på axlarna och gick ut genom dörren.

Kvällen igår, hade gått otroligt snabbt. Vi hade haft så kul, vi hade bestämt oss för att gå och bada när tränarna gått och lagt sig. Jag ljuger inte om jag säger att vi badade och lekte i vattnet i en och en halvtimme. Det hade varit en otroligt varm dag, så vattnet var fortfarande varmt och det var även förvånande varmt i luften också.

Men nu satt vi i matsalen och åt lunch. Det hade varit en väldigt lugn förmiddag med en joggingtur på stranden samt stretching.

Det var prat lite här och där vid bordet, men annars så var det ganska lugnt. Jag kände hur det bultade på både mitt ben och på min rygg. Det hade gjort det hela dagen idag, vilket hade lett till att jag hade svårt att springa och jag hade blivit mer andfådd en vanligt när jag sprang. Det var konstigt. Om jag får säga det själv, så hade jag väldigt bra kondition. Men idag, så var den bra kondition borta.

"Eftersom vi precis åt lunch, så blir det lite lugnt nu i början. Ni ska para ihop er kille och tjej och sen så ska ni passa bollar på kort och långt avstånd till varandra. " ropade Peter.

Jag och Melker tog direkt en boll och passade mellan oss när vi sprang mot målet. Jag kände hur det vred sig i magen och sedan hur all mat jag ätit kom upp i halsen. Jag satte handen för munnen och sprang upp mot stugan, väl inne på toaletten så föll jag ner på knä och spydde. Alltid lika äckligt..

"Vanessa, vad hände?" Hörde jag Peter fråga mig lite svagt. Jag skulle just svara, när det svartnade för mina ögon och jag svimmade. Vad är det som händer med mig?!

"Vanessa? Nessa? Vad hände?" Hörde jag Peter och Thomas fråga mig. Jag öppnade ögonen och satte mig sakta upp.

"J-jag vet  inte." Var allt jag hann stamma fram, innan det blev svart igen.

Det hade gått två dagar, sedan jag svimmat. Men det hade inte blivit bättre, jag hade svimmat runt två till tre gånger per dag och spytt några gånger också varje dag. Så nu hade tränarna tillsammans med mima föräldrar, bestämt att jag skulle åka hem idag för att kolla upp vad det var som gjorde detta. Visst var det tråkigt att behöva åka hem, men det enda jag hade fått göra var att ligga i stugan eftersom jag inte klarade av att vara med på träningen eftersom jag svimmade hela tiden.

"Hej min älskling!" Hörde jg mammas röst säga. Jag satte mig upp i sängen där jag låg och gick ner för stegen. Mamma drog in mig i en kram.

"Hejdå Vanessa!! Krya på dig!" Sa Thomas och klappade mig på axeln. Jag sa hejdå till alla i lagen och gick sedan tillsammans med mamma till bilen.

"Vanessa!" Hörde jag Melker ropa. Jag vände mig om och såg han stå en bit ifrån mig. Jag gick mot honom och kramade om honom.

"Hade du tänkt åka utan att säga hejdå till mig?" Frågade han. Jag skakade på huvudet och flinade mot honom. Vi avslutade kramen och jag vinkade och gick sedan mot bilen igen. Mamma hade lagt in mina väskor så det var bara för mig att sätta mig i bilen. Jag såg genom rutan att Ryan satt i framsätet och att både Chaz och Justin satt i baksätet. Behövde alla dem följa med? Jag öppnade dörren till baksätet och såg att Chaz satt där. Så jag stängde dörren igen och gick till andra dörren. Det sätet var ledigt, så jag satte mig i bilen och spände fast mig. Mamma körde iväg och jag lutade huvudet mot fönstret.

"Hur är det?" Frågade Justin mig. Jag log mot honom.

"Jag är trött, men annars är det bra."

Justin la armen runt mig  och visade att jag kunde luta mig mot honom. Jag la huvudet på hans axel och slöt ögonen.

_________________________________________________________________________________________
Äntligen, äntligen uppe!! Förlåt, förlåt att det har tagit så lång tid! <3 
Jag har inget mer att säga här, mer än kommentera vad ni tror händer med Vanessas kropp <3 
Fråga: Vad skulle ni gjort om ni träffat eran största idol? 
Mitt svar: Helt ärligt så vet jag inte. Jag skulle iallafall varit sjukt blyg och inte vågat prata! <3 
KOMMENTERA! 

Träden svischade förbi lika snabbt som mina dåliga tankar försvann. Bölden var inte borta på mitt ben innu, vilket gjorde mig väldig orolig.

"Tjena kexet, sitter du här och smular." Flinade Melker mot mig. Han satte sig ner på platsen bredvid mig och kollade på mig med en orolig rynka i pannan. Vi var påväg, tillsammans med respektive lag, till fotbollslägert. Bussen vi åkte i, var en tvåvåningsbuss. Dem somh inte umgås så mycket med oss på ovanvåningen, hade valt att sitta nere på första våningen.  

"Tjena kexet, sitter du här och smular." Härmade jag Melker och flinade mot honom.

Min mobil i handen plingade till och visade att det kommit en ny snapchat. Det var från Justin. Jag skrev in min kod och öppnade snapchaten. Det var en video när min mamma gjorde världens bomb ner i poolen följt av att Ryan gjorde en handvolt ner i poolen.

"Vanessa,Melker, Emma och Johannes. Ni får denna stugan. Anledningen till att ni ska bo kille och tjej i denna stugan, är för att det var en stuga kvar bara och det var ni fyra kvar. Hoppas det känns okej iallafall!" Sa Peter och gav oss våran nyckel.

Stugan var röd målad med vita fönster och en vit dörr. Melker låste upp stugan och vi fyra gick in. Vi möttes av en fräsch stuga. Två våningssängar stog intill två väggar i en hörna, en tv hängde på en vägg och en soffa stog mittemot tv:en. En dörr ledde in till ett badrum med dusch och toalett och ett mini kök. Ett köksbord stog vid köket med fyra stolar till. Här skulle vi nog trivas. Jag packade snabbt en översäng och Emma valde att sova under mig. Johannes och Melker beslöt sig för att lotta vem som skulle sova i översängen  eftersom båda ville göra det. Lottningen visade att Melker fick sova i översängen.

Eftersom vi hade kommit fram ganska så sent, så skulle vi samlas i matsalen efter vi hade gjort i ordning stugan. I matsalen skulle vi äta tillsammans. Egentligen var det meningen att vi skulle ha träningar idag, men vi hade kommit fram försent och därför skulle vi gå och lägga oss efter maten istället.

Inne i matsalen var det dukat ett helt långbord. Det var precis som matsalen i skolan med matbuffén i mitten av rummet. Det var inte alls någon kö vid maten, så det var bara att ta en tallrik och ta mat direkt. Idag serverades det spagetti och köttfärssås.

Jag vaknade nästa morgon av att det knackade på dörren och Peters röst meddelade att det var frukost om en halvtimme. Jag la ner mitt huvud på kudden och slöt ögonen igen. Fem minuter till skulle inte skada.

"Vanessa! Jag vet precis hur det är när man väcker dig. Fem minuter till skadar. Du måste verkligen vakna nu." Hörde jag Melkers röst säga. Jag ingrorerade honom och satte mig upp och gick ner för stegen till sängen. Min mobil låg på laddning på golvet vid sängen, så jag drog ut kontakten från vägguttaget och tog med mig min mobil upp i sängen och satte mig lutad mot väggen. Under natten hade jag fått en del snapchats från Justin,Ryan och Zara. Närmare bestämt 15 stycken sammanlagt. Det låg även ett sms från mamma väntades. För att inte göra henne ännu mer orolig att jag inte svarade så tryckte jag meddelande.

Från:Mamma<3

"Hej älsklings tjejen!! Hoppas att allting gick bra på resan till lägret och att du trivs bra! <3 Hur är det med bölden på benet? Hör av dig snart, du vet hur orolig jag blir! Älskar dig, puss <3 "

Till: Mamma<3

"Hej mamma<3 Det är skit bra här! Emma, jag, Melker och Johannes delar stuga. Egentligen skulle det vara tjejer och killar försig, men det var en stuga över och vi fyra kvar. Den är fortfarande kvar, och har inte förminskats. Jag tror mer att den har förstorats. Puss<3"

Sorlet av prat, hördes redan när man gick utanför matsalen. Melker gick skrattandes in genom den öppna dörren till matsalen, med mig skrattandes på ryggen. Nästan alla satt vid det långa bordet och några stog vid buffén och tog åt sig av frukosten.

"Godmorgon Vanessa och Melker! Glöm nu inte att det är viktigt att ni äter en ordentlig frukost. Vi ska springa några kilometer idag och sen så ska vi spela match, killarna mot tjejerna. Utifrån det så ser vi tränare vad det är vi ska göra bättre med er." Informerade Peter oss.

"Bara en kilometer kvar nu. Vem vinner?" Ropade Thomas och hejade på oss. Vi var inne på våran femte kilometer nu. Under alla mina år som fotbollsspelare har jag varit med i toppen av skoljoggen vi har på våran skola. Så jag har lärt mig att man inte ska springa sitt snabbaste i början, utan ta det lugnt och sen under sista varvet springa det bästa. Många idag verkade ha glömt bort det och började bli ordentligt ansträngda nu.

Den sista kilometern var jobbig att springa, då jag började känna hur jag blev yr och hur min syn blev suddig. Jag tog ändå i eftersom jag så gärna ville vinna över Melker som sprang precis bredvid mig. Det var bara hundra meter kvar nu ungefär och jag kunde se Emma, som gett upp precis som många  andra, stå med en mobil och vad det såg ut som filma oss. Jag tog i med den sista kraften jag hade och kom en bit framför Melker. Jag hörde han stöna högt och jag flinade och kollade rakt fram. Fem meter kvar. Jag kollade bak på Melker och såg hur läskigt nära han låg. Jag sprang in i mål som vinnare och togs imot av applåder och jubel.

"Något du vill säga till snapchat Nessa?" Sa Emma.

Jag kollade på mobilen och såg att det var min. "Är det min mobil?"

Emma skrattade högt, men jag kände hur jag min syn sakta började försvinna och huvudet snurrade. Plötsligt så föll jag ner på marken och det blev svart.
________________________________________________________________________________________
Lite kort, men det är något iallafall :) Jag har haft grymt mycket plugg, varit sjuk och haft ännu mera plugg. Och sen så har OS också börjat ;) Jag ska vara lite duktig sådär och gå och lägga mig redan, så jag är redo inför morgon dagen! :) 
Kommentera! <3 

Fråga: Vad heter ni?
Svar: Vi heter Moa och Agnes :) 

Vi hade varit tillbaka i stugan i två dagar nu, om tre dagar skulle jag åka tillbaka till Stratford och sen åka iväg på fotbollsläger. Det kommer att bli så roligt att åka iväg på fotbollsläger med hela mitt underbara lag och sedan att Melkers lag skulle med, var bara ett stort plus. Det hade inge varit helt säkert att Melkers lag skulle med, men när vi haft våra träningar tillsammans så hade våra tränare inte kunnat motstå att dem skulle med oss. Deras lag skulle även följa med oss till Spanien.

"Mamma, vad är detta?" Sa  jag och pekade på bölden på mitt ben.

Vi satt alla runt om matbordet med frukosten uppdukad på hela bordet.  

"Jag vet inte gumman. Du kanske bara ha slått i benet. Men om det blir allvarligare så får vi åka till läkaren." Sa mamma efter hon kollat på bölden.

Eftersom vädret inte var något speciellt bra, så skulle vi spendera dagen med att baka. Så just nu, stog vi alla i mjukiskläder och försökte dela upp vem som skulle baka vad.

"Vanessa och Justin, ni kan väl baka choklad cupcakes?" Frågade mamma.

Jag och Justin kollade på varandra och nickade. "Ja det kan vi." Svarade Justin.

"Bra! Ni kan sitta vid köksbordet och göra det." Sa Pattie.

Jag och Justin tog ingridienserna till choklad muffins och satte oss vid köksbordet. Framför oss hade vi skålar och en elvisp.

"4 matskedar kakao och 3dl mjöl." Sa Justin till mig. Jag mätte upp det och hällde ner det i skålen. Vi hällde i dem torra ingredienserna och sedan vattnet,äggen och smöret. Justin vispade ihop det. Jag tog lite mjöl i handen och kastade upp det i Justins huvud.

"Jag hoppas att du är snabb." Sa Justin. I nästa sekund tog Justinh mjöl i handen och skulle kasta det på mig. Jag dukade och såg hur det kom på pappa som öppnade kylskåpet. Jag tog ett ägg och smög upp bakom Ryan och kläckte det i huvudet på honom.

"Vanessa! Vad håller du på med?" Skrattade Ryan. Han tog ett ägg i handen och kläckte det i mitt hår. Jag gissar att det var jämt nu. Ryan kläckte ett ägg på Chaz, som kläckte ett ägg på Candice. Hon skrek högt och sprang fram till mig och gömde sig bakom mina ben.

"Inte snällt Chaz. Hon var ju helt oskyldig." Sa jag till Chaz och blinkade med ena ögat mot honom. Han skrattade och skakade på huvudet mot mig samtidigt som han kastade mjöl på mig och Candice. Vilket gjorde att ett matkrig bröt ut bland oss ungdomar plus Candice. Det dröjde inte så lång tid förens dem vuxna också var med i kriget. Vilket gjorde att det blev ungdomarna plus Candice mot dem vuxna.

När vi en halvtimme senare slutade med vårt lilla krig som sedan blivit stort, så var alla fulla med mjöl, ägg och kakao. Kläder, hår, ansikte och hud var helt fulla med ingridienser på alla. Fast vi hade haft väldigt roligt, det kunde vi inte undgå att säga. Så att vi var fulla med ingridienser gjorde inte så mycket.

"Duschen paxad!" Utbrast jag och sprang mot badrummet. Jag hann inte springa och hämta kläder eftersom jag hade både Chaz och Justin efter mig. Jag stängde dörren efter mig och låste. Jag försökte få av mig mina kladdiga kläder, utan att kladda ner golvet alldeles för mycket.  Det var så äckligt hur kladdig jag var.

Jag öppnade dörren och gick ut från det varma badrummet. Utanför stog Chaz. Han gick förbi mig och in i badrummet. Jag gick upp för den vita trappan och mötte Justin. Han hade nya kläder och hans hår var blött. Jag hade glömt att det fanns en dush på ovanvåningen också.

"Åh går du i bara handduk för mig? Vad snällt!" Utbrast Justin och flinade.

"Ja, klart. Bara för dig, babe." Flinade jag.

Jag fortsatte att gå upp för trappan, men nu bytte Justin riktning och följde med mig upp för trappan och in på mitt rum.

"Jaha, du skulle följa med hit. Vad trevligt." Sa jag och skrattade.

"Ja, jag tyckte det med. Få se vad du ska ha för underkläder nu." Sa Justin och började gå mot min byrå. Han öppnade lådan där jag jade underkläder och började gräva runt. Jag himlade med ögonen och tog fram ett par marinblåa mjukisbyxor från Hollister och ett vitt linne. Justin gav mig ett par vita spetstrosor och en vit bh med spets på.

"Dina underkläder girl. Melker var en lyckligt lottad kille." Flinade Justin.

Jag skakade på huvudet och tog på mig mina trosor och mjukisbyxor under handduken. Jag knäppte min bh utanpå handduken och satte på mig mitt linne. När linnet var på, drog jag av mig handduken. Jag torkade håret lite med hjälp av handduken och gjorde en snabb fläta i mitt hår.

"Ska vi gå ner?" Frågade jag Justin.

"En sak bara." Sa han och gick mot mig. Hans händer kupade mina kinder och hans läppar mötte mina. Jag besvarade kyssen och det ledde snabbt till hångel. Steg hördes utanför min dörr, vilket gjorde att jag och Justin särade på oss. Vi stog fortfarande väldigt nära varandra.

"Kakorna är klara." Sa mamma samtidigt som hon kom in i mitt rum.

"Wow, vad händer här?" Retade mamma oss och pekade på det lilla mellanrummet mellan oss.

"Äsch inget, vi bara kramades." Sa Justin och flinade mot mamma. Han kollade ner på mig och blinkade med ena ögat.

"Jag hoppas ni berättar för mig och Pattie om det är något mellan er." Sa mamma.

"Det är inget mellan oss mer än vänskap. Det kan bli något kanske, men inte just nu. Men ja, om det blir något mellan oss så kommer vi att berätta för er." Sa jag och log mot mamma.

"Vi lovar att vi kommer berätta för er." Fyllde Justin i och log även han mot mamma.

Mamma såg nöjd ut och gick ut från rummet.

"Tror du att det kan bli något mellan oss?" Frågade Justin.

"Något intresse måste det var andra gången vi hånglade. Och det är inte något jag gör med mina killkompisar direkt." Sa jag.

"Nej och jag hånglar inte med mina tjejkompisar." Flinad Justin.

"Vill du att det ska vara något mellan oss?" Frågade jag Justin.

"Det kanske är lite tidigt att säga, men ja. Du är verkligen en härlig tjej och jag tror att vi hade passat väldigt bra om jag ska vara ärlig."

"Ja, det tror jag med. Men vi får se var det leder." Sa jag.

Det hade gått två dagar. Imorgon skulle jag tillbaka till Stratford och åka på fotbollsläger. Jag hade tänkt att dagen skulle gå till att packa, men istället satt jag på akuten. Bölden på mitt ben hade inte försvunnit och mamma var väldigt orolig. Vi hade varit inne hos läkaren och han hade kännt på bölden. En till läkare hade kännt på den också, men dem kunde inte komma på var det var för något. Så tillslut hade dem bestämt sig för att det skulle tas en röngten bild. Så nu satt vi och väntade på svar vad det var för något.

Läkaren kom mot oss.

"Det är inget allvarligt. Vi har inte kommit fram till något, men det är inget allvarligt. Så ni får lov att åka hem nu. Ta hand om dig Vanessa!" Sa läkaren när han nått oss.

"Vi landar nu på Los Angeles flygplats. Ha det så bra Justin!" Sa piloten i Justins privata flygplan.

"Tack för att du gör detta!" Sa Justin i den micken som man kunde prata med piloten. Vi var framme i LA nu, jag och Justin. Vi skulle bo i Justins hus frpn fredag till måndag. Under dem dagarna, ska Justin ha dansuttagningar till Believe Tour. Det skulle bli ganska roligt att få vara med och se vem det var som skulle få arbeta med Justin under dem närmaste två åren. Imorgon, lördag, skulle dansuttagningen vara. På lördagskvällen, skulle jag och Justin tillsammans med Nick och Scooter ut och äta med dem nya dansarna. På söndagen, skulle dansrepetionen börja. Och sen på måndag skulle vi flyga till Stratford igen och ansluta oss till familjerna i stugan. När vi kommer tillbaka till stugan på måndag, har jag tre dagar kvar i stugan, tills jag ska på fotbollsläger. Under den veckan jag ska vara på läger, så har familjerna bestämt sig för att vara kvar i stugan. När jag kommer tillbaka från lägret, så ska vi alla vara kvar i stugan ytterligare någon vecka. Det gjorde inte mig något, eftersom jag trivdes något otroligt i stugan.

"Så detta är det sista gästrummet." Sa Justin och log mot mig. Tre toaletter, ett kök, två vardagsrum, fem gästrum, ett sovrum, en hemmastudio, ett gym, en bastu, en innepool, en utepool, en gäststuga och ett stort garage. Justins hus var väldigt stort, jag förstår inte hur han hittar här, jag är imponerad att jag klarade av att räkna upp dem rummen och sakerna jag kom ihåg. Sen att han hade en katt vid namn Tuts som sprang runt här och strök sig på våra ben. Hon var väldigt söt med sitt tilltryckta huvud och den oranga långa pälsen. "Tuts, du är jobbig nu." Sa Justin och lyfte upp henne i sina armar.

"Vi får besök när som helst, som sover över. Fem stycken. Så dem tar alla gästrummen. Så du tar min säng och jag sover på soffan." Sa Justin.

"Nej! Antingen tar jag soffan eller så sover vi båda i din säng. Det tycker jag låter super mysigt." Sa jag och blinkade mot Justin.

"Alfredo,Niall,Zayn,Twist och Za. Detta är Vanessa, Ryans lillasyster. Vanessa detta är Alfredo,Niall,Zayn,Twist och Za. Och där är Tuts också." Sa Justin.

Fem kompisar till Justin hade kommit hit för ungefär tio minuter sedan, men jag hade då varit i duschen. Så när jag gick ner för trappan hade Tuts kommit och gått med mig ner för trappan och satt nu bakom mig i köket. Hon var så söt.

"Hej snygging!" Sa Twist och böjde sig ner i Tuts höjd. Tuts strök sig mot Twist händer som kliade henne bakom öronen.

"Hej! Ryan har pratat väldigt mycket om dig!" Sa Alfredo och log mot mig.

"Det tror jag säkert att han har, vad har han sagt?"

"Han har pratat väldigt mycket om att han inte tycker om din pojkvän och sen berättat om ditt fotbollslag och lite sånt." Sa Alfredo.

Jag suckade, det var Melker han pratade om.

"Nej, han tyckte verkligen inte om Melker överhuvudtaget. Så han är väldigt glad nu att det är slut mellan oss." Sa jag och log mot Alfredo.

Niall och Justin stog vid spisen och gjorde mat, Twist kelade med Tuts, Za satt mest och kollade mobilen och Alfredo och jag satt på bänken vid spisen och pratade.

"Ryan tyckte inte alls om honom. Han pratade skit mycket med mig om Melker. Att han ville slå honom skit hårt varje gång du kom hem och var ledsen och det var Melkers fel." Sa Justin och vände blicken mot oss.

"Jag vet, han blev alltid skit arg." Sa jag.

Tuts hoppade upp och skulle just gå upp på spisen, när jag fick tag i henne.

"Det är varmt där uppe." Sa jag och klappade henne på ryggen. Hon la sig ner på sidan och började spinna högt.

"Justin, du är inte Tuts favorit längre." Utbrast Niall.

Justin fnös och klappade Tuts på magen. Hon rullade runt så hon låg på rygg och visade magen helt. Jag klappade henne på magen.

"Det verkar som hon tycker bättre om dig Nessie." Sa Justin och kollade på mig.

"Alla tycker bättre om mig." Sa jag och blinkade med ena ögat till Justin.

Justin fnös. "Alla tycker bättre om mig. Tuts kom nu." Sa Justin.

Men Tuts rörde sig inte. Jag  hoppade ner från bänken och kallade på Tuts. Direkt hoppade hon ner från bänken och kom till mig. Jag gick bort till hennes matskål och fyllde på den med mat.

"Jag sa ju att hon tycker bättre om mig. Men lugn, vi kan dela på henne." Sa jag och log mot Justin.

‘’Har alla sovit gott?’’ frågde Niall och tryckte in resten av sin macka i munnen. Han var ett litet matvrak. Jag vet inte hur mycket han har ätit egentligen, minst fem mackor och innan det minst en skål med mjölk och flingor.  

‘’Nej, Tuts skulle ligga på Vanessa hela natten och Vanessa rörde på sig typ hela tiden. Så Tuts gick runt i hela sängen och gick på mig och var skit jobbig. Så Tuts ska inte sova i sängen i natt. Hon får sova hos någon annan.’’ sa Justin.

‘’Nej! Hon ska sova hos oss. Hon vill ju sova hos oss.’’ sa jag och flinade mot Justin. Han himlade med ögonen till mig.

‘’Vi får väl se hur det blir med det där.’’ sa Justin och reste sig upp. ‘’ Är du fortfarande säker på att du vill följa med idag?’’ frågade Justin mig.

Jag nickade. Jag ville verkligen följa med och se hur bra alla var på att dansa. Sen att komma ifrån alla killarna, var bara ett plus.

‘’Okej. Men  vi ska åka om tio minuter.’’ sa Justin.

Direkt reste jag mig upp. Tio minuter. Jag satt fortfarande i pjamasshorts och ett linne.

‘’Tack Justin. Du är så omtänksamm.’’ sa jag och sprang ut ur köket och upp för trappan.

Tio minuter senare, kom jag springandes ner för trappan iklädd ett par tajta svarta shorts och en vit Ralph Lauren tröja med en volang  ner till. På fötterna satt ett par låga vita converse.  

‘’ Det märks att du är fotbollsspelare.’’ sa Alfredo. Jag flinade mot honom.

‘’Vänta, spelar du fotboll?’’ frågade Niall. Alfredo slog till honom på armen och gav honom en blick som typ sa, är du efter eller?

‘’Ja! Jag spelar fotboll.’’ svarade jag och följde sedan efter Alfredo och Justin som var påväg till Justins garage.  När jag kom i fatt dem, var dem redan inne i den svarta Range Rovern.

Justin skulle inte vara med på uttagningen från början, utan han skulle komma in när dem som satt i juryn bestämt sig för dem tjugo som var bäst. När dem var tjugo kvar, skulle Justin komma in och han skulle tillsammans med juryn bestämma tretton stycken som skulle vara med under Believe Tour och dansa med Justin. Men vi hade inte kommit förens det var dem tjugo kvar, så Justin satt just nu vid jury bordet.  Alla tjugo dansare stog och dansade exakt lika dant samtidigt som Justin’s låt All Around The World spelades i högtalarna. Min blick vändes mot Justin, som satt och pratade med en kille bredvid sig. Som vanligt, så var Justin lika snygg i ett vitt och svart randigt linne och en röd keps sittandes på huvudet. Musiken stannade och Scooter reste sig upp. ‘’ Vi har nästan bestämt oss nu, men vi ska prata ihop oss nu och sen tar vi fem minuters paus,  så ni kan gå och dricka och så kommer vi och hämtar er senare.’’

Dem började prata ihop sig och medans dem gjorde det, så gick jag och Alfredo ifrån dem stora fönsterna. Vi gick ner på de våningen dem satt på och in i rummet. Där satt nu dem fyra i juryn och skrattade. Deras blickar vändes mot oss och vi gick mot dem. Jag gick bakom bordet och la händerna på Justins axlar. ‘’Hur går det?’’ frågade jag Justin.

‘’Vi har bestämt oss nu! Så vi har fem minuters paus och sen så ska vi beräta för dem vilka det blir.’’ sa Justin. ‘’Kom och sätt dig.’’

Jag gick runt om stolen och satte mig ner i Justin’s knä. Min mobil  handen, vibrerade till. E ny snapchat från Melker.  Jag startade ljudet när jag såg att det var en video. Jag startade videon och skrattade åt honom. Han stog på en strand och filmade sig själv. ‘’Jag saknar dig min favorit Vanessa!!’’ sa Melker och blinkade mot kameran. Han var så gullig. Jag spelade snabbt in ett svar där jag sa att jag saknade honom och skickade det.

‘’ Kan Christina, Luke, Jonathan, Kaili, Jonathan, Salemah, Elysandra, Shaun, Justin, Carlos, Carlena, Aubree och Diedre ta ett steg fram?’’ sa Justin.

Dem tog ett steg fram och väntade på vad Justin skulle säga. ‘’ Ni kommer att vara dem som ska vara med på Believe Tour.’’

Ett jubel bröt ut bland dem som var med och dem kramades allihopa. Dem som inte gick vidare gick ut ut rummet. ‘’ Vi ses ikväll på resturangen ikväll. Stort grattis allihopa, ni är helt otroliga!!’’ sa Scooter.

I klädd en klänning gick jag ner för trappan i mina ballerina skor. Justin stod i hallen och väntade tillsammans med Alfredo. Min klänning var bandlös och vit upptill sen tyget under bysten, var i rosa. Killarna hade jeans och skjorta. ‘’Hejdå Tuts!’’ sa jag och klappade henne på ryggen. Vi gick ut genom dörren och satte oss i bilen.  Denna gången, körde Alfredo och Justin satte sig i baksätet med mig. ‘’Du är skit vacker!’’ viskade Justin i mitt öra och pussade mig på halsen. Jag rodnade och kände hur rysningen spred sig över mig.

‘’Vad tycker du?’’ frågade mamma exalterat.

Det var mitt rum jag hade kommit in i. Shit vad fint det är. Mamma har lyckats otroligt bra. Rummet var lagom stort, de fyra väggarna var vitmålade. Vid fönstret, som man förresten såg ut över stranden och havet. Stog min säng placerad. På fönsterbänken var det en vit bokstav N, en blomma och ett ljus. En klädställning och byrå  stog placerad mot en vägg, bredvid det hängde det en spegel på väggen. Mittemot sängen mot väggen, stog en vit soffa och framför soffan stog ett vitt bord. På bordet stog det en vas med en bukett rosor och två ljusstackar med två vita blockljus.

‘’ Mamma. Det är skit snyggt!! Du är jätte duktig!’’ utbrast jag och kramade om henne.

‘’ Byt om till badkläder och kom ut till oss. Pattie skär upp lite frukt just nu så vi hade tänkt fika lite.’’

Jag nickade och gick bort mot byrån och klädställningen. Snabbt packade jag upp allting och hängde det som skulle hängas upp, resten veck jag ner i olika lådor i byrån.

Jag gick ner för den vita trappan och min blick gick direkt till vardagsrummet. I ena halvan stog det ett stort vitt matrumsbord med vita matstolar till. I den andra halvan var det en stor vit soffa med ett soffbord. Jag fortsatte gå mot altandörren och gick ut till poolen. Där ute satt alla runt det stora bordet mitt på trädäcket. Det var uppdukat med två fat fulla med

meloner,äppleskivor,päronskivor,hallon och jordgubbar.

På min kropp satt det en vit enkel bikini. Jag slog mig ner på en ledig stol och hängde sedan med i samtalet och åt frukt och bär.

Det gick två dagar av slappande vid poolen tills det var dags för mig att åka in till Stratford igen och spela fotbollsmatch. Vi skulle spela mot Toronto, och i Toronto så spelade dem två tjejerna som varit hos oss på träning. Så vi hoppades att dem inte hade tagit allt för mycket från oss och skulle spela så nu. Det kommer vara väldigt jobbigt då. Vi vill vara kvar som ledare i Canada och inte gå neråt pågrund av att Toronto spelade som vi. Det skulle vara väldigt störigt då.

Jag hade mina svarta byxor med mitt namn på och min svarta tunna hoddie med lagets logga och namn och mitt namn. Min tränings väska var full packad med matchkläder,skor,benskydd,strumpor och tejp till min fot. Min tränare hade gett mig order om att jag skulle ha tejp med mig på varje träning/match under sommaren för att se om det hjälpte att ha tejp.

"Lycka till idag Vanessa!" Sa mamma och kramade om mig. Jag vinkade till alla som satt runt bordet och åt frukost. Jag och pappa gick mot bilen och när vi båda var fastspända så började vi köra den korta biten till tågstationen.

"Kommer du hit direkt efter matchen eller ska du göra något sen?"

"Jag stannar kvar hos Melker. Vi ska sova där inatt några från både hans och mitt lag. Så jag kommer till stugan imorgon."

Pappa nickade och kramade om mig. Tåget rullade in och jag vinkade hejdå och gick på tåget och hittade en plats snabbt.

"Vanessa! Jag har saknat dig!" Utbrast Jennifer från mitt lag.

"Jag har saknat dig med!"

Vi kramade varandra och sedan bytte vi om precis som dem andra i vårat lag gjorde. Vi hade inte så mycket tid på oss, så alla skyndade sig. När kläderna satt på oss alla och skorna var knutna, gick vi efter våra tränare och bara några tio minuter efter, började en av årets viktigaste matcher.

Adrenalinet pumpade inom mig och det ryckte i mina ben. Nu kör vi.

Matchen slutade 5-4 till oss. Glada gick vi mot omklädningsrummen. Vi ledde fortfarande listan och nu va vi överlägsna med tre nya poäng. Vårat mål att vinna listan detta år. Så träningslägret i Spanien, skulle verkligen vara något väldigt postetivt för oss.

"Det blir inget med att vi ska sova hos Melker idag. Så vi får ta det en annan dag!" Berättade Jennifer för mig.

Jag nickade och kollade ner i min väska. Jag hade glömt ombyteskläder. Snabbt klädde jag av mig och virade handduken om mig och gick in i duschrummet. Jag torkade mig snabbt och tog på mig nya underkläder och sedan mina träningsbyxor och hoddie. Jag har inte svettats i dem här kläderna, så det var helt okej att ha det. Jag knöt på mig mina converse och kramade alla hejdå för att sedan springa till bussen. Jag hann precis till bussen och betalade med mitt busskort och gick och satte mig.

Tåget kom väldigt snabbt när jag väl kommit fram till tågstationen. När jag hittat en plats på det  halvfulla tåget slog jag in pappas nummer och ringde honom. Han svarade snabbt och jag berättade att jag skulle vara på tågstationen om en timme så han skulle vara där då. Jag kopplade in mina hörlurar och startade mitt spotify. Mina solglasögon satte jag på näsan och lutade huvudet mot fönsterrutan. Jag slöt ögonen men var noga med att inte somna.

Pappa hämtade mig precis som vi kommit överrens om och under den korta bilresan, pratade vi om matchen och om hur vi skulle göra för att fortsätta vinna matcherna. För mig så känns det som att vi kommer att börja förlora eller spela lika mot andra lag. Med tanke på att vi har vunnit så mycket nu på senaste tiden, så måste det vända någon gång. Och den tiden kanske händer nu snart. Det tog runt tio minuter att komma till stugan. Alla satt samlade runt bordet och åt middag när vi kom. "Hur gick matchen Nessa?" Ropade Chaz. Jag flinade och väntade att svara tills vi kom fram till bordet. "Vi vann! 5-4."

Chaz gjorde en låtsats applåd och gjorde give-me-five med mig.

Jag gick ut genom altandörren klädd i en blommig byxdress. Mina bara fötter gick över trädäcket till bordet där jag satte mig på den lediga platsen bredvid Justin. Jag tog direkt mat och åt sedan. Det var potatis, sallad och kött. Det tog inte lång tid förens jag ätit upp och satt tillbaka lutad i stolen. Killarna tillsammans med pappa och Chaz pappa hjälptes åt att duka av och diska det medans vi tjejer-jag och Candice- och mamma, Pattie och Chaz mamma satt kvar utomhus.

"Vad ska vi göra imorgon?" Frågade jag.

"Vi hade tänkt åka på en liten utflykt. Till en väldigt fin strand här i närheten." Sa Pattie och log mot mig.

"Vi ska inte åka så tidigt va? Jag var uppe alldeles för tidigt imorse."

Mamma skrattade. "Nej vi ska inte åka så tidigt. Killarna och du kommer nog att sova ganska länge, så du kan ta det lugnt. Du får sova ut!"

Under kvällen satt vi tjejer ute och pratade hela tiden, medans killarna satt inne och kollade på någon film.

"Hur går det på kill-fronten nudå,Vanessa?" Frågade Pattie mig med ett lömskt leende.

"Ingen på g. Det är ganska skönt att vara singel och sådär." Svarade jag och log. Varför hade Pattie ett lömskt leende? Jag har aldrig sett det leendet på henne innan, hin var alltid den snälla, aldrig den lömska.

"Jag vet en kille som du hade passar super bra med! Ni hade varit otrolig fina tillsammans." Sa mamma och log lika lömskt hon. Vem var killen?

"Vem menar du nu mamma?" Frågade jag.

"Du får se när det väl händer. För det kommer att hända!" Sa Pattie.

Jag skakade på huvudet och kollade länge på dem två. Vad hade dem nu på gång? Vem var killen? Chaz? Melker? Vänta, var det Justin?
___________________________________________________________________________________________
God jul älsklingar!
Jag trodde verkligen inte att jag skulle hinna göra detta, men jag hann!! Nu ska jag göra vid mig och sedan se Kalle Anka :) 
Kommentera! Ha en super fin jul! Puss <3 

Justin's perspektiv:

‘’Du är en jätte bra tjej, men Selena, detta funkar inte. Jag var helt tokig i dig, men jag har tappat mina känslor. Enligt mig så är det inte rättvisst för någon av oss att gå och ha ett förhållande när jag har tappat känslorna.’’ sa jag och tog sedan ett djupt andetag. Nu hade jag sagt det. Selenas ansikte gick från glad till ledsen. Jag såg hur hennes ögon vattnades och direkt kände jag skuld. Jag hatar att se tjejer gråta. Men det var somsagt det som var rättvisst.

‘’Jag uppskattar att du säger det Justin! Men om du ursäktar, så vill jag gärna vara ifred. Jag råder dig till att åka tillbaka till Stratford direkt, paparazzi kommer snart att märka att du är i Los Angeles och det kommer bli kaos!’’

Jag log mot Selena och reste mig sedan upp från soffan och gick ut från huset och ut på uppfarten. Där ute stog det en taxi och väntade på mig. Taxin började köra när jag stängt dörren och jag ringde Vanessa direkt.

‘’Hallå?’’

‘’Jag har gjort det nu. Men jag hämtar dig hemma hos mig nu, vi måste åka direkt. Paparazzi kommer snart att märka att vi är här och då blir det kaos. Det är bättre att vi pratar på flyget.’’ Jag väntade inte på Vanessas svar utan klickade direkt av samtalet. Jag kanske var otrevlig, men våran vänskap skulle ändå att vara slut efter sommaren. Mamma hade ju sin lilla tanke att jag och Vanessa skulle bli tillsammans, men somsagt, jag skulle inte ha ett förhållande med någon tjej i Stratford. Det skulle inte gå. Jag bodde i Los Angeles, tjejen skulle behöva finnas där och inte flera timmar bort i Los Angeles.

Taxin saktade in när vi kom fram till flygplanet. Det var fans och paparazzi’s framför hela ingången, så utan Kenny skulle vi aldrig kunna ta oss in där oskadda. Taxin hade därför kört oss hela vägen fram till mitt privata plan, vilket gjorde att vi kunde gå på direkt på flygplanet och slippa att ta oss igenom folkmassan och sedan direkt gå ut till flygplanet. Vi gjorde ofta såhär med crewet när vi skulle åka vidare till nya land. Hur mycket jag än ville träffa mina beliebers, så kunde dem vara väldigt krävande och ibland lite väl för hängivna. Jag hade till och med blivit rädd för dem och då var det verkligen inte något positivt. Men dem var världens finaste och lojalaste fans som fanns och jag kommer att vara tacksam och stå i skuld för dem resten av mitt liv. Utan dem så hade min resa aldrig gått, jag hade aldrig varit där jag är just nu.

‘’Känns det bra nu i efterhand eller är det så att du ångrar dig?’’ frågade Vanessa. Vi satt i taxin påväg från flygplatsen och hem till vardera hem. Jag skulle hem till mormor och morfar och Vanessa hem till sin familj.

‘’Det känns bra, jag hade inga känslor kvar och då är det inte bra att vara kvar i förhålladet. Men jag hatar att vara den som gör en tjej ledsen, så det var jobbigt på det sättet, att Selena blev så ledsen. Titta vi är framme hos dig nu! Lycka till med hittandet av klänning imorgon!’’ Vi kramades och Vanessa öppnade dörren och tog sin handväska. När Vanessa kommit in, berättade jag för chauffören att vi kunde åka vidare.

Vanessa’s perspektiv:

Vi skulle egentligen handlat klänningar i fredags, men det hade inte blivit något, pågrund av mitt utegångsförbud. Min fot var bra nu igen, men jag hade fortfarande utegångsförbud, vilket jag inte förstog. Men inget kunde stoppa mig att handla klänning idag. ‘’ Vi går in här!’’ utbrast Mabel och drog i mig. Både Mabel och Zara hade hittat klänningar, men jag var väldigt kräsen. Vilket gjorde att jag inte hade hittat en innu. Men direkt när jag kom innanför dörrarna på Forever21 såg jag den. Den absolut perfekta klänningen. Den var av modellen kortare framtill och längre bak. Det var blommor på hela klänningen som var vit i grunden. Blommorna var röd/rosa allihopa. Under bysten satt det ett tunnt brunt skärp.

‘’Jag har hittat den tjejer! Den är perfekt.’’

Den var både perfekt och satt perfekt på mig. Vi hade varit inne i en skobutik där jag hittat ett par vita ballerina skor att ha till. Under dagen hade vi alla tre hittat mycket andra kläder som vi köpt, så nu hade vi alla tre en uppdaterad garderob till sommaren. Klockan var halv sju på kvällen när jag kom innanför dörren. Det hördes prat från altanen, så jag skyndade mig ut. Där satt mamma, pappa, Pattie, Ryan och Justin. Mammas blick vändes mot mig när hon hörde hur jag kom ut på trädäcket.

‘’Var har du varit unga dam? Du har utegångsförbud!’’ sa mamma och blängde på mig.

‘’Som jag skrev till dig imorse så har jag varit i stan. Jag har köpt en klänning mamma, jag berättade ju att jag skulle göra det imorse.’’

Direkt mjuknade mammas ansiktsuttryck upp och hon såg exalterad ut.

‘’ Men vad väntar du på, visa den då!’’

Jag flinade och drog upp klänningen och visade den.

‘’Gud vad snygg! Det kommer glänsa om dig!!’’ utbrast Pattie och log mot mig. Jag vände blicken mot mamma och kollade på henne.

‘’Skit Vanessa! Den är så vacker! Du kommer vara så vacker i den!’’ sa mamma och log mot mig. Jag vek klänningen och la ner den i påsen igen.

‘’Vad har du med köpt? Har du köpt en bikini till vet jag inte vad jag kommer att göra helt ärligt.’’ sa mamma.

Jag hade överfullt med bikinis helt ärligt. Jag hade så många att dem tog upp en hel låda i min garderob, så jag förstog att hon inte tyckte att jag behövde en till. Men när jag hade sett den här, så hade jag bara inte kunnat motstå den.

‘’Jag har köpt en ny. Men mamma innan du börjar, jag ska faktiskt på läger med fotbollskillar från hela landet. Vem vet vad som händer.’’ Jag flinade mot mamma samtidigt som hon spärrade upp ögonen.

‘’Du sa inte just det där. ‘Vem vet vad som händer’. Tänk på mig, din bror. Det är meningen att jag ska skydda dig från sådant, så det är inte bra för mig att höra sådant. Jag låter inte dig åka då.’’

Jag himlade med ögonen mot Ryan och började gå mot mitt rum på andra våningen. Ikväll var mina planer att vara hemma och ta det lugnt. Jag var trött efter dagarna jag spenderat hemma hos Melker och jag var trött efter flygturen igår och all shopping idag. Egentligen så skulle jag vilja gå och sova redan, men klockan var bara halv sju. Jag bytte om ganska snabbt och satte mig efter det i min fönstersoffa. Jag öppnade upp min bok och försvann snabbt in i läsvärlden. Jag har alltid tyckt om att läsa, men det svalnade för något år sedan. Ingen av mina vänner tyckte om att läsa, så jag ville inte vara den som stack ut. Men nu hade både mina vänner och jag kommit tillbaka till läsvärlden. Jag läste den tredje Twilight- boken just nu.

‘’Eftersom det är sista lektionen idag, så ska ni få rita den personen jag säger till er. ‘’

Bildläraren började läsa upp vilka alla skulle ha men slutade med mig.

‘’Vanessa Butler, du får den svåraste av dem alla. Justin Bieber.’’

Jag skrattade tillsammans med resten av klassen. Min bildlärare verkar ha glömt bort att det var honom jag skulle rita av förra året också.

‘’Jag ritade av honom förra året också.’’ sa jag och flinade.

‘’Jag vet, därför så ska du rita av samma bild ska vi sedan i helklass se hur mycket alla har förändrats på ett år. Alla har fått samma person som förra året.’’

‘’Sist men inte minst, Vanessa Butler. Kan du vara snäll och komma fram med din bild du ritade idag?’’

Jag gick fram och lämnade den till min bildlärare och gick sen tillbaka och satte mig på min plats bredvid Mabel.

‘’Du har utvecklats väldigt mycket! Jag är väldigt imponerad över dig och om du fortsätter såhär, så kan jag säga att du kommer att behöva ha ett eget betyg, eftersom du har högsta redan nu.’’

Vi satt alla samlade framför tv:en. Vi hade varit i skolan under dagen idag, men sedan efteråt åkt till affären och handlat. Nu satt vi i Melker's vardagsrum alla tjejer och killar. Melker's föräldrar var iväg på semester vilket gjorde att vi var själva. Mamma och pappa hade inte blivit så jätte glada när jag ringde och berättade att jag skulle sova borta inatt igen. Det var torsdag, så jag skulle åka om två dagar. Så jag hade lovat mamma att komma hem imorgon för att sedan ha en mamma-dotter kväll. Vi hade det med jämna mellanrum. "Ja!! Kom igen Ronaldo!!" Skrek Jens, en annan kille från 95 laget. Det var Champions League final mellan Barelona och Real Madrid. Den hade varat i 68 minuter just nu och Real Madrid ledde med 4-3. Det var väldigt jämt mellan dem två lagen. Jag hade skrikit så mycket, precis som alla andra, att jag var hes.

Matchen slutade med att Real Madrid vann. Vi låg allihopa i sängar, soffor och på golvet på madrasser just nu. Jag hade lyckats ta platsen i Melkers säng med Emma bredvid mig. I sängen låg även Melker och Johannes skavföttes med oss. Sedan så var alla andra utspridda runt om i Melkers rum. Vi hade fällt upp alla extra sängar dem haft, vilken blivit 10 stycken, vissa av dem var 90cm mellan vissa andra var 120cm. Så dem sov två i 120cm och sedan dem resterade sov antingen på madrasser på golvet eller i Melker's soffa. Hela golvet var proppfullt, så när vi skulle gå och lägga oss, så fick vi gå in efter den ordningen vi sov, vilket menas med om mam sov längst in och så fortsatte vi så tills alla var inne. Under tiden vi väntade så hade det blivit så att alla tog foto på det stora rummet med alla sängarna och sedan instagramade. Det var helt sjukt hur mycket vi fick in i rummet. "Alla ställer klockan på sju imorgon? Bussen går nio som vanligt." Sa jag och fick ett ja från alla. Jag ställde in klockan och la sen ner huvudet kudden och somnade fort.

"HALLÅ! BUSSEN GÅR OM 20 MINUTER. UPP MED ER!" skrek jag och Emma i kör. Vi hade vaknat av allas alarm direkt och för att hinna med bussen så var vi tvungna att väcka alla nu. Jag och Emma var redan klara. Vi hade till och med hunnit äta frukost. Dem började alla vakna en efter en och när det kom in i hjärnan att dem bara hade trettio minuter tills bussen gick, så gick dem upp och skyndade sig. Tjugofem minuter senare satt vi i köket och åt allihopa. När jag berlttade att bussen gick om fem minuter så blev det liv i alla. Jag var väldigt nöjd med mitt skoval, ballerinaskor. Medans nästan alla knöt på sig sina skor, så satte jag bara i mina fötter i mina skor och var sedan klar. Nät vi började gå mot bussen, så var det en minut kvar tills bussen gick, så vi började springa. I denna stunden var det tur att alla var fotbollsspelare, eftersom man var tvungen att ha en väldigt bra kondition för att orka springa hela den biten. När vi kom runt hörnan såg vi hur bussen kom, så vi alla la i en högre växel och sprang ännu fortare. Det var precis att vi hann, eftersom Busschauförren stängde dörrarna och tlnkte köra när vi kom. Men flåsandes gick vi på bussen och satte oss ner. "Hej syster!" Ropade Ryan över halva bussen. Jag vände mig om och såg honom. Direkt reste jag mig upp och gick mot den delen av bussen längst bort. Där satt han tillsammans med Chaz, Nolan och Mitch. "Hej bror!" Sa jag och kramade om honom. "Försov ni er?" Flinade Chaz retsamt mot mig. Jag skakade på huvudet. "Inte jag och Emma, men alla andra gjorde. Så vi sprang typ för livet från Melker och till hållplatsen. Hur är det hemma?" Frågade jag. Ryan skrattade och svarade: "Det är bra. Chaz föräldrar och Pattie och Justin var där igår och typ stannade halva natten. Och mamma är sådär deppig som hon är när inte någon av oss är hemma. Hon kommer aldrig att klara av när vi flyttar hemifrån."

Det var sant, mamma var alltid väldigt deppig när antingen jag eller Ryan inte var hemma. Jag förstår inte varför, men jag antar att hon är så van vid att vi är hemma båda två.

Vi skildes åt när vi kom till skolans korridorer. Vi hade inte skåpen vid samma ställe på skolan. Jag gick i samma klass som väldigt många ur mitt lag, men dem flesta gick i dem fyra andra klasserna i min årskurs. Vid mitt skåp möttes jag av Zara och Mabel. Dem såg inte så glada ut. "Du har väl inte glömt att du ska följa med till stallet idag va?" Sa Mabel samtidigt som Zara sa: "Vi ska handla avslutningskläder imorgon. Jag är så spänd på att se vad det finns för något." Mycket väl var hon spänd, hon sa allt i ett enda andetag. Det var typiskt Zara, att säga allt i samma andetag när hon var rädd, förväntansfull eller spänd. "Nej klart jag inte har det, det ska bli sjukt mysigt! Jag har till och med ridkläder och stövlar med mig!" Svarade jag Mabel. Och till Zara berättade jag att jag inte glömt bort att vi skulle handla klänningar imorgon. "Jag är stolt över dig! Vi måste byta om på skolan, eftersom bussen går fem minuter och hoppträningen börjar tidigare idag! Det ska bli sjukt mysigt att äntligen få ha med dig i stallet igen! Vi saknar alla dig där!!" Jag log mot henne. Jag hade varit stalltjej ett tag, jag hade egen häst och allt, men sedan när började spela fotboll, så tog fotbollen över all min tid. Men jag saknade verkligen tiden då jag hade häst. Det var så avslappnande att bara kunna rida ut i skogen eller ha ett grymt träningspass. Om jag kunde ta tillbaka en sak i mitt liv, så skulle det vara ridningen. Men fotbollen låg mig alldeles för varmt om hjärtat för att sluta.

Dagen idag hade gått super fort, just nu sprang jag och Mabel mot bussarna. Vi var fortfarande inne på skolan och skulle aldrig hinna. Men vi visade att alla dem milen vi sprungit tillsammans hade gjort någon skillnad. Vi tyckte om att springa med varandra så det var bra att det var just Mabel jag höll på att missa bussen med. Flåsandes gick jag på bussen för andra gången idag med Mabel bakom mig. Det hade varit lite svårt att springa med ridstövlar på, men det hade gått ganska bra. Vi satt inte på bussen så länge, utan bara runt fem minuter. När vi kom av bussen skyndade vi oss in till stallet där vi ryktade hästarna snabbt med ändå noggrant. Mabel hade två hästar, Hero och Mackie. Jag brukar alltid rida Mackie vilket jag även skulle göra idag. När schabrak, sadel och träna var på så ledde vi försiktigt hästarna in i ridhuset. Där inne var den en hel bana uppbyggd och tränaren stog i mitten. Efter vi hälsat på honom så knäppte vi på oss säkerhetsvästar och hjälmar.

Jag skänkande på Mackie ännu mer och kom upp i en bra galopp, när vi kom till oxern så reste jag mig upp i sadeln när Mackie kom upp i luften och vi kom smidigt över och var klara med banan. "Vi är klara för idag! Mabel, du och Hero passar som handen i handsken, du kan verkligen börja tävla svårare klasser och högre nu! Men Vanessa. Jag förstår inte dig. Du är verkligen duktig på att rida och din bana idag, shit vad snygg! Du borde egentligen börja rida, eftersom du skulle kunna gå väldigt väldigt långt!" Jag rodnade och tackade så jätte mycket. Jag har fått göra väldigt många gånger att jag är duktig på att rida och borde börja rida, men alltid blev det samma svar. Att fotbollen låg mig alldeles för varmt om hjärtat och att jag inte skulle kunna sluta, men det fanns alltid i mina tankar att sluta på fotbollen och börja rida. Det var verkligen super roligt när jag gjorde det. Egentligen så skulle jag inte fått rida idag egentligen, pågrund av min fotskada. Så jag kände hur mycket det värkte i min fot. "Hejdå bästis! Vi ses i skolan på måndag. Ha så roligt i LA! Det var sjukt mysigt att ha med dig i stallet idag!" Sa Mabel och kramade om mig. "Det var roligt att få vara med, vi måste rida ut i skogen en dag! Hejdå!" Sedan gick jag ut från bussen och började gå hem. Det tog ungefär tio minuter att gå från hållplatsen och hem. Men eftersom min fot var skadad, så tog det femtonminuter.

"Herregud! Vad har du gjort med din fot Vanessa Butler?" Utbrast mamma när jag kom in i vardagsrummet. Jag hade bandage runt foten, eftersom den var så svullen. I vardagsrummet satt mamma, pappa och Ryan.

"På träningen i förrgår tror jag att det var, så hade P:95:orna träning med oss. Och min fotar ju stukad för ett tag sedan och antagligen så hade det inte gått bort, för att den blev helt svullen när vi körde passningslekar. Så jag får inte lov att träna."

"Men ändå var du i stallet idag?" Frågade mamma mig argt.

"Ja, men det ska jag inte vara mer nu eftersom min fot är het konstig. För att jag ska ha höga skor på avslutningen." Sa jag och blinkade mot mamma.

Hon visste att jag inte skulle kunna hålla mig från varken träningarna eller stallet.

"Ja du tror att du ska kunna hålla dig från träningarna och stallet. Men du får utegångsförbud så du säkert håller dig från stallet och träningarna."

Jag suckade argt och vände mig sedan om för att gå upp på ovanvåningen. När jag var där uppe gick jag direkt in på badrummet för att ta en välbehövlig dusch. Efter duschen är jag tvungen att packa, imorgon skulle jag och Justin åka till Los Angeles för att Justin skulle göra slut med Selena.
__________________________________________________________________________________________

Snabbt vände jag mig om från dem och kände hur rodnaden började byggas upp på mina kinder. Varför skulle sådant här alltid hända mig? Det var alltid jag som råkade ut för alla pinsamma saker. Jag plockade snabbt till mig min sport-bh och satte den ovanpå min vanliga bh. När min vanliga bh var av, tog jag på mig min tränings t-shirt. "Vad händer här egentligen?" Utbrast en av våra tränare argt. P:95 killarna stog inne i omklädningsrummet och kollade på alla som försökte byta om. Precis som jag, så var det flera stycken som bara stått i bh eller tillochmed utan bh när killarna kommit in. Jag kollade inte ens på killarna, Melker var en av dem som var där. "Jag stog här i bh och shorts bara och det gjorde många andra också, och helt plötsligt bara öppnades dörren och där stog alla." Sa jag till tränaren. Om blickar kunde döda, så skulle killarna varit döda nu. "Vad hade ni för anledning att öppna dörren? Ni vet att det är tjejernas omklädningsrum. Och vad gör ni ens här idag?" Utbrast våran tränare argt. "Vi skulle kolla på tjejernas träning för att då tips och sedan skulle vi ha sammarbetsövningar, eftersom vi ska åka på läger tillsammans." Sa en av killarna och log mot oss. Skulle vi åka tillsammans med Melkers lag på läger? Han måste skämta. "Aha! Men tjejer, vi ses där ute om 1 minut. Fotbollsplanerna längst bort." Dem som var klara, gick redan iväg, medans dem som var kvar, fort knöt skorna. Jag knäppte på mina benskydd och drog sedan upp strumporna över dem. Jag knöt mina skor och hängde sedan min stora väska på axeln.

"Vanessa och Melker. Ni blir ett par." Sade tränaren och jag suckade djupt. Varför?! Aldrig när vi var tillsammans fick vi vara tillsamman på övningar men nu när vi inte var tillsammans längre, skulle vi får vara tillsammans på övningar då? När alla fått sina par, så fick vi instucktioner om vad vi skulle göra. Vi skulle ha en boll mellan oss som vi sedan skulle få ner till fötterna och hålla den i luften medans vi skulle ta oss över till andra sidan så snabbt som möjligt. Att det var en tävling, fick alla att bli exalterade. Jag och Melker ställde oss med bollen tryckt mot våra magar. Vi trodde att det kunde vara lättast att få ner bollen till fötterna genom att ta det den vägen. Våra tränare visslade i visselpiporna och vi försökte snabbt att få ner bollen till fötterna genom att jag följde med bollen hela vägen ner till Melkers fötter. Jag reste mig upp så att jag stog på fötterna och sprang sedan iväg en bit. Melker sköt iväg bollen och jag tog imot den med bröstet och fångde den sedan med foten igen och passade iväg den till Melker. Så fortsatte vi tills vi var klara.

‘’ Vinnarna är Melker och Vanessa! Ni hade en otroligt bra teknik och klarade det precis som vi ville att ni skulle göra det. Ni två kommer verkligen att bli i samma par fler gånger!’’ sa killarnas ena tränare fascinerat. Det hade varit helt okej att vara i samma par som Melker, vi hade varit så fokuserade på fotbollen så vi hade nästan varit vänner. Egentligen så kan vi vara vänner, jag förstår inte vad det är jag tycker är så jobbigt. Jag hade inga känslor kvar känner jag nu, så mitt liv är inte så hemskt som jag har fått det till att vara. Melker höll fram händerna i ett tecken att vi skulle göra give me five. Jag slog ihop mina händer med hans och log mot honom. ‘’ Vi kan vara vänner va? Vi var så bra vänner innan, så varför ska det försvinna nu.’’ sa jag och kollade på Melker. Han nickade och kramade om mig. Jag kramade honom tillbaka och sen så samlades vi alla runt om tränarna. Vi skulle vara i med den kille vi var med nu och sedan skulle ett par vara med till, så vi skulle vi fyra personer i varje lag. Vi skulle stå i en fyrkant med ganska stora mellanrum mellan varje person. Vi skulle passa bollarna i raka, hårda och snygga passningar till varandra. Jag och Melker fick Emma och Johannes i vårat lag också. Vi alla fyra var topp eller mittfältare på matcherna, så vi var inte så jätte vana med att passa så mycket, eftersom vi mest skulle göra mål och springa med bollen mot mål. Men passa var vi tvugna att göra, så vi skulle nog klara det ganska bra. När vi var klara med detta, så skulle vi springa några varv runt om fotbollsplanerna och sedan så skulle vi få spela en match killarna mot tjejerna.

Min fot värkte efter alla passningar och sedan springandet. Mina tränare märkte det eftersom att jag haltade fram. ‘’ Är det foten Butler?’’ frågade Thomas, min tränare.
Jag flinade. ‘’ Ja, men det är inte så mycket!’’
Thomas vinkade dit min andra tränare Peter. Dem två pratade lite tyst med varandra och sedan så berättade dem att jag inte fick lov att spela matchen nu, så jag skulle gå upp och byta om och sedan komma ner här så dem fick kolla på min fot. Det var inte lönt att argumentera mot dem, så jag gjorde som dem sa.

‘’ Din fot är väldigt svullen. Så lägg is på den och gör inget ansträngande med foten. Inga klackskor och inga springrundor." Sa Peter och log mot mig. Matchen var slut mellan tjejerna och killarna och det slutade med att tjejerna vann. "Jag kan inte fatta att vi vann! Och så hade vi inte ens med dig i matchen Nessa!!" Sa Emma och kramade om mig. Jag kramade henne tillbaka. Min mobil plingade till i handen och det var ett sms.

Från: Broooor<3

"Vi hämtar dig nu. See ya! Puss <3"

Jag vinkade till alla och vände mig om och började gå haltandes mot parkeringen. Mycket väl så stog Justins svarta bil där. Jag öppnade dörren till baksätet och satte mig. På den andra sidan satt Chaz och flinade mot mig. Jag flinade tillbaka och såg hur Emma kom springandes mot bilen. Jag sa åt Justin att vänta och öppnade bildörren och såg hur Emma saktade ner och hur dem två lagen, både kill och tjej laget, kom efter henne. Fast dem gick skrattandes en bit bakom. "Vill du med hem till Melker tror jag att det var, alla ska dit och kolla film och käka pizza?" Jag höll upp ett finger som ett tecken på vänta och gick sedan mot bilen igen och öppnade dörren till passagerar sätet. "Jag följer med hem till Melker och kollar film ch käkar pizza. Jag vet inte när jag kommer hem, det kan hända att jag sover hos någon av tjejerna. Men jag hör av mig. Kan du berätta för mamma och pappa? Och hälsa att jag lovar att umgås med dem imorgon innan jag åker med Justin till Los Angeles på lördag?" Sa jag och tog sedan ett djupt andetag efteråt. Jag hade verkligen pratar snabbt. " Jag berättar för dem. Ha så roligt och gör inget du kommer att ångra sen." Jag kramade om honom och sträckte mig över honom och kramade om Justin. När jag tog min väska i baksätet drog Chaz tag i mina armar så jag trillade rakt ner med huvudet i sätet. "Ska du lämna mig alldeles ensam med dem två galningarna? Du är ju fan inte klok." Sa Chaz och putade med läppen. "Det är du som inte är klok, hjärtat. Lycka till, jag bryr mig inte! Puss" sa jag och reste mig upp och tog min väska. När jag stängt dörren vände jag mig om och gick mot den stora klungan.

Alla visade sina kort från skolan närbild gick pp bussen. Jag som gick först satte mig snabbt ner i mitten när vi kom längst bak i bussen. Några tjejer tog plats bredvid mig och Emma ställde sig framför mig och jag reste mig upp. Hon satte sig ner och jag satte mig snabbt ner i hennes knä. Resten satte sig i knä pp varandra så vi alla fick plats på dem 20 sätena i den delen av bussen som var längst bak. Det dröjde inte så långtid förens bussen bromsade och kag flög framåt i gången på alla väskor. Men det slutade inte där utan jag gled från väskorna och gled ner dör trappsteget med huvudet. Jag skrattade så mycket att tårarna rann ner för kinderna när jag stannade. "Gud!! Vanessa!! Hur gick det?!" Sa dem flesta medans några sa: "Jag förstår inte hur du lyckades få det på film Melker." Jag satte mig snabbt upp och skrattade fortfarande väldigt mycket. Dem andra måste ha trott att jag grät, när jag satt där med tårar forsandes ner för kinderna och munnen vidöppen samtidigt som jag skrattade ljudlöst. Men jag grät inte, utan jag skrattade, väldigt mycket.

När vi kom innanför dörren hos Melker, så hade videon gått om och om igen säkert tjugo gånger. Ingen kunde låta bli att skratta när videon spelades och allas skratt hördes. Jag var lite öm i nacken, men jag hade haft väldigt roligt när jag gled över allas fotbollsväskor och sedan ner pp golvet. Jag hade även lyckats att få alla att skratta ett gott skratt.

Tillsammans med Mabel och Zara gick jag igenom korridoren där Melker hade sitt skåp. Jag kollade rakt fram och möttes av Melker som tryckte in "kompisen" i skåpet. Deras tungor var i varandras halsar och dem såg ut att äta upp varandra. Så äckligt.

Jag kan inte fatta att jag var den personen en gång. Personen som stog tryckt mot Melkers skåp med tungorna i varandras halsar. Eleverna måste ha tyckt det var äckligt att se, lika äckligt som jag tycker att det är.

Jag begravde mitt äcklade ansiktsuttryck i mitt egna skåp och kände ett litet sting av avundsjuka ändå.Jag kan inte säga att jag saknade honom, men jag var bara avundsjuk.

"Vanessa, kommer du?" Frågade Mabel och lutade sig mot grannskåpet.

"Alldeles strax", mumlade jag som svar, fortfarande med näsan djupt begraven bland mina läroböcker."Vanessa, vi börjar om två minuter och det tar minst två minuter att gå dit, så snälla snabba dig!" Sa Mabel.

"Gå i för väg då!" Sa jag kanske en aning för surt. Det var ite meningen att bli sur på henne. Det var ju Melker jag var sur på."Förlåt. Jag är bara så sur på Melker." Sa jag. Jag plockade ut mina böcker och stängde sedan igen skåpet. Vi började gå i samma riktning som Melker hade sitt skåp. Fortfarande stog dem med tungorna i varandras halsar och höll på att äta upp varandra. "Jag vet Nessa! Men det kommer bli bra! Han var en idiot."

Vi gick förbi Melker och hans tjej i ett snabbt tempo, vi började om mindre än en minut och det tog minst en minut att gå till klassrummet.

"Wow! Butler! Din röv är ju hetare än hetast." Ropade en av Melkers kompis. Jag vet inte vad han heter, eftersom Melker aldrig lät mig träffa hans killkompisar. "Håll käften." Ropade jag. "Dem retas bara", tröstade Mabel.

"Äsch". Sa jag och skyndade mig in i klassrummet.

"Ni är sena", röt Mrs.Donavan och glodde argt på oss.

"Åh kom igen, det var bara en minut." Suckade Mabel och slog sig ned vid det första bordet. Jag sjönk snabbt ner bredvid henne.

Mina tankar gick på högvarv under hela lektionen. Varför hade Melker gått vidare så snabbt? Eller var hon bara en av hans alla tjejer? Hade dem kanske varit ihop innan vi gjorde slut också? Det skulle inte bli en chock för mig direkt. Eftersom Melker alltid har varit klassad som playern på skolan. Jag suckade högt och försökte koncentrera mig på vad vår mattelärare sa.

"Vanessa! Om du kunde koncentrera dig, så skulle jag bli väldigt glad." Utbrast min matte lärare högt. "Förlåt"mumlade jag och kollade ner i matteboken, där alla tal bara virrade omkring. Jag borde ju vara glad över stt ha gjort slut med honom. Eller glad och glad.. Men jag borde inte vara såhär ledsen.

"Men Vanessa! Hörde du inte vad jag sa? Koncentrera dig!! Ut från mitt klassrum nu! Direkt!" Röt hon. Jag packade ihop mina saker och reste mig upp. Jag kände allas blickar bränna i min rygg. Jag stängde dörren efter mig och såg hur Ryans klass kom ut från klassrummet mitt över vårat. Detta händer inte bara. Jag satte mig ner på golvet utanför klassrummet och kollade rakt fram. Det tog inte så lång tis förens jag kände två händer på mina knä. Jag kollade upp och såg Ryan. "Varför är du inte på lektion?" Sa han och kollade min rakt in i ögonen. "Hon slängde ut mig för att jag inte koncentrerade mig." Ryan kollade på mig. "Koncentrerade du dig?" Jag skakade på huvudet. "Nej det gjorde jag inte. Men hon brukar inte slänga ut oss."

Min klass kom utspringandda från klassrummet en halvtimme senare. Vi hade bara en lektion kvar, vilket var en väldigt kort svenska lektion. 30 minuter. Sedan skulle vi sluta för dagen. Efter skolan skulle jag egentligen följt med Zara och Mabel och handlat avslutningsklänning, men dem hade fått förhinder, så vi skulle fixa det till helgen. Justin skulle hämta mig och sedan skulle vi åka och fika. Vi hade träffats väldigt ofta, bara för att prata om Selena och Melker. Det har skönt, att ha någon att prata med. Även fast Justin kanske inte förstod, så hade han också ett förhållande som var på hal is. Men eftersom jag inte hade något förhållande med Melker längre, så pratade vi mer om Selena.

Jag öppnade dörren till Justins svarta bil. "Hej!" Sa jag och satte mig ner i sätet. Jag kommer aldrig sluta förundras över hur mjuka sätena här i hans bil. "Hej! Har du haft det bra idag?" Jag skakade på huvudet. "Nej! Min matte lärare slängde ut mig eftersom jag inte koncentrerade mig."

"Lärarna är lika hårda fortfarande märker jag." Sa Justin och flinade. "Om dem är. Är det inte konstigt att inte gå i skolan?" Frågade jag. Justin ryckte på axlarna men behöll ögonen på vägen. "Jo, men samtidigt så är det väldigt skönt! Men jag har faktiskt gått ut skolan, en privatlärare var med mig under turnén och jag gick ut skolan." Jag nickade importerat. Jag trodde faktiskt inte att han hade haft en privatlärare med sig, men det hade han haft.

Vi satt på ett mysigt fik i utkanten av Stratford. Det var bara vi och ett äldre par här. "Har bestämt hur du ska göra med Selena?" Frågade jag och kollade på Justin. "Ja. Jag tycker inte det är rättvist för någon av oss att jag inte berättar att jag inte har några känslor längre. Så jag hade tänkt åka till helgen. Så om du fortfarande vill följa med så åker vi på fredag. Det blir bara du och jag. Ryan och Chaz ska på något läger." Jag nickade. Det var klart att jag skulle stötta honom genom att följa med. "Klart att jag följer med!! Det blir roligt." Justin nickade och log lite lätt mot mig. "Hur känns allting i skolan nu? Med Melker och tjejen?" Frågade Justin. Han log lite lätt mot mig. Jag satte försiktigt ner min frappe på bordet. "Jag får helt ont i magen och blir avundsjuk när jag ser dem. Jag vet inte varför. Det borde ju vara skönt att ha gjort slut med honom. Jag ångrar mig inte alls, men jag förstår inte varför jag blir så avundsjuk." Justin ryckte på axlarna. "Jag förstår precis hur du känner! Men jag vet tyvärr inte varför man känner så." Jag log mot Justin.

En och en halv timme senare lämnade Justin mig på träningen. "Vi hörs ikväll. Smsa när du kommer hem. Och tveka inte att ringa om du vill ha skjuts. Jag fixar flyg och sådant nu och smsar om tiderna senare." Jag log mot Justin och kramade om honom och sedan så öppnade jag bildörren och stängde den efter mig. Jag började gå mot byggnaden i mitten av hela idrottsplatsen. Musiken dunkade så att fönsterna skakade när jag öppnade dörren. Var det tjejerna i mitt lag som spelade så hög musik? Jag gick mot vårat omklädningsrum och mycket väl var det dem. Tjejerna flög upp och kramade om mig. Någon sänkte musiken ett snäpp för att vi skulle kunna prata. "Du luktar kille." Sa Emma i mitt lag. Jag log mot henne samtidigt som jag drog av mig mina tajta shorts och tog på mig mina tränings shorts. "Det kanske jag gör." Sa jag och flinade mot allas nyfikna blickar. Jag drog av mig min tröja i samma stund som dörren öppnades. Där utanför stog alla killarna från P:95.

___________________________________________________________________________________________
What?! Gud vad pinsamt!! 
En vecka har dte gått utan kapitel, förlåt <3
Vad hoppas ni händer i nästa kapitel?
Dagens fråga: Vad skulle ni ta med er till en öde ö?
Mitt svar: Min iPhone helt klart!! '

"Vanessa och Ryan! Skynda er! Vi har en överraskning!" Ropade mamma. Jag skyndade mig ner för trappan. Det hade gått fyra dagar sedan jag skadade mig och nu kunde jag vara med och träna och röra mig normalt igen. Bara på dem fyra dagarna hade min kropp hunnit bli stel. Så det var otroligt skönt att vara med på träningen igår.

"Vi har köpt en sommarstuga. Vi köpte den i fredags, men har velat vänta att berätta för er. Det är redan bestämt att vi kommer åka dit nästa vecka tillsammans med Pattie, Justin och Somers. Vi vill såklart ha med oss er båda." Jag log. "Min fotboll då?" Frågade jag. Mamma skrattade och pappa log mot mig. "Stugan ligger 10 minuter med bil från en tågstation och en timme härifrån så du kommer lätt till dina träningar, gumman! " Jag log.

"Ska någon med ut och springa?" Frågade jag. Vi satt i uterummet och hade precis ätit upp. När ingen svarade mig spände jag blicken i Ryan. "Säker att du inte vill följa med din älskade syster på en liten springtur? Jag lovar att det blir roligt. Vi kommer springa och springa." Ryan skakade på huvudet. "Tyvärr syster, du får klara dig själv. Vilket jag tror att du gör. Spring på. Du kanske möter Chaz och Justin påvägen. Dem ska snart komma hit."

Med mina rosa färgade springskor, mina löparbyxor, sport-BH och mitt tränings linne på mig satte jag i mina hörlurar i öronen, la ner mobilen i mobil fickan på armen. Jag ropade hejdå och gick sedan ut och stängde dörren efter mig.

Jag vände och började springa tillbaka. Jag såg två killar gå framför mig, men jag brydde mig inte. Jag sprang i ett bra tempo och hade hållt det under hela tiden. När jag kände hur min fot började göra ont, saktade jag av och började gå istället. Det var inte lönt att köra slut på foten. Det var bättre att hålla den i bra form nu tills den var helt bra igen. "Hey! Vanessa?" Hörde jag en röst. Jag vände kollade åt hållet där rösten kommit från. Det var Justin och Chaz. "Ja?" Sa jag och saktade av så vi gick i samma tempo alla tre. "Hur långt sprang du?" Frågade Justin och log mot mig. "6 km" berättade jag och log tillbaka. "Wow. Jag förstår inte hur du orkar." Jg skrattade åt Chaz och sedan gick vi tre den lilla biten som var kvar hem.

Jag satt nyduschad med pappa i soffan och kollade fotboll. Mina fötter låg på pappas lår och hans händer låg på mina smalben. "Vem tror du vinner" frågade pappa. Jag skrattade. Han visste redan vem jag trodde skulle vinna. "Real Madrid helt klart! Kolla på Ronaldo bara, han spelar som en ängel idag." Real Madrid spelade mot Barcelona. Jag har och kommer alltid att vara ett stort fan av Real Madrid, så därför var det klart att jag hoppades att dem skulle vinna. Min dröm var att kunna se Real Madrid spela live någon gång, det hade varit så coolt. Att kunna säga att 'jag har sett Ronaldo i verkligheten'. Men kanske skulle min dröm bli sann till hösten. Det har gått ett ryckte ett tag nu, att vårat fotbollslag ska åka till Spanien i höst på träningsläger. Det hade varit rena rama drömmen. Rycktes har också berättat att vi kanske ska få spela med Real Madrid också, så drömmen blir bara bättre och bättre. Även fast det kanske inte är sant, så har jag rätt att drömma om det.

"Vad hittar Zara och Mabel på idag?" Frågade pappa nyfiket. Det var halvlek i matchen just nu. Real Madrid ledde med 2-1. Det var en mycket jämn match, så det var viktigt att vara med i matchen för att hänga med. "Dem skulle plugga. Vi har vårat sista prov imorgon." Pappa nickade och spände blicken i mig. "Har du pluggat? Spring upp och hämta dina böcker så förhör jag dig." Jag reste mig upp och gick upp för trappan. När jag gick förbi Ryans rum, ropade Justin på mig. "Vad står matchen?" Jag skrattade.  "2-1 till Real." Killarna gjorde att jubel inne på Ryans rum. Skattandes gick jag bort till mitt rum och tog mina böcker och anteckningsblock. Vi hade prov i SO, jag har alltid tyckt att det har varit svårt med SO, men detta provet var lätt att plugga till.

Matchen slutade 2-1 och jag kunde allting som stog i boken och anteckningarna. Så provet, skulle gå bra. "Är det fotboll direkt efter skolan imorgon eller kommer du hem innan?" Frågade mamma. "Fotboll direkt. Träningen är slut klockan sju, så jag hinner äta hemma också. Men jag vet inte om jag ska prata med Melker efter träningen. Det har gått alldeles för långt nu." Mamma nickade. "Vad har gått alldeles för långt?" Jag tog ett djupt andetag. "Jag tror jag ska göra slut med honom. Vi har inte träffats sedan i lördags, inte ens talat i telefon med varandra." Mamma nickade och kramade om mig. "Om det verkligen känns rätt för dig, gör det då." Jag nickade och sade sedan godnatt.

Jag skrev det sista på provet och reste mig sedan upp. Tog min mobil i lådan och lämnade in provet. Läraren sade hejdå till mig och jag öppnade dörren och gick ut i korridoren. Där ute stog nästan alla i min klass. Dem kollade nyfiket på mig. Jag gjorde tummen upp mot dem och öppnade mitt skåp. Min väska var redan packad med läx böcker och sådant som jag behövde. Jag tog ut den och lutade mig sedan in i skåpet för att ta ut min stora fotbollsväska. Det tog imot ganska mycket, eftersom jag fått trycka in den i skåpet. "Behöver du hjälp?" Andades Melker i mitt öra. "Jag klarar det." Sa jag och drog ut den. Jag tog min jacka och låste sedan mitt skåp. Fotbollsväska hängde jag över axeln och min skolväska hängde jag i armvecket. "Vad var det du ville prata om? Vi får ta det snabbt. Jag ska till en kompis snart." Sade Melker och gick framför mig ut genom dörrarna och ställde sig med armarna i kors. "Du är verkligen en super bra kille och sådär. Men vi passar inte tillsammans längre. Fotbollen tar upp alldeles för mycket tid, så mycket tid att vi inte hinner med varandra. Det funkar tyvärr inte så. Vi passar bättre som vänner. Så Melker, jag vill göra slut." Jag tog ett djupt andetag och kollade på Melker. Tårar rann ner för kinderna på mig. Melker bara kollade på mig, men sa sedan: "Om du säger det så. Hejdå Vanessa." Sa han och gick sedan. Tårarna rann nu oavbrutet ner för kinderna. Jag såg hur bussen jag skulle åka med, körde förbi.

Efter att ha fått ett nej från både mamma och pappa om dem kunde hämta mig, ringde jag Ryan. Men svarat blev att han skrev prov och att jag kunde ringa Justin. Så det var det jag gjorde nu. "Hej det är Justin." Sa Justin. "Hej Justin, det är Vanessa. Ryan sa att jag kunde ringa dig. Han kan inte hämta mig för att han skriver prov, så om du kan, så hade det varit super snällt om du kunde hämta mig och köra mig till fotbollen? Jag missade bussen och det tar för lång tid att gå." Justin svarade att han kom på direkten. Så jag gick och satte mig så han snabbt kunde hämta upp mig. Jag kollade rakt fram och såg hur Melker gick där med armen runt en tjej. Tårarna började rinna ännu en gång. Var det kompisen han skulle träffa? En bild körde fram framför mig. Jag reste mig upp och gick till passagerar dörren och öppnade den. Jag satte mig ner och lade bak mina väskor i baksätet. Jag kramade sedan Justin. "Varför gråter du?" Frågade Justin oroligt. Jag torkade bort tårarna från kinderna, men det kom bara nya hela tiden. "Jag och Melker har gjort slut. Och nu när jag satt och väntade på dig, såg jag att han gick med armen runt en tjej. Är jag så värdelös att han går vidare direkt?" Tårarna rann ner för kinderna likt ett vattenfall nu. "Nej, klart inte Vanessa! Du är en jätte bra tjej!" Sade Justin och kramade mig. Jag tryckte mitt huvud mot hans hals och drog in ett djupt andetag. Damn, han luktar gott.

Under dem tio minuterna vi satt i bilen, hade vi hunnit prata väldigt mycket. Jag hade fått reda på att Justin var tillsammans med Selena Gomez. Men att han hade tappat känslorna och inte kunde ha ett förhållande på så långt avstånd nu när han var här i Stratford. Men Justin visste inte hur han skulle kunna göra slut med henne. För han hade inte hjärta att göra slut över telefon. Jag hade gett förslag om att jag kunde följa med till Los Angeles om han inte ville åk själv. Det hade Justin tyckt att det var ett jätte bra förslag, men att han skulle tänka på det. Jag gick in i omklädningsrummet där mina lagkamrater satt. Dem sade alla ett hej och jag började direkt byta om till mina tränings kläder. Jag tog på mig dem höga strumporna över benskydden. Mina fotbolls skor knöt jag på mig. Mina lagkamrater reste sig upp och hängde sina väskor över axlarna. Jag packade ihop mina saker och följde sedan efter resten av mitt lag. Skrattandes så gick vi alla tillsammans ut till våra tränare. Jag skulle nog kunna spela bort tankarna om Melker.

Jag öppnade dörren in till huset och gick in i vardagsrummet där det hördes röster ifrån. Där inne satt mamma, pappa, Pattie, Justin, Chaz och Ryan. Det var levande ljus tända på bordet framför dem och på samma bord var det jordgubbar, äpple, mango, vindruvor och andra frukter och bär. "Hej." Sa jag hest och hostade sedan. Allt gråtande idag, hade gjort mig hes och hostig. "Hej gumman! Hur gick träningen?" Sa mamma och sträckte ut armarna mot mig. Jag gick mot henne och satte mig i hennes knä och kramade henne. "Bra. Min fot gör inte ont längre." Pappa som satt bredvid mamma och mig, la handen på mitt lår. "Hur gick provet?" Jag skrattade och gjorde tummen upp. Det hade verkligen gått bra. Jag hade svarat på alla frågorna och fått till vettiga och utförliga svar. "Har du pratat med Melker?" Sa mamma tyst till mig.Jag nickade. "Jag gjorde slut med honom. Men medans jag väntade på att Justin skulle hämta mig, gick han och hade armen runt en annan tjej." Sa jag.Ryan harklade sig i andra soffan. Jag vände blicken mot honom. Han visade en blick att han hört vad vi pratat om och om det var sant. Jag nickade och reste mig sedan upp. Jag hade fått en del gräsfläckar idag. Jag tog min stora väska och gick in i tvättstugan. Där packade jag upp alla mina saker och la det som skulle tvättas i tvättlådan.   Jag gäspade och kollade klockan på min mobil. 19:30. Jag kunde inte gå och sova nu iallafall. Jag gick till dem andra igen och satte mig hos mamma och pappa igen. Och där satt jag resten av kvällen. Med huvudet på mammas axel och benen i pappas knä.

____________________________________________________________________________________________

Vad tyckte ni? Förlåt för lång väntan!! :(
Iallafall. Kommentera vad ni tyckte och vad ni tror kommer att hända. 

Random fråga: Tycker ni bloggen är bättre när jag är själv eller när Agnes var med också? Var helt ärliga! 

Mitt svar: Jag vet inte riktigt.. Älskade när Agnes var med och tycker det är sådär att vara själv. Men jag vet helt ärligt inte.. :( 

"Justin, vad gör du här?" Sade jag chockat. Justin skrattade. "Jag har ledigt över sommaren och tänkte berätta det för din bror. Är han här?" Jag nickade och gjorde ett tecken att han skulle följa med. Jag haltade upp för trappan och när jag kom upp till trappans topp, kände jag hur utmattad jag blivit av det lilla. Jag grymtade till. "Vad har hänt egentligen? Är det inte meningen att fotbolls spelare ska vara i topp?" Sade Justin och skrattade åt sitt skämt. "Jag har vrickat foten. Jag är på topp. Förutom att min fot är vrickad."fräste jag. Justin höll upp händerna som ett tecken på försvar. Jag började gå mot Ryans rum och öppnade sedan dörren och gick in och satte mig direkt ner i hans säng. Jag skulle inte vara en jobbig syster, som var med hennes bror och hans kompisar hela tiden, utan jag behövde bara vila. "Justin?! Vad gör du här?" Utbrast Ryan och Chaz samtidigt. Dem båda studsade upp på fötter och kramade om Justin. "Gick du upp för trappan utan kryckor? Du vet att du inte får göra det!" Utbrast sedan Ryan när han såg mig. "Eftersom ni, är så döva att ni inte hör att det ringer på dörren, så får din syster med en vrickad fot gå och öppna dörren och sedan gå upp för trappan med din kompis. Du hade lika bra kunnat gå ner och öppna dörren själv, men tanke på att man hör upp här när det ringer på dörren." Sade jag och blängde på Ryan. Han flinade mot mig och jag vände på klacken och gick sedan ut ur hans rum och ner för trappan. "Jag går i trappan, Ryan! Ska du inte skvallra?" Ropade jag.

Dörren öppnades och mammas och pappas flåsande hördes. Dem kom in i vardagsrummet där jag satt och log mot mig med deras svettiga ansikten. "Hur långt joggade ni?" Frågade jag nyfiket. Mamma flinade. "6km! Vi ska slå ditt rekord nu när du är skadad och sedan när du är tillbaka igen, så orkar vi längre än dig när vi springer alla tillsammans." Jag skakade på huvudet. Det var såhär min familj var. Lite galna och väldigt tävlingsinriktade. Vi ville gärna vara bättre än den andra och vi tränade tillsammans på ett positivt sätt. Jag tyckte det var bra, för att jag tränade nästan aldrig ensam. Alltid hade jag mamma, pappa eller Ryan med mig. Ibland sprang vi alla fyra tillsammans. Det var det jag älskade med min familj.

Det knackade på dörren och jag reste mig upp ur soffan för att gå och öppna dörren. Där utanför stog Pattie, Chaz mamma, pappa och lillasyster. Mamma och pappa hade bjudit över dem på middag. "Hej Vanessa!!" Utbrast Pattie och drog in mig i en betryggande och moderlig kram. Jag kramade sedan om dem andra och vi gick tillsammans in i köket där mamma stog och fixade det sista med maten. Pappa var ute på altanen och grillade. "Hej och välkomna!" Sade mamma och kramade om dem alla. Chaz lillasyster, Candice var 9 år. Hon drog sig alltid till mig när vi träffades. Hon spelade sjölv fotboll och ville veta exakt hur hon skulle göra för att bli bäst. Hon ville även att jag alltid skulle sminka henne och nästan varje gång vi träffades, fick hon kläder jag haft vid hennes ålder. Hon blev alltid lika glad.  

Killarna kom nerdundrades från trapporna när mamma ropade att maten var klar. Pattie hade beordrat mig att sätta mig ner direkt när hon fått veta vad som hänt med min fot. Hon berättade att det inte var bra för foten om jag gick runt för mycket. Så medans alla stog och väntade på att dem fick sätta sig ner, flinade jag. Direkt när dem satt sig ner och mamma sagt varsågoda, högg killarna in. Dem tog för sig av maten och jag kollade med ett äcklat ansiktsutryck på dem. Vilka normala människor  häller bearnaisesås på salladen och vitlökssås ovanpå det? "Varför så äcklad Butler?" Utbrast Chaz och flinade mot mig. "Vilken normal människa äter bearnaisesås på salladen och sedan vitlökssås ovanpå det?" Chaz skrattade och flinade mot mig.

När maten var uppäten, plockade dem vuxna snabbt undan. Alla satt fortfarande kvar runt utebordet i uterummet. "Så, hur går kärleken Vanessa?" Frågade Pattie nyfiket. Jag log halvt. Ja, hur gick det egentligen? "Jag har pojkvän och så. Men vi båda spelar fotboll och har inte träningar på samma dagar. Så när han har träning, har inte jag och sedan tvärtom. Vi spelar matcher varje helg också, så det finns ingen tid att umgås. Skolan tar upp väldigt mycket tid också med alla prov, så det är väldigt svårt." Pattie nickade förstående och log mot mig. "Jag är säker på att ni kommer lösa det! Hur länge har ni varit tillsammans?" Jag log mot henne. " 6 månader. Men det känns liksom inte ens som att vi känner varandra. Vi träffas aldrig så vi lär inte känna varandra. Så jag tror faktiskt inte att vi kommer att lösa det, tyvärr! Den enda lösningen är nog att göra slut med honom." Det var sorgligt, men det var nog det bästa jag kunde göra. Jag kände försiktigt med tungan över min tandställning för att känna om det var något som fastnat. "Mamma, sitter det något där?" Frågade jag mamma och pekade på stället jag trodde det satt fast något på. "Ja! En bit kött. Det finns tandpetare i badrummet." Sade mamma och log mot mig. Jag la min vita iPhone på bordet framför mig och gick in på badrummet. När jag fått ut köttbiten ur tandställningen, gick jag ut till dem andra och satte mig igen.

Jag tog upp min mobil och såg att jag hade ett oläst sms.

Från:Melker<3

"Hej babe <3 Hur är det med foten? <3 Vill du ses? Jag saknar dig otroligt mycket <3 "

"Pappa, kan du köra mig till Melker? Snälla?" Bad jag och gjorde valpögonen. Pappa nickade. "Ja! Gör dig klar så åker vi sedan. Sover du där?" Jag nickade. "Ja. Jag kommer imorgon. Ja måste plugga till ett prov."  Jag gick upp på mitt rum och började packa kläder.

Till: Melker<3

"Jag kommer på direkten<3 Pappa kör mig, så du behöver inte vara orolig. Puss<3"

Jag gick ner för trappan och ut i uterummet. "Pappa vi ska åka nu. Hejdå alla!!" Jag gick fram och kramade mamma och Candice. "Måste du åka?" Frågade Candice. Jag log mot henne. "Du förstår själv när du får pojkvän sötnos." Hon log mot mig. "Händerna på täcket syster! Ring om det är något." Sade Ryan. Han reste sig upp och kramade om mig. "Va försiktig" viskade han i mitt öra. Jag log mot honom. "Jag lovar." Pappa och jag gick ut i hallen och tog på oss våra skor och sedan gick vi ut till bilen.

Justin's Perspektiv:

Vanessa gick till hallen tillsammans med hennes pappa. Hon hade blivit snyggare än senast jag såg henne. Hennes kropp var en dröm. Hon var smal, men ändå inte pinnsmal. Hennes kropp var perfekt bara. Men jag hade Selena. Jag var avundsjuk på Vanessa, som fick träffa hennes pojkvän, jag vill också träffa Selena. "Hur länge har Vanessa varit tillsammans med Melker?" Frågade mamma Ryans och Vanessas mamma, Shana. "Jag vet inte riktigt. Några månader." Svarade Sharon.  Jag tog upp min vibrerande mobil ur fickan. Skärmen visade att Selena ringde mig. Jag reste mig upp och gick in i det stora huset som tillhörde familjen Butler.

"Hejdå och tack för ikväll!" Sade mamma och sedan gick vi ut till våran bil. Jag satte mig i förarsätet och mamma i passagerarsätet. "Har du haft det bra idag?" Frågade mamma och log mot mig. "Ja! Ryan och Chaz är verkligen riktigt bra vänner." Mamma nickade. "Jag och Vanessa är väldigt vacker och hon verkar vettig också. Ni skulle passa faktiskt." Jag flinade mot mamma. "Jag tror inte det mamma. Jag skulle inte klara av att ha ett förhållande i Stratford och vi båda två är ändå redan upptagna, så." Mamma skakade på huvudet. "Du inbillar dig bara att du inte skulle kunna ha det. Du skulle visst då klarat det. Vanessa verkar inte ha det så bra med Melker och du och Selena ska vara ifrån varandra hela sommaren. Jag är på Vanessa och Justin sidan." Jag skrattade åt henne. "Jaja mamma! Vi säger väl så. Jag stannade bilen och parkerade på mormor och morfars uppfart. Vi gick in genom dörren och möttes direkt av tystnad. Dem hade gått och lagt sig. "Godnatt mamma!" Sade jag och lämnade en mjuk puss i mammas panna. Hon kramade om mig och vi gick åt olika håll. "Jag är fortfarande på Vanessa och Justin sidan ovh jag ska få ihop er. Till och med Sharon är med på det." Jag skrattade och stängde sedan dörren in till mitt rum.
_______________________________________________________________________________________
Äntligen uppe babes <3 Om ni kommenterar riktigt bra, kanske nästa dyker upp ikväll? imorgon? <3 
Random fråga: Vilken är eran favorit av mina noveller:  U Smile I Smile och I Will Catch You If You Fall ? <3 
Mitt svar: I Will Catch You If You Fall 

Minst 15 kommentarer <3 

Jag sjönk djupare ner i soffan och drog täcket upp mot hakan. Det var lördag. Jag älskade lördagar, för det betydde alltid match och mys med vänner. Men det var ingen match idag, eller mys med vännerna. Matchen var inställd, för att det regnade,åskade och blixtrade alldeles för mycket. Så jag satt i soffan med en rykande kopp te och tv:en som visade The Last Song. Mamma och pappa var iväg och handlade och skulle vara borta i några timmar till. Ryan låg uppe på sitt rum och sov, även fast klockan var halv tre på dagen. Mamma hade gett mig stränga order om att jag skulle väcka honom vid två. Men det hade inte gått hur mycket jag än sparkat och slagit  på honom. Så jag hade gett upp och krupit upp i soffan istället. Jag tog försiktigt en klunk te och kände hur det brännande vattnet åkte ner i halsen. Varmt var det iallafall. Idag var en sådan dag, då jag var sugen på allt. Godis, mat, frukt, bär och läsk. Fast jag egentligen inte åt godis och drack läsk.

Min mobil på bordet framför mig plingade till. Ett nytt sms.

Från: Tränaaaaren

"Tjejer, ta och packa ihop era match grejer snabbt. Match om en och en halv timme. Vi ses här om en timme! Hemma match! :)"

Snabbt stängde jag av tv:en och hoppade ut från mitt bo. Gud vad kallt det var ovanför täcket. Samtidigt som jag kollade ut genom fönsterrutorna , hördes tunga steg gå ner för trappan. Ryan var äntligen vaken. "Har du äntligen vaknat?" Sade jag och flinade mot Ryan. Han himlade med ögonen mot mig. "Skulle du inte spela match idag?" Jag nickade mot Ryan. "Jo, om en timme! Kan du vara super snäll och skjutsa mig? Jag inte intresserad av att gå dit." Ryan skrattade och log. "Jo klart syster yster! Men jag fixar lite mat och sedan så åker vi. Gå och packa dina grejer nu. Vem möter ni idag?"  Jag flinade. "Toronto. Vi ska kötta!!" Ryan gjorde tummen upp mot mig och sedan gick jag mot grovköket. Där tog jag mitt ny tvättade matchställ och packade ner det, mina skor i och mina benskydd.  En handduk dök även ner i den. Sedan gick jag upp på mitt rum och tog min fotbolls necesär.

Jag tog sista den tuggan och reste mig sedan upp. Jag tackade för maten och berättade att vi skulle åka om tio minuter. "Är det okej om vi svänger inom och hämtar Chaz också?" Jag nickade och sade att det var okej. Jag gick upp för trappan och fortsatte sedan in på mitt rum. Där satte jag upp håret i en tofs. Jag satte klämmor för att håret skulle stanna kvar och tog sedan på mig mitt matchställ. Över det tog jag mina tränings byxor med mina initialer på det ena låret. Även min tränings tröja. Där var klubbens märke och några reklam märke och texter. Jag var så taggad på att spela match idag.

Med Ryan och Chaz i framsätena i bilen och jag i baksätet så parkerade vi på parkeringen vid fotbolls planerna. Vi gick ut ur bilen och tillsammans började vi gå mot den stora lokalen som låg mitt i området med fotbollsplanerna. Det var här som jag tränade fyra gånger i veckan och spelade match oftast en gång i veckan. Jag spenderade mitt liv här, mitt liv var här, på en fotbollsplan tillsammans med en fotboll. Ryans arm lades runt min axlar och han drog in mig i en stor kram vid dörren. "Lycka till nu och kötta. Jag och Chaz sitter på läktaren och hejar." Chaz drog in mig i en kram direkt efteråt och önskade mig lycka till han också.

Jag gick med snabba steg in i lokalen och svängde in i omklädningsrummet där mitt lag satt. Dem hälsade på mig och sedan satte jag mig ner och började ta av mig min överdragsdress och tog på mig benskydden, strumporna och skorna. Tränarna gick igenom hur vi skulle spela och sådant idag medans jag knöt på mig mina skor. När dem var på och alla var klara, reste vi oss upp och gick ut i samlad trupp. Framför oss gick 95: killarna i sina matchkläder. Melker skulle vara där just nu, han spelade i p95:orna. Emma, min lagkamrat, petade på mig och pekade sedan mot killen med nummer 8 på ryggen. Melker. Jag tog sats om sprang sedan fram och hoppade upp på hans rygg. Han tog ett steg framåt för att hitta balansen och lade sedan händerna på mina lår för att hålla mig kvar på ryggen. Båda lagen skrattade tillsammans åt mig. Men vi ramlade inte för det, utan Melker fortsatte gå med mig på ryggen bakom sina lagkamrater. "Snygg röv Nessa!" Utbrast Emma och jag bröt ut i ett skratt. "Tack. Din röv är ju hetare." Emma skrattade och flinade mot mig. Melker smekte mina lår och jag lutade fram huvudet och kysste honom. Han kysste mig tillbaka och verkade vilja ha mer hela tiden. "Senare älskling." Sade jag och drog mina läppar ifrån hans oemotståndliga läppar. Vi kom ut från lokalen och jag hoppade ner från hans rygg. Killarna skulle åt ena hållet och tjejerna åt det andra hållet. Vi gick tillsammans mot fotbollsplanerna där läktaren var halvfull. Motståndarlaget kollade länge på oss när vi gick förbi dem. Dem såg allt lite nervösa ut. Det var bra, när man var nervös spelade man inte alls lika bra.

Domaren blåste i sin visselpipa att matchens första halvlek var avklarad. Vi ledde med 2-0. Somsagt, dem var nervösa det märktes. Dem var väldigt osäkra, så vi tog alla våra chanser att göra mål. Men deras målvakt, hon var duktig. Hon fångade nästan alla våra målförsök. Jag gick mot Ryan och Chaz. Jag gick upp för läktaren och satte mig på stolen bredvid Chaz. "Tjena!" Sade jag och vinkade lite med handen. Dem sade hej och Chaz började berömma oss. "Jag vet Chaz. Vårat lag är bäst. Mycket bättre än killarna. Men deras målvakt är typ sjuk. Hon fångar allt." Sade jag. Killarna skrattade. "Det är så det är lillen. Men kolla, är inte det Melker?" Chaz pekade bort mot en kille som visst det var Melker. Han stog tillsammans med sitt lag och kollade på planen där vi skulle spelade. Melkers blick mötte min och jag vinkade och skickade en slängkyss. Han skrattade och flinade mot mig. Ryan muttrade något med: 'Jag kan inte med honom.'

Jag skrattade och slog till honom på armen. "Du behöver inte orka med honom. Det är inte du som är tillsammans med honom direkt." Jag hörde hur mitt namn ropades och inte förens nu märkte jag att alla stog redo på planen. Jag sade ett snabbt hejdå och hoppade sedan ner från läktaren och joggade bort till mitt lag. Jag ställde mig framme vid bollen, då vårat lag började med bollen. Jag passade till Emma som sedan passade till mig. Jag passade till Johanna i mitt lag som i sin tur passade vidare. Jag sprang upp mot mål och fick bollen passad mot mig och började springa upp ännu närmare mål. Men jag hann inte så långt innan två tjejer från motståndar laget kom mot mig. Jag dömde av motståndet till målet och konstaterade att jag kanske skulle klara av att skjuta. Snabbt gjorde jag mig redo och sköt sedan ett hårt skott som flög rakt in i mål. Målvakten hade inte en chans att ta den. Mina lagspelare hoppade på mig.

Det var fem minuter återstående av matchen. Vi ledde med 4-1. Toronto spelarna hade nog kommit på att dem höll på att förlora nu. Så dem spelade ett snabbt men väldigt slarvigt spel. Jag stog i mitten av planen och väntade på att något skulle hända när jag såg en boll komma flygandes med världens fart mot mig och träffade mig rakt i magen. Jag tappade andan. Jag vet inte hur länge, men jag föll ner på marken iallafall. När jag kunde andas igen, hade jag alla runtom mig. Läkaren kom springandes och satte sig ner bredvid mig. Jag reste mig upp efter ett tag och kände hur hela mitt huvud snurrade. Gud. Det vinglade och jg kände hur det brände i halsen. En påse hölls fram framför munnen på mig när spyan kom ut ur munnen på mig. Någon höll bort mitt hår och någon annan smekte min kind. Jag flyttade huvudet åt sidan när jag kände att jag var klar. Någon torkade mig runt munnen. Jag mötte min tränares oroliga blick. "Butler, inget mer spelande!"

Jag skakade på huvudet och sade att jag kunde spela. Tränaren såg tveksam ut, men gav sedan med sig. Men jag skulle nog lyssnat på tränaren för i nästa sekund så kom det ännu en boll men även en fot träffade mig i magen. Andan tappades ännu en gång och denna gången föll jag hårt ner på marken. Motståndaren som sparkat mig i magen, landade på mig eftersom hon tappat balansen. Ännu en gång samlades alla runt om mig och nu kom påsen fram direkt. Min mage vändes ut och in och det brände i halsen när jag spydde ut det i påsen. När jag var klar, försökte jag resa mig upp. Men direkt när jag kom upp på benen, föll jag ihop igen.  Tårar samlades i mina ögon och började rinna ner för mina kinder när jag kände smärtan i min kropp. "Jag är här syster. Sch, gråt inte. Kom här."

Ryan bar upp mig med armen under mina knäveck och den andra armen runt min rygg. "Ryan, jag kan inte andas." Sade jag panikslaget. För det kunde jag inte. Det gick inte. "Jodå! In genom näsan och ut genom munnen." Sade Ryan. Jag försökte och kände hur det nu gick att andas igen. Men huvudet snurrade fortfarande. Ryan gick mot läktaren och satte sig ner där med mig i sin famn. "Hur går det? Din fot ser skadad ut!" Utbrast Chaz. Jag ryckte på axlarna och kollade ner på min fot. Mycket väl såg den skadad ut och den gjorde ont. Jag böjde mig ner för att knyta upp min sko och ta av mig den. Jag drog även av strumpan. Min fot var svullen och helt illröd. Jag rörde försiktig på foten lite, men smärtan ilade genom mig. Den var vrickad. Helt klart. Det kunde inte vara sant.

Jag gick försiktigt fram till dörren och öppnade den. Jag gick genom korridoren och mötte många av killarna i Melkers lag. "Vad har hänt Nessa?" Frågade dem oroligt. "Vrickad fot." Sade jag och stannade upp och lutade mig mot väggen. Det var betungande för foten att hålla upp hela mig, så jag försökte luta och stödja mig mot saker. Melker kom gåendes med två av killarna i hans lag. Dem såg alla tre glada och ny-duschade ut. "Vad har hänt Nessa?" Ropade Melker och skyndade sig mot mig. "Vrickad fot" sade jag hest. Jag hade blivit helt hes av allt gråtande. "Aoch! Hur hände det?" Frågade en av killarna i Melkers lag. "Det hela började med att jag blev träffad av en boll i magen och tappade andan i några sekunder. Jag tror att jag vred foten på något sätt när jag trillade. Och sedan ungefär två minuter efter så fick jag ännu en boll i magen och nu sparkade även tjejen som skjutit bollen mig i magen. Och när jag trillade där, tror jag att jag vred till foten ännu mer." Killarna grimaserade. Jag tror nog att alla vet hur ont det gör att vricka foten. ‘’ Du får en lugn helg framför dig!" Sa en av killarna. Jag skrattade och nickade. ‘’ Ja, en lugn helg! Det ska bli väldigt skönt faktiskt. Även fast jag vill spela. Men det är väl lika bra att vila foten.’’ Killarna nickade och log mot mig. ‘’ Nessa! Läkaren är här nu. Skynda dig!’’ ropade en tjej i mitt lag. Jag skyndade mig till tjejernas omklädningsrum.

‘’Så, ta det lugntt hela helgen, foten i högläge. På söndag, kan du ta korta promenader och om det inte känns nästa vecka, kan du vara med på träningarna lite försiktigt. Lycka till!’’ sade läkaren och gick sedan. Jag bytte snabbt om för att sedan möta Ryan och Chaz för att kunna komma hem. Bilen åkte över Stratfords gator och stannade på vår uppfart inte så långt efter.